Full i huvet och tyst

Tänk er att ni har en kladdig vetebrödsdeg. Ni får för er att ni skall pressa den genom en tratt, en sådan som ni använder för att hälla nykokt saft i flaskor.

Degen lägger sig i tratten och börjar sjunka ihop, som om den ville genom det smala hålet. Ni pressar på och en liten degklump börjar komma igenom, men därefter är det stopp. Med ytterligare kraftansträngningar tar sig en knapp deciliter deg genom hålet. Ni hämtar andan och funderar på varför ni påbörjade detta konstiga projekt.

Så här är det ungefär för min kreativitet. Degen är alla goda, livskraftiga tankar, som bubblar och jäser i mitt huvud. Trattens öppning är min mun och mina handlingar. Degen som kommer igenom är det som verkligen blir av.

Degen måste kämpa för att ta sig igenom trattens smala rör, ivrigt bekämpad av onda tankar, okreativitet, dumhet och fördomar. I röret finns allt som strider mot din idé.

Så här är det att vara jag. Tusen tankar i huvudet, men få kommer ut i verkligheten. Så är det för många.

Sedan kommer de ut och då gäller det att fundera på om de är bra eller dåliga, men det är en annan berättelse.


This entry was posted in Uncategorized.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*