Tag Archives: Fotografi

Behovet av att synas

Jag är inte hemfallen åt självbeundran, men jag är väldigt nöjd över att jag ser ut som jag gör. Eller rättare sagt, så här är jag skapad och kan inte annat.

Selfiekulturen innehåller massor av bilder tagna snett uppifrån, som gör ögonen stora, hakorna mindre och annat, som man vill förstärka och förminska.

Inte ens i ett dokumentärt syfte tar jag selfies, eller bild av sig själv eller på finska omakuva, svenska egenbild. Jag behövde en bild av mig själv för att visa att så här ser jag ut, när jag möter mäninskor för första gången.

Jag bad min vän Anders T Johansson, också fotograf att ta en bild med min kamera på sitt sätt. Det sistnämnda är viktigt för mig, att saker görs på det sätt som man själv gillar.

Självbilden, selfien, omakuva skall alltid gestalta personen som den är, inte då den önskar vara någon annan, men gärna som den har som mål att bli.

Den här bildens mål är att beskriva mig på ett objektivt sätt, om det går. Lite glad, lite gammal, lite rynkig, lite solbränd, men väldigt mycket jag.

Väldigt mycket jag, det räcker för en selfie eller ett fotografi i allmänhet.

Posted in Berättelse om en bild, Fotografi, Tankar

Flaggans färger visar inte verkligheten

Det här är den första berättelsen om hur en bild blir till och vad som jag tänkte när jag tog den.

Många av er noterar att jag är ofta på resande fot. I arbetet får jag chansen att åka kortare eller längre sträckor, runt i Värmland och Dalsland och till Finland. Min bror bor i Danmark och jag hälsar på honom då och då.

Den här dagen åkte jag bil hela dagen, Karlskoga, Branäs i norra Värmland, Ekshärad, Hagfors, Lesjöfors och hem. Det var under den kalla våren 2019 och solen sken starkt.

Utanför Lesjöfors finns en vacker sjö precis vid vägen och färgerna var så starka, blått och gult som flaggan. Det är så här flaggans färger ser ut i den kalla senvåren.

Det var oundvikligt att min skugga var med i fotot. Istället för att rikta kameran, så att den inte skulle bli med, så lät jag den ta plats. Ibland måste man ta plats.

Egentligen var jag mest fascinerad av den lilla björken som står i bildens mitt, men kamerans objektiv förminskade stammens storlek. Den lyste så vit i solskenet.

Några dagar senare framkallade jag filmen och fick se färgerna. Och jag såg att allt var gott.

Posted in Fotografi Also tagged |