Fråga eller dö

Milja.
Jyväskylä, Finland

Inne på Alvar Aalto-museet. Jag vandrar håglöst genom utställningarna, efter ett förfärligt mottagande på kyrkodagarna i Jyväskylä. Modet är på botten.

Då vid en av skärmarna står två unga kvinnor. En av dem har ett makalöst utseende, fullt av energi. Jag står slagen, men väntar.

I en av mina favoritböcker har jag lärt mig vad jag skall göra i stunder som denna. Vill jag att något skall hända, då tar jag initiativ. Gör jag det inte, dör jag. Döden kommer inte direkt eller bokstavligt vid stunden. Om jag inte gör det jag vill, kommer jag att dö utan att min vilja uppfylls.

Den här gången tvekar jag på mig själv. Jag vågar inte fråga den där förlösande frågan. Jag lämnar lokalen och går och äter lunch.

Under maten ångrar jag min beteende. Döden kommer snart och hon är försvunnen. Följden blir att jag kastar i mig maten och finner mod.

Jag pustar ut vid ankomsten till utställningen. Hon står fortfarande kvar. Jag presenterar mig och frågar ”får jag ta några foton på dig?” Hon svarar: ”skall vi ta det utanför muséet?”

Det blev en fantastisk fotografering under tre timmar. Jag fick lära känna en fotograf och en blivande vän. Återigen valde jag livet och fick ett ja.

This entry was posted in Berättelse om en bild, Fotografi.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*