Behovet av att synas

Jag är inte hemfallen åt självbeundran, men jag är väldigt nöjd över att jag ser ut som jag gör. Eller rättare sagt, så här är jag skapad och kan inte annat.

Selfiekulturen innehåller massor av bilder tagna snett uppifrån, som gör ögonen stora, hakorna mindre och annat, som man vill förstärka och förminska.

Inte ens i ett dokumentärt syfte tar jag selfies, eller bild av sig själv eller på finska omakuva, svenska egenbild. Jag behövde en bild av mig själv för att visa att så här ser jag ut, när jag möter mäninskor för första gången.

Jag bad min vän Anders T Johansson, också fotograf att ta en bild med min kamera på sitt sätt. Det sistnämnda är viktigt för mig, att saker görs på det sätt som man själv gillar.

Självbilden, selfien, omakuva skall alltid gestalta personen som den är, inte då den önskar vara någon annan, men gärna som den har som mål att bli.

Den här bildens mål är att beskriva mig på ett objektivt sätt, om det går. Lite glad, lite gammal, lite rynkig, lite solbränd, men väldigt mycket jag.

Väldigt mycket jag, det räcker för en selfie eller ett fotografi i allmänhet.

This entry was posted in Berättelse om en bild, Fotografi, Tankar and tagged .

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*