Category Archives: Fotografi

Trädet och en till

Ekeberg, Lekeberg

Jag älskar björk. Jag älskar Björk. Jag älskar björkar.

En varm sommardags kväll gav min fru och jag oss iväg till den här skogen. Vi tycker om de vita stammarnas sken i kvällssolen. Vi sökte skönhet.

Det tar inte lång tid innan man är inne i en björkskog. För oss räckte det med fyrtio meter och sedan var vi mitt inne i den. Fyrtio meter och kamera visade allt som behöver visas.

Det är som om varje stam återspeglar solen och skapar ljus i skogens dunkel.

Jag var noga med att mäta in kameran, så att stammarna skulle uppfattas raka. När man har vidvinkelobjektiv, blir stammarna ofta böjda eller avbildas som proportionellt bredare nära marken än i toppen.

Med inmätt kamera står träden lodrätt i givakt och bildar raka linjer i rad efter rad.

Jag älskar också Björk, artisten alltså, men det får jag skriva om en annan gång.

Also posted in Berättelse om en bild, Musik

Fråga eller dö

Milja.
Jyväskylä, Finland

Inne på Alvar Aalto-museet. Jag vandrar håglöst genom utställningarna, efter ett förfärligt mottagande på kyrkodagarna i Jyväskylä. Modet är på botten.

Då vid en av skärmarna står två unga kvinnor. En av dem har ett makalöst utseende, fullt av energi. Jag står slagen, men väntar.

I en av mina favoritböcker har jag lärt mig vad jag skall göra i stunder som denna. Vill jag att något skall hända, då tar jag initiativ. Gör jag det inte, dör jag. Döden kommer inte direkt eller bokstavligt vid stunden. Om jag inte gör det jag vill, kommer jag att dö utan att min vilja uppfylls.

Den här gången tvekar jag på mig själv. Jag vågar inte fråga den där förlösande frågan. Jag lämnar lokalen och går och äter lunch.

Under maten ångrar jag min beteende. Döden kommer snart och hon är försvunnen. Följden blir att jag kastar i mig maten och finner mod.

Jag pustar ut vid ankomsten till utställningen. Hon står fortfarande kvar. Jag presenterar mig och frågar ”får jag ta några foton på dig?” Hon svarar: ”skall vi ta det utanför muséet?”

Det blev en fantastisk fotografering under tre timmar. Jag fick lära känna en fotograf och en blivande vän. Återigen valde jag livet och fick ett ja.

Also posted in Berättelse om en bild

Behovet av att synas

Jag är inte hemfallen åt självbeundran, men jag är väldigt nöjd över att jag ser ut som jag gör. Eller rättare sagt, så här är jag skapad och kan inte annat.

Selfiekulturen innehåller massor av bilder tagna snett uppifrån, som gör ögonen stora, hakorna mindre och annat, som man vill förstärka och förminska.

Inte ens i ett dokumentärt syfte tar jag selfies, eller bild av sig själv eller på finska omakuva, svenska egenbild. Jag behövde en bild av mig själv för att visa att så här ser jag ut, när jag möter mäninskor för första gången.

Jag bad min vän Anders T Johansson, också fotograf att ta en bild med min kamera på sitt sätt. Det sistnämnda är viktigt för mig, att saker görs på det sätt som man själv gillar.

Självbilden, selfien, omakuva skall alltid gestalta personen som den är, inte då den önskar vara någon annan, men gärna som den har som mål att bli.

Den här bildens mål är att beskriva mig på ett objektivt sätt, om det går. Lite glad, lite gammal, lite rynkig, lite solbränd, men väldigt mycket jag.

Väldigt mycket jag, det räcker för en selfie eller ett fotografi i allmänhet.

Also posted in Berättelse om en bild, Tankar Tagged |

Flaggans färger visar inte verkligheten

Det här är den första berättelsen om hur en bild blir till och vad som jag tänkte när jag tog den.

Många av er noterar att jag är ofta på resande fot. I arbetet får jag chansen att åka kortare eller längre sträckor, runt i Värmland och Dalsland och till Finland. Min bror bor i Danmark och jag hälsar på honom då och då.

Den här dagen åkte jag bil hela dagen, Karlskoga, Branäs i norra Värmland, Ekshärad, Hagfors, Lesjöfors och hem. Det var under den kalla våren 2019 och solen sken starkt.

Utanför Lesjöfors finns en vacker sjö precis vid vägen och färgerna var så starka, blått och gult som flaggan. Det är så här flaggans färger ser ut i den kalla senvåren.

Det var oundvikligt att min skugga var med i fotot. Istället för att rikta kameran, så att den inte skulle bli med, så lät jag den ta plats. Ibland måste man ta plats.

Egentligen var jag mest fascinerad av den lilla björken som står i bildens mitt, men kamerans objektiv förminskade stammens storlek. Den lyste så vit i solskenet.

Några dagar senare framkallade jag filmen och fick se färgerna. Och jag såg att allt var gott.

Tagged , |

På ny kula

Jag börjar på nytt med bloggen och vill skriva om dessa ämnen:

  1. Historien bakom ett foto
    Jag berättar om tankar, idéer och känslor före, under och efter det att en bild har blivit till.
  2. Finskans rikedom
    Vad är det egentligen som gör ett språk till något unikt?
  3. Drömmar och framtidstankar
    Berättelsen om hur jag tänker inför framtiden.
  4. Kläder och smink
    Detta ämne intresserar mig mer än vad man kan tro. Kläder har en besynnerlig kraft att stärka en människa. Smink kan vara så otroligt spännande, då det inte existerar och när det gör det på rätt sätt.

Välkomna tillbaka till min blogg!

Full i huvet och tyst

Tänk er att ni har en kladdig vetebrödsdeg. Ni får för er att ni skall pressa den genom en tratt, en sådan som ni använder för att hälla nykokt saft i flaskor.

Degen lägger sig i tratten och börjar sjunka ihop, som om den ville genom det smala hålet. Ni pressar på och en liten degklump börjar komma igenom, men därefter är det stopp. Med ytterligare kraftansträngningar tar sig en knapp deciliter deg genom hålet. Ni hämtar andan och funderar på varför ni påbörjade detta konstiga projekt.

Så här är det ungefär för min kreativitet. Degen är alla goda, livskraftiga tankar, som bubblar och jäser i mitt huvud. Trattens öppning är min mun och mina handlingar. Degen som kommer igenom är det som verkligen blir av.

Degen måste kämpa för att ta sig igenom trattens smala rör, ivrigt bekämpad av onda tankar, okreativitet, dumhet och fördomar. I röret finns allt som strider mot din idé.

Så här är det att vara jag. Tusen tankar i huvudet, men få kommer ut i verkligheten. Så är det för många.

Sedan kommer de ut och då gäller det att fundera på om de är bra eller dåliga, men det är en annan berättelse.