Author Archives: Jonatan

Jag är naken på många sätt

För några år sedan såg jag en bildserie med märkliga fotografier. De var tagna i lägenheter i Stockholm, bostäder fyllda med antikvitetsliknande föremål och möbler. Vid fönstren hängde tunga sammetsgardiner. Nostalgin osade i rummen.

I bilderna fanns unga kvinnor, nakna, förväntansfulla, men också vemodiga. Det låg en erotisk stämning över bilduttrycket.

Jag tog kontakt med fotografen och ville veta mer om bilderna. Han berättade sparsamt om mijöerna och modellerna, men avslutade med att säga ”det viktigaste är ju ändå att man får se dem [modellerna] nakna”.

Efter det har jag tänkt mycket på hur nakenheten gestaltas i fotografin och för vems skull vi tar dessa fotografier. Den fysiska nakenheten är lockande och tankeväckande, eftersom den visar något intimt och privat.

Den nakenhet vi dock drabbas av är dock den psykiska, själsliga och andliga nakenheten. När allt fysiskt har fråntagits oss, då kvarstår den fysiska. Eller: när den materiella världen inte längre betyder något som i sorgen, smärtan och den översvallande glädjen.

När människor visar upp avsaknad av hinder som blottlägger det innersta, då är jag sannerligen naken.

Själv har jag lockats av att på bild fånga nakenheten – den fysiska, utan kläder – då jag är så van med min egen själsliga och andliga nakenhet. Den bild jag ser i huvudet är en bild av en människa som inte längre har något behov av kläder. Allt är blottat och det är som det skall.

Nakenhet är ofta knuten till sexualitet, men jag tror att den är djupare än så. Vi föds och dör nakna. Det är bara kroppen som övergår från ett stadium till ett annat vid de tillfällen. Allt annat består till dess annat slukar det materiella.


Posted in Filosofi Tagged |

Flaggans färger visar inte verkligheten

Det här är den första berättelsen om hur en bild blir till och vad som jag tänkte när jag tog den.

Många av er noterar att jag är ofta på resande fot. I arbetet får jag chansen att åka kortare eller längre sträckor, runt i Värmland och Dalsland och till Finland. Min bror bor i Danmark och jag hälsar på honom då och då.

Den här dagen åkte jag bil hela dagen, Karlskoga, Branäs i norra Värmland, Ekshärad, Hagfors, Lesjöfors och hem. Det var under den kalla våren 2019 och solen sken starkt.

Utanför Lesjöfors finns en vacker sjö precis vid vägen och färgerna var så starka, blått och gult som flaggan. Det är så här flaggans färger ser ut i den kalla senvåren.

Det var oundvikligt att min skugga var med i fotot. Istället för att rikta kameran, så att den inte skulle bli med, så lät jag den ta plats. Ibland måste man ta plats.

Egentligen var jag mest fascinerad av den lilla björken som står i bildens mitt, men kamerans objektiv förminskade stammens storlek. Den lyste så vit i solskenet.

Några dagar senare framkallade jag filmen och fick se färgerna. Och jag såg att allt var gott.

Posted in Fotografi Tagged , |

På ny kula

Jag börjar på nytt med bloggen och vill skriva om dessa ämnen:

  1. Historien bakom ett foto
    Jag berättar om tankar, idéer och känslor före, under och efter det att en bild har blivit till.
  2. Finskans rikedom
    Vad är det egentligen som gör ett språk till något unikt?
  3. Drömmar och framtidstankar
    Berättelsen om hur jag tänker inför framtiden.
  4. Kläder och smink
    Detta ämne intresserar mig mer än vad man kan tro. Kläder har en besynnerlig kraft att stärka en människa. Smink kan vara så otroligt spännande, då det inte existerar och när det gör det på rätt sätt.

Välkomna tillbaka till min blogg!

Posted in Fotografi

Full i huvet och tyst

Tänk er att ni har en kladdig vetebrödsdeg. Ni får för er att ni skall pressa den genom en tratt, en sådan som ni använder för att hälla nykokt saft i flaskor.

Degen lägger sig i tratten och börjar sjunka ihop, som om den ville genom det smala hålet. Ni pressar på och en liten degklump börjar komma igenom, men därefter är det stopp. Med ytterligare kraftansträngningar tar sig en knapp deciliter deg genom hålet. Ni hämtar andan och funderar på varför ni påbörjade detta konstiga projekt.

Så här är det ungefär för min kreativitet. Degen är alla goda, livskraftiga tankar, som bubblar och jäser i mitt huvud. Trattens öppning är min mun och mina handlingar. Degen som kommer igenom är det som verkligen blir av.

Degen måste kämpa för att ta sig igenom trattens smala rör, ivrigt bekämpad av onda tankar, okreativitet, dumhet och fördomar. I röret finns allt som strider mot din idé.

Så här är det att vara jag. Tusen tankar i huvudet, men få kommer ut i verkligheten. Så är det för många.

Sedan kommer de ut och då gäller det att fundera på om de är bra eller dåliga, men det är en annan berättelse.


Posted in Fotografi