Jag bor i dyngan

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-12-10

”Jag bor i Lanna” heter på finska ”asun Lannassa”. För en sverigefinsk person är detta inget konstigt.
Ordet ”gödsel, dynga” heter på finska ”lanta”.
När man böjer ”lanta” i vissa kasus blir nt till nn. ”Lannassa” betyder alltså både ”i Lanna” och ”i dyngan”.

När jag säger att jag bor i Lanna – på finska – betyder det ”jag bor i dyngan”. Samma sak blir det när säger att jag kommer från Lanna, som blir ” jag kommer från dyngan”.

Sverigefinnar är alltid artiga, men jag skrattar åt den språkliga tvetydigheten.

Men jag luktar ändå ganska gott.

Publicerat i prästliv, språk | Lämna en kommentar

Anteckningar då tiden är tom

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-12-10

Två boktitlar, CS Lewis’ ”Anteckningar under dagar av sorg” och Fredrik Lindströms ”Vad gör alla superokända människor hela dagarna?” – jag gillar enradingar – har inspirerat mig till tankar.
För mig är det otänkbart att ha ett arbete för fritidens skull. Det jag gör dygnet runt skall ha en mening, för mig, för andra, för framtiden, för dåtiden och så vidare. Den aspekten på meningsfullhet ställer krav på dagar som går. Jag vill leva nu.
Dessa blogganteckningar är för mig i det ständiga tankeflödet. De är meningsfulla eftersom de speglar nuet.
Mina anteckningar är en superokänd människas minnesrader i dagar av vemod, sorg och tankfullhet.

Idag är tiden tom. Jag ägnar dagen åt andras meningsfullhet. Jag önskar att jag var mer i mig själv, som ett kärl fyllt med livgivande vatten.

Publicerat i årstider, personligt | Lämna en kommentar

Alla skall vara med

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-12-09

I Sverige finns en outtalad regel: alla skall vara med. Ingen får vara utanför.

Det är klart att det ställer till problem. Hur gör vi om någon inte tål mjölk eller vetemjöl? Hur gör vi när någon har en annorlunda – förlåt, en enligt statistiken mindre förekommande – sexuell läggning? Hur gör vi när någon har en funktionsnedsättning?

Till och med när vi nämner dessa grupper, kan det vara problem, eftersom vi i Sverige inte har problem och vi talar inte om dem. Vi är inte annorlunda och försök inte att tala om det öppet.

Jag vet att jag generaliserar nu, men vad gör vi när alla inte vill vara med? Eller när alla genom egen insats ser till att inte passa in i gruppen? Vad händer när någon blir för rik, för utmärkande, för provocerande?

I min vardag och i mitt jobb ser jag till att så många som möjligt får chansen att vara med. Det är ett gott mål att göra det, men det är inte alltid möjligt.

Alla skall ges möjlighet att vara med, men alla vill inte. Är den fria viljan också ett problem?

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jag tycker inte om

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-12-08

I kategorin gnäll har jag inte samlat många inlägg. Jag har en plan: så småningom tänker jag skriva upp saker på en lista jag inte tycker om.
Samlingen påbörjas med en gång.
Ni skall få en smakprov till min kommande lista: jag ogillar att behöva använda utländska ord för att hitta de svenska motsvarigheterna. I tisdags kom jag inte på ordet vidskeplig utan hade bara superstitious i huvudet. Tack för det, Europe!

Publicerat i gnäll | 1 Kommentar

God repetition

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-12-01

Det är skönt att höra att Svenska kyrkan inte är värre än någon annan arbetsplats. Anna von Malmborg ledde oss genom den psykosociala arbetsmiljöns smala stigar på ett förtjänstfullt sätt och jag följde lätt och ledigt med. Nu gäller det att vara konsekvent och tydlig så att vi vet vilken väg vi skall gå.

Det är roligt, svårt och oförutsägbart att vara chef!

Publicerat i arbete, prästliv | Lämna en kommentar

För korkad

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-11-30

Jag måste vara för korkad för att personliga förolämpningar ska fastna. Under de senaste veckorna har jag fått några stycken rätt upp i ansiktet och jag har inte reagerat. Varför skulle jag? Dumheten får väl tala för sig själv.
Jag har dock gett mig ett löfte: att börja säga ifrån. Dumheten kan inte stå emotsagd.

Publicerat i prästliv | Lämna en kommentar

Kommunikationsglädje

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-11-23

Jag läste igår om resenärernas glädje över Länstrafikens satsning på internetuppkoppling på bussarna.

Min ironiska röst sade inom mig: ytterligare något som dödar all konversationsmöjlighet på bussen.
Och här sitter jag själv med min mobila enhet och glor surt omkring mig.

Publicerat i arbete | 2 Kommentarer

Om dagen vid mitt arbete

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-11-21

Att leva parallella liv hör varje människa till. Om dagen vid mitt arbete strävar jag och knogar för att allt ska gå väl. Om natten när jag sover när jag mina drömmar om en framtid.
Mitt liv har också flera sidor, där den fria tiden ska fyllas. På något sätt känns det som om de inte ska mötas: det vardagliga arbetet, nattens drömmar och heta möten och den fria tidens frihet och möda.
Parallella liv splittrar mig, men är också min ljuva huvudkudde vid tider av slit och ouppnådda mål.

Publicerat i arbete, barn, personligt, prästliv, reflektion, vardag | 1 Kommentar

Citroncheesecake och total passivitet

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-11-20

Jag är dagen efter. De två dagarna innan har varit så intensiva, men positiva. God mat, härligt sällskap, fantastisk träning.

Jag saknar bara att huvudet vore på skaft, att jag kunde prestera de där stora formuleringarna, kunna dra upp de stora linjerna, lära mig det stora nya.

Jag är en tävlingsmänniska, men känner mig på utvisningsbänken. Det händer ingenting. Dagens stora prestation är att ha ätit upp citroncheesecaken från igår.

Wow, sade han ironiskt.

Publicerat i personligt | Lämna en kommentar

Hello darkness!

Av séra Jónatan | Publicerad: 2011-11-17

Sound of silence med text

Simon & Garfunkels låt ”Sound of silence” har etsats fast i mitt minne. Första raden lyder ”Hello darkness, my old friend” och den sitter stenhårt. Jag kan bara inte sluta lyssna på låten. Den är en dörröppnare till världar som associerar till George Orwells ”1984″ och Karin Boye ”Kallocain”.

Och jag blir glad. Det är en igenkännare under stunder av sorg.

Jag är inte särskilt masochistisk av mig, men jag har lättare att tänka på den yttersta dagen, då jag hör texter som ”Sound of silence” än om jag skulle lyssna på psalmen ”Blott en dag”. För läsarpsalmer gör mig bara ironisk eller larvigt klämkäck.

Nej, hej på dig mörker! Det vet jag årminstone vad det är.

Publicerat i Okategoriserade | 1 Kommentar