en västernärkings bekännelser

I lördags var det dags. Med ett femårsintervall har vi kalas, min fru och jag. Vi firar alltid jämnt.

Den här gången fyllde vi 70 år och många vänner dök upp. Ett enkelt sätt att ha kalas är att be dem komma med en enkel maträtt och vi står för stolar, bord, bestick och sällskap. Varför göra det svårt, när gemenskap kan vara så enkel?

Samma tanke: varför göra det svårt, när gemenskap kan vara enkel, utan krusiduller stämmer väl in som jag tänker en gudstjänst. Söndagens gudstjänst i Söderkyrkan hade en god karaktär och också den blev en lyckad fest.

Tack allesammans!

Etiketter: kyrka och teologi, vänskap, årstider

Jag kommer inte att göra ett politiskt uttalande.
Jag kommer inte att säga sanningen i vitögat.
Jag kommer inte att säga något viktigt, men jag tröttnade för tredje gången.

Det finns saker som stjäl min tid, saker som inte gör mitt liv bättre. Facebook är en sådan sak. Det stjäl bara min tid och jag plågas varje gång jag ser det. Idag kl. 00.00 avregistrerade jag mig och jag kommer inte tillbaka. Jag vill göra andra saker än att bara sitta och glo.

En del av er vet säkert att jag sällan ser på TV, om inte det är skidskytte eller tresteg. Jag orkar bara inte med att sitta och glo. Jag tränar hellre... eller pluggar.

Facebook är tråkigt. Jag ser ingen poäng med att mikroblogga, jag tycker om det här formatet bättre och jag saknar mina bloggkamrater som övergått till Facebook: Karinko, Hosanna m. fl.

Jag har inte ens kallat Facebook "fejjan". "Kärt barn har många namn", men inte Facebook. Det är inte kärt, ergo! gick jag därifrån. Hejsvejs!

Ni som vill ha kontakt med mig, ni har min adress, mina telefonnummer och min e-post. Vi syns!

Etiketter: datorer och IT, glimten i ögat, gnäll, vardag, vänskap

I en tid av arbete får relationerna inte lika mycket. Jag saknar perioder i livet, då jag kunde sitta fem timmar och bara glo och prata strunt.

Å andra sidan är livet för kort för att bara kallprata. Jag vill ha ut något av varje situation. Det skapar frustration, men också ett driv att utveckla.

Relationsutvecklandets tid är inte nu. Fördjupningen av kunskap är här. Därför står relationerna stilla på många sätt.

Enligt finska kalendern är vi inne i smutsmånaden, tiden då färgprakten (ruska) har lämnat träden. Kvar står det bruna och blottar markens förmultning.

Det är kanske tid för att kallpratet ramlar av nu. Kvar står själen blottad: här är jag. Ta mig för vad jag är.

Etiketter: vänskap, årstider

Det här inlägget tillägnar jag L, som aldrig har läst min blogg.

Jag skrattade åt den här annonsen. Den är till dig, L: Vänner

Etiketter: humor, vänskap

Jag blev melankolisk ikväll och saknar mina vänner, både dem som jag har kontakt med och dem som jag inte har det med. Här kommer min tacklista.

• L har alltid varit ärlig och min motsvarighet. Han vill aldrig ge sig och vi har ofta motsatta åsikter.
• S saknar jag väldigt mycket. Hon var min nära vän och min like.
• S har lärt mig kärlek utan att jag har känt någon attraktionskraft. Jag tycker mycket om henne.
• M är min ständiga träningskamrat. I hans person ryms både djupaste flams och allvarligt djup.
• M har ett fantastiskt djup och vågar säga vad som helst.
• N saknar jag i min vardag. Varför ligger Lund så långt borta?
• J och K tycker jag mycket om och det gjorde jag redan från början. Närhet till livet!
• A är en av mina äldsta jämnåriga vänner, som jag både förstår och inte alls.
• A är en av mina äldsta (i ålder) vänner. Han har hittat tillbaka till livet och det gläds jag över.
• O är en annan gammal vän. Han har lärt mig ordet ljuvlighet.
• G kommer jag inte alltid riktigt underfund med, men han har något outforskat över sig.
• M bor långt borta och känns avlägsen, men vi upprätthåller en viss kontakt. Hon minner mig om en ljuv ungdom.
• M finns där. Hon förvånar mig och roar mig.
• P:s förmåga att leka kommer jag aldrig att förstå, men det finns något grunt i honom. Det är liksom aldrig långt till botten.
• E delar jag massor med, men kan samtidigt stå handfallen inför. Hon lever i andra världar.
• K är som en clown på speed, men tål en tillsägelse så att man kommer nära honom.
• J är trygg och han kommer inte att vackla. Han är genomtänkt och delar erfarenheten att ha haft samma kvinna lång tid.
• L undrar jag vad hon gör.
• J saknar jag så det skär i bröstet.
• J är en intelligent person. Det finns inget som inte går att säga i J:s närvaro. Behagligt.
• A och P, liksom T och G är nära mitt hjärta. De försvinner aldrig därifrån.
• A har skyddsmurar jag inte begriper mig på, men han har roligt bisarra intressen.
• F ringer jag regelbundet och det är trevligt. En gång per år.
• L var en kort bekantskap, men hon hör inte av sig och jag orkar inte alltid att jaga alla.
• F är en ny bekantskap och han jagar mig. Tågsamtalen är väldigt trevliga.

Det där är några av mina vänner. Jag älskar er!

Etiketter: personligt, vänskap

Ett telefonsamtal.

Jag: Nu skall jag steka fläsk.
Min bror: Bränn dig inte, när du hoppar upp i stekpannan.
Jag: Tack.

Etiketter: glimten i ögat, vänskap

Idag har vi åkt många mil i bil. Jag är så utled på väg 52 mellan Nyköping och Kumla; jag har åkt den många gånger.

Men en väg överraskade positivt. Det var en njutning att åka den. Man visste aldrig vad som skulle dyka upp bakom nästa kurva. Väg 223 mellan Läggesta och Björnlunda. Åk den, men ha inte för bråttom.

För övrigt firade jag Jungfru Marie bebådelsedag med en landsortförsamling i Södermanland och familjen firade ett 60-födelsedagsbarn. Hans kalas bjöd på spännande samtal och kära återseenden.

Men nu efter nästan trettio mil i bil, vill jag bara sova.

Etiketter: vardag, vänskap

Barndomens gemenskaper med jämnåriga har inte alla lett till livslånga vänskaper. Man provar och känner sig för. Föräldrar träffas och förväntar sig att barnen skall leka ihop. De är ju ändå jämnåriga. Kort sagt: vänskaper under barndomen uppstår av andras tvång.

Nu har jag börjat revidera en del av mina vänskaper. Nej, jag håller inte på att plocka bort några. Revidera kommer från franskans revoir, sv. återse, tillbakablicka. Jag håller på att leta upp vänskaper från barndomen och se vad som har hänt med dem.

Förra veckan gjorde jag ett sådant besök och det var underbart. Vi blickade inte tillbaka i någon större utsträckning, vi såg framåt och lärde om varandras nutid. Det fanns en behaglig nyfikenhet och en spänning som borgade för flera träffar. Det var skönt.

För några år sedan ägnade jag mig åt att leta upp gamla brevvänner från de nordiska länderna. Jag hittade nästan alla. Två av dem finns numera på min chattlista: en från Åland och en från Island.

Snart skall jag söka upp en gammal vän från samma gata där min far bor. Han hade ett fantstiskt envist och flyktigt humör, när han var i 14-årsåldern. Jag skrämdes och fascinerades av det då, men vi gjorde mycket roligt ihop. Han introducerade mig i Joakim Pirinens och Joakim Lindengrens världar. Han hjälpte mig att förstå punken. Han och jag knäckte dataspelet Bubble Bobble utan att dö en enda gång på hundra nivåer (eller levlar som vi sade).

Varför detta sökande? Kanske ett sätt att finna botten i sig själv. Kanske ett sätt att förstå vad hela livet går ut på. Jag vet inte. Ibland träffar man rätt, ibland blir det en axelryckning och så går jag vidare.

Etiketter: barn, historia, personligt, vänskap

Att vara präst är att ständigt arbeta med människor. Jag blir då och då socialt utmattad och drar mig undan i hemmets (lugna?) vrå. Hemmet är både avslappnande och stressande. Det händer saker hela tiden och man måste gå undan för att finna vila.

Jag var ledig i helgen och vi i familjen var bortresta i dagsutflykter, först i Nora och sedan Stockholm. De två besöken var som en buffert mellan höstterminen och juldagarna. Vi lämnade oss själva och var i händerna på andra. God mat, god gemenskap.

Jag önskar er alla att julen också blir sådana dagar, buffertdagar som tar emot vardagens press och stress, att ni får vila i det lillas storhet som julen vittnar om. Ett litet barn som pekar mot stora ting.

Etiketter: barn, kyrka och teologi, vardag, vänskap

Imorse kl. 7.24 inledde jag en vigsel. I rummet fanns sju personer: jag, brudparet, deras två barn och två vittnen. De ville gifta sig innan sin stora resa och tyckte att en tisdagmorgon var bra.

Jag anser att pengar inte skall vara ett hinder för äktenskap. Det skall kosta 50 öre att gifta sig. Det är ungefär det det kostar för att ringa till Skatteverket och begära hindersprövning. Jag lägger mig inte i den nuvarande debatten om vad som kallas äktenskap och partnerskap, om kyrkan skall eller bör ha vigselrätt. Det viktiga är att människor lever troget mot varandra och arbetar på sina relationer så att de kan hålla livet ut.

Med relationen i åtanke vill jag att så många som möjligt stadfäster sina förhållanden för att skapa fasta och goda relationer. Och pengar skall inte vara i vägen för äktenskapet. Om man överväger att inte gifta sig eller ingå partnerskap pga pengarnas lilla antal plånboken och vännernas förväntan, har man fel fokus. Fokus skall alltid ligga på relationen.

Det blev en bra vigsel. Inga psalmer, ett av vittnena läste en text och jag sjöng förbönen som vanligt. Brudparet glömde tyvärr sitt vigselbevis i kyrkan och åkte på sin långa resa utan det. Men det var roligt att ringa upp brudparet efteråt och säga till bruden: "god förmiddag, fru Ö. Du har glömt ert vigselbevis." Hon lät stolt och glad över sin nya titel, men lovade att hämta det så snart de var hemma igen.

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv, vänskap

Jag älskar min fru. Det finns inget annat sätt att säga det. Hon är verkligen en klippa i mitt liv. Dessutom är hon inte, hon blir. Hon blir vackrare, visare, mer åtråvärd, innerligare för varje dag. Men jag vill aldrig att hon blir vackrast, visast och så vidare. Vad skulle jag då ha att se fram emot?

Min fru är som en gammal ost. En ost är smakrik, innerlig och härlig att njuta av. Och jag vet att en ost bara blir bättre och bättre ju längre den lagras.

Idag har jag köpt en ost, som smakade himmelskt. Den får duga tills min fru kommer hem.

Etiketter: glimten i ögat, mat, vardag, vänskap

Barnen är lagda och jag såg fram emot att plugga i lugn och ro. Hustrun är på personalfest och det är lugnt nu. Men så fort jag satte mig vid böckerna kom tröttheten. Konstigt, eftersom jag tycker det är så roligt att läsa.

Helgen bjuder på härlig vänskap. En god vän från Lundatiden kommer och hälsar på och det skall bli så roligt. Vi har mycket gemensamt: det djupa, det finurliga, det känslosamma och det svåra draget.

Dagen har jag ägnat åt långsiktigt planerande i arbetet. Brevskrivande, tankearbete som måste ned på papper, kalenderplanerande och läsande. Sådant ingår också i en prästtjänst, även om man inte alltid tar sig tid för det.

Men nu te och choklad och finska. En fantastisk kombination. Ääh, förresten måste jag bara läsa i den spännande boken som min fru lånade åt mig: om de slaviska språken och folken. Det är härlig feelgood-litteratur för mig, pappi Joonatan/séra Jónatan.

Etiketter: böcker, språk, studier, vardag, vänskap

Jag tror inte på kyrkliga händelser över internet såsom gudstjänster och samtalsgrupper. Det gör tydligen biskopen i Härnösand och jag väntar och ser på lite avvaktande.

Mina nätverk på internet är väldigt funktionella idag: köpa, sälja, byta och hitta goda vänskaper. Allmänt småpratande med okända personer är jag inte intresserad av. Just nu är jag Tradera-tokig och det är kul att hitta speciella saker som man kan pryda arbetsrummet, hemmet och sig själv med. Vill ni köpa något av mina saker, sök här.

Idag - och det är nästan en skam att säga - har jag gått med i Facebook igen. Vi får se vad det blir. Blir det beroendeframkallande, tvekar jag inte en sekund att ge mig av.

Annat nätverk där jag finns med är Palabea.net och givetvis bloggosfären. Men bästa mötesplasten är hemma hos dig eller mig.

Etiketter: datorer och IT, kyrka och teologi, vänskap

För att hantera själens tomhet hjälper jag mig själv genom att göra saker jag tycker är roligt. Förutom de passioner jag nämnt förut har jag några andra: datorer i allmänhet och högtalare i synnerhet.

För en vecka sedan fick jag sju datorer från en kompis. Han är IT-tekniker och behövde ha hjälp med att slänga lite burkar. Jag var självklart tjänstvillig. Två gav bort åt behövande kyrkvaktmästare och präst, en åt en kantorsfamilj och fyra behöll jag själv.

Eftersom de var identiska, gjorde jag det enda rätta: sparade en dator och länsade de övriga tre på viktiga komponenter och lät resten ligga i högen för elektronikåtervinning.

Idag har jag ägnat min barnfria tid att bygga datorer och det är så roligt. Det är som ett enkelt meccano och i de flesta fall fungerar det.

Min andra passion gäller Luxor-högtalare från 1960- eller 70-talet. De är så enkla och så vackra på något sätt. Jag kan köpa hur många par som helst. I dagarna har jag köpt två par och jag gläds att få spela musik genom dem.

Att jag börjar prata om passioner i en tung tid tyder på att jag håller på att lätta lite grand. Tack för alla goda uppmuntringar. Jag är glad för er närvaro och är faktiskt inte alls orolig över att besöksstatistiken har sjunkit. Jag skriver ju trots allt för mig själv i första hand. Så är det med mig som har dåligt minne och inte kommer ihåg vad jag gjorde för fyra dagar sedan.

Etiketter: datorer och IT, personligt, vänskap

Igår hade jag min andra vigsel för i år och det var så roligt. Jag hade blivit tillfrågad sedan länge av mina goda vänner A och M. Efter ett långt samboskap var det nu dags.

Vigseln var fylld av sång, två körer, en solist, ett fantastiskt vigseltal (enligt mig själv) och det närvarande brudparet. Med närvaro kan vi mena så mycket, men de var närvarande. Bruden hade sett till att gråta rejält före och där stod hon mest och njöt.

Festen blev bara ännu bättre. Den härliga manskören, en smått disträ toastmaster (han hade säkert stenkoll), gäster som älskade fyrastämmig körsång och god mat. Dessutom en hel del upptåg och väldigt trevliga människor.

Jag fick känslan av att brudparet längtade efter denna dag och jag förstår inte varför inte de gifte sig tidigare. Äntligen är ett hyggligt ord för känslan, men de utstrålade så mycket mer och jag älskar att se deras hängivenhet inför varandra. Den lär vara livet ut, även om den grå vardagen smyger sig på och försurar tillvaron då och då.

Etiketter: kyrka och teologi, mat, prästliv, vänskap

Jag blev utmanad av Miriam.

En klok kvinna sa häromdagen att tacksamhet är en av de saker en människa mår allra bäst av. Dessutom är det väl en naturlig följd att tacka Gud för allt det man får ta emot, stort och smått och alla varianter. Bara gåvan att ha saker att vara tacksam över, är ett skäl i sig att vara just tacksam. Men samtidigt är det något som man ibland i sitt överflöd måste påminna sig om. Därför utmanar jag alla bloggvänner och andra läsare att lista 10 saker som ni är tacksamma över.

1. Språk: underbart att kunna uttrycka så mycket på så många olika sätt.
   
2. Kärlek
3. Folkmusik: 1800-talets dansbandsmusik är roten till god musik.
4. Min familj
5. Vänner
6. Hjärnans förmåga att vända och vrida på tillvaron
   
7. Kroppen och alla dess muskler, senor och allt annat
8. Skönheten
9. Mångfaldens alla kombinationer
10. Memma (finsk påskefterrätt som serveras med ovispad grädde)

Nu utmanar jag endast Pierre!

Etiketter: glimten i ögat, reflektion, språk, vardag, vänskap

Jag är beroende. Idag har en ny vänskap utkristalliserat sig och det är underbart. Jag blir så glad över sådan spontan glädjeyttring.

Jag är beroende av god vänskap, den kan aldrig ta knäcken på mig, även om det finns perioder då jag är för trött att orka med. Men idag är ingen sådan dag.

Etiketter: vänskap

Årets första brasa har eldats. Ett träds gren blåste ned i trädgården och utgjorde stommen för den stora brasan. Dessutom beskar jag två träd vars vattskott var många. Trots den korta torktiden brann de bra. Utöver det nyligen växande träet tillkom ett gammalt garage. Det brann bra!

På eftermiddagen dök min frus arbetskompis upp. Hon släpade träd med liv och lust. Under kvällen framkom det att hennes modersmål är finska. Henne skall jag sätta i min kommande samtalsgrupp över människor som skall lära mig samtalsfinska.

Imorgon efter gudstjänsten skall jag se hur bra glöden är. Kanske kokar jag ägg. Kanske gör jag i ordning fiskpaket som grävs ned i glödbädden. Det kan verkligen rekommenderas. Fisken blir efter en halvtimme riktigt god och det är skönt att nyttja den förslösade energin till något.
Min engelska prästvigningsassistent undrade vid ett tillfälle hur mycket träenergi en svensk egentligen bränner på fritidbrasor. För honom var det otänkbart att göra något liknande i England.

Etiketter: språk, vardag, vänskap, årstider

Jag lyssnar på Thåströms "Skebokvarnsv. 209" och påminner mig om vemodet som den drivande kraften i mitt liv. Låtarna "Främling överallt" och "Fanfanfan" är stämningshöjare i mitt liv.

Thåström är en utmärkt one-liner. Vad sägs om "han rökte röda Commerce utan" (om sin far) eller "vi vräkte ned våra liv på två och en halv minuter plast" (om Ebba Grön). Tidigare bidrag är ännu bättre.

Thåström har varit min vän länge nu. Vi gjorde bekantskap 1987 och sedan dess har han talat med mig. Ibland önskar jag att byta några ord med honom på riktigt, men kontakten fungerar bra än så länge.

Parallellt med detta har jag två nya vänskaper i livet. Ibland funderar jag på om jag borde ha blivit kvinna, eftersom jag oftast blir vän med dem. Det är liksom mycket lättare.

I förmiddags hade jag ett samtal med en av dem. Jag lever fortfarande på det i min semester med matlagning, bullbakning, småstädande och sagoläsande.

Etiketter: musik, nostalgi, vardag, vänskap

Igår var jag och barnen i Stockholm. Sonen önskade Vasamuseet och dottern Naturhistoriska riksmuseet. Vi åkte till båda museerna och det blev bra.

Sonen frågade gång på gång var alla sjömännen var någonstans. När vi lämnade museet, började han inse att sjömännen sedan länge varit döda.

På eftermiddagen blev vi inbjudna till Jeez. Kvällen innan ville jag ha hjälp med ett kafétips för barnen. Jag ringde kaféguiden - i detta fall Jeez - varvid hon direkt bjuder hem oss till sig. Jag är oerhört glad över en ny vänskap och hoppas på att den fördjupas allt efter vad tiden går.

Resan hem gick bra, men alla var väldigt trötta.
Idag vaknade jag med träkeps (utan att ha druckit en droppe alkohol) och jag skall vara låg hela dagen.

Etiketter: vardag, vänskap

Igår var det sista vanliga söndagen i tjänst i Visnums församling. Körerna sjöng om jungfru Maria i gudstjänsten, det var våffelservering i Visnums prästgård med brödauktion. Jag var auktionist (varför fick vi inte en kort grundkurs om att vara auktionist i utbildningen? ;)) och vi fick in 3756 kr. Fantastiskt!

När jag lämnar en tjänst, inser jag att jag har fått många goda vänskaper. I avskedets stund inser jag hur stor betydelse de har haft.
Under veckan dök det helt plötsligt upp ett chattfönster på min skärm. Efter en stund visade sig att det var en bloggare som gav sig till känna. Ett härligt samtal började och jag har fått en ny vän S. Hon är intensiv och ärlig och det behöver jag.
Det finns också andra vänskaper som jag är oerhört glad för: kyrkoherden L, läraren S, filmrecensenten U och hans fru bibliotekarien L, läraren M, logopeden K och hennes man ingenjören J för att nämna några.

För att återvända till gårdagen: jag var verkligen sur och tvär, vilket får till följd att jag blir knäpptyst. Under hela förmiddagen (inklusive gudstjänsten) vaknade jag liksom aldrig till. Predikan gick sådär och jag hade ingen lust.

Men efter eftermiddagsdopet vid högmässan i Björneborg, vaknade mitt känsloliv, bönelust och teologiska reflektion till. Det började med att vi sjöng den underbara c-moll-litanian (Sv. Ps. 700:1). Den ljöd i Björneborgs kyrka så att det nådde himlen. Sedan kom närvaron, och jag kände det där lugnet att allt flyter och vi är omslutna.

Hela dagen omgavs av en storartad, men besvärande trötthet. Jag åkte hem efter högmässan lugn men utmattad.

Etiketter: musik, prästliv, reflektion, vänskap

Jag ringer alltid regelbundet till en av mina vänner. Jag känner att det är viktigt att vi har kontakt och det finns en hjärtlighet och en glädje från bådas håll.

Idag ringde jag och pratade en halvtimme med honom. Han har nära till skrattet och berättade om sin förändrade livssituation. Han hade nyss fått en son och hur glädjen över sonen hade förändrat livet.

Skönt att glädjen kan upprätthållas med regelbundna kontakter. Jag trivs med att ringa honom varje år.

Etiketter: vänskap, årstider