Återigen har jag fått träna mina adepter i längdhopp. Glad och lyrisk kommer jag hem, dock genomfuktig och kall pga vädret. Det spelar ingen roll - den inre värmen sprider sig överallt.
Idag har jag tränat tre killar och en tjej i längdhoppsteknik. De skall inte gå från mina pass utan att tänka ett steg djupare och ett steg längre. De skall inte gå ifrån mina pass utan att få ett hopp om ett perfekt hopp.
Nu är jag chef på arbetet. Egentligen gäller samma omständighet där. Tillsammans skall vi bli bättre och kunna flyga högre och längre. Tillsammans skall vi finna arbetslusten och glädjen över att vara Guds medarbetare.
2009-06-23
Nyss hemkomna från Astrid Lindgrens värld får jag mig en funderare. Vi var där i två hela dagar och njöt av teater, sång och skådespel.
Barnen möter sina förebilder och idoler. De är så lyriska, men samtidigt ängsliga över att gå fram för att prata med den efterlängtade, den store, den specielle. Sonen var helt fascinerad över Lill-Klippen i Ronja rövardotter, men ville att jag skulle prata.
Jag förstod ingenting, tills dess dag nummer två inleds. Sonen och jag skall till Katthult och se Emil i Lönneberga. När vi kommer dit, sitter ingen mindre än Malena Ernman där, operasångerskan, melodifestivalvinnaren och tvåbarnsmamman. Hon liksom jag var där i egenskap som besökare.
Jag dras till henne och sätter mig bredvid henne och spelar stencool - som om jag satt bredvid vem som helst. Däremot kollar jag försiktigt in henne. Ser hon som jag har föreställt mig? och tusen andra fåniga frågor.
Jag går därifrån och börjar fundera. Helt plötsligt är jag liksom barnen som någon som äntligen får se idolen. Varje gång jag ser henne under dagen - vi stöter på varandra fyra gånger - vill jag säga något klokt, något fyndigt eller något beröm, men blir blyg och vågar inte. Precis som sonen med Lill-Klippen.
Likadan blir jag när jag får se en ortodox biskop, eftersom jag liksom dem anser att en biskop ytterst sett är kyrkan som person. De representerar något som är mer än de själva. Och vad säger man till en sådan person?
Mina tankar går ett varv till. Borde jag som präst och människa inte vara likadan mot alla? Vad är det som en förebild har som inte andra har? Ingenting, egentligen. Vi är alla Guds avbilder.
Malena och jag säger ingenting till varandra, men sonen började så småningom babbla på med Lill-Klippen. Och jag ser hans njutning av att faktiskt ha sagt något till honom med stort h.
Barnen möter sina förebilder och idoler. De är så lyriska, men samtidigt ängsliga över att gå fram för att prata med den efterlängtade, den store, den specielle. Sonen var helt fascinerad över Lill-Klippen i Ronja rövardotter, men ville att jag skulle prata.
Jag förstod ingenting, tills dess dag nummer två inleds. Sonen och jag skall till Katthult och se Emil i Lönneberga. När vi kommer dit, sitter ingen mindre än Malena Ernman där, operasångerskan, melodifestivalvinnaren och tvåbarnsmamman. Hon liksom jag var där i egenskap som besökare.
Jag dras till henne och sätter mig bredvid henne och spelar stencool - som om jag satt bredvid vem som helst. Däremot kollar jag försiktigt in henne. Ser hon som jag har föreställt mig? och tusen andra fåniga frågor.
Jag går därifrån och börjar fundera. Helt plötsligt är jag liksom barnen som någon som äntligen får se idolen. Varje gång jag ser henne under dagen - vi stöter på varandra fyra gånger - vill jag säga något klokt, något fyndigt eller något beröm, men blir blyg och vågar inte. Precis som sonen med Lill-Klippen.
Likadan blir jag när jag får se en ortodox biskop, eftersom jag liksom dem anser att en biskop ytterst sett är kyrkan som person. De representerar något som är mer än de själva. Och vad säger man till en sådan person?
Mina tankar går ett varv till. Borde jag som präst och människa inte vara likadan mot alla? Vad är det som en förebild har som inte andra har? Ingenting, egentligen. Vi är alla Guds avbilder.
Malena och jag säger ingenting till varandra, men sonen började så småningom babbla på med Lill-Klippen. Och jag ser hans njutning av att faktiskt ha sagt något till honom med stort h.
Etiketter: barn, lycka, prästliv, reflektion
2009-02-25
Jeez har frågat mig några gånger om jag inte kan publicera en predikan. Eftersom jag är lite blyg och tycker att det är obehagligt att lägga ut alster har jag hållit mig, men nu gör jag det.
Det är en kort predikan, men den säger mycket, åtminstone för mig.
Det är en kort predikan, men den säger mycket, åtminstone för mig.
[Predikan bygger på Matteus 6:16-18: När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.]
För mig är den kristna tron en stor glädje. Jag gläds varje dag för att jag har min tro, både i svåra stunder liksom i ljusa stunder. Jesus uppmanar oss idag att vara glada, till och med då vi fastar. Vi skall inte vara dystra. Vi skall inte se annorlunda ut, bara för att fastan är eftertankens tid.
En vän berättade att hon under ett par års tid har använt fastan för att berätta de roligaste historier hon kan. För fastan är för henne en glädjens tid. Vi följer ju nämligen Jesus mot korset till den uppståndelsen och det eviga livet hos Gud. Fastan är början på den perioden då den stora försoningsprocessen tar sin början, då Gud och människa möts för att inte vika från varandra.
För oss kristna är fastan något väldigt speciellt. Kristna i många tider har avstått från kött och använt fastan för en tid i stillsamhet och eftertänksamhet. Fastan är inte tid för yttre späkning eller vanställelse, utan en inre tid. Den kristna tron är i första hand en inre tro, på att vi har en Gud som ser i det fördolda, som handlar i det fördolda. Inte ens Guds eget folk, Israel, inte ens lärjungarna såg vem han var. Jesus förkastade all världens härlighet, men upprättade ett rike som har större makt än alla världens riken, det inre riket. Men i uppståndelsens ljus på påskdagen började de att förstå storheten.
Vi vet vem Jesus är och därför kan vi också glädja oss inför det stora som skall komma. Som en påminnelse av korsets betydelse får den som vill komma fram och tecknas med ett kors av aska i pannan med orden ?kom ihåg att du är stoft och att du åter skall bli stoft?. Den här världen skall förgå, men vår glädje är att det finns ett större rike som väntar. Omvänd dig och tro evangelium.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2009-01-16
Här är ett kåseri jag skrev och som idag är infört i Karlskoga tidning. Jeez, det är inte en predikan, men du får hålla till godo så länge.
Jag njöt verkligen av den vita snön, det kalla vädret och ljuset som höll i sig under jul och nyår. Solen lyste rakt på mig, rätt in i själen. Jag kunde inte låta bli att le.
Då jag skriver det här är det novembergrått, vindarna drar över Möckeln, fälten och skogarna. Det gråa gör allt till samma sak. Inget är något annat olikt.
Snön däremot döljer och får med sitt bländande täcke det urblekta landskapet att skina. Men snön får solkiga spår av avgaser. Bilarnas framfart gör europavägens plogade kanterna helt svarta.
Det är då det slår mig. Snön är en motpol till all världens smuts. Snön uppenbarar det som vi egentligen vet om, det som vi kan känna då vi andas på en gata full av bilar. Det är först genom det riktigt bländvita som vi kan se det vi inte vill se.
Jag måste beklaga mig över det klimathotande liv vi lever i Sverige. Det svarta längs vägarna påminner oss om att vi verkligen behöver se över våra livsrutiner. Vi kan inte leva i tron att smutsen, som vanligtvis inte syns, inte påverkar oss. Det gör den.
Snön är obarmhärtig. Den lämnar inget osynligt.
Snön påminner mig också om att det finns något bländande vitt, något rent, något vackert som inte kan svärtas. Snön gör mig lycklig och fridfull. Det vita och vackra hjälper mig att hoppas på och kämpa för något bättre.
Snön och dess ljus är en påminnelse om den Gud jag tror på. En Gud som lyser rakt in i mig; Gud väjer inte för sanningen. Snön och solens ljus är bara tydliga komihåg-lappar för allt detta.
Jag tror på en god Gud. Gud och godheten är intimt förknippade med varandra. Godheten skiljer sig från allt annat på ett sätt. Den går inte att äga. Godhet är till för alla, precis som med Gud.
Men varken Gud eller godheten är till för att visa hur onda vi är. Snön finns ju inte till för att påminna oss om smutsen. Snön och godheten finns till för att världen är skapad på det sättet. De är en del av skapelsen.
När godheten genomlyser mig - liksom snön uppenbarar världens sot längs vägarna - förstår jag hur svart mitt eget liv kan vara. Jag blir glad av den genomlysningen. Då vet jag hur jag kan gå vidare. Om ingen säger något, vet jag inte om mina egna brister.
När något sedan tidigare okänt uppenbaras i mitt liv, kan jag inte göra annat än att tacka för den nya upptäckten. Ljuset visar mig att jag har något bättre att uppnå och något att bli av med.
Så är snön för mig. Snön visar konturer av dolda saker. Snön sätter ljus på det som skall slängas.
När våren kommer, kommer ett annat ljus. Och snön töar och uppenbarar vinterns g(l)ömda skräp.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv, reflektion, årstider
2008-12-12
Mer Gud 21:58
Dagens julfest på jobbet bjöd på en överraskning som jag aldrig hade kunnat tänka mig. En kollega hade skrivit nya texter till kända melodier. Texternas tema var sex arbetskamrater vars namn skulle skrivas in i ett korsord. Jag var en av de sex och här är den fyndiga texten om mig. Jag är rörd. Tack P!
Melodin är Mer jul av Adolphson & Falk.
Melodin är Mer jul av Adolphson & Falk.
Mer Gud
Jag är en lugn person, med takt och ton, måttfull och balanserad
Jag är tyst och still och det skall mycket till innan jag blir exalterad.
Men jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp varje gudstjänst.
När veckan är slut, jag känner mig djup, predikningar har min lust tänt.
refräng
Jag vill ha mer Gud. Ge mig mer Gud.
Jag vill ha mer Gud. Ge mig mer Gud.
Exegeter att konsultera, grekiska verb jag ser,
participer jag dissekerar, det vill jag mer.
En predikan glöms bort om den bara visar opp effekter som man inte fattar.
Så ge mig mer liturgi, med mera harmoni och en drös av coola hattar.
Jag vill ha mer grammatik, ingen annan lik, och en grekisk aoristus.
Svårare ord som klavikord, när jag ska prata om Kristus.
refräng
Jag vill ha mer Gud...
Ge mig en finare bön, nyare rön, djupare dopp i funten,
mjukare fall på knäigare pall och längre varv att gå runt den.
Jag vill ha kroppsligare bröd, dödligare död, mera tid av predika,
rödare vin, vitare porslin och färskare bulle på fikat.
refräng
Jag vill ha mer Gud...
Jag vill ha mer, mer. Ge mig mer, mer.
Jag vill ha mer, mer. Ge mig mer, mer.
Etiketter: glimten i ögat, kyrka och teologi, musik, prästliv
2008-11-18
Imorse kl. 7.24 inledde jag en vigsel. I rummet fanns sju personer: jag, brudparet, deras två barn och två vittnen. De ville gifta sig innan sin stora resa och tyckte att en tisdagmorgon var bra.
Jag anser att pengar inte skall vara ett hinder för äktenskap. Det skall kosta 50 öre att gifta sig. Det är ungefär det det kostar för att ringa till Skatteverket och begära hindersprövning. Jag lägger mig inte i den nuvarande debatten om vad som kallas äktenskap och partnerskap, om kyrkan skall eller bör ha vigselrätt. Det viktiga är att människor lever troget mot varandra och arbetar på sina relationer så att de kan hålla livet ut.
Med relationen i åtanke vill jag att så många som möjligt stadfäster sina förhållanden för att skapa fasta och goda relationer. Och pengar skall inte vara i vägen för äktenskapet. Om man överväger att inte gifta sig eller ingå partnerskap pga pengarnas lilla antal plånboken och vännernas förväntan, har man fel fokus. Fokus skall alltid ligga på relationen.
Det blev en bra vigsel. Inga psalmer, ett av vittnena läste en text och jag sjöng förbönen som vanligt. Brudparet glömde tyvärr sitt vigselbevis i kyrkan och åkte på sin långa resa utan det. Men det var roligt att ringa upp brudparet efteråt och säga till bruden: "god förmiddag, fru Ö. Du har glömt ert vigselbevis." Hon lät stolt och glad över sin nya titel, men lovade att hämta det så snart de var hemma igen.
Jag anser att pengar inte skall vara ett hinder för äktenskap. Det skall kosta 50 öre att gifta sig. Det är ungefär det det kostar för att ringa till Skatteverket och begära hindersprövning. Jag lägger mig inte i den nuvarande debatten om vad som kallas äktenskap och partnerskap, om kyrkan skall eller bör ha vigselrätt. Det viktiga är att människor lever troget mot varandra och arbetar på sina relationer så att de kan hålla livet ut.
Med relationen i åtanke vill jag att så många som möjligt stadfäster sina förhållanden för att skapa fasta och goda relationer. Och pengar skall inte vara i vägen för äktenskapet. Om man överväger att inte gifta sig eller ingå partnerskap pga pengarnas lilla antal plånboken och vännernas förväntan, har man fel fokus. Fokus skall alltid ligga på relationen.
Det blev en bra vigsel. Inga psalmer, ett av vittnena läste en text och jag sjöng förbönen som vanligt. Brudparet glömde tyvärr sitt vigselbevis i kyrkan och åkte på sin långa resa utan det. Men det var roligt att ringa upp brudparet efteråt och säga till bruden: "god förmiddag, fru Ö. Du har glömt ert vigselbevis." Hon lät stolt och glad över sin nya titel, men lovade att hämta det så snart de var hemma igen.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv, vänskap
2008-09-29
pappi Joonatan 09:59
"Kristuksen veri sinun edestäsi vuodatettu" är den första fras på finska jag har sagt i officiella sammanhang.
Igår var det en finsk gudstjänst i Karlskoga kyrka. Jag var där och hjälpte till, dvs jag hälsade på människor jag inte träffat förut, firade gudstjänst med dem och var med på kyrkkaffet. Det är fantastiskt vad enkelt kyrkspråk är om man bara kan bakgrunden.
På kyrkkaffet däremot skulle jag presentera mig. Usch vad det är svårt att prata ett nytt språk om man är ovan. Jag lyckades haspla ur mig på finska att jag kommer från Fjugesta, att jag har familj, att jag skall bli finskspråkig präst i Karlskoga efter stor möda. Sedan pratade jag svenska.
Det känns ändå som om en hel del har landat i mitt lärande och det är så roligt att lära sig något helt nytt... trots att det inte har indoeuropeiskt ursprung ;)
"Kristi blod för dig utgjutet" är inte en helt vanlig första fras på ett nytt språk, men i det sammanhanget fungerade det.
Igår var det en finsk gudstjänst i Karlskoga kyrka. Jag var där och hjälpte till, dvs jag hälsade på människor jag inte träffat förut, firade gudstjänst med dem och var med på kyrkkaffet. Det är fantastiskt vad enkelt kyrkspråk är om man bara kan bakgrunden.
På kyrkkaffet däremot skulle jag presentera mig. Usch vad det är svårt att prata ett nytt språk om man är ovan. Jag lyckades haspla ur mig på finska att jag kommer från Fjugesta, att jag har familj, att jag skall bli finskspråkig präst i Karlskoga efter stor möda. Sedan pratade jag svenska.
Det känns ändå som om en hel del har landat i mitt lärande och det är så roligt att lära sig något helt nytt... trots att det inte har indoeuropeiskt ursprung ;)
"Kristi blod för dig utgjutet" är inte en helt vanlig första fras på ett nytt språk, men i det sammanhanget fungerade det.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv, språk
2008-08-29
Efter spackling och målning är äntligen mitt arbetsrum klart. Det är inte så stort, men långsmalt och behövde få känslan av att vara bredare än vad det är (2,2 x 3,5 m). Jag målade en mörkröd färg på kortväggarna och en matchande vit på långväggarna. Jag har inte bestämt hur långväggarna skall vara dekorerade och därför ger jag er läsare lite röstningsförslag:- En profilmålning av ett Hg-lok. Se svartabanan.se:s hemsida.
- Massor av tavlor och kartor med olika religiösa och järnvägsmotiv.
- Tio olika översättningar av frasen "Kristus är uppstånden" målad på väggen.
- Ditt egna förslag. Det får gärna matcha något av mina intressen eftersom det är jag som skall vara i rummet.
Etiketter: prästliv
2008-08-07
August Södermans verk Bondbröllop avnjöts för ett par veckor sedan under det sagolikt trevliga bröllopet. Vanligtvis hör man bara den fjärde satsen, som handlar om bröllopsfesten, men här fick vi del av alla satserna. Det var väldigt härligt.
Genom Galenskaparna och After Shave har jag hört en annan texteversion och manskören som framförde styckena medgav att de under vissa tider hade svårt att särskilja texterna åt. Här får ni del av Galenskaparnas och After Shaves välsjungna version, som inte går av för hackor.
Genom Galenskaparna och After Shave har jag hört en annan texteversion och manskören som framförde styckena medgav att de under vissa tider hade svårt att särskilja texterna åt. Här får ni del av Galenskaparnas och After Shaves välsjungna version, som inte går av för hackor.
2008-07-27
Vigselglädje 23:49
Igår hade jag min andra vigsel för i år och det var så roligt. Jag hade blivit tillfrågad sedan länge av mina goda vänner A och M. Efter ett långt samboskap var det nu dags.
Vigseln var fylld av sång, två körer, en solist, ett fantastiskt vigseltal (enligt mig själv) och det närvarande brudparet. Med närvaro kan vi mena så mycket, men de var närvarande. Bruden hade sett till att gråta rejält före och där stod hon mest och njöt.
Festen blev bara ännu bättre. Den härliga manskören, en smått disträ toastmaster (han hade säkert stenkoll), gäster som älskade fyrastämmig körsång och god mat. Dessutom en hel del upptåg och väldigt trevliga människor.
Jag fick känslan av att brudparet längtade efter denna dag och jag förstår inte varför inte de gifte sig tidigare. Äntligen är ett hyggligt ord för känslan, men de utstrålade så mycket mer och jag älskar att se deras hängivenhet inför varandra. Den lär vara livet ut, även om den grå vardagen smyger sig på och försurar tillvaron då och då.
Vigseln var fylld av sång, två körer, en solist, ett fantastiskt vigseltal (enligt mig själv) och det närvarande brudparet. Med närvaro kan vi mena så mycket, men de var närvarande. Bruden hade sett till att gråta rejält före och där stod hon mest och njöt.
Festen blev bara ännu bättre. Den härliga manskören, en smått disträ toastmaster (han hade säkert stenkoll), gäster som älskade fyrastämmig körsång och god mat. Dessutom en hel del upptåg och väldigt trevliga människor.
Jag fick känslan av att brudparet längtade efter denna dag och jag förstår inte varför inte de gifte sig tidigare. Äntligen är ett hyggligt ord för känslan, men de utstrålade så mycket mer och jag älskar att se deras hängivenhet inför varandra. Den lär vara livet ut, även om den grå vardagen smyger sig på och försurar tillvaron då och då.
Etiketter: kyrka och teologi, mat, prästliv, vänskap
2008-07-13
Jag kan verkligen inte lyssna på musik medan jag skriver. Det spelar ingen roll hur låg ljudnivån är, den upptar hela mitt huvud och jag får inte ett vettigt ord ur mig. Jag försökte att lyssna på ett gammalt kärt band Public Image Limited, men oavsett om det var hitlåtar eller inte... inte ett ord. Det var bara att stänga av.
Som avslutning på den här arbetsdagen, njuter jag av att skriva två griftetal. Min fru är på bio och ser Mamma mia. Imorgon kommer dottern hem efter en lång visit hos farfar och nu sover sonen.
Jag är astrött, men har stor lust att spika upp ett innertak. Jag gör det på min fyra lediga dagar nästa vecka. Det är snart.
Som avslutning på den här arbetsdagen, njuter jag av att skriva två griftetal. Min fru är på bio och ser Mamma mia. Imorgon kommer dottern hem efter en lång visit hos farfar och nu sover sonen.
Jag är astrött, men har stor lust att spika upp ett innertak. Jag gör det på min fyra lediga dagar nästa vecka. Det är snart.
2008-05-29
Rätt spår 23:18
För er som tror att detta inlägg handlar om järnvägar tror fel.
Idag har jag haft ett möte med en projektgrupp. Inför mötet hade jag skrivit en målbeskrivning. Gruppen blev eld och lågor och tyckte den var fantastisk. Själv hade jag bara formulerat mina egna tankar.
Nu är jag mätt på konstruktiv feedback på många veckor. Det här går att leva på.
Idag har jag haft ett möte med en projektgrupp. Inför mötet hade jag skrivit en målbeskrivning. Gruppen blev eld och lågor och tyckte den var fantastisk. Själv hade jag bara formulerat mina egna tankar.
Nu är jag mätt på konstruktiv feedback på många veckor. Det här går att leva på.
Etiketter: prästliv
2008-05-16
Igår skrev jag två griftetal på varandra. Det var att skriva klart och ta sig an nästa. Serieproduktion, javisst, men de blev personliga var och en på sitt sätt.
Ju mer jag arbetar med begravningar, desto mer uppskattar jag faktiskt ordningen. Jag har förut inte ogillat att arbeta med begravningar, men det har varit svårt att motivera sig. Nu känns det välmotiverat och meningsfullt.
I övrigt har jag satt igång att arbeta med gudstjänstutveckling. Jag har en mängd viktiga ord framför mig: delaktighet, samhörighet, kontinuitet, gemenskap, erfarenhet etc. Dessa skall rymmas i gudstjänstens vindlingar och människors längtan efter gudsmöten.
Ju mer jag arbetar med begravningar, desto mer uppskattar jag faktiskt ordningen. Jag har förut inte ogillat att arbeta med begravningar, men det har varit svårt att motivera sig. Nu känns det välmotiverat och meningsfullt.
I övrigt har jag satt igång att arbeta med gudstjänstutveckling. Jag har en mängd viktiga ord framför mig: delaktighet, samhörighet, kontinuitet, gemenskap, erfarenhet etc. Dessa skall rymmas i gudstjänstens vindlingar och människors längtan efter gudsmöten.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2008-04-22
Jag har varit på fortbildning för präster i Karlstads stift. Jag kände mig som en nykomling, vilket jag också är. Det var bara att fatta tag i situationen och hälsa på så många som möjligt.
Det var en bra fortbildning med goda föreläsningar. Min vigningsbiskop Jonas Jonson höll ett bra anförande om dopfrågor i ett ekumeniskt perspektiv. Sören Dalevi roade oss storligen med ett föredrag om sin avhandling om syn på barn i biblar för barn. Jag har aldrig skrattat så åt ett föredrag som åt hans.
Att komma in i ett nytt sammanhang innebär att man börjar om. Jag får lära nya stiftsgränser, nya människor, nya sätt att tänka, men jag tänker inte släppa på mig själv. Jag har hittat ett bra sätt att tänka ecklesiologiskt och teologiskt.
Karlstads stift förvånar mig dock lite pga sin lågkyrklighet. Jag har inte mött det förut och det skall bli roligt att se hur den används för att sprida det glada budskapet i den här delen av världen.
Det var en bra fortbildning med goda föreläsningar. Min vigningsbiskop Jonas Jonson höll ett bra anförande om dopfrågor i ett ekumeniskt perspektiv. Sören Dalevi roade oss storligen med ett föredrag om sin avhandling om syn på barn i biblar för barn. Jag har aldrig skrattat så åt ett föredrag som åt hans.
Att komma in i ett nytt sammanhang innebär att man börjar om. Jag får lära nya stiftsgränser, nya människor, nya sätt att tänka, men jag tänker inte släppa på mig själv. Jag har hittat ett bra sätt att tänka ecklesiologiskt och teologiskt.
Karlstads stift förvånar mig dock lite pga sin lågkyrklighet. Jag har inte mött det förut och det skall bli roligt att se hur den används för att sprida det glada budskapet i den här delen av världen.
Etiketter: humor, kyrka och teologi, prästliv
2008-04-12
Så här skriver jag predikan.
Voilà! Färdig!
... eller också slänger jag allt och låter predikan flöda fritt vid ambon... med risk att bli ogenomtänkt.
Mina predikningar har en tendens att vara som mest elva-tolv minuter, men oftast omkring sju-åtta minuter. Annars upprepar jag mig bara.
- Jag läser texterna för den kommande helgdagen.
- Jag väljer en text som tar upp något viktigt för stunden. Intuitionen avgör.
- Jag läser texten igen, gärna med hjälp av grundtexterna.
- Finns det ord eller uttryck som jag inte förstår, gör jag en bakgrundundersökning (jag gillar inte ordet det engelska ordet research i svenska språket).
- Jag skriver ned korta tankar och ser var de leder.
- Jag skriver ett pladderutkast, dvs jag låter orden flöda i alla möjlig riktningar.
- Jag väljer en riktning och gör ytterligare ett pladderutkast.
- Jag renskriver och finslipar formuleringar och förklaringar.
Voilà! Färdig!
... eller också slänger jag allt och låter predikan flöda fritt vid ambon... med risk att bli ogenomtänkt.
Mina predikningar har en tendens att vara som mest elva-tolv minuter, men oftast omkring sju-åtta minuter. Annars upprepar jag mig bara.
Etiketter: prästliv
2008-04-10
Det händer mig då och då att skrivandet bara försvinner. Nu är det så.
De här första veckorna vill jag bara läsa och upptäcka, men inte uttrycka. Just nu läser jag Finlands historia av Henrik Meinander.
Det känns inte som om jag har något annat att förmedla än den tysta närvaron.
Folk kräver ibland mig på åsikter och jag kan bara inte göra det. Varför skall man ha åsikter om allt och alla? Räcker det inte med att vara lagom politiskt inkorrekt och lagom politiskt korrekt? Det får duga för nu.
Imorgon skall jag köpa en skön kudde... och fira två veckomässor efter varandra.
De här första veckorna vill jag bara läsa och upptäcka, men inte uttrycka. Just nu läser jag Finlands historia av Henrik Meinander.
Det känns inte som om jag har något annat att förmedla än den tysta närvaron.
Folk kräver ibland mig på åsikter och jag kan bara inte göra det. Varför skall man ha åsikter om allt och alla? Räcker det inte med att vara lagom politiskt inkorrekt och lagom politiskt korrekt? Det får duga för nu.
Imorgon skall jag köpa en skön kudde... och fira två veckomässor efter varandra.
2008-04-06
Avtackad 21:46
Ikväll har jag verkligen blivit avtackad. Jag har tillsammans med ett sextiotal personer firat högmässa i Edsbergs kyrka. Nästan alla var där. Det var fantastiskt.
Jag vet inte vad det är med när en präst lämnar och en ny kommer, men något speciellt är det.
Alla höll goda, ärliga tal och jag är glad och stolt över att ha arbetat i Edsbergs församling.
Efter högmässan var det fika utan tårta, smörgåstårta, bullar och kakor, men mackor, ost, grönsaker och mycket godis. Ljufweligt!
Jag vet inte vad det är med när en präst lämnar och en ny kommer, men något speciellt är det.
Alla höll goda, ärliga tal och jag är glad och stolt över att ha arbetat i Edsbergs församling.
Efter högmässan var det fika utan tårta, smörgåstårta, bullar och kakor, men mackor, ost, grönsaker och mycket godis. Ljufweligt!
Etiketter: prästliv
2008-04-03
Vindstilla 20:06
Det är helt vindstilla ute. De första dagarnas väder i Karlskoga församling har varit fantastiskt. Jag behöver stillheten de första dagarna för att känna in, göra alla grundinställningar, lära känna människor och landa.
På ett sätt känns det som den första arbetsdagen i mitt liv. Jag har fått stora möjligheter att utvecklas och lära mig nya saker och jag kommer att ta dem.
I dag ringde min vän kyrkoherden L. Han berättade om allt fantastiskt som händer i hans arbetsliv och jag blev väldigt glad för hans skull, men också lite avundsjuk. Jag vet att jag får göra det jag vill och han gör det han vill, men hans uppgifter lät så roliga.
Igår köpte jag en underställströja. Den behövs! Från att ha härbärgerat väta under prästskjortan, kändes jag torr och fräsch hela dagen. All överskottsvärme och -väta försvann i av den enorma fartvinden, som uppkommer när jag far genom Karlskoga stad.
Imorgon skall jag förbereda den första gudstjänsten i Karlskoga och den sista i Edsbergs församling. På söndag skall jag avtackas efter nästan sex års arbete och sedan börjar framtiden. Det lär blåsa på en hel del då... i alla fall om mig och min cykel.
På ett sätt känns det som den första arbetsdagen i mitt liv. Jag har fått stora möjligheter att utvecklas och lära mig nya saker och jag kommer att ta dem.
I dag ringde min vän kyrkoherden L. Han berättade om allt fantastiskt som händer i hans arbetsliv och jag blev väldigt glad för hans skull, men också lite avundsjuk. Jag vet att jag får göra det jag vill och han gör det han vill, men hans uppgifter lät så roliga.
Igår köpte jag en underställströja. Den behövs! Från att ha härbärgerat väta under prästskjortan, kändes jag torr och fräsch hela dagen. All överskottsvärme och -väta försvann i av den enorma fartvinden, som uppkommer när jag far genom Karlskoga stad.
Imorgon skall jag förbereda den första gudstjänsten i Karlskoga och den sista i Edsbergs församling. På söndag skall jag avtackas efter nästan sex års arbete och sedan börjar framtiden. Det lär blåsa på en hel del då... i alla fall om mig och min cykel.
2008-03-31
Imorgon börjar det nya arbetet i Karlskoga församling. Jag är full av förväntan.
En del av det nya innebär en hel del förändringar som rör allt runt omkring. Jag skall cykla till bussen, jag skall åka buss och sedan cykla till och i arbetet. Det handlar inte om några enorma sträckor, men 10 km cykling per dag som känns bra för min tunga kropp. Påsken innebar många godsaker förutom memman.
Jag vet egentligen ingenting om Karlskoga. Det jag har lärt mig har jag fått veta de senaste två åren av logopeden och ingenjören, av kyrkorådets ordförande i Visnums församling och en del andra människor.
En del av det nya innebär en hel del förändringar som rör allt runt omkring. Jag skall cykla till bussen, jag skall åka buss och sedan cykla till och i arbetet. Det handlar inte om några enorma sträckor, men 10 km cykling per dag som känns bra för min tunga kropp. Påsken innebar många godsaker förutom memman.
Jag vet egentligen ingenting om Karlskoga. Det jag har lärt mig har jag fått veta de senaste två åren av logopeden och ingenjören, av kyrkorådets ordförande i Visnums församling och en del andra människor.
2008-03-10
I arbetet möter jag ensamheten gång på gång. Den går aldrig att bemöta, men påminner oss kraftigt om dess fasansfulla effekter. Jag blir frustrerad över den. Den måste ha drabbat Jesus på korset: "min Gud min Gud varför har du övergivit mig?"
Etiketter: prästliv, reflektion
Nya vänskaper 07:59
Igår var det sista vanliga söndagen i tjänst i Visnums församling. Körerna sjöng om jungfru Maria i gudstjänsten, det var våffelservering i Visnums prästgård med brödauktion. Jag var auktionist (varför fick vi inte en kort grundkurs om att vara auktionist i utbildningen? ;)) och vi fick in 3756 kr. Fantastiskt!
När jag lämnar en tjänst, inser jag att jag har fått många goda vänskaper. I avskedets stund inser jag hur stor betydelse de har haft.
Under veckan dök det helt plötsligt upp ett chattfönster på min skärm. Efter en stund visade sig att det var en bloggare som gav sig till känna. Ett härligt samtal började och jag har fått en ny vän S. Hon är intensiv och ärlig och det behöver jag.
Det finns också andra vänskaper som jag är oerhört glad för: kyrkoherden L, läraren S, filmrecensenten U och hans fru bibliotekarien L, läraren M, logopeden K och hennes man ingenjören J för att nämna några.
För att återvända till gårdagen: jag var verkligen sur och tvär, vilket får till följd att jag blir knäpptyst. Under hela förmiddagen (inklusive gudstjänsten) vaknade jag liksom aldrig till. Predikan gick sådär och jag hade ingen lust.
Men efter eftermiddagsdopet vid högmässan i Björneborg, vaknade mitt känsloliv, bönelust och teologiska reflektion till. Det började med att vi sjöng den underbara c-moll-litanian (Sv. Ps. 700:1). Den ljöd i Björneborgs kyrka så att det nådde himlen. Sedan kom närvaron, och jag kände det där lugnet att allt flyter och vi är omslutna.
Hela dagen omgavs av en storartad, men besvärande trötthet. Jag åkte hem efter högmässan lugn men utmattad.
När jag lämnar en tjänst, inser jag att jag har fått många goda vänskaper. I avskedets stund inser jag hur stor betydelse de har haft.
Under veckan dök det helt plötsligt upp ett chattfönster på min skärm. Efter en stund visade sig att det var en bloggare som gav sig till känna. Ett härligt samtal började och jag har fått en ny vän S. Hon är intensiv och ärlig och det behöver jag.
Det finns också andra vänskaper som jag är oerhört glad för: kyrkoherden L, läraren S, filmrecensenten U och hans fru bibliotekarien L, läraren M, logopeden K och hennes man ingenjören J för att nämna några.
För att återvända till gårdagen: jag var verkligen sur och tvär, vilket får till följd att jag blir knäpptyst. Under hela förmiddagen (inklusive gudstjänsten) vaknade jag liksom aldrig till. Predikan gick sådär och jag hade ingen lust.
Men efter eftermiddagsdopet vid högmässan i Björneborg, vaknade mitt känsloliv, bönelust och teologiska reflektion till. Det började med att vi sjöng den underbara c-moll-litanian (Sv. Ps. 700:1). Den ljöd i Björneborgs kyrka så att det nådde himlen. Sedan kom närvaron, och jag kände det där lugnet att allt flyter och vi är omslutna.
Hela dagen omgavs av en storartad, men besvärande trötthet. Jag åkte hem efter högmässan lugn men utmattad.
Etiketter: musik, prästliv, reflektion, vänskap
2008-02-22
Präster är lata 11:40
Svensk kyrkotidning rapporterade i går om fyra anmälningar till domkapitlet i Strängnäs om långa väntetider för begravning i tre församlingar. Anmälaren kallade präster lata:
Svenska kyrkan består lyckligtvis inte av präster som bara rullar tummarna i väntan på nästa gudstjänst på söndagen. I en begravning medverkar också kantor, vaktmästare, expeditionspersonal för att tillhandahålla tider. Ibland är det fullbokat med begravningar, ibland ingenting.
Anmälaren skjuter helt fel och har missuppfattat många saker, men har rätt i att Svenska kyrkan inte är till för begravningsbyråerna. Det skall vi aldrig endast vara.
"Jag är en sån som bråkar. Och jag tänker inte finna mig i att de på expeditionen sitter och bestämmer att de avlidna får vänta i fem-sex veckor, bara för att prästerna är lata."Om anmälaren bara visste vad det handlade om skulle han aldrig ha benämnt problemet så här. Svenska kyrkan gör allt för att bemöta serviceförväntningarna från allmänheten. Begravningsbyråerna gör allt för att göra en begravning så värdig som möjligt.
"Det här är ju löjligt. Nu ska jag kräva en förklaring av domprosten."
"Grundproblemet är att prästerna inte begraver tillräckligt många", enligt (anmälaren) Jan-Ola Söderblom.
Svenska kyrkan består lyckligtvis inte av präster som bara rullar tummarna i väntan på nästa gudstjänst på söndagen. I en begravning medverkar också kantor, vaktmästare, expeditionspersonal för att tillhandahålla tider. Ibland är det fullbokat med begravningar, ibland ingenting.
Anmälaren skjuter helt fel och har missuppfattat många saker, men har rätt i att Svenska kyrkan inte är till för begravningsbyråerna. Det skall vi aldrig endast vara.
Etiketter: prästliv
2008-02-16
Ledig helg 23:35
Det är först nu som jag uppskattar den lediga helgen. Imorgon skall jag gå på gudstjänst och bara fira, inte göra, även om det rycker lite i stämbanden då jag kommer att höra den underbart vackra c-moll-litanian (Sv. Ps. 700:1).
Imorgon skall jag också döpa Nora, min lillebrors fd klasskamrats dotter. Noras föräldrar är härliga att vara med. Vi firade nyår ihop.
Nu skall jag sova länge, om jag kan slappna av.
Imorgon skall jag också döpa Nora, min lillebrors fd klasskamrats dotter. Noras föräldrar är härliga att vara med. Vi firade nyår ihop.
Nu skall jag sova länge, om jag kan slappna av.
2008-02-10
Jag har sett över min almanacka fram tills mars slut och konstaterat att den kan efter en viss påfyllnad med några begravningar, ett fåtal dop är full. Jag menar inte halvfull, utan i princip smockfull. Vad gör man då?
Jag måste helt enkelt säga nej till några framtida saker. Det går bara inte ihop sig. Alla arbetsuppgifter får inte plats. Var skall jag börja. Till vem skall jag säga nej?
Arbetsveckan har ju trots allt bara fyrtio timmar. Resten behövs för att vara med familjen, hushållsarbeta, träna och inte minst vila.
Jag måste helt enkelt säga nej till några framtida saker. Det går bara inte ihop sig. Alla arbetsuppgifter får inte plats. Var skall jag börja. Till vem skall jag säga nej?
Arbetsveckan har ju trots allt bara fyrtio timmar. Resten behövs för att vara med familjen, hushållsarbeta, träna och inte minst vila.
Etiketter: prästliv
2008-02-06
Idag kom det fram en körsångarna ur en av kyrkokörerna och frågade: "vad är det här för spektakel?" Spektaklet hette askonsdagsmässa som inledde körövningen.
Från min sida sett var det en helt vanlig veckomässa med korstecknande av aska och en kortare predikan. Allt som allt tog gudstjänsten 40 minuter.
Som konvertit som jag var, var det ett stort steg att bli kristen, men ganska kort tid efteråt frågade jag mig själv flera gånger om det verkligen var ett stort steg. Den kristna tron var inte så märkvärdig eller konstig, inte konstigare än vilken annan livsåskådning som helst. Den kristna tron gav ett sätt att förhålla sig till världen utan att förkrympa den eller människan, snarare tvärtom.
Idag undrar jag om icke-närmandet till religion bara handlar om fördomar, rädsla och historisk bundenhet till vissa (mytiska) ideologiska föreställningar. Jag ser faktiskt inte varför det skall vara så svårt att tro. Vetenskapen eller någon annan föreställning ger ingen heltäckande bild, inte kristen tro heller, men den ger något att hoppas på i en materiell och nästan endimensionell värld.
Jag är kristen, men jag kan inte köpa antiintellektuella resonemang som har med kristendom att göra. Är man kristen skall man tåla kritik, och våga ge kritik utan att ducka. Om det sista argumentet i en fråga blir "så är det bara! det vet ju alla" vill jag verkligen veta hur man resonerar.
Sverige är ett fundamentalistiskt religiöst land på det sättet att det saknar religionen i vardagen.
Jag skriker inte efter en stark missionsiver i landet, men jag vill gärna inbjuda till existentiella samtal, eftersom jag tror att kristen tro skulle ge en extra dimension i ett enkelt samhälle som Sverige.
Från min sida sett var det en helt vanlig veckomässa med korstecknande av aska och en kortare predikan. Allt som allt tog gudstjänsten 40 minuter.
Som konvertit som jag var, var det ett stort steg att bli kristen, men ganska kort tid efteråt frågade jag mig själv flera gånger om det verkligen var ett stort steg. Den kristna tron var inte så märkvärdig eller konstig, inte konstigare än vilken annan livsåskådning som helst. Den kristna tron gav ett sätt att förhålla sig till världen utan att förkrympa den eller människan, snarare tvärtom.
Idag undrar jag om icke-närmandet till religion bara handlar om fördomar, rädsla och historisk bundenhet till vissa (mytiska) ideologiska föreställningar. Jag ser faktiskt inte varför det skall vara så svårt att tro. Vetenskapen eller någon annan föreställning ger ingen heltäckande bild, inte kristen tro heller, men den ger något att hoppas på i en materiell och nästan endimensionell värld.
Jag är kristen, men jag kan inte köpa antiintellektuella resonemang som har med kristendom att göra. Är man kristen skall man tåla kritik, och våga ge kritik utan att ducka. Om det sista argumentet i en fråga blir "så är det bara! det vet ju alla" vill jag verkligen veta hur man resonerar.
Sverige är ett fundamentalistiskt religiöst land på det sättet att det saknar religionen i vardagen.
Jag skriker inte efter en stark missionsiver i landet, men jag vill gärna inbjuda till existentiella samtal, eftersom jag tror att kristen tro skulle ge en extra dimension i ett enkelt samhälle som Sverige.
Etiketter: kyrka och teologi, politik, prästliv
2008-02-01
Usch, vad jag är trött. Den här och den förra veckan är den värsta jag upplevt på många månader, minst fyra 11-timmarsdagar. Sådant tär på mig. Jag vill ha jämn rytm.
På tisdag kommer ytterligare en sådan. Idag skall jag bara skriva en verksamhetsberättelse, predikan och förbereda konfirmandlektionen inför söndag.
Sedan är båda barnen i kraftigt upplösningstillstånd. Ljudnivån är hög och smärtam för oss föräldrar. De är trötta på att gå inne.
Jag hoppas att det händer något spännande snart, som bryter alla mönster.
På tisdag kommer ytterligare en sådan. Idag skall jag bara skriva en verksamhetsberättelse, predikan och förbereda konfirmandlektionen inför söndag.
Sedan är båda barnen i kraftigt upplösningstillstånd. Ljudnivån är hög och smärtam för oss föräldrar. De är trötta på att gå inne.
Jag hoppas att det händer något spännande snart, som bryter alla mönster.
2008-01-23
Rätten att vara anonym när man talar med en präst har en stor betydelse. Många konfidenter (latin en som anförtror sig) tycker att anonymiteten ger styrka åt samtalets frihet.
Jag håller med, och upplever samma styrka då jag som präst får vara anonym. I utrymmet mellan mig och konfidenten tar Gud plats på ett mer självklart sätt. Alla masker läggs av. Den tredje personen i samtalet bjuds in då vi slipper att reta oss på kläder, utseende, kroppspråk.
Imorgon skall jag ha en anonym begravning. Jag vet knappt någon om den som skall läggas i Guds famn, men begravningen var viktig för de anhöriga. Det är som att låta den som står emellan tala sitt tydliga språk. Vi präster behöver inte alltid fylla med rätt ord. Anonymiteten kan befria en människa.
Jag håller med, och upplever samma styrka då jag som präst får vara anonym. I utrymmet mellan mig och konfidenten tar Gud plats på ett mer självklart sätt. Alla masker läggs av. Den tredje personen i samtalet bjuds in då vi slipper att reta oss på kläder, utseende, kroppspråk.
Imorgon skall jag ha en anonym begravning. Jag vet knappt någon om den som skall läggas i Guds famn, men begravningen var viktig för de anhöriga. Det är som att låta den som står emellan tala sitt tydliga språk. Vi präster behöver inte alltid fylla med rätt ord. Anonymiteten kan befria en människa.
Etiketter: prästliv
2008-01-21
Student igen 10:52
Nu är jag aktiv student. Sedan några terminer är jag passiv student på Uppsala universitet vid kursen Grekiska B, men jag får se när jag startar. Idag sätter distanskursen "Pedagogik A: Ledarskap, lärande och förändring" igång. Senare i vår startar "Pedagogik A: Projektledarutbildning". Båda kurser ges vid Örebro universitet.
Dess kurser läser jag framför allt för att utveckla min roll som präst. Språkkurser läser jag för att det går av bara farten.
Det skall bli roligt att studera igen och nu något helt annat än teologi och språk. Det är kanske Jämtlandstösen som inspirerat mig?
Dess kurser läser jag framför allt för att utveckla min roll som präst. Språkkurser läser jag för att det går av bara farten.
Det skall bli roligt att studera igen och nu något helt annat än teologi och språk. Det är kanske Jämtlandstösen som inspirerat mig?
2008-01-14
Min arbetsvecka har ännu inte startat, men de fyra dagarna som ligger framför mig är smockfulla. Jag är trött redan när jag tänker på det. Tisdag och onsdag är arbete både förmiddag, eftermiddag och kväll; inte optimalt och inte som jag brukar arbeta. Men det gick inte att lösa på annat sätt.
Torsdagen ägnar jag åt skrivarbete (församlingsinstruktionen) och läsning som ligger på efterkälken. Fredagen är sorge- och festdag: begravning på förmiddagen och församlingskårsfest på tidiga kvällen.
Jag bär dock med mig en hel del energi från igår: högmässa i Kristinehamns kyrka. Jag sjöng "Upplyft er hjärtan" och prefationen (inledningen till nattvardsbönen). Kyrkan har en enorm efterklang och det kändes bra att möta församlingen, både deras böner och deras blickar då brödet och vinet lyftes upp under orden "gör detta till min åminnelse".
Det är en välsignelse att leda en gudstjänst, inte för att få stå i centrum, utan för att vara så delaktig i det som händer. Jag gillar liturgi, eftersom jag vet vad den betyder. Liturgin har sin tydliga klang genom hela klangkroppen och det är skönt att jag aldrig fastnade för Pastoralinstitutets ord om "att göra det som känns bäst".
Alright veckan, här kommer jag!
Torsdagen ägnar jag åt skrivarbete (församlingsinstruktionen) och läsning som ligger på efterkälken. Fredagen är sorge- och festdag: begravning på förmiddagen och församlingskårsfest på tidiga kvällen.
Jag bär dock med mig en hel del energi från igår: högmässa i Kristinehamns kyrka. Jag sjöng "Upplyft er hjärtan" och prefationen (inledningen till nattvardsbönen). Kyrkan har en enorm efterklang och det kändes bra att möta församlingen, både deras böner och deras blickar då brödet och vinet lyftes upp under orden "gör detta till min åminnelse".
Det är en välsignelse att leda en gudstjänst, inte för att få stå i centrum, utan för att vara så delaktig i det som händer. Jag gillar liturgi, eftersom jag vet vad den betyder. Liturgin har sin tydliga klang genom hela klangkroppen och det är skönt att jag aldrig fastnade för Pastoralinstitutets ord om "att göra det som känns bäst".
Alright veckan, här kommer jag!
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2008-01-08
Idag under ett telefonsamtal blev jag så ställd att jag tystnade i telefonen under en tid som inte är brukligt eller artigt. Jag blev så paff över det jag hörde, eftersom det var första gången jag stötte på det. Lyckligtvis sade jag inte det jag tänkte, nämligen: "hoppsan".
Det är svårt att inte låta tystnaden tala sitt tydliga språk.
Det är svårt att inte låta tystnaden tala sitt tydliga språk.
Etiketter: prästliv
2007-12-10
Imorgon skall jag till sjukhuset för att förberedas på operation. Gårdagens gudstjänster var de sista på en månad. I miljöhotets namn återanvände jag en predikan sedan 2004, som jag var hyggligt nöjd med.
Till kl. 11-gudstjänsten chockades jag av långväga besök, nämligen en studiekamrats föräldrar från Överlida. Det var väldigt roligt att se dem igen och de hjälpte till så att det inte blev mässfall. Kl. 14 hade vi en veckomässa med önskepsalmer. Åtta psalmer önskade gudstjänstdeltagarna, men inte en enda advents- eller julpsalm. Vad skönt!
Jag har lagt upp en bokhög som bara växer. Jag tänkte nämligen ägna sjukskrivningstiden att bränna igenom några gamla och nya kursböcker... och vila också. Överst i högen ligger En förändrad utbildning för Svenska kyrkan, en bok om de kyrkliga utbildningarna som min kyrkoherde gav mig att "roa mig" med.
Till kl. 11-gudstjänsten chockades jag av långväga besök, nämligen en studiekamrats föräldrar från Överlida. Det var väldigt roligt att se dem igen och de hjälpte till så att det inte blev mässfall. Kl. 14 hade vi en veckomässa med önskepsalmer. Åtta psalmer önskade gudstjänstdeltagarna, men inte en enda advents- eller julpsalm. Vad skönt!
Jag har lagt upp en bokhög som bara växer. Jag tänkte nämligen ägna sjukskrivningstiden att bränna igenom några gamla och nya kursböcker... och vila också. Överst i högen ligger En förändrad utbildning för Svenska kyrkan, en bok om de kyrkliga utbildningarna som min kyrkoherde gav mig att "roa mig" med.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2007-12-09
Idag hörde jag det märkliga påståendet att en präst måste bo i församlingen, där han arbetar för att församlingen skall få liv. Det var det dummaste jag har hört på mycket länge! Dessutom var det riktat mot mig, eftersom jag reser minst 50 km för att komma till Visnums församling. Men, men... vanföreställningen att prästen måste bo där han arbetar lever kvar sedan myndighetstiden, där varje pastorsexpedition var nästintill kommuncentrum och staten meddelade sig via predikstolen.
Etiketter: prästliv
2007-11-30
Att skriva predikan är nödvändigt, men samtidigt smärtsamt. Orden måste flyta samman till meningar som inte bara fungerar på papper utan också i munnen och kunna tillämpas.
Jag blir så frustrerad på en färdigskriven text. Jag vet vad jag vill säga och jag säger, men tankarna är inte alltid strukturerade. När jag har skrivit klart, vill jag inte se texten. Någon annan måste se den, och här börjar det riktigt smärtsamma.
Någon annan skall läsa och förstå det klart tänkta, men (ibland) dunkelt sagda. Oooh , jag vänder på mig, jag hoppar upp och ned i väntan på kritiken. Usch! vad jag ogillar detta.
Kritiken kommer och den är kanske riktigt bra. Då inträffar himmelrikets fulla fröjd och lugn. Tack gode Gud.
Men än så länge är texten oläst... suck...
Etiketter: prästliv
2007-11-27
Äntligen, och jag menar verkligen äntligen har jag haft ett vettigt samtal med en biskop. Biskop Esbjörn tog sig tid och vilja att samtala med den nye komministern i Visnum. Det blev ett långt trevligt samtal om mig, honom, församlingsvisioner och Svenska kyrkans framtid.Äntligen säger jag för att det alltid har varit förbundet med en viss spänning att tala med en biskop, men det här kändes lugnt, bra och tryggt. Tack för samtalet, Esbjörn.
Etiketter: prästliv
2007-11-26
Vägval 18:45
Idag hade jag ett uppföljningssamtal efter en arbete som jag sökte, men inte fick. Det är tydligt att jag står inför ett vägval: arbetsleda eller fördjupa församlingsarbete. Det ena utesluter inte det andra, men jag måste fundera på vad jag vill göra först.
Båda alternativen är teologiskt fördjupande, även om det andra kan ge fler chanser. Men att arbetsleda är att sätta sin vision och teologi i verket och det krävs enormt mycket att få andra att dela en vision.
Jag har inte funderat klart, men snart måste jag.
Båda alternativen är teologiskt fördjupande, även om det andra kan ge fler chanser. Men att arbetsleda är att sätta sin vision och teologi i verket och det krävs enormt mycket att få andra att dela en vision.
Jag har inte funderat klart, men snart måste jag.
Etiketter: personligt, prästliv
2007-11-20
Idag var jag hos sjukgymnasten, en kvinna som jag lyckades gissa fel ålder på - åt rätt håll, lyckligtvis. Hon dömde mina misslyckade framsteg att nu fanns det inget annat att göra än operation. Och jag höll med, men suckade.
(Sjukgymnasten lade mig på bänken och jag fick uppleva TNS-apparaten, den som jag gladeligen pinat min fru med innan dotterns födelse för åtta år sedan. TNS var en rolig 25-minuters bekantskap som tog bort smärtan i en halvtimme. Suck igen!)
När jag liksom fått upp farten på arbetet, känns det så tokigt att bli sjukskriven igen. Jag tycker ju att det är så roligt med det nya arbetet och så skall jag lämna det en kort stund, när jag inte vet hur framtiden ser ut.
Å andra sidan kan jag inte fortsätta leva som jag gör nu, med smärta och tablettintag. Just nu sitter jag uppe eftersom det inte går att sova. Jag måste tänka på livet efter smärtans slut, även om det säkert sårar någon och raserar det arbete som jag funderat ut och påbörjat.
(Sjukgymnasten lade mig på bänken och jag fick uppleva TNS-apparaten, den som jag gladeligen pinat min fru med innan dotterns födelse för åtta år sedan. TNS var en rolig 25-minuters bekantskap som tog bort smärtan i en halvtimme. Suck igen!)
När jag liksom fått upp farten på arbetet, känns det så tokigt att bli sjukskriven igen. Jag tycker ju att det är så roligt med det nya arbetet och så skall jag lämna det en kort stund, när jag inte vet hur framtiden ser ut.
Å andra sidan kan jag inte fortsätta leva som jag gör nu, med smärta och tablettintag. Just nu sitter jag uppe eftersom det inte går att sova. Jag måste tänka på livet efter smärtans slut, även om det säkert sårar någon och raserar det arbete som jag funderat ut och påbörjat.
Etiketter: personligt, prästliv
2007-11-15
Visionsarbete 22:04
Det är otroligt vad roligt det är att arbeta! Jag har slängts in mitt i de stora visionernas och framtidsplanernas arbete. Första veckorna gudstjänstplanering, sedan församlingsinstruktionens omformuleringar. Därefter skall ett projekt om delaktighet i gudstjänstarbetet sättas i verket och diskuteras.
Allt flyter inte som jag vill, men det gör inget. Jag får göra sådant som jag tycker är stimulerande, även om jag får skjuta bort lite av den otåliga frustrationen.
Idag gick eftermiddagen på sparlåga, men framåt kvällen var jag på hugget igen. Det är inte så konstigt att jag var trött. Jag vaknade 4.45 och satte mig för att skriva några e-postbrev. Kyrkorådets ordförande undrade om jag sov överhuvudtaget.
Nu snart i säng.
Allt flyter inte som jag vill, men det gör inget. Jag får göra sådant som jag tycker är stimulerande, även om jag får skjuta bort lite av den otåliga frustrationen.
Idag gick eftermiddagen på sparlåga, men framåt kvällen var jag på hugget igen. Det är inte så konstigt att jag var trött. Jag vaknade 4.45 och satte mig för att skriva några e-postbrev. Kyrkorådets ordförande undrade om jag sov överhuvudtaget.
Nu snart i säng.
Etiketter: prästliv
2007-11-11
Mottagen 20:01
I eftermiddags blev jag installerad som komminister i Visnums församling. Det var en rörande/rörig gudstjänst.
- Många ville välkomna mig, få kom. Vi var sammanlagt tjugo personer; hälften var kyrkvärdar, präster, vaktmästare och kantor.
- Min son sprang omkring, och satt i min famn samtidigt som jag sjöng prefationen. Det har jag aldrig varit med om förr.
- Den vikarierande kantorn var lite nervös och spelade lite tokigt några gånger.
- Kyrkoherden sade oerhört viktiga ord i sitt installationstal.
- Ingen var van vid Högmässoagendan!
- Jag glömde bort att hälsa välkommen i början av gudstjänsten och glömde att hälsa på folk överhuvudtaget,
- ... men predikan satt som en smäck. Jag var så nöjd och det var många andra också.
Etiketter: prästliv
2007-11-08
Uppvaknad 11:37
De senaste veckorna har varit som ett uppvaknande, men jag förstod det först idag. I förrgår kväll hade jag ett samtal som var så fyllt av liv, även om det var svårt, att mitt inre börjar leva igen.
Samtidigt har jag formulerat församlingsutvecklingstankar den senaste tiden så att jag själv nästan tröttnade på och inte trodde mina ord. Idag lever dem och jag förstår varför. Jag skriver predikan och Guds ord, församlingsutvecklingstankar och predikan är ett. Det jag kan leva på, kan också andra leva på. Allt hänger samman på ett sätt jag inte förstått innan.
Jag tror att jag börjar begripa vad det handlar om. Men vi får väl se - min fru skall få läsa predikan.
Samtidigt har jag formulerat församlingsutvecklingstankar den senaste tiden så att jag själv nästan tröttnade på och inte trodde mina ord. Idag lever dem och jag förstår varför. Jag skriver predikan och Guds ord, församlingsutvecklingstankar och predikan är ett. Det jag kan leva på, kan också andra leva på. Allt hänger samman på ett sätt jag inte förstått innan.
Jag tror att jag börjar begripa vad det handlar om. Men vi får väl se - min fru skall få läsa predikan.
Etiketter: kyrka och teologi, personligt, prästliv
2007-11-07
Engagerande 02:21
Idag och igår har jag haft samtal som har varit riktigt engagerande.
Igår hade jag den första personalsamlingen med Visnums, Rudskoga och Visnums-Kils församlingars personal. Det var ett härligt möte. Alla var taggade att få göra något nytt och det märktes.
Idag hade jag ett samtal som var så innerligt, genomtänkt och djupt. Jag kan inte säga mer, men det var som om jag aldrig ville att det skulle ta slut.
Det är härligt att få vara präst i sådana lägen.
Igår hade jag den första personalsamlingen med Visnums, Rudskoga och Visnums-Kils församlingars personal. Det var ett härligt möte. Alla var taggade att få göra något nytt och det märktes.
Idag hade jag ett samtal som var så innerligt, genomtänkt och djupt. Jag kan inte säga mer, men det var som om jag aldrig ville att det skulle ta slut.
Det är härligt att få vara präst i sådana lägen.
Etiketter: prästliv
2007-10-28
Första veckan 19:38
Nu har första veckan på min nya arbete gått och jag är trött, peppad och lite förvirrad. Det är svårt att smälta intryck, men jag har i alla fall förstått mycket mer vad som bör göras och vad som förväntas. Förväntningar är alltid svåra att smälta eftersom de tenderar att flyga högt upp i skyn, medan det som bör göras är lättare att hantera.
Veckan började med funderingar omkring relationen mellan teori och praktik, bön och handling. Det slog mig kraftigt att vi i Svenska kyrkan är så teoretiska. Bön blir sällan handling för att vi inte förstår vad vi ber om. Vi ber och sedan är det bra med. Vi strävar mot en längtan efter frälsning utan att omsätta det i praktik.
Idag hade jag hand om min första gudstjänst, en ekumenisk sådan. Missionspastorn predikade och jag begrep inte riktigt vad den egentligen handlade om. Eller också var den just så som jag menade i förra stycket: vi måste följa Jesus i vårt hjärta, men inte så mycket mer...? Jag förstod inte i alla fall. Det var många lösa trådar som inte knöts samman. Och jag hann inte heller diskutera den med honom.
Nåväl, nu skall jag snart koppla av denna kväll efter en trevlig eftermiddag med vännerna Ranås. Vi njöt av att byta däck på bilarna och äta god mat. På onsdag kommer det viktiga första kyrkorådsmötet att äga rum och då kommer det handla om Visnums församlings framtid.
Veckan började med funderingar omkring relationen mellan teori och praktik, bön och handling. Det slog mig kraftigt att vi i Svenska kyrkan är så teoretiska. Bön blir sällan handling för att vi inte förstår vad vi ber om. Vi ber och sedan är det bra med. Vi strävar mot en längtan efter frälsning utan att omsätta det i praktik.
Idag hade jag hand om min första gudstjänst, en ekumenisk sådan. Missionspastorn predikade och jag begrep inte riktigt vad den egentligen handlade om. Eller också var den just så som jag menade i förra stycket: vi måste följa Jesus i vårt hjärta, men inte så mycket mer...? Jag förstod inte i alla fall. Det var många lösa trådar som inte knöts samman. Och jag hann inte heller diskutera den med honom.
Nåväl, nu skall jag snart koppla av denna kväll efter en trevlig eftermiddag med vännerna Ranås. Vi njöt av att byta däck på bilarna och äta god mat. På onsdag kommer det viktiga första kyrkorådsmötet att äga rum och då kommer det handla om Visnums församlings framtid.
Etiketter: kyrka och teologi, personligt, prästliv
2007-10-26
Heléne har utmanat mig och här kommer svaret.
Här är reglerna:
Mina 7 sanningar:
Här är reglerna:
- Länka till den som utmanat dig.
- Berätta 7 sanningar om dig själv.
- Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg. (Man får utmana till exempel 6 personer, om det skulle tryta.)
- Lämna ett meddelande till dem du utmanat.
Mina 7 sanningar:
- Kaffe smakar vidrigt, likaså smör, kakor, tårta, bullar, bakelser, smörgåstårta. Däremot är lasagne, getost och en vällagrad Stilton några av höjdpunkterna i livet. Konjak går också an.
- Jag är allergisk mot uttrycket "jag kan tycka...". Än värre är uttrycket "man kan tycka", om det är uppenbart att den talande pratar om sin egen åsikt. Säg vad du tycker!
- Jag hittar i Sveriges geografi med hjälp av orternas järnvägsstationer och längs vilken linje de ligger. Mycket praktiskt!
- Varje församling jag har arbetat i har eller har haft en järnväg. Inte så viktig kunskap, men ack så rolig.
- Stora Mellösa pastorat: Norra Östergötlands järnväg (Örebro-Norrköping)
- Viby församling: Västra stambanan (Stockholm-Göteborg)
- Edsbergs församling: Örebro-Svartå järnväg
- Visnums församling: Nora Bergslags järnväg (bl. a. Otterbäcken-Strömtorp)
- Stora Mellösa pastorat: Norra Östergötlands järnväg (Örebro-Norrköping)
- Jag går hellre på gräsmattor än krattade eller asfalterade gångar. Det är mycket mjukare.
- Jag har inte hört en fantastisk, minnesvärd predikan. Jag väntar ivrigt.
- All musik bör gå i 3/4-takt, så att man känner polska-rytmen. "Stilla natt" har jag glatt gjort om från 6/8 till 3/4. Känn gunget!
Etiketter: humor, järnväg, kyrka och teologi, musik, prästliv
2007-10-19
Jag träffade idag den mest ensamma människa jag känner. Samtalet gjorde mig betryckt och jag lyckades inte vara professionell. Jag gick därifrån med en stigande känsla av... ensamhet... eller risken för att själv bli det.
Samtidigt längtar jag ofta efter att vara ensam, och det känns som om jag skulle må bra av det en stund. Min ensamhet skulle ungefär vara som den här människans.
Tänk att det är så kort avstånd mellan god och dålig ensamhet.
Samtidigt längtar jag ofta efter att vara ensam, och det känns som om jag skulle må bra av det en stund. Min ensamhet skulle ungefär vara som den här människans.
Tänk att det är så kort avstånd mellan god och dålig ensamhet.
Etiketter: personligt, prästliv
2007-10-16
Nytt arbete 11:01
På måndag börjar jag mitt nya arbete i Visnums församling, Kristinehamns pastorat, Karlstads stift. Allt blir så fruktansvärt nytt så att det känns som att bli präst på nytt: ny arbetsplats, nytt arbetssätt, ny ställning i organisationen (distriktspräst med arbetsledaransvar), nya människor, nytt stift. (Den översta bilden är Björneborgs kyrka, den nedre Visnums kyrka).
Jag är pirrig och det skall bli kul.
Samtidigt lämnar jag Edsbergs församling och alla de människor jag har arbetat in mig med; jag lämnar Strängnäs stift och alla de människor, fromhetskulturer och strukturer jag känner till. Det finns inget vankelmod, men lite läskigt är det ju alltid. Å andra sidan är jag ju trygg i mitt sätt att arbeta och det skall mycket till för att rubba mig just nu.
Etiketter: prästliv
2007-10-14
Tacksägelsedagen brukar inte vara min favoritsöndag, eftersom jag har svårt att finna orden för tacksamhet och lovsång. Jag är liksom inte den naturen.
Dagen inleddes kl.14 med familjegudstjänst i Tångeråsa kyrka. Det blev en plojig, men allvarligt menad festgudstjänst som jag aldrig varit med om förut. Kantorn och församlingsassistenten var i toppform och gjorde underverk med barnkören. Det var verkligen arbetsglädje som spreds till övriga församlingen. Festen fortsatte i församlingshemmet med enormt många kakor, glass och kaffe och saft och folk hade trevligt tillsammans.
Under gudstjänsten kunde jag inte låta bli att ta upp födelsedagssången eftersom jag visste att en av kyrkvärdarna fyllde 40 år. Dessutom gratulerade vi en flicka i barnkören samtidigt.
Mellan gudstjänsterna besökte jag vaktmästaren och hennes man. De hade alldeles nyss köpt en gård och var mäkta stolta. Härligt!
Kvällsgudstjänsten hade samma tema som familjegudstjänsten, höstfest, men här sjöng vuxenkören. Det slår mig att de bara blir bättre och bättre för varje år som går.
Min predikan kändes hel på något sätt och jag var ganska stolt över mig själv. Den handlade om att vår tacksamhet hör samman med trygghet och tillhörighet med en Gud som ser på oss som vänner. Givande och tagande.
Efter gudstjänsten serverades en väldigt god soppa och jag satt bredvid några riktigt skämtsamma personer. En av dem är en av de få som jag känner som inte har el indraget i sitt hus. Men det bekymrar inte honom. han är den gladaste människa jag vet. Han har alltid mungiporna uppåt.
Dagen inleddes kl.14 med familjegudstjänst i Tångeråsa kyrka. Det blev en plojig, men allvarligt menad festgudstjänst som jag aldrig varit med om förut. Kantorn och församlingsassistenten var i toppform och gjorde underverk med barnkören. Det var verkligen arbetsglädje som spreds till övriga församlingen. Festen fortsatte i församlingshemmet med enormt många kakor, glass och kaffe och saft och folk hade trevligt tillsammans.
Under gudstjänsten kunde jag inte låta bli att ta upp födelsedagssången eftersom jag visste att en av kyrkvärdarna fyllde 40 år. Dessutom gratulerade vi en flicka i barnkören samtidigt.
Mellan gudstjänsterna besökte jag vaktmästaren och hennes man. De hade alldeles nyss köpt en gård och var mäkta stolta. Härligt!
Kvällsgudstjänsten hade samma tema som familjegudstjänsten, höstfest, men här sjöng vuxenkören. Det slår mig att de bara blir bättre och bättre för varje år som går.
Min predikan kändes hel på något sätt och jag var ganska stolt över mig själv. Den handlade om att vår tacksamhet hör samman med trygghet och tillhörighet med en Gud som ser på oss som vänner. Givande och tagande.
Efter gudstjänsten serverades en väldigt god soppa och jag satt bredvid några riktigt skämtsamma personer. En av dem är en av de få som jag känner som inte har el indraget i sitt hus. Men det bekymrar inte honom. han är den gladaste människa jag vet. Han har alltid mungiporna uppåt.
Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv, årstider
2007-10-11
Idag var jag på kontraktskonvent på den nya arbetsplatsen. Föreläsaren, som gjort en rundresa i Palestina och Israel kallade Israel för "den teokratiska militärdiktaturen".
Nog är jag trött på Israels fasoner mot icke-judar och ockuperade områden, men det hela sades i ett sammanhang om Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission (SKM) som fick det att låta som om det var Svenska kyrkans ställningstagande i den politiska frågan. Det var så onödigt, eftersom sådana uttalanden gör ingen diplomati eller försoning. Jag blev arg; dessutom var jag väldigt trött hela dagen, både fysiskt och intellektuellt.
Nog är jag trött på Israels fasoner mot icke-judar och ockuperade områden, men det hela sades i ett sammanhang om Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission (SKM) som fick det att låta som om det var Svenska kyrkans ställningstagande i den politiska frågan. Det var så onödigt, eftersom sådana uttalanden gör ingen diplomati eller försoning. Jag blev arg; dessutom var jag väldigt trött hela dagen, både fysiskt och intellektuellt.
2007-09-23
När kantorn gav mig de första tonerna på gudstjänstens avslutande benedicamus, gav hon en underliggande mörk ton, ett mörkt e som kontrast till det ljusa h:et som lyfte allt. Jag blev glad och kunde sjunga ut.
En annan vacker detalj är esset som läggs till i prefationens del om "med hela den himmelska härskaran". Jag lyfts upp till himlen genom ett nytt ackord. Så skall musik skrivas. Texten skall lyfta musiken och tvärtom.
En annan vacker detalj är esset som läggs till i prefationens del om "med hela den himmelska härskaran". Jag lyfts upp till himlen genom ett nytt ackord. Så skall musik skrivas. Texten skall lyfta musiken och tvärtom.
Vilken natt! 08:37
Igår flyttade jag åter igen min brors och hans sambos hela bohag från Vänersborg till Gropen (ja, platsen heter så). Ditvägen gick snabbt, 220 km på 2,5 timmar utan att köra för fort.
Väl framme blev vi bjudna på mat av deras nu fd granne. Eftersom jag har mina diskbråck är jag förbjuden att bära. Min uppgift var att köra bilen. Efter 65 kassar med böcker och annat bohag är bilen fullknökad och vi kör hemåt kl. 22. Allt är i frid oh fröjd.
I Åtorp säger det "DUNK" under bilen och den slutar att svara på gaspedalen. Hyrbilens instruktionsbok meddelar oss att en spärr har lösts ut. Vi öppnar motorhuven, trycker på knappen, startar motorn och jag... backar ned i diket. Bilen sitter stenhårt fast.
Ett videoinspelande rockband hårdrocksband "Saint Demons" i bygdegården strax intill hjälper oss med knuffande och dragande. En av dem hjälper till med ena handen och håller i sin ölburk med den andra. En ganska gullig syn av en hjälpsam, långhårig, lagom salongsberusad hårdrockare. Förgäves ger vi upp.
En förbipasserande timmerbil försöker dra upp oss men till ingen hjälp. Han är rädd att dra sönder bilen. Vi ringer bärgningsbilen.
Efter en timme, kl. 2.30 kommer frälsaren. Under tiden har vi frusit, gråtit, kissat, hoppat oss varma. Bärgaren fixar det på en kvart och meddelar min brors sambo att det är gratis.
Hemma kl. 4.00 somnar vi snabbt. Min sista tanke är: jag har ingen predikan tills imorgon. Det har jag fortfarande inte. Önska mig lycka till. Om en timme i Kräcklinge kyrka är det högmässogudstjänst.
Väl framme blev vi bjudna på mat av deras nu fd granne. Eftersom jag har mina diskbråck är jag förbjuden att bära. Min uppgift var att köra bilen. Efter 65 kassar med böcker och annat bohag är bilen fullknökad och vi kör hemåt kl. 22. Allt är i frid oh fröjd.
I Åtorp säger det "DUNK" under bilen och den slutar att svara på gaspedalen. Hyrbilens instruktionsbok meddelar oss att en spärr har lösts ut. Vi öppnar motorhuven, trycker på knappen, startar motorn och jag... backar ned i diket. Bilen sitter stenhårt fast.
Ett videoinspelande rockband hårdrocksband "Saint Demons" i bygdegården strax intill hjälper oss med knuffande och dragande. En av dem hjälper till med ena handen och håller i sin ölburk med den andra. En ganska gullig syn av en hjälpsam, långhårig, lagom salongsberusad hårdrockare. Förgäves ger vi upp.
En förbipasserande timmerbil försöker dra upp oss men till ingen hjälp. Han är rädd att dra sönder bilen. Vi ringer bärgningsbilen.
Efter en timme, kl. 2.30 kommer frälsaren. Under tiden har vi frusit, gråtit, kissat, hoppat oss varma. Bärgaren fixar det på en kvart och meddelar min brors sambo att det är gratis.
Hemma kl. 4.00 somnar vi snabbt. Min sista tanke är: jag har ingen predikan tills imorgon. Det har jag fortfarande inte. Önska mig lycka till. Om en timme i Kräcklinge kyrka är det högmässogudstjänst.
2007-09-20
Tanketorkan drabbar mig igen. Det är så svårt att koncentrera sig på viktiga saker, när allt oviktigt bultar på dörren.
Å andra sidan vill jag ut och träna, men har fått träningsförbud, rörelseförbud, lyftförbud, snickringsförbud av sjukgymnasten. Dessutom har jag läst bloggen "På väg, alltid på väg" som så bra beskriver glädjen att få röra på sig.
Predikan på söndag handlar om döden och livet. Det borde vara mitt älsklingsämne, men det står still. Puh... Döden - i form av mig - och livet - i form av alla vanliga människor som kan röra på sig normalt.
Å andra sidan vill jag ut och träna, men har fått träningsförbud, rörelseförbud, lyftförbud, snickringsförbud av sjukgymnasten. Dessutom har jag läst bloggen "På väg, alltid på väg" som så bra beskriver glädjen att få röra på sig.
Predikan på söndag handlar om döden och livet. Det borde vara mitt älsklingsämne, men det står still. Puh... Döden - i form av mig - och livet - i form av alla vanliga människor som kan röra på sig normalt.
Etiketter: personligt, prästliv, sport
2007-09-13
Tanketorka 10:53
Att tala om hjärtats inre vindlingar och det enskilda samtalet med Gud är nog det svåraste som finns. Någon har sagt att det som finns på djupet i mig finns också i djupet hos varje människa. Därför kan man alltid tala om det innersta, eftersom människor har något grundläggande och gemensamt, Guds avbild i varje människa.
Trots detta vet jag inte vad jag skall säga om bön i morgon till konfirmanderna. Det står still just nu. Jag ser bara ord, men inget betydelseinnehåll. Jag läser andras ord och förstår, men det landar inte i hjärtat.
Min bön: Gud, låt din närvaro i mitt liv också bli påtaglig hos alla människor. Ge vatten som släcker törst och fyller tomma och uttorkade brunnar. Låt mig bli ett kärl som ständigt flödar över och låt mig inte behålla ditt goda enbart för mig själv.
Trots detta vet jag inte vad jag skall säga om bön i morgon till konfirmanderna. Det står still just nu. Jag ser bara ord, men inget betydelseinnehåll. Jag läser andras ord och förstår, men det landar inte i hjärtat.
Min bön: Gud, låt din närvaro i mitt liv också bli påtaglig hos alla människor. Ge vatten som släcker törst och fyller tomma och uttorkade brunnar. Låt mig bli ett kärl som ständigt flödar över och låt mig inte behålla ditt goda enbart för mig själv.
Etiketter: kyrka och teologi, personligt, prästliv
2007-09-08
Vigsel och dop 12:57
Prästerik och jag träffades igår för att tala om tillvägagångssätt i samtal inför vigsel och begravning. Trots olikheter i känsla inför de kyrkliga handlingarna delar vi trots allt samma övertygelse om äktenskap och tron på det eviga livet.
Det var skönt att tala om sådant man går och funderar på i sin egen lilla värld. Tack!
Det var skönt att tala om sådant man går och funderar på i sin egen lilla värld. Tack!
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
Från och med idag är jag tf kyrkoherde månaden ut. Den 21 september räknar jag med att börja arbeta heltid efter sjukskrivning. Det går nog bra.
Jag lyssnar på filosofiska rummet från söndagens utsändning. "Att vara chef är dumhetsfrämjande"sades i sammanhanget hur det är att ha ja-sägare omkring sig.
Då jag tillträder min nya tjänst kommer jag att ha arbetsledande uppgifter. Jag skall verkligen tänka på detta som sagts: att inte ha ja-sägare omkring mig. Och om jag har det, skall jag uppmuntra dem till att fundera på en egen åsikt, och våga uttrycka den.
Apropå ingenting har Anna-Lotta börjat blogga. Välkûmmen!
Jag lyssnar på filosofiska rummet från söndagens utsändning. "Att vara chef är dumhetsfrämjande"sades i sammanhanget hur det är att ha ja-sägare omkring sig.
Då jag tillträder min nya tjänst kommer jag att ha arbetsledande uppgifter. Jag skall verkligen tänka på detta som sagts: att inte ha ja-sägare omkring mig. Och om jag har det, skall jag uppmuntra dem till att fundera på en egen åsikt, och våga uttrycka den.
Apropå ingenting har Anna-Lotta börjat blogga. Välkûmmen!
Etiketter: prästliv
2007-09-04
Veckomässa 21:59
Idag hade jag min första veckomässa på tre månader. Det var avslappnat och skönt. Jag hittade orden till beredelseordet före syndabekännelsen och jag kunde vila ut hos Gud.
För övrigt har jag varit på en trevlig anställnignsintervju idag och svarat på frågan om vad högkyrklighet betyder för mig. Jag hoppas att jag får tjänsten.
För övrigt har jag varit på en trevlig anställnignsintervju idag och svarat på frågan om vad högkyrklighet betyder för mig. Jag hoppas att jag får tjänsten.
Etiketter: prästliv
2007-08-25
Tal 21:40
Jag har lagt in alla tal jag har hållit i en databas på min hemsida. Databasen är än så länge inte tillgänglig för allmänheten, men det kommer den att bli. Till dags dato har jag sparat så här många tal:
Summa 223 tal
Några kommentarer: I början skrev jag nya doptal, men det har jag slutat med. Jag kör på improvisation numera. Doptalen brukar vara ganska korta och uppehålla sig om Guds nåd. Beredelseord är något jag vill skriva, men glömmer tyvärr bort att göra något av. Förböner skriver jag sällan.
Jag är ganska nöjd över vad jag åstadkommit på mina snart sju år som präst. En del tal är tyvärr försvunna pga datorinstallationer. Sånt är livet.
| beredelseord | 5 |
| doptal | 7 |
| förbön | 3 |
| griftetal | 57 |
| hyllningstal | 1 |
| konfirmationstal | 4 |
| nationaldagstal | 1 |
| predikan | 100 |
| skolavslutning | 1 |
| valborgstal | 3 |
| vigseltal | 41 |
Summa 223 tal
Några kommentarer: I början skrev jag nya doptal, men det har jag slutat med. Jag kör på improvisation numera. Doptalen brukar vara ganska korta och uppehålla sig om Guds nåd. Beredelseord är något jag vill skriva, men glömmer tyvärr bort att göra något av. Förböner skriver jag sällan.
Jag är ganska nöjd över vad jag åstadkommit på mina snart sju år som präst. En del tal är tyvärr försvunna pga datorinstallationer. Sånt är livet.
Etiketter: prästliv
2007-08-21
Bästa psalmer 21:23
Nu har jag blivit utmanad av Jämtlandstösen (jag undrar vem hon är, jag bläddrar ivrigt i matrikeln, men hittar inte henne) att ta fram mina bästa psalmer.
Hon citerar:
Psalm 74 Du som gick före oss Med Sven-Erik Bäcks atonala melodi har jag retat varje kantor i min väg eftersom den är lite klurig att sjunga som församlingssång... tycker de. Lär man sig melodin, är den underbar. Den sjungs framför allt i min favoritkyrkoårstid, fastan. Sven-Erik Bäcks melodier är inte lätta, men Sv. Ps. 450 "Vaka med mig" är en som har ett drag av sjungbarhet i sig.
Åter till 74: texten av Olov Hartman, en stor man i svenskt kyrkoliv talar ett nutida språk, men som skulle kunna vara möjlig hos de grekiska kyrkofäderna. Jag gillar särskilt vers 1: "hjälp oss att finna dig, Herre, i mörkret".
Psalm 232 Frälsare, du som äger läkedomen Jag har aldrig sjungit denna psalm. Den är svår, men den gick rätt in i hjärtat genom sin dubbelhet i texten (vers 2:"kan jag ej skynda med den heta glädje ... dock ropa i förtvivlan högt ditt namn"). Jag hörde min kantor sjunga den under en gudstjänst och det var ljuv musik. Liksom många melodier av Oskar Lindberg har också denna tydliga rötter i svensk mollfolkmusikstradition (högt prisad av mig). Britt Gerda Hallqvist står för den svenska tolkningen från danskan.
Psalm 496 Morgonens rodnad över bergen brinner En gregoriansk hymnmelodi får avsluta min önskelista. Gregorianiken ligger mig varmt om hjärtat. Melismen som inleder de två första raderna på varje vers betonar texten så fint. När det gäller texten tycker jag att vers 2 är bäst. Den visar på Guds gåva och kärlek på ett oerhört kravlöst sätt, men ändå så stort.
Nå! Det var mina tre. Utmaningen går vidare till... Storasyster i vassen.
Hon citerar:
Psalmens text ska vara så bra att den klarar sig utmärkt på egen hand, och samma sak ska gälla för musiken. Psalmens melodi ska alltså vara så vacker att den klara sig på egen hand utan text. Det ska dessutom vara så att när text och musik vävs samman uppstår helhetens magi. Helheten blir större än summan av delarna. Det ska kännas så stort att en riktig hedning börjar undra om Gud ändå inte finns!Jag tror alla psalmer innehåller ett uns av Guds existens, men jag väljer psalmer som går direkt in i hjärtat på mig.
Psalm 74 Du som gick före oss Med Sven-Erik Bäcks atonala melodi har jag retat varje kantor i min väg eftersom den är lite klurig att sjunga som församlingssång... tycker de. Lär man sig melodin, är den underbar. Den sjungs framför allt i min favoritkyrkoårstid, fastan. Sven-Erik Bäcks melodier är inte lätta, men Sv. Ps. 450 "Vaka med mig" är en som har ett drag av sjungbarhet i sig.
Åter till 74: texten av Olov Hartman, en stor man i svenskt kyrkoliv talar ett nutida språk, men som skulle kunna vara möjlig hos de grekiska kyrkofäderna. Jag gillar särskilt vers 1: "hjälp oss att finna dig, Herre, i mörkret".
Psalm 232 Frälsare, du som äger läkedomen Jag har aldrig sjungit denna psalm. Den är svår, men den gick rätt in i hjärtat genom sin dubbelhet i texten (vers 2:"kan jag ej skynda med den heta glädje ... dock ropa i förtvivlan högt ditt namn"). Jag hörde min kantor sjunga den under en gudstjänst och det var ljuv musik. Liksom många melodier av Oskar Lindberg har också denna tydliga rötter i svensk mollfolkmusikstradition (högt prisad av mig). Britt Gerda Hallqvist står för den svenska tolkningen från danskan.
Psalm 496 Morgonens rodnad över bergen brinner En gregoriansk hymnmelodi får avsluta min önskelista. Gregorianiken ligger mig varmt om hjärtat. Melismen som inleder de två första raderna på varje vers betonar texten så fint. När det gäller texten tycker jag att vers 2 är bäst. Den visar på Guds gåva och kärlek på ett oerhört kravlöst sätt, men ändå så stort.
Nå! Det var mina tre. Utmaningen går vidare till... Storasyster i vassen.
Etiketter: kyrka och teologi, musik, prästliv
2007-08-17
Idag hände det.
Vi hade just avslutat en begravning i kyrkan. Kistan hade burits in i likbilen för att jordfästas på en annan kyrkogården. Jag lade mig närmast bakom med min bil.
Efter tre km färd åker plötsligt bakluckan upp på likbilen och chauffören märker ingenting. Under 500 m tutar jag och blinkar som en tok för att göra honom uppmärksam. Först tror han att vi tappat den övriga kortegen av bilar. Efter en stund begriper han att han skall stanna.
Vid kyrkan hade han, med hänsyn till de anhöriga som stod bredvid, inte smällt igen bakluckan ordentligt. När luckan åkte upp såg jag att övriga bilar bakom mig saktade farten för att slippa åsynen av den pinsamma händelsen.
Lyckligtvis ramlade ingenting ur bilen under färden med öppen lucka. Men ni får gissa om jag var nervös att luckan skulle åka upp på E18/E20 genom Örebro.
Vi hade just avslutat en begravning i kyrkan. Kistan hade burits in i likbilen för att jordfästas på en annan kyrkogården. Jag lade mig närmast bakom med min bil.
Efter tre km färd åker plötsligt bakluckan upp på likbilen och chauffören märker ingenting. Under 500 m tutar jag och blinkar som en tok för att göra honom uppmärksam. Först tror han att vi tappat den övriga kortegen av bilar. Efter en stund begriper han att han skall stanna.
Vid kyrkan hade han, med hänsyn till de anhöriga som stod bredvid, inte smällt igen bakluckan ordentligt. När luckan åkte upp såg jag att övriga bilar bakom mig saktade farten för att slippa åsynen av den pinsamma händelsen.
Lyckligtvis ramlade ingenting ur bilen under färden med öppen lucka. Men ni får gissa om jag var nervös att luckan skulle åka upp på E18/E20 genom Örebro.
Etiketter: prästliv
2007-08-15
Ungkarlar 11:02
Ännu en gång skall jag ha hand om en begravning för en ungkarl, som varit sambo med en änka. Det som slår mig så ofta är att dessa ungkarlar aldrig någonsin varit gifta eller förlovade, men de har förgyllt änkans sista år i livet genom att vara kärleksfulla som ingen annan.
Det här är inte första gången jag har varit med om det.
Jag blir rörd av historien. Jag ser hur barnen till änkan återgäldar engagemang på denna man, som också har flödat över i kärlek till sin döda sambos barn.
Är det så att män bara blir bättre om de får lagras sjuttio år innan de används i ett förhållande? Då måste jag vara ett skräckexempel att leva med...
Det här är inte första gången jag har varit med om det.
Jag blir rörd av historien. Jag ser hur barnen till änkan återgäldar engagemang på denna man, som också har flödat över i kärlek till sin döda sambos barn.
Är det så att män bara blir bättre om de får lagras sjuttio år innan de används i ett förhållande? Då måste jag vara ett skräckexempel att leva med...
Etiketter: prästliv
2007-08-12
Jag vet att det finns människor som förfasar sig när prästen klipper gräset på en söndag. Är man landsbygdspräst finns det dock förlåtelse. Är det fint väder på en söndag finns det ingen bonde i Sverige som inte skulle ge sig ut att skörda i augusti. Dagens tema var trots allt om nåden.
Idag har jag klippt gräset. Visserligen var det fuktigt i luften och regnet väntade. Men vad skönt det var att komma in efteråt, äta mat och upptäcka spöregnet utanför. Det är behagligt.
Jag hittade en gammal trevlig skiva, som jag inte hört på länge och njöt i fulla drag: De lyckliga kompisarna, "Sagoland".
Idag har jag i övrigt vilat, skrivit predikan, firat friluftsgudstjänst och småstädat. På onsdag får vi se vad mina nya förhållningsorder blir när det gäller ryggen.
Idag har jag klippt gräset. Visserligen var det fuktigt i luften och regnet väntade. Men vad skönt det var att komma in efteråt, äta mat och upptäcka spöregnet utanför. Det är behagligt.
Jag hittade en gammal trevlig skiva, som jag inte hört på länge och njöt i fulla drag: De lyckliga kompisarna, "Sagoland".
Idag har jag i övrigt vilat, skrivit predikan, firat friluftsgudstjänst och småstädat. På onsdag får vi se vad mina nya förhållningsorder blir när det gäller ryggen.
2007-08-11
Nattsvart 01:14
Det händer då och då att jag får höra människoöden som är så nattsvarta, att den värsta skräckfilmen känns som Molly Mus. Det hände för några dagar sedan och det kryper i hela kroppen.
Jag vill bara gå någon annanstans. Jag blir arg och ledsen och förtvivlad. Allt hopp är ute. Till och med det hopp man själv känner inför enkla saker försvinner.
Ibland räcker det med att bara säga det här så blir det lättare. Men det tar en stund... alltför lång stund.
Jag vill bara gå någon annanstans. Jag blir arg och ledsen och förtvivlad. Allt hopp är ute. Till och med det hopp man själv känner inför enkla saker försvinner.
Ibland räcker det med att bara säga det här så blir det lättare. Men det tar en stund... alltför lång stund.
Etiketter: personligt, prästliv
2007-08-09
Vad lätt! 11:59
Till tionde söndagen efter trefaldighet är det alldeles för lätt att hitta psalmer. Temat är nådens gåvor. Här är mina förslag: 210, 217, 231, 235, 236, 238, 285.
Fyll gärna på!
Fyll gärna på!
Etiketter: kyrka och teologi, musik, prästliv
2007-08-04
Helig 23:59
Ordet helig används ofta i kyrkan, men vad menar vi egentligen med det?
Anledningen till att jag började fundera på ordet var en resa i sommar. Jag var på dop. En vän hade fått sitt första barn och jag var bjuden. Som vanligt (nej, jag överdriver inte) pratade prästen alldeles för mycket utöver handboken. Hon förklarade varje moment i gudstjänsten och jag hann aldrig sjunka in, bli stilla, be eller glädjas över det stora med Gud och det stora med Guds omsorg om dopkandidaten, det lilla barnet.
Istället kom ett mängd ord, obeskrivliga och märkliga metaforer, symboler och bilder. Det var som om ikonen aldrig nådde in till Guds hjärta, utan stannade på ytan.
Ändå är jag övertygad att barnet omslöts av Guds närhet och helighet, trots alla orden som var i vägen för min egen fördjupning.
Senare samma vecka kom jag fram till en anslagstavla för en församling inom Svenska kyrkan. Där stod: "Den heliga mässan". Var detta något specifikt för just denna församling att här är mässan helig? Nej, så klart inte. Men församlingen ville poängtera att mässan är helig, inte bara för dem, utan i allmänhet. Något händer där som inte händer någon annan stans.
Själv vill jag att gudstjänsten skall firas så att människor kan känna den där heligheten, en liten stöt av himlens härlighet. Jag visar det genom att använda bugningar, korstecken, liturgisk sång, allvar och glädje i mitt ansikte och kroppsspråk. I en del av detta låter jag inget förfaras utan äter upp bröd och dricker upp vin som konsekrerats och blivit över.
Någon gång skulle jag kunna låta mig kommentera en gudstjänst, men inte alltid. Inte ens i ett dop där hela skaran är kyrkoovana gör jag det. Jag tror att det finns en styrka i orden och vill också visa det.
För mig är helig något avskilt, men framför allt något glädjefyllt och till bredden innehållsrikt. Inget kan förfaras av det heliga, ty det har sin mening att fylla livet med närvaro.
Det heliga bestämmer jag inte heller över på ett sätt. Dop och nattvard är därför att Gud vill vara där. Men mina böner hjälper mig att vara där Gud är. Bönerna är församlingens rop till en Gud som redan är... där.
Då behövs inte förklaringar, i alla fall inte vid det tillfället. Det kan komma en annan gång.
Anledningen till att jag började fundera på ordet var en resa i sommar. Jag var på dop. En vän hade fått sitt första barn och jag var bjuden. Som vanligt (nej, jag överdriver inte) pratade prästen alldeles för mycket utöver handboken. Hon förklarade varje moment i gudstjänsten och jag hann aldrig sjunka in, bli stilla, be eller glädjas över det stora med Gud och det stora med Guds omsorg om dopkandidaten, det lilla barnet.
Istället kom ett mängd ord, obeskrivliga och märkliga metaforer, symboler och bilder. Det var som om ikonen aldrig nådde in till Guds hjärta, utan stannade på ytan.
Ändå är jag övertygad att barnet omslöts av Guds närhet och helighet, trots alla orden som var i vägen för min egen fördjupning.
Senare samma vecka kom jag fram till en anslagstavla för en församling inom Svenska kyrkan. Där stod: "Den heliga mässan". Var detta något specifikt för just denna församling att här är mässan helig? Nej, så klart inte. Men församlingen ville poängtera att mässan är helig, inte bara för dem, utan i allmänhet. Något händer där som inte händer någon annan stans.
Själv vill jag att gudstjänsten skall firas så att människor kan känna den där heligheten, en liten stöt av himlens härlighet. Jag visar det genom att använda bugningar, korstecken, liturgisk sång, allvar och glädje i mitt ansikte och kroppsspråk. I en del av detta låter jag inget förfaras utan äter upp bröd och dricker upp vin som konsekrerats och blivit över.
Någon gång skulle jag kunna låta mig kommentera en gudstjänst, men inte alltid. Inte ens i ett dop där hela skaran är kyrkoovana gör jag det. Jag tror att det finns en styrka i orden och vill också visa det.
För mig är helig något avskilt, men framför allt något glädjefyllt och till bredden innehållsrikt. Inget kan förfaras av det heliga, ty det har sin mening att fylla livet med närvaro.
Det heliga bestämmer jag inte heller över på ett sätt. Dop och nattvard är därför att Gud vill vara där. Men mina böner hjälper mig att vara där Gud är. Bönerna är församlingens rop till en Gud som redan är... där.
Då behövs inte förklaringar, i alla fall inte vid det tillfället. Det kan komma en annan gång.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2007-07-07
Ytterligare en magisk dag är slut. Förra året var tydligen den 6 juni en stor vigseldag i orten Hell i Norge (för övrigt en järnvägsknut!) för alla med satanistanstrykningar.
Nästa år är det den 8 augusti som gäller som vigseldag, en fredag. Jag hoppas att det inte kombineras med massor av begravningar.
Dagen började med dop, först en 30-årig fotbollsspelare, sedan hans blivande gudbarn. Båda döptes i en bäck i Lekhyttan. Jag hade noga vikt upp mina nytvättade kaftanbyxor, så att de inte skulle bli blöta. Före bönen över dopvattnet steg jag ned och det första som händer är att den uppvikta delen blir genomblöt. Synd! Det var bara att uthärda resten av dagen med halvblöta byxor. Inte ens en hårtork hjälpte...
Dop av blivande faddrar ställer mig alltid inför situationen om urskillningslösa dop. Hur gör man med folk som vill döpas, men inte har någon djupare tanke om Gud utöver att man vill bli gudförälder? Hur följer man upp dop av vuxna på ett konkret sätt, när de som döps faktiskt bor i Göteborg och jag i Västernärke?
I fallet med den blivande gudföräldern var det egentligen inga problem. Han var uppfostrad katolik, men hade inte blivit döpt, vilket han tyckte var konstigt. Jag också.
Efter dopen blev det väldigt god mat och sedan iväg till mina tre vigslar. Första vigseln fyllde kyrkan och enligt mig kom det bästa vigseltalet här. "Det goda äktenskapet är som en het grillglöd" löd första meningen. Vigseln blev enormt lyckad och jag begav mig därifrån till nästa.
Nästa vigsel blev bra, och talet var innerligt, men lite stelt. Bruden såg ut som om hon skulle svimma av nervositet och det erkände hon också att hon var nära att göra. Vigseln bjöd också på en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett. Jag var helt förstummad!
Vigsel nummer tre var hemma i parets trädgård. Jag var ganska osäker inför denna. Jag kände mig osäker att inte vara i en kyrkolokal och trädgården var halvfärdig. Enligt min fru var detta det bästa vigseltalet och är en utläggning om vad det grekiska ordet "foga samman" handlar om. Mitt i vigseltalet limmade jag ihop två plywoodbitar med varandra och satte ihop dem med en tving.
Jag är nöjd och nu skall det bli skönt med semester. Imorgon vill min fru att vi skall röja i vår ladugård.
Nästa år är det den 8 augusti som gäller som vigseldag, en fredag. Jag hoppas att det inte kombineras med massor av begravningar.
Dagen började med dop, först en 30-årig fotbollsspelare, sedan hans blivande gudbarn. Båda döptes i en bäck i Lekhyttan. Jag hade noga vikt upp mina nytvättade kaftanbyxor, så att de inte skulle bli blöta. Före bönen över dopvattnet steg jag ned och det första som händer är att den uppvikta delen blir genomblöt. Synd! Det var bara att uthärda resten av dagen med halvblöta byxor. Inte ens en hårtork hjälpte...
Dop av blivande faddrar ställer mig alltid inför situationen om urskillningslösa dop. Hur gör man med folk som vill döpas, men inte har någon djupare tanke om Gud utöver att man vill bli gudförälder? Hur följer man upp dop av vuxna på ett konkret sätt, när de som döps faktiskt bor i Göteborg och jag i Västernärke?
I fallet med den blivande gudföräldern var det egentligen inga problem. Han var uppfostrad katolik, men hade inte blivit döpt, vilket han tyckte var konstigt. Jag också.
Efter dopen blev det väldigt god mat och sedan iväg till mina tre vigslar. Första vigseln fyllde kyrkan och enligt mig kom det bästa vigseltalet här. "Det goda äktenskapet är som en het grillglöd" löd första meningen. Vigseln blev enormt lyckad och jag begav mig därifrån till nästa.
Nästa vigsel blev bra, och talet var innerligt, men lite stelt. Bruden såg ut som om hon skulle svimma av nervositet och det erkände hon också att hon var nära att göra. Vigseln bjöd också på en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett. Jag var helt förstummad!
Vigsel nummer tre var hemma i parets trädgård. Jag var ganska osäker inför denna. Jag kände mig osäker att inte vara i en kyrkolokal och trädgården var halvfärdig. Enligt min fru var detta det bästa vigseltalet och är en utläggning om vad det grekiska ordet "foga samman" handlar om. Mitt i vigseltalet limmade jag ihop två plywoodbitar med varandra och satte ihop dem med en tving.
Jag är nöjd och nu skall det bli skönt med semester. Imorgon vill min fru att vi skall röja i vår ladugård.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2007-07-06
... innan semestern börjar. Och vilket slut: två dop och tre bröllop. Idag har jag haft två övningar och ett dopsamtal med en vuxen man.
Jag gillar att döpa vuxna, men det är bara svårt att föra samtal som leder djupt. Jag fastnar liksom i mina frågor och får inte min naturliga nyfikenhet och mitt teologiska djup att lysa fram bland alla orden.
Men mest av allt gillar jag vigslar. Jag fick en komplimang som jag tyckte om idag under vigselövningen. Brudgummens syster sade att hon var glad att jag engagerade mig så kraftfullt i konsten att "gå och stå".
I övrigt har min tysta period infallit. Jag finner få ord för att använda här, och jag vill helst vara tyst. Jag är riktigt stressad och det verkar inte gå över än på ett tag.
Som kontrast till fåordigheten har jag skrivit tre riktigt långa vigseltal, som jag skall hålla innan vigselakten. Där passar vigseltal bäst, tycker jag.
Jag gillar att döpa vuxna, men det är bara svårt att föra samtal som leder djupt. Jag fastnar liksom i mina frågor och får inte min naturliga nyfikenhet och mitt teologiska djup att lysa fram bland alla orden.
Men mest av allt gillar jag vigslar. Jag fick en komplimang som jag tyckte om idag under vigselövningen. Brudgummens syster sade att hon var glad att jag engagerade mig så kraftfullt i konsten att "gå och stå".
I övrigt har min tysta period infallit. Jag finner få ord för att använda här, och jag vill helst vara tyst. Jag är riktigt stressad och det verkar inte gå över än på ett tag.
Som kontrast till fåordigheten har jag skrivit tre riktigt långa vigseltal, som jag skall hålla innan vigselakten. Där passar vigseltal bäst, tycker jag.
Etiketter: prästliv
2007-06-26
Jag skall bjuda mina nykonfirmerade vuxenkonfirmander på dessa efterrätter: citroncheesecake med passionsfrukt och gammaldags kaffe- (och konjaks)fromage. Ersätt lite av kaffet med konjak istället, så blir det mumma.
De kommer att förtäras av åtrå till efterrätterna... eller kanske inte. Vad vet jag? Det blir en god avslutning i alla fall.
De kommer att förtäras av åtrå till efterrätterna... eller kanske inte. Vad vet jag? Det blir en god avslutning i alla fall.
2007-06-24
Tyst 23:11
Inget att säga. Ont. Lugn kväll på verandan. Bra så.
Etiketter: personligt, prästliv
2007-06-20
Jag vill förmedla den grundläggande kärleken som jag fått för mig framställd i den kristna tron. Men det är så svårt.
Nu sitter jag och skriver två predikningar på en och samma gång. Och jag kommer aldrig fram. Det enda gång jag verkligen har känt att jag kommer till kärnan är den gången då jag fick möjligheten att hålla ett föredrag på 45 minuter. Å andra sidan visste jag då exakt vad kärnan i föredraget var. Det kunde jag uttrycka i en mening.
Nu kan jag inte det, och jag ber dig inte, käre läsare att ge mig råd och tips. Jag bara beklagar mig en smula.
Jag vill visa Guds och mina tankar framställd i en enorm kärlekshistoria som sträcker sig genom alla människors liv. Inget annat!
Nu sitter jag och skriver två predikningar på en och samma gång. Och jag kommer aldrig fram. Det enda gång jag verkligen har känt att jag kommer till kärnan är den gången då jag fick möjligheten att hålla ett föredrag på 45 minuter. Å andra sidan visste jag då exakt vad kärnan i föredraget var. Det kunde jag uttrycka i en mening.
Nu kan jag inte det, och jag ber dig inte, käre läsare att ge mig råd och tips. Jag bara beklagar mig en smula.
Jag vill visa Guds och mina tankar framställd i en enorm kärlekshistoria som sträcker sig genom alla människors liv. Inget annat!
Etiketter: prästliv
2007-06-19
Vigselpsalmer 11:12
När jag skall presentera de psalmer vi kan använda till vigsel i Svenska kyrkan, hittar jag bara fyra som känns ok: 82, 84, 411 och 294:1-3. De andra upplevs svårsjungna.
Jag vill inte bara förslå sommarpsalmer, men hänvisas till att göra det för par som inte är direkt kyrkvana. Ge mig gärna förslag på andra bra psalmer.
Jag vill inte bara förslå sommarpsalmer, men hänvisas till att göra det för par som inte är direkt kyrkvana. Ge mig gärna förslag på andra bra psalmer.
Etiketter: prästliv
2007-06-16
Kallelse 21:47
Morgondagens texter i den Svenska evangelieboken handlar om kallelse till Guds rike.
I går var jag för första gången på studiebesök på Mariavall, benediktinernunnornas kloster norr om Skånes Tranås. Kallelsen för dem blir så tydlig, också för mig. Hela byggnaden, människorna, platsen andades något stramt och avskalat, bortom det onödiga. Allt hade en mening.
Det är otroligt intensivt att umgås med en sådan känsla av närvaro. Jag blir varse mina vägval och gläds över dem.
Jag trivs i ordningens struktur och förstår till fullo dem som vill leva ett helt liv i kloster. Det finns inga gråskalor. Det är en värld av glasklara kontraster.
Jesus säger: "följ med och se". Den inre kompassen stämmer, men ändå blir man överraskad. Den yttre resan bjuder på inre överraskningar.
I går var jag för första gången på studiebesök på Mariavall, benediktinernunnornas kloster norr om Skånes Tranås. Kallelsen för dem blir så tydlig, också för mig. Hela byggnaden, människorna, platsen andades något stramt och avskalat, bortom det onödiga. Allt hade en mening.
Det är otroligt intensivt att umgås med en sådan känsla av närvaro. Jag blir varse mina vägval och gläds över dem.
Jag trivs i ordningens struktur och förstår till fullo dem som vill leva ett helt liv i kloster. Det finns inga gråskalor. Det är en värld av glasklara kontraster.
Jesus säger: "följ med och se". Den inre kompassen stämmer, men ändå blir man överraskad. Den yttre resan bjuder på inre överraskningar.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
Jag älskar den här kyrkan, Grundtvigskirken på Bjerget! Nygotik är inte min älsklingsstil, men här är den blandad med andra stilar plus att färgen på tegelstenarna är utsökt. Går man närmare och ser på varje interiör tegelsten, ser man att den är målad och att det röda teglet finns under. Där färgen har flagat, är det lätt att asscoiera till blodstänk.
Kyrkan strävar uppåt och talar Guds varma omslutande språk.
Kyrkan har inga bänkar (tack gode Gud!) men 1440 stolar i samma färgnyans som teglet och i perfekta rader. Det är avskalat och fröjdefullt.
Ljuset är underbart.
Ann-Marie sitter i högkoret och väntar på en vigselövning som aldrig tar slut, och på vår korta kyrkobön som vi firade i varje kyrka på vår resa.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2007-06-14
København 22:35
København har visat sig från sin bästa sida, perfekt väder och lagom mycket folk. Vi har sett den makalösa Grundtvigkirke på Bispebjerg, den inte fullt lika makalösa Vor Frue kirke (Københavns domkyrka) och besökt den svenska församlingen. Bilder från resan kommer imorgon.
Edsbergs vuxenkonfirmander verkar vara väldigt nöjda med sin sista resa som konfirmander. Nästa söndag konfirmeras de i Kräcklinge kyrka.
Imorgon åker vi till Sverige igen och besöker Mariavall, det katolska benediktinerklostret och sedan hem.
Edsbergs vuxenkonfirmander verkar vara väldigt nöjda med sin sista resa som konfirmander. Nästa söndag konfirmeras de i Kräcklinge kyrka.
Imorgon åker vi till Sverige igen och besöker Mariavall, det katolska benediktinerklostret och sedan hem.
Etiketter: prästliv
2007-06-10
Upptäcksresare 20:18
Idag har jag besökt en ny plats i paradiset (läs: Västernärke). På Björkön i Tångeråsa firade jag tillsammans med fyrtio andra människor en gudstjänst med dop. En liten flicka döptes och jag lyckades ganska bra med predikan.Predikan handlade om att lita på, tro på och att förstå. Jag utgick från Titusbrevets tredje kapitel (som jag nämnt förut) och sade bland annat:
Nu har Kristine döpts. Hon är en del i Guds stora familj som kallas kyrkan. Ett litet barn förstår inte vad tro på Gud innebär, men däremot förstår hon vad tillit och kärlek innebär. Kristine behöver mat och får det. Den som ger henne maten visar henne kärlek och Kristine bemöter detta behov med sin tillit.Att vandra till Björkön var faktiskt en andlig resa. Jag började dagen med smärta från ischias - liksom alla andra dagar - men kunde gå i lugnt tempo de tre kilometerna ut på Skagershultsmossen och Björkön. Det fanns tid att tänka undervandringen och jag drog mig lite undan för att inte vara alltför retlig, såsom jag hade varit dagen innan. På vägen hem efter gudstjänsten vandrade jag med den kloke Sune. Han har alltid en glad uppmuntran att säga och är lite närkingsk klurig. Vi talade om himmel och jord och på slutet kom också Roland med i samtalet. Sune och Roland är goda vänner och det visade de för mig. Jag gav dem en komplimang för att jag hade fått uppleva deras vänskap. Det var härligt.
Jesus säger: ?den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in.? I tillitens teckan förstår vi vad han menar. Vuxna är bra på förståelse, men sämre på tillit. Barn är otroliga på tillit, och lär sig förstå mer och mer.
Att vara döpt är att få återvända till tillitens stora berättelse, den som handlar om Jesus Kristus.
I övrigt har jag badat första gången för i år. Lanna badgruva är en härlig plats med vatten mellan 18 och 21 grader Celsius. Karin och Johan och deras två barn var med. Vänskap är ett ljuvligt ting!
Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv, årstider
2007-06-03
Biskop Hans-Erik Nordin höll en bra predikan på vallfartsmässan i Riseberga, men som kanske inte höll tråden hela vägen. Den handlade om Guds ingripande i våra liv, ibland överraskande, men alltid verkande oavsett vår känsla.
Körsången var bra, men jag sjöng falskt och eländigt. Jag hittade inte de vackra tonerna.
Den var en glädje att dela ut nattvarden. Jag och Björn Helgesson delade ut där jag brukar stå, under eken på södra sidan utanför korväggen. Kanske är jag satt att verka där, något utanför kyrkan i skuggan av giganterna, i det stillsamma.
Vid ett tillfälle skulle jag be om Guds välsignelse för ett barn. Därefter kom en man till vilken jag delade brödet, men istället för att säga "Kristi kropp för dig utgiven", började jag läsa välsignelsen. Det utbröt ett kort skratt och ett ögonkast och sedan var jag åter på banan igen.
Efter en vecka med regn, kom två dagar med stark och varm försommarsol. Härligt. Gud slår oss med överraskning. Nu skall vi på nästa utflykt till Trollkarlsklint tillsammans med delar av familjen Mikaelsson/Ericson.
Körsången var bra, men jag sjöng falskt och eländigt. Jag hittade inte de vackra tonerna.
Den var en glädje att dela ut nattvarden. Jag och Björn Helgesson delade ut där jag brukar stå, under eken på södra sidan utanför korväggen. Kanske är jag satt att verka där, något utanför kyrkan i skuggan av giganterna, i det stillsamma.
Vid ett tillfälle skulle jag be om Guds välsignelse för ett barn. Därefter kom en man till vilken jag delade brödet, men istället för att säga "Kristi kropp för dig utgiven", började jag läsa välsignelsen. Det utbröt ett kort skratt och ett ögonkast och sedan var jag åter på banan igen.
Efter en vecka med regn, kom två dagar med stark och varm försommarsol. Härligt. Gud slår oss med överraskning. Nu skall vi på nästa utflykt till Trollkarlsklint tillsammans med delar av familjen Mikaelsson/Ericson.
Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv
Idag är det Strängnäs stifts vallfartsmässa vid Riseberga klosterruin. Som vanligt - med undantag av förra året, då jag deltog vid kyrkoherdeinstallationen i vallfartsmässan i Vårfruberga - deltar jag och firar den tillsammans med fem till sju hundra andra. I år skall jag sjunga i kör, sjunga ett kyrie och dela ut nattvarden. Som vanligt står jag och min assistent till söder om kyrkorummet.
Kom gärna och fira med oss! Det blir en skön stund. Har du aldrig varit med förut? Läs mer här.
Kom gärna och fira med oss! Det blir en skön stund. Har du aldrig varit med förut? Läs mer här.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2007-06-02
Hoven Doven 00:35
Min fru och jag var på konsert mitt i Örebro. Hoven Droven, folkmusikbandet från Jämtland är underbara. De kan spela, underhålla vuxna som barn och göra det med stil.
Fotot ovan visar hur de introducerar hur man skall hålla handen på en folkmusikkonsert, som en hårdrockare, pek- och lillfingret samt långfingret rakt och de andra två mot handloven. De tre fingrarna betecknar taktarten: vals, polska, hambo och alla andra underbara låtar i samma taktart.
På nästan samma sätt håller jag fingrarna när jag läser välsignelsen i gudstjänsten ;)
Notera tanten i basker i höger nederkant på bilden. Hon stod två meter från högtalarna och gungade loss hela konserten. Hon kunde inte låta bli att gunga och klappa i takt. Hon var minst 80 år.
2007-05-31
Världen är ren 21:33
Nu har jag fått mina nya glasögon. Världen är utan repor, ren och snurrig. Hjärnan arbetar konstant för att bearbeta de nya sinnesintrycken. Men jag blev väl riktigt snygg!
Idag har jag diskuterat telefonsjälavård. Oerhört intressant. Det fick mig att känna ett sting av arbetsglöd efter senaste veckans dalgång.
Nu kommer jag se världen med skärpa och glädje igen.
Etiketter: prästliv
2007-05-30
Jag gör församlingsblad, i mitt företag, på jobbet och nu för mfÖrSJ. ja, inte församlingsblad kanske, men åtminstone en medlemstidning. Jag och föreningens revisor hade utsetts till arbetsgrupp och nu gjorde vi slag i saken. Det kommer att bli bra.
På vägen till mötet träffade jag Martin Dyfverman, journalist vid SR och Radio Örebro. Han är dessutom medlem i mfÖrSJ. Det var väldigt trevligt. Vi talade om glädjen att vara spårvagnsförare, "Samtal pågår" och "Vid dagens slut" i SR P1.
Jag deklarerade att jag inte vill vara med i en radiogudstjänst eller kvällsandakt. Det är inte min stil. Jag behöver samtalets form för att uttrycka goda saker.
Idag har jag på allvar satt igång mitt träningsprogram som jag fick av sjukgymnasten. Det kändes bra, men jag är trött på värken.
I övrigt går livet lite på sparlåga just nu. Det enda revolutionerande jag har kommit fram till i dag är att Finlands bidrag går i 6/8-delstakt... tror jag. Hepp!
På vägen till mötet träffade jag Martin Dyfverman, journalist vid SR och Radio Örebro. Han är dessutom medlem i mfÖrSJ. Det var väldigt trevligt. Vi talade om glädjen att vara spårvagnsförare, "Samtal pågår" och "Vid dagens slut" i SR P1.
Jag deklarerade att jag inte vill vara med i en radiogudstjänst eller kvällsandakt. Det är inte min stil. Jag behöver samtalets form för att uttrycka goda saker.
Idag har jag på allvar satt igång mitt träningsprogram som jag fick av sjukgymnasten. Det kändes bra, men jag är trött på värken.
I övrigt går livet lite på sparlåga just nu. Det enda revolutionerande jag har kommit fram till i dag är att Finlands bidrag går i 6/8-delstakt... tror jag. Hepp!
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv, vardag, årstider
2007-05-29
En värdelös dag 22:56
Dagen började kl 4.15, klarvaken. Jag visste från början att den skulle bli dålig. Dåligt humör, dålig arbetsmoral, ännu sämre tankar och böner.
Den femte träffen av studiecirkeln avverkades. Vi skulle diskutera reformationens påverkan på psalmsång, men diskussionen hamnade mest på Luther och biskopslängder i Sverige.
Idag fick jag frågan om jag hade tröttnat på arbetslaget, eftersom jag söker mig åt annat håll. Vad skall man svara på det? Anledningen till att man söker sig åt annat håll beror ju just på att man behöver omväxling. Då och då tröttnar man på människor, men människan är å andra sidan så djup att det alltid finns något mer att finna.
Barnen var trötta efter körövningen, men dottern klagade över att hon måste lägga sig så tidigt. Jag var trött och orkade inte umgås. De fick fundera över sin dag i lugn och ro i varsin säng. Jag avslutade dagen med snickerier. Snart är det färdigt...
Den femte träffen av studiecirkeln avverkades. Vi skulle diskutera reformationens påverkan på psalmsång, men diskussionen hamnade mest på Luther och biskopslängder i Sverige.
Idag fick jag frågan om jag hade tröttnat på arbetslaget, eftersom jag söker mig åt annat håll. Vad skall man svara på det? Anledningen till att man söker sig åt annat håll beror ju just på att man behöver omväxling. Då och då tröttnar man på människor, men människan är å andra sidan så djup att det alltid finns något mer att finna.
Barnen var trötta efter körövningen, men dottern klagade över att hon måste lägga sig så tidigt. Jag var trött och orkade inte umgås. De fick fundera över sin dag i lugn och ro i varsin säng. Jag avslutade dagen med snickerier. Snart är det färdigt...
Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv, vardag
Äntligen kom den! Jag har verkligen längtat efter den.
När jag började att fundera på att bli doktorand, ville jag först arbeta med urkyrkans tidigaste skrifter, de apostoliska fäderna. Efter en rundringning hittade jag en person som hade originaltexten, Kjell Wiklund. Han lovade att ge mig den, när han hittade den i sin samling.
Igår kom den tillsänd mig, uppkopierad men lika glad blev jag för det. Kjell hade den goda smaken att meddela att han skulle ägna sig åt NT-studier (lycka till, Kjell!) och att han hade kopierat den åt mig.
Nu skall jag nöjesläsa i den och lära mig mer koine!
När jag började att fundera på att bli doktorand, ville jag först arbeta med urkyrkans tidigaste skrifter, de apostoliska fäderna. Efter en rundringning hittade jag en person som hade originaltexten, Kjell Wiklund. Han lovade att ge mig den, när han hittade den i sin samling.
Igår kom den tillsänd mig, uppkopierad men lika glad blev jag för det. Kjell hade den goda smaken att meddela att han skulle ägna sig åt NT-studier (lycka till, Kjell!) och att han hade kopierat den åt mig.
Nu skall jag nöjesläsa i den och lära mig mer koine!
2007-05-23
Trovärdig? 18:28
Eftersom jag inte deltog i präst- och diakonmötet under måndagen och tisdagen, har jag ingen aning vad som sades. Men jag har förstått att det bl. a. handlar om kyrkans trovärdighet. Bland annat var Ola Sigurdsson (den ständigt närvarande i alla teologiska sammanhang!) och en palestinensisk präst, som berättade om hur det är att vara trovärdig i ett krigsdrabbat land.
Idag läste jag prästflickans inlägg om "Gud i mig". Jag gläds med henne, men för mig väcker det mer frågor utan svar än med svar. Frågan är om Guds närvaro måste kunna upplevas eller förnimmas. Efter min egna uppenbarelse i sena tonåren har jag blivit mer och mer övertygad om att jag inte behöver bekräftelse i form av förnimmelser, uppenbarelser eller liknande.
Jag tror att vi som kristna (som kyrka, församling etc.) måste hävda Guds ständiga kontakt med oss. När vi döps (eller föds) har Gud medverkat genom den helige Ande och bibehåller kontakten livet ut. På ett sätt vet jag att jag försvarar en bild av Gud som en tillbakadragen skapare. Å andra sidan tror jag att Gud styr i hög utsträckning. Behöver jag veta när det sker?
Om jag skall knyta detta till kyrkans och den kristnes trovärdighet, tror jag att i det sammanhang jag lever i, det pietistiska, är det viktigt att peka på Guds och kyrkans ständiga relation. Kontakten är aldrig bruten, oavsett vad vi känner, tycker eller upplever. Kyrkan är ett tecken på att kontakten upprätthålls, genom sitt liv, sin utåtriktade verksamhet och sin vilja att fördjupas. Kyrkans trovärdighet ligger i just dessa tre. Detta gäller likaväl kyrkan som storhet och den enskilde medlemmen.
Det här är inte på mågot sätt en kritik mot det som prästflickan upplevt eller skrivit, utan en självständig reflektion som fick liv i mig, när jag läste det hon skrivit.
Idag läste jag prästflickans inlägg om "Gud i mig". Jag gläds med henne, men för mig väcker det mer frågor utan svar än med svar. Frågan är om Guds närvaro måste kunna upplevas eller förnimmas. Efter min egna uppenbarelse i sena tonåren har jag blivit mer och mer övertygad om att jag inte behöver bekräftelse i form av förnimmelser, uppenbarelser eller liknande.
Jag tror att vi som kristna (som kyrka, församling etc.) måste hävda Guds ständiga kontakt med oss. När vi döps (eller föds) har Gud medverkat genom den helige Ande och bibehåller kontakten livet ut. På ett sätt vet jag att jag försvarar en bild av Gud som en tillbakadragen skapare. Å andra sidan tror jag att Gud styr i hög utsträckning. Behöver jag veta när det sker?
Om jag skall knyta detta till kyrkans och den kristnes trovärdighet, tror jag att i det sammanhang jag lever i, det pietistiska, är det viktigt att peka på Guds och kyrkans ständiga relation. Kontakten är aldrig bruten, oavsett vad vi känner, tycker eller upplever. Kyrkan är ett tecken på att kontakten upprätthålls, genom sitt liv, sin utåtriktade verksamhet och sin vilja att fördjupas. Kyrkans trovärdighet ligger i just dessa tre. Detta gäller likaväl kyrkan som storhet och den enskilde medlemmen.
Det här är inte på mågot sätt en kritik mot det som prästflickan upplevt eller skrivit, utan en självständig reflektion som fick liv i mig, när jag läste det hon skrivit.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2007-05-19
Igår var det en hysterisk dag. Två långa dopsamtal, lite planering och en begravning. Jag var inte officiant vid begravning utan iklädde mig en annan roll nämligen solist. Anledningen till att jag ändå var med under arbetstid var att den avlidna var en långvarig själavårdskontakt. Jag sjöng Sv. Ps. 181 "Nu är det morgon" och spelade en Orsapolska efter Kings Selma Olofsdotter på fiol. Det är min favoritpolska, fylld av vemod.
Det var min konfirmandpräst som hade begravningen och det är alltid roligt att se hur andra gör. Det är verkligen inte ofta jag hänger på kollegors förrättningar utan särskild anledning.
Jag var verkligen trött när jag kom hem (jag har varit det sedan i tisdags) och var trött på att ha ont.
Idag frågade jag ut en vän om en tjänst som kunde vara intressant, men allteftersom samtalet förlöpte, försvann mitt intresse. Men snart är det en intressant på gång...
Det var min konfirmandpräst som hade begravningen och det är alltid roligt att se hur andra gör. Det är verkligen inte ofta jag hänger på kollegors förrättningar utan särskild anledning.
Jag var verkligen trött när jag kom hem (jag har varit det sedan i tisdags) och var trött på att ha ont.
Idag frågade jag ut en vän om en tjänst som kunde vara intressant, men allteftersom samtalet förlöpte, försvann mitt intresse. Men snart är det en intressant på gång...
Etiketter: prästliv
2007-05-17
Idag känner jag mig som en gammal gubbe. Ryggen smärtar i vissa lägen så att det hugger. Det gjorde så ont att gå upp och ha hand om gökotta på morgonen. Jag känner mig verkligen illa däran. Sjukgymnastens övningar hjälper inte just nu.
Nu skall jag alldeles strax gå och duscha innan jag åker och firar högmässa i Kräcklinge kyrka.
Nu skall jag alldeles strax gå och duscha innan jag åker och firar högmässa i Kräcklinge kyrka.
2007-05-16
Inte jag 22:21
Jag skall snart börja tänka på mig själv som "inte jag". Just nu har jag känslan av att det aldrig händer mig. Jag hade så gärna velat ha den där doktorandtjänsten, men nu gick den till någon annan. Jag hoppas innerligen att han eller hon gör en god forskarinsats!
Jag försöker att lägga bort mina arga tankar.
Idag hade jag mina vuxenkonfirmander och det är alltid en glädje. Vi talade om det upppiggande ämnet synden och fick en livlig diskussion - som vanligt.
Nu skriver jag på min predikan till morgondagens gökotta och högmässa. Den blir sådär, är alldeles för blasé för att vilja engagera mig.
Till kvällsmat åt jag fyra sirapslimpeskivor med ost. Det var länge sedan jag åt en sådan korkad måltid.
Jag försöker att lägga bort mina arga tankar.
Idag hade jag mina vuxenkonfirmander och det är alltid en glädje. Vi talade om det upppiggande ämnet synden och fick en livlig diskussion - som vanligt.
Nu skriver jag på min predikan till morgondagens gökotta och högmässa. Den blir sådär, är alldeles för blasé för att vilja engagera mig.
Till kvällsmat åt jag fyra sirapslimpeskivor med ost. Det var länge sedan jag åt en sådan korkad måltid.
Etiketter: prästliv
2007-05-15
Väntans dag 06:39
Idag sker det. Idag kommer beskedet. Jag vaknade väldigt tidigt i morse och det enda tankarna handlade om var att stå högst upp på pallen och vinna. Allt annat var uteslutet. En idrottspsykolog skulle ha varit stolt över mig.
Annars är jag hemma halva dagen och arbetar. Barnen är småkrassliga, feber och trötthet.
Gud vare med oss idag!
Annars är jag hemma halva dagen och arbetar. Barnen är småkrassliga, feber och trötthet.
Gud vare med oss idag!
2007-05-04
Nu har det varit en stund sedan jag skrev. Resor och orolig väntan präglar mig just nu. Den 15 maj får jag reda på om mitt liv tar en ny vändning. Inte mer sagt nu.
Jag har varit på studieresa i Helsingfors om det gemensamma sommarkonfirmandlägret för Örebro kyrkliga samfällighet. Det var en spännande resa med häftiga diskussioner och ett konsensus som inte var direkt givet. En kort promenad hann jag med i ett kallt och regnigt Helsingfors (se domkyrkan på bilden).
Några saker om Finlandsfärjan
- Jag skall aldrig betala en resa med att åka Finlandsfärja.
- Det är inte charmigt med finsk tangodansbandsmusik och fulla ungdomar.
- Varför shoppa på en Finlandsfärja när man kan shoppa på en vanlig gata i stan?
- Jag är glad att det inte blåste 20 sekundmeter som det gjorde veckoslutet innan vår resa.
Tack Charlotta Englund som ordnade resan!
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2007-04-21
I morse vaknade jag som alla morgnar med värken i ryggen och höger sätesmuskulatur (ja, skinkan). En kort bön till Gud om att bli helad var det första som kom över mina läppar.
Vuxenkonfirmanderna ställde i onsdags frågan om under, helande, botande i Guds namn finns. Jag svarade, och svarar också idag, tveklöst "ja". Om sanningen skall fram är under inte det viktigaste i mitt liv, men i min gudsbild ligger att Gud är den som har makten att utföra stora handlingar.
Jag tror att synen på under avslöjar en hel del om vilken gudsbild vi har. En av konfirmanderna hävdade bestämt att under finns och att Gud är en ytterst närvarande och allsmäktig Gud. Vi kom fram till att hennes bild av Gud var en spelande tränare i fotboll. En annan tog till sig bilden av fotbollsmatchen och sade att hennes bild var den tysta spelövervakaren, som går in och hojtar till då vårt lag ligger risigt till.
Frågan om allsmäktighet och förutbestämning var egentligen det stora problemet med under. Under kan ske, men frågan är på vems bekostnad verkade mina kära vuxenkonfirmander fundera över. Hur stor del har människan i under som sker, och hur mycket påverkar den fria viljan?
Guds makt är svårtolkad och svår att ta till sig i en värld, där makten ständigt utnyttjas och feltolkas. Nu skall jag och min ständiga värk, ischias äta frukost.
Vuxenkonfirmanderna ställde i onsdags frågan om under, helande, botande i Guds namn finns. Jag svarade, och svarar också idag, tveklöst "ja". Om sanningen skall fram är under inte det viktigaste i mitt liv, men i min gudsbild ligger att Gud är den som har makten att utföra stora handlingar.
Jag tror att synen på under avslöjar en hel del om vilken gudsbild vi har. En av konfirmanderna hävdade bestämt att under finns och att Gud är en ytterst närvarande och allsmäktig Gud. Vi kom fram till att hennes bild av Gud var en spelande tränare i fotboll. En annan tog till sig bilden av fotbollsmatchen och sade att hennes bild var den tysta spelövervakaren, som går in och hojtar till då vårt lag ligger risigt till.
Frågan om allsmäktighet och förutbestämning var egentligen det stora problemet med under. Under kan ske, men frågan är på vems bekostnad verkade mina kära vuxenkonfirmander fundera över. Hur stor del har människan i under som sker, och hur mycket påverkar den fria viljan?
Guds makt är svårtolkad och svår att ta till sig i en värld, där makten ständigt utnyttjas och feltolkas. Nu skall jag och min ständiga värk, ischias äta frukost.
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv, vardag
2007-04-18
Stopp 06:53
Ibland tar det bara stopp. Jag har inte orkat skriva här på några dagar. Det är som om värmen snarare blockerat mig än inspirerat mig.
Ischiassmärtan är värre än vanligt och det är ett helsike att stiga upp på morgonen. Jag längtar till dess att medicinen börjar verka, så att värken försvinner.
Det har tagit emot att skriva verksamhetsberättelsen för mfÖrSJ. Jag kommer inte på vad jag skall skriva och det tar emot att skriva det enkla dokumentet.
Predikan är svårskriven. All gruppverksamhet blir en börda.
Jag önskar att någon bara tog tag i mig och sade: "det här går bra. Du klarar det fint. Du är den som gör det här bäst. Upp med dig!"
Det lättar väl snart, hoppas jag.
Ischiassmärtan är värre än vanligt och det är ett helsike att stiga upp på morgonen. Jag längtar till dess att medicinen börjar verka, så att värken försvinner.
Det har tagit emot att skriva verksamhetsberättelsen för mfÖrSJ. Jag kommer inte på vad jag skall skriva och det tar emot att skriva det enkla dokumentet.
Predikan är svårskriven. All gruppverksamhet blir en börda.
Jag önskar att någon bara tog tag i mig och sade: "det här går bra. Du klarar det fint. Du är den som gör det här bäst. Upp med dig!"
Det lättar väl snart, hoppas jag.
2007-04-05
Triduum 14:58
Skärtorsdagen inleder början på de tre heliga påskdagarna (triduum). Musiken är fantastisk och jag jublar av stycken som Getsemane-Golgota. Tyvärr får jag inte sjunga det underbara stycket, och tyvärr firar vi skärtorsdag och långfredag endast en gång per år.
Jag behöver sorgen och vemodet för att uppskatta glädjen på påsknatten/-dagen.
Jag behöver sorgen och vemodet för att uppskatta glädjen på påsknatten/-dagen.
Etiketter: prästliv
När jag läser sidor som denna, funderar jag på om det går att skriva intelligenta CV:n i Svenska kyrkan. Det känns som om alla tjänster i stort sett likvärdiga och till dem man skriver vet det mesta om en redan innan.
Kanske lite överdrivet, men jag tycker det var svårt att skriva ett i alla fall. Nu god natt!
Kanske lite överdrivet, men jag tycker det var svårt att skriva ett i alla fall. Nu god natt!
Etiketter: prästliv
2007-03-29
I morse gav Gud sig till känna mer än vanligt. Jag hade oroat mig för palmsöndagens predikoskrivande, men på vägen till jobbet lyssnade jag på min ständige kompanjon i bilen, SR P1. P1 morgon handlade just då om den nya filmen om karmeliternunnan som har premiär imorgon. Nunnans pappa gav en väldig fin bild om hur det var att "förlora" sin dotter till ett kloster.
Reportaget och intervjun (lyssna här, du måste ladda ned RealPlayer) fick mig att inspireras till predikan utifrån den tidiga hymnen i Fil. 2:5-11, som tar sin utgångpunkt från att Gud avstår allt (eller "tömmer sig själv" som det faktiskt står i texten) som konsekvens på sin mänsklighet.
Reportaget och intervjun (lyssna här, du måste ladda ned RealPlayer) fick mig att inspireras till predikan utifrån den tidiga hymnen i Fil. 2:5-11, som tar sin utgångpunkt från att Gud avstår allt (eller "tömmer sig själv" som det faktiskt står i texten) som konsekvens på sin mänsklighet.
Etiketter: prästliv
2007-03-27
Hur sjuttsingen skall man uttrycka sig?
Går det att svara på en enkel fråga som "hur mår du?"
Min mamma brukar berätta om en poet i Örebro som alltid gav motfrågan "Vill du verkligen veta det? Eller frågar du för att vara artig?" Svarade man ja på den första frågan, talade han i fyra timmar utan uppehåll, och berättade om sin själs innehåll.
Skall man svara på frågan från ett personligt, sjukdomsmässigt, kosmiskt, samhällsanalytiskt eller andligt plan? Och varför inte som poeten: alla på samma gång, som om hela världen pågick just i min kropp och själ.
På ett sätt är jag och varje människa ett mikrokosmos. Det som händer i mig händer någon annanstans också. Det som gäller mig, gäller också för någon annan. På det sättet är vi inte unika.
Jag tror att varje människa är skapad av Gud och kan erfara frälsningen i sig själv. Jag tror också att skapelsen hänger samman. Det goda och det onda som händer mig påverkar alla andra.
Jag undrar så vad Gud skulle svara på frågan "hur mår du?"
Går det att svara på en enkel fråga som "hur mår du?"
Min mamma brukar berätta om en poet i Örebro som alltid gav motfrågan "Vill du verkligen veta det? Eller frågar du för att vara artig?" Svarade man ja på den första frågan, talade han i fyra timmar utan uppehåll, och berättade om sin själs innehåll.
Skall man svara på frågan från ett personligt, sjukdomsmässigt, kosmiskt, samhällsanalytiskt eller andligt plan? Och varför inte som poeten: alla på samma gång, som om hela världen pågick just i min kropp och själ.
På ett sätt är jag och varje människa ett mikrokosmos. Det som händer i mig händer någon annanstans också. Det som gäller mig, gäller också för någon annan. På det sättet är vi inte unika.
Jag tror att varje människa är skapad av Gud och kan erfara frälsningen i sig själv. Jag tror också att skapelsen hänger samman. Det goda och det onda som händer mig påverkar alla andra.
Jag undrar så vad Gud skulle svara på frågan "hur mår du?"
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2007-03-17
Frågan är berättigad. Skriver jag för min egoistiska del att få synas? Eller skriver jag för en framtida läsare?
Den som inte skriver för sin egen del, utan ständigt har en annans uppmärksamhet att söka, kan likaväl sluta. Jag skriver för att få ut det som jag inte hinner säga, då mat skall lagas, barn skall fostras och så vidare.
Jag skriver för min egen självreflektions skull, för dem som inte har kunnat lägga den sista pusselbiten i Jonatans pussel, för dem som vill fundera över sitt eget liv.
Jag älskar CS Lewis titel "Anteckningar under dagar av sorg". Det är en vemodig titel, för mig full av hopp, som om det var i väntan på glädjens uppfyllande. Så känner jag mig när jag skriver, för att inte överväldigas av uppmärksamhetens överväldigande dumhet.
Den som inte skriver för sin egen del, utan ständigt har en annans uppmärksamhet att söka, kan likaväl sluta. Jag skriver för att få ut det som jag inte hinner säga, då mat skall lagas, barn skall fostras och så vidare.
Jag skriver för min egen självreflektions skull, för dem som inte har kunnat lägga den sista pusselbiten i Jonatans pussel, för dem som vill fundera över sitt eget liv.
Jag älskar CS Lewis titel "Anteckningar under dagar av sorg". Det är en vemodig titel, för mig full av hopp, som om det var i väntan på glädjens uppfyllande. Så känner jag mig när jag skriver, för att inte överväldigas av uppmärksamhetens överväldigande dumhet.
2007-03-10
Det var 14 år sedan jag var på Robert Brobergs "Målarrock". Ikväll fick jag chansen att se honom igen. Bilden är från uppträdandet med "Uppblåsbara Barbara".
Han är glädjens apostel. Han startar med den positiva livssynen och inser att livet har små dippar ibland, medan så många av oss andra gör tvärtom. "Robban" ser hopp där vi andra fastnar. Det är härligt att se och höra.
Tack!
Jag vet inte om jag skall ändra min predikan pga denna konsert eller inte. Vi får se!
Idag betyder nya möjligheter ny chans att komma på en bra predikan. Det är så svårt när jag får skrivkramp, även om ämnet är klassiskt, beprövad ämne: ondskan. Hela frälsningshistorien om Jesus handlar ju just om kampen mot ondskan.
En av mina vuxenkonfirmander hävdar med bestämdhet att godheten inte skulle vara godhet utan erfarenheten av ondskan. Jag håller inte med henne, men det är svårt att finna riktigt bra motargument. Det antitetiska tänkandet lever i vår kultur ända sedan Sokrates.
Märkligt att ondskan, som håller oss i ett stadigt grepp i nyhetsrapporteringen, kan bringa mig i hjärnstillestånd. En annan tanke: är det konfliktfyllda ont (med tanke på det jag nyss sade om nyheter)? Tål att tänkas på.
En av mina vuxenkonfirmander hävdar med bestämdhet att godheten inte skulle vara godhet utan erfarenheten av ondskan. Jag håller inte med henne, men det är svårt att finna riktigt bra motargument. Det antitetiska tänkandet lever i vår kultur ända sedan Sokrates.
Märkligt att ondskan, som håller oss i ett stadigt grepp i nyhetsrapporteringen, kan bringa mig i hjärnstillestånd. En annan tanke: är det konfliktfyllda ont (med tanke på det jag nyss sade om nyheter)? Tål att tänkas på.
Etiketter: prästliv
2007-03-07
Ondskan 14:36
Jag planerar inte att lägga ut mina predikningar här än på länge. Nu funderar jag på söndagens tema "kampen mot ondskan". Det tar aldrig slut. Hur många kulturyttringar har inte just handlat om kampen mot ondskan?
Ondska är ondska och synd är synd, den största liksom den minsta. Inför det onda är vi alla jämställda och i ondskan är vi alla lika, vad än ont vi gör. Är det inte så den kristna tron lär oss: att vi inte skall värdera ondskan, utan alltid ta avstånd från den?
Jag har ändå svårt att inte skilja på det meningslösa onda (barn dör av cancer), det oskuldsfulla onda (en oförstående människa tror att han gör rätt, men glömmer konsekvenserna), det genomtänkta onda (Hitler) och det "naturkatastrof"-onda (26 december 2004). Kan man lägga någon värdering eller gradskillnad?
Ondska är ondska och synd är synd, den största liksom den minsta. Inför det onda är vi alla jämställda och i ondskan är vi alla lika, vad än ont vi gör. Är det inte så den kristna tron lär oss: att vi inte skall värdera ondskan, utan alltid ta avstånd från den?
Jag har ändå svårt att inte skilja på det meningslösa onda (barn dör av cancer), det oskuldsfulla onda (en oförstående människa tror att han gör rätt, men glömmer konsekvenserna), det genomtänkta onda (Hitler) och det "naturkatastrof"-onda (26 december 2004). Kan man lägga någon värdering eller gradskillnad?
Etiketter: kyrka och teologi, prästliv
2007-03-02
En usel arbetsdag och en lyckad flyttresa är min sammanfattning över dagen.
Vad gör man när inspirationen inte kommer? Det går inte att tvinga fram en predikan, inte ens från den enklaste text. "Den som får litet förlåtet, visar lite kärlek." Borde inte bara de orden frambringa ett hav av funderingar? Nej, för då går Jonatans hjärna igång och vill för sin egen del förklara allt som står texten. Skit också!
Jag måste börja behandla texter som trosdokument och inte som intellektuell stimulans.
Min bror och hans flickvän Eleanor kom till oss. Jag hade lovat dem att köra saker från Tullgarn för vidare transport till Vänersborg. Nu har de flyttat från Gotland; Eleanor har fått arbete i närheten av Vänersborg.
Sagt och gjort: en tur och retur-resa på 52 mil med packning. Nu är jag trött, men inte slut. Imorgon: 1) simskola, 2) födelsekalas för en 35-årig kollega och vän, och sedan 3) predikoskrivande. Absolut ingen melodifestival!
Vad gör man när inspirationen inte kommer? Det går inte att tvinga fram en predikan, inte ens från den enklaste text. "Den som får litet förlåtet, visar lite kärlek." Borde inte bara de orden frambringa ett hav av funderingar? Nej, för då går Jonatans hjärna igång och vill för sin egen del förklara allt som står texten. Skit också!
Jag måste börja behandla texter som trosdokument och inte som intellektuell stimulans.
Min bror och hans flickvän Eleanor kom till oss. Jag hade lovat dem att köra saker från Tullgarn för vidare transport till Vänersborg. Nu har de flyttat från Gotland; Eleanor har fått arbete i närheten av Vänersborg.
Sagt och gjort: en tur och retur-resa på 52 mil med packning. Nu är jag trött, men inte slut. Imorgon: 1) simskola, 2) födelsekalas för en 35-årig kollega och vän, och sedan 3) predikoskrivande. Absolut ingen melodifestival!
Om séra Jónatan
Augustinus har uttryckt sig underbart då han sade: "si comprehendis non est Deus" (om du begriper, är det inte Gud). Gud är större än allt vad vi kan tänka, därför är utmaningen att förstå och omfattas av kärleken från Gud. I denna spänning lever jag. I övrigt är jag en högst normal människa, gift, tvåbarnsfar som bor i härligt hus i Paradisets förgårdar, nämligen Västernärke.
Arkivet
2007-02 2007-03 2007-04 2007-05 2007-06 2007-07 2007-08 2007-09 2007-10 2007-11 2007-12 2008-01 2008-02 2008-03 2008-04 2008-05 2008-06 2008-07 2008-08 2008-09 2008-10 2008-11 2008-12 2009-01 2009-02 2009-03 2009-04 2009-05 2009-06 2009-07 2009-08 2009-09 2009-10 2009-11 2009-12 2010-01 2010-02 2010-03Bloggar
Allmänna länkar
Kyrkligt
Karlstads stift, Svenska kyrkan
Strängnäs stift, Svenska kyrkan
Adressboken för Svenska kyrkan
Järnvägar
Musik
Min vän pianisten Martin Sturfält
Nätbutiker
Anglikanska liturgiska nätbutiker
Kunskap
Internetresurser för bibliotek
Internet Movie Database (IMDb)
Lär dig HTML, CSS, PHP, ASP etc.
Bibliotekskataloger i Örebro län
Världens äldsta kompletta NT-handskrift
Bra program
Notepad++ (funktionell textredigerare)
Trillian (Chatklient MSN/ICQ m. fl.)
Språk
Tidigare inlägg
Transsibirska järnvägen på nätet
Tiden flyger, uppmärksamheten med den
Jag som gamling när en omöjlig dröm
Prenumerera på
Inlägg [Atom]
