en västernärkings bekännelser

Att ha lämnat Facebook: skönt!
Livet i allmänhet: stormigt.

Etiketter: personligt

Varning till känsliga läsare: det här är ett gnällinlägg!

Jag hatar folk och önskar finna
någon likasinnad kvinna,
som ger jävuln i mig.
Passar det dig?

Orden är Euskefeurats ur låten "Passar det dig?" Hela helgen har känts så. Jag har aldrig varit så trött som nu pga arbetet. Allt kom emot mig på en gång och jag var inte beredd.

Nu står jag vid randen av en ny finska-lektion. Jag hoppas att den tänder mig.

Etiketter: gnäll, personligt, reflektion

Idag testade jag en ny metod, som jag inte mår så bra av. Resultatet var en ömmande hals för att inte tala om samvetet.

Sonen var trött, likaså jag. Han blir lätt överaktiv och tar alla strider då. Han skrek med sitt högsta tonläge rätt i örat på mig. Jag tog sats och skrek tillbaka.

Förvånad, men ännu argare tog han sats och fick till en sådant skrik, att en död människa hade hört allt. Jag skrek tillbaka, och han gav sig.

Han grät och slutade med sitt skrikexperiment. Och jag höll om, men lade honom i sängen och gick. Nu fick han gråta ett tag utan mig.
Hans storasyster fick honom att kissa och lade honom åter i sängen. Då gick jag till honom igen och pratade.

Efteråt känns det skit, men jag orkar inte med att han bara skriker utan att veta hur ont det gör. Mina öron värker, min hals likaså, men mest samvetet.

Etiketter: barn, personligt

Yttrandefrihet, religionsfrihet och valfrihet präglar Sverige. Men mitt i allt detta finns också yttrandebekämpandet, religionsbekämpandet och ovalfriheten. Johan Hakelius, kommenterade detta i helgens program av SR P1 Spanarna.

Som exempel tog han upp den hätska debatt som förs av unga människor i Humanisterna. Religionsfrihet bör bytas ut mot religionslöshet. Ingen mer religion!

Denna argumentationsteknik kallade han ett tecken på absolutism: alla skall vara lika. Den finns i samhället, gestaltad i det partipolitiskt och religiöst obundna, men också djupt rotad i var mans bröst.

Jag har berättat det förut: jag kommer från en ateistisk familj, men vid min omvändelse var det som om en sten släppte från mitt hjärta. Äntligen fick jag ett val, och jag kunde välja att lämna den hårda väg som medgav få alternativ för en filosofiskt sinnad och tänkande tonåring.

Idag skulle jag aldrig välja vägen tillbaka, men jag har något att krydda min tro med. Jag vet hur det är att ta steget, från mörker till ljus, från en trång gång till ett öppet klangfyllt kyrkorum. Jag glömmer inte min dåtid, men gläds åt att djupen öppnar sig.

När människor propagerar för att religionen gör livet trångt, är det inget mot hur jag upplever dem som propagerar för religionslöshet.

"Friheten är det bästa ting, när vi ger den åt varandra".

Etiketter: kyrka och teologi, personligt

Jag blev melankolisk ikväll och saknar mina vänner, både dem som jag har kontakt med och dem som jag inte har det med. Här kommer min tacklista.

• L har alltid varit ärlig och min motsvarighet. Han vill aldrig ge sig och vi har ofta motsatta åsikter.
• S saknar jag väldigt mycket. Hon var min nära vän och min like.
• S har lärt mig kärlek utan att jag har känt någon attraktionskraft. Jag tycker mycket om henne.
• M är min ständiga träningskamrat. I hans person ryms både djupaste flams och allvarligt djup.
• M har ett fantastiskt djup och vågar säga vad som helst.
• N saknar jag i min vardag. Varför ligger Lund så långt borta?
• J och K tycker jag mycket om och det gjorde jag redan från början. Närhet till livet!
• A är en av mina äldsta jämnåriga vänner, som jag både förstår och inte alls.
• A är en av mina äldsta (i ålder) vänner. Han har hittat tillbaka till livet och det gläds jag över.
• O är en annan gammal vän. Han har lärt mig ordet ljuvlighet.
• G kommer jag inte alltid riktigt underfund med, men han har något outforskat över sig.
• M bor långt borta och känns avlägsen, men vi upprätthåller en viss kontakt. Hon minner mig om en ljuv ungdom.
• M finns där. Hon förvånar mig och roar mig.
• P:s förmåga att leka kommer jag aldrig att förstå, men det finns något grunt i honom. Det är liksom aldrig långt till botten.
• E delar jag massor med, men kan samtidigt stå handfallen inför. Hon lever i andra världar.
• K är som en clown på speed, men tål en tillsägelse så att man kommer nära honom.
• J är trygg och han kommer inte att vackla. Han är genomtänkt och delar erfarenheten att ha haft samma kvinna lång tid.
• L undrar jag vad hon gör.
• J saknar jag så det skär i bröstet.
• J är en intelligent person. Det finns inget som inte går att säga i J:s närvaro. Behagligt.
• A och P, liksom T och G är nära mitt hjärta. De försvinner aldrig därifrån.
• A har skyddsmurar jag inte begriper mig på, men han har roligt bisarra intressen.
• F ringer jag regelbundet och det är trevligt. En gång per år.
• L var en kort bekantskap, men hon hör inte av sig och jag orkar inte alltid att jaga alla.
• F är en ny bekantskap och han jagar mig. Tågsamtalen är väldigt trevliga.

Det där är några av mina vänner. Jag älskar er!

Etiketter: personligt, vänskap

Jag är inte död, jag är bara inte sugen på att blogga just nu.

Tankarna bubblar i huvudet, men inget som är värt att skriva ned.

"Jag säger som min gamle vän, australiensaren: Jag kommer tillbaka." (Allan Preussen)

Etiketter: personligt

Det här kåseriet publicerades fredag och lördag den 12 och 13 juni i Karlskoga tidning och Karlskoga-kuriren.

Hoppet får mig att flyga
I februari fick jag ett telefonsamtal. Med undran lyfte jag luren och förstod knappast vad fortsättningen skulle bli. Rösten hade kunnat säga: ?vill du hjälpa människor till oanade höjder?? men det jag fick höra var: ?vill du bli friidrottstränare??

Min egen karriär som aktiv friidrottare varade under tolv års tid i två olika klubbar. I Fjugesta hade jag förmånen att få träna tillsammans med den svenska rekordhållaren i diskus, Anna Söderberg. Hon har sällan lyckats på de stora mästerskapen, men har en envishet och styrka av Guds nåde. Som sextonåring lyfte hon 140 kilo.

I Lund såg jag massor av talanger och en blivande superstjärna. Lekfullt och lätt såg jag en 15-åring hoppa nästan två meter i höjd. Det ser egentligen inte klokt ut. En späd kille som är 170 cm som hoppar 30 cm över sin egen längd. Numera är han världshoppare och heter Linus.
Jag skriver inte allt detta för att imponera. Jag var själv varken en talang eller lyckosam arbetshäst. Men driven var jag.

Det är något särskilt att se människor vara fokuserade och drivna mot något. De som vill framåt och uppåt.

Jag svarade till slut ?ja, jag vill bli tränare?. I samma stund försökte jag föreställa mig dem som varit mina förebilder som tränare. Vad hade de som drev mig framåt?
Igår tränade jag ett gäng ungdomar. I ett regnigt Karlskoga blir man inte lycklig. Det påverkar längdhopp. Att springa i full fart för att sedan landa i en grop med blöt sand låter vansinnigt. Och det var det. Huvuden hängde något. Och när de hoppade, hoppade de för att landa i den där gropen.

En kort lektion i längdhopp: genom att springa med maximal fart, skall en hoppare göra ett avstamp på en vit träplanka. Avstampet skall lyfta hopparen i rätt vinkel så att farten framåt behålls och man flyger så långt som möjligt. Blicken skall vara riktad framåt, helst lite uppåt. Det är ingen idé att blicka ned i gropen. Dit kommer man ändå.

Man måste vara både snabb och stark för att kunna hoppa, men allt ligger i blicken. Idrott handlar om att röra sig, må bra och bli starkare, men lika mycket om inställning. Vad har du för mål? Vart riktar sig blicken? Vart vill du gå?

I mitt liv är idrott en viktig del, inte så mycket att se på som att vara med i. Det hjälper mig att vara fokuserad. Idrottstänkande finns till och med i några bibeltexter. I Nya testamentet står det att vi människor inte skall missa målet, ett ord som användes om bågskyttar i det antika Grekland.

Landa inte i gropen. Dit kommer du ändå. Sikta framåt, uppåt.

Etiketter: lycka, personligt, reflektion, sport, träning

Kära läsare!
Min blogg håller inte på att dö, tvärtom. Den lagrar bara ämnen, som inte publiceras. Huvudet är fullt, men självförtroendet att skriva är lågt. Dessutom har april varit väldigt intensiv. Jag har haft samma tanke vid läggdags under i stort sett alla dagar: "i morgon kanske".

Just nu skriver jag på ett griftetal och hoppas att orden skall falla på plats. Den avlidna var mitt i livet och mycket omtyckt. Jag våndas över att hålla talet.

Jag återkommer.

Etiketter: personligt

Under en tvåveckorsperiod har livet varit tungt. Jag har inte förlorat någon eller utsatts för elakheter. Världen går sin gilla gång med kriser, katastrofer, krig och kaosartade händelser.

I kyrkan avslutas i dag insamlingen för rent vatten. Palmsöndagen berättar med glädje om Jesus intåg i Jerusalem.

Jag är avtrubbad. Jag önskar att några känslor överhuvudtaget ville göra sig påminda. I väntan på annat, dricker jag te, åker rullskidor, läser finska och funderar på mfÖrSJ:s årsmöte. Barn och fru får tyvärr vänta.

Ändå händer det stora saker i vardagens stilla lunkande (kom ihåg/huomaa/nota bene: Tiden går långsamt för séra Jónatan och det har den alltid gjort). De närmaste månaderna bakåt och framåt i tiden hände och kommer det att hända:

• Jag har beslutat mig för att läsa in 15 hp finska innan höstterminen börjar.
• Jag kommer att avgå som mfÖrSJ:s ordförande.
• Om några veckor skall jag besöka Rom för första gången i mitt liv.
• Vår familj skall bygga ett nytt rum på huset.
• I sommar skall jag läsa finska tre veckor i Finland.
• Våren, min älsklingsårstid, är här.

I väntan på att jag lever, ber jag att få reservera mig. Glädje kan inte frammanas.

Etiketter: barn, personligt, språk

"Åh, tänk att få komma ut i världen och resa", hör jag mina släktingar, vänner och arbetskamrater säga. Själv brukar jag vid de tillfällena koppla på min "är jag sugen?"-termometer. Ideligen visar den samma resultat. Den slår i botten. Jag delar inte deras intresse helt enkelt.

Några gånger på den här bloggen har berättat om skönheten i Västergötland, Södermanland och inte minst Närkes drumliner, fält och berg. Jag tycker om lokal skönhet, den nära tillgången. Att resa ut, visst, det är ok, men efter en kort stund är det ungefär som hemma, fast lite annorlunda.

Min latinlärare i gymnasiet var en berest kvinna. Hon hade varit överallt och ingenstans och kunde många språk. Jag gillade henne, trots att hon ibland kändes som en rest från tidig 1900-talspedagogik.
En dag sade hon plötsligt:
- Jag drömmer om en plats, där det är ljuvligt att vara.
Hennes fortsatta beskrivningar fick det att låta som om paradiset hade landat. Till slut undrade vi, som kom från Västernärke, var platsen låg och om det var möjligt att besöka den.
- Vad heter den? sade vi elever.
- Mullhyttan! ropade hon ut, men jag skall aldrig åka dit. För då vet jag att jag kommer att bli besviken.

Själv reser jag helst med kartboken. Varje frukost tar jag fram kartboken och funderar på platser och drömmer mig dit. Mina favoritplatser är

• Paramaribo i Surinam, Sydamerika
  
• Anadyr i Ryssland
• Lhasa i Tibet
• Ougadougou i Burkina-Faso
• Kalevala i Vitahavskarelen, Ryssland (borde tillhöra Finland)
• Isafjörður, Ísland
• Norðoyar, Färöarna
• Thurso, Skottland
• Höljes, Sverige

Jag söker ingen spänning. Jag vill helt enkelt veta hur det är att leva där en vanlig torsdag i september.

I väntan på resan använder jag min vän kartboken.

Etiketter: glimten i ögat, lycka, personligt

Hmm, de här två meningarna har följt mig några dagar.

Hon såg ut som om hon inte fyllde ut kläderna. Alla hennes fylligheter var borta och kvar var ett platt skal, en kroppslig skugga.

Jag vet inte varför.

Etiketter: personligt

Jag är inte mycket för den svenska uttagningen, men jag älskar den europeiska finalen i Eurovision. Det svenska fältet får jag höra mer eller mindre, tack vare en musiktokig dotter och fru. Jag får oftast tinnitus av de svenska bidragen.

Men det hindrar mig inte från att tycka om vissa saker. Sista delfinalen bjöd på det jag gillar mest: blandningar av musikstilar. Opera är inte roligt att lyssna på, inte heller pop, men blandningen av det är gråtmild njutning. Jag har fallit för Malena Ernmans "La voix". Mezzosopraner i hennes kaliber är en njutning. (Jag vet att prästflickan inte alls håller med mig, men det struntar jag i.)

I en intervju har Ernman sagt att för att sjunga pop, måste man glömma 20 års utbildning i sångteknik. Egentligen tycker jag också att hon inte alls skall sjunga de whiskeyröstbemängda partierna, men kontrasten blir så mycket bättre, när hon kopplar in tekniken. Sedan är det så skönt att känna att hon bär, i jämförelse med Amy Diamond (ryyyys!).

Om jag skall säga något kritiskt om bidraget, kommer jag säkert att tröttna på det snart. Dessutom är koreografin och rekvisitan lite lustig. Den påminner mig om en blandning av min frus träningsvideor och After Darks glitter- och glamourshower och melodifestivalinhopp. Se särskilt på armrörelserna i början av refrängen och hur dansarna håller Ernmans midja och hur de rör sig i slutet av refrängen.



Dessutom, till min familjs besvikelse, gillar jag en annan kvinna: Caroline af Ugglas. Hon har en speciell stil, men den funkar. Det är en ärlig och avskalad låt, men till skillnad från Malena Ernman vinner låten på att inte visa Caroline i bild. I alla fall inte för min del.

Etiketter: musik, personligt

Hosannas blogg har jag följt i över ett år. Hur jag kom dit, kommer jag inte ihåg. På sistone har hon skrivit om hennes begränsningar, vad hon inte kan tänka sig att göra.
Den apofatiska teologin fungerar ungefär på samma sätt. Den berättar hur och vem Gud inte är, t. ex. Gud är hat.

Problemet med en sådan framställning är ofta att den inte direkt sätter fingret på hur och vem något eller någon är. I min stora nyfikenhet skulle jag gärna vilja veta vem både Hosanna och Gud är, men jag får vänta tills den dagen uppenbarar sig.

I väntan på uppenbarelsen tänkte jag berätta för er läsare vad den här bloggen aldrig kommer att handla om. Ni kanske blir besvikna, men det är bättre att ni i så fall hittar andra ställen där ni kan läsa om det jag inte vill skriva om. Min blogg kommer inte att handla om:

• Fördelarna med konstruerade språk (t. ex. esperanto)
• Hur man på tio dagar bildar en sekt
• Framgångsteologi
• De tio bästa Gudsbevisen
• Glädjen att spela klassisk musik på fiol
• Mode
• Motorcyklar
• Nyttan av clipart-bilder

Nu kanske ni genom dessa negationer får en liten aning om mig.

Etiketter: kyrka och teologi, personligt

Barndomens gemenskaper med jämnåriga har inte alla lett till livslånga vänskaper. Man provar och känner sig för. Föräldrar träffas och förväntar sig att barnen skall leka ihop. De är ju ändå jämnåriga. Kort sagt: vänskaper under barndomen uppstår av andras tvång.

Nu har jag börjat revidera en del av mina vänskaper. Nej, jag håller inte på att plocka bort några. Revidera kommer från franskans revoir, sv. återse, tillbakablicka. Jag håller på att leta upp vänskaper från barndomen och se vad som har hänt med dem.

Förra veckan gjorde jag ett sådant besök och det var underbart. Vi blickade inte tillbaka i någon större utsträckning, vi såg framåt och lärde om varandras nutid. Det fanns en behaglig nyfikenhet och en spänning som borgade för flera träffar. Det var skönt.

För några år sedan ägnade jag mig åt att leta upp gamla brevvänner från de nordiska länderna. Jag hittade nästan alla. Två av dem finns numera på min chattlista: en från Åland och en från Island.

Snart skall jag söka upp en gammal vän från samma gata där min far bor. Han hade ett fantstiskt envist och flyktigt humör, när han var i 14-årsåldern. Jag skrämdes och fascinerades av det då, men vi gjorde mycket roligt ihop. Han introducerade mig i Joakim Pirinens och Joakim Lindengrens världar. Han hjälpte mig att förstå punken. Han och jag knäckte dataspelet Bubble Bobble utan att dö en enda gång på hundra nivåer (eller levlar som vi sade).

Varför detta sökande? Kanske ett sätt att finna botten i sig själv. Kanske ett sätt att förstå vad hela livet går ut på. Jag vet inte. Ibland träffar man rätt, ibland blir det en axelryckning och så går jag vidare.

Etiketter: barn, historia, personligt, vänskap

Jag har hittat en blogg som många har hittat före mig: Blondinbella. Den skulle kunna vara skriven av vilken tonårstjej som helst, men skillnaden är att inläggen är inte särskilt spännande eller genomtänkta.

Ett av inläggen förvånade mig mest: att hon har ett företag. Vad säljer hon? Sig själv? Är inte det människohandel? Troligen säljer hon en image och ett utseende.

När jag köper saker, vill jag gärna veta vad jag får. Image och utseende har jag själv. Jag behöver inte någon annans.

Etiketter: personligt, politik

Frimärken orkade jag inte med, inte heller mynt eller nostalgiska föremål. Jag samlar på vackra ting. De är lika obeständiga som alla andra samlarsaker, men de varar längre.

I en av Tove Janssons muminböcker "Kometen kommer" träffar Mumin, Snorkfröken och Sniff en hemul som samlar på frimärken. Problemet är att hans samling är komplett. Han är inte längre en samlare, utan endast en ägare.

Vackra ting utgår alltid från det naturliga. De fångar det som redan finns. Soluppgångar och berg är vackra, men tyvärr uttjatade. Som samlare på vackra ting kommer jag aldrig bli ägare. Det finns inte en möjlighet. Jag kan inte äga det vackra, jag kan endast uppfatta det och njuta av det. Det gemensamma är vackert. Det ger frid.

Det vackra finns i en oändlig mångfald och jag får se alltihop. Själva ordet "vacker" är en del i min samling.

En annan dag skall jag samla en lista över vackra saker som också ni kan få se. Men nu skall jag njuta av grönt te. Det är gott.

Rubriken betyder vacker på finska.

Etiketter: böcker, personligt, vardag, årstider

Jag har kopierat en lista och berättar något mer om mig själv.

1. Är du nöjd med ditt namn eller önskar du dig ett annat?
   Helt nöjd: Jonatan Lage är vackert.
   
2. Saknar du något i ditt liv?
   Inte något särskilt, men det går alltid att önska sig andra saker, men det tjänar ingenting till.
   
3. Sommar eller vinter?
   Vår och höst. Jag tycker om övergångar, inte statiska årstider.
   
4. Vad var det första du la märke till hos din partner , som du föll för?
   Henne.
   
5. Vilken är den bästa julklapp du fått?
   Här sviker närminnet mig.
   
6. Påverkas du av media, och alla sk ideal?
   Inte mycket, men mer än vad jag tror att jag inte gör.
   
7. Vart i världen skulle du helst vilja leva?
   Frågan är fel ställd, se fråga nr 13. Men jag tycker om Närke.
   
8. Finns det något du ångrar att du gjort?
   Alltför mycket.
   
9. Hur många barn vill du ha?
   Fler än min fru vill, men jag är så nöjd med de två kära som jag har. Nu räcker det.
   
10. Har du återkommande drömmar?
    Att få vara osynlig för en kort tid.
    
11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då?
    Lasagne. Den går att göra på många olika sätt. Och så är den så god.
    
12. Märkeskläder eller inte?
    Jag gillar bekväma, funktionella kläder som jag kan cykla i och som inte är nedsmutsade efter kort användning. Just nu är det viktigt att jag inte fryser i dem heller. Därför har jag några märkeskläder, Fjällräven och Craft framför allt.
    
13. Vart ska du/ni fira jul?
    Frågan är fel ställd. Om man frågar vart skall du fira jul anger frågeordet vart riktning eller rörelse. Eftersom vi firar jul på en bestämd plats i taget, skulle således frågan ställas var skall du fira jul? och då skulle jag svara i kyrkan och hemma.
    
14. Har du ett nyårslöfte?
    Sånt fjant. De enda löften jag har är mitt löfte till min fru och mitt prästvigningslöfte. De räcker.
    
15. Vad har du för planer för dagen?
    Åka till jobbet, planera psalmer, ha en begravning, vara med på minnesstund, åka hem, umgås med min familj, se på TV (!).
    

Jag gör som Mirjam. Varsågod. Kopiera alla frågor utom nr 13 och svara på dem. Skriv om fråga 13 och svara på den sedan.

Etiketter: personligt

... och vill ha leksaksbilar. Den här är inte det minsta klimatvänlig, men den ser rolig ut.
Titta på den här.

Tur att jag är fattig.

Etiketter: personligt

Jag har hittat en blogg som jag gillar. Den ger en känsla av något vemodigt över den, samtidigt finns det en uppfriskande cynism och kärleksfull samhällskritik. Läs gärna hela Hibernalhatt eller åtminstone dagens inlägg.

Etiketter: datorer och IT, personligt

Örebro har ett stort problem. I jämförelse med Amerikas liknande centrum är väl Marieberg som en enkel torghandel, men för mig är det som... jag vet inte vad.

Stormarknader har många affärer. Det går att köpa många saker på en och samma plats, men stormarknader och köpcentrum har också många parkeringsplatser för många bilar. Och bilarna är många.

Marieberg ligger 8 km utanför Örebros centrum med få bussförbindelser i jämförelse med centrum. Inte många tar bussen för att handla. Inte många som har bil.

Jag gör sällan reklam för något här på bloggen. Jag gillar mer anti-reklam. "Akta dig för det"-reklam, helt enkelt.

Jag tror inte på idén Mariebergs köpcentrum i långa loppet, eftersom den förutsätter bilanvändning och det sliter på vår miljö. Dessutom avskyr jag att åka dit. Jag tror inte på köpglädje, den hör till helvetet.

Etiketter: personligt, politik, reflektion

Idag har jag ägnat sju timmar åt ideella gärningar och jag är helt slut. Nu skall jag bara laga mat, få igång värmesystemet och lägga barn. Sedan är det ju lördag...

Etiketter: barn, personligt, vardag

Jag har varit paniskt mörkrädd sedan jag var barn. Som vuxen kände jag mig fånig och skräckslagen, men var fortfarande mörkrädd. För tio år sedan var jag länge rädd och ännu mer rädd för mörkret efter att ha sett filmen "Blair witch project". Den rörde upp något som gjorde rädslan ännu värre.

Nu i höst har den släppt, nästan helt och hållet. I onsdags joggade jag 12 km i totalt mörker, på åkrar, på stigar, i skogen. Idag cyklade jag 9 km på stigar och på asfalterad väg. I mörker.

Det är som om det inte berör mig längre, som om jag vet att i stadens ljus finns värre faror än landets mörker. Jag lyssnar på min radio och tar mig framåt och det är behagligt. Nu vet jag att jag kan motionera utan att vara beroende av ljus eller mörker. Det viktiga är att få röra sig. Mycket märkligt, men skönt.

Etiketter: personligt, årstider

För att hantera själens tomhet hjälper jag mig själv genom att göra saker jag tycker är roligt. Förutom de passioner jag nämnt förut har jag några andra: datorer i allmänhet och högtalare i synnerhet.

För en vecka sedan fick jag sju datorer från en kompis. Han är IT-tekniker och behövde ha hjälp med att slänga lite burkar. Jag var självklart tjänstvillig. Två gav bort åt behövande kyrkvaktmästare och präst, en åt en kantorsfamilj och fyra behöll jag själv.

Eftersom de var identiska, gjorde jag det enda rätta: sparade en dator och länsade de övriga tre på viktiga komponenter och lät resten ligga i högen för elektronikåtervinning.

Idag har jag ägnat min barnfria tid att bygga datorer och det är så roligt. Det är som ett enkelt meccano och i de flesta fall fungerar det.

Min andra passion gäller Luxor-högtalare från 1960- eller 70-talet. De är så enkla och så vackra på något sätt. Jag kan köpa hur många par som helst. I dagarna har jag köpt två par och jag gläds att få spela musik genom dem.

Att jag börjar prata om passioner i en tung tid tyder på att jag håller på att lätta lite grand. Tack för alla goda uppmuntringar. Jag är glad för er närvaro och är faktiskt inte alls orolig över att besöksstatistiken har sjunkit. Jag skriver ju trots allt för mig själv i första hand. Så är det med mig som har dåligt minne och inte kommer ihåg vad jag gjorde för fyra dagar sedan.

Etiketter: datorer och IT, personligt, vänskap

Nu är jag inne i en sådan där ingenting-period igen. Det är tungrott att leva, gå, sova, äta etc. Det är till och med tungrott att se att jag inte har några besökare på min blogg. Jag vet inte ens om den läses mer.

Sommaren tog nästan slut den 1 augusti. Det var den senaste riktigt varma och soliga dagen och inte förrän idag kom den tillbaka. Då sommaren tog slut försvann också orken och lusten. Idag är den tillbaka och jag klarar att skriva ett inlägg om ingenting.

Som en åtgärd på mitt (arbets-)liv, bestämde jag mig för att måla om mitt arbetsrum. Idag har jag gett kortväggarna en blodröd nyans och långväggarna en vit nyans med anstrykning av rött i. Mitt rum är 2,20 x 3,50 m och kommer att bli tämligen kompakt. Jag har planer på hur jag skall klämma in två bokhyllor, ett skrivbord med stol, en soffa, en fåtölj och ett litet bord. Det blir säkert bra.

Skriv gärna något till mig eftersom jag känner mig tung. Jag svarar säkert inte, men lovar att bli glad.

Nu skall jag fila klart på min predikan. Vi ses!

Etiketter: personligt, årstider

Nu i sommar har jag hittat tre passioner som jag bara inte kan få nog av.

1. Min fru: Jag tillhör dem som blir ständigt förälskad under sommaren och kan aldrig få nog av henne och hennes utseende. Mmmmm!
2. Lapsang Souchong: det rökta teet som till en början luktar som tjärad kyrkspåntak löser sig i det varma vattnet och blir en varm rökt smak i munnen. Det här är nog det närmaste jag kommer cigaretter och tobak.
3. Min moped: Idag lagade min frus morbror min moped. Tack K-A! Dess förgasare var trasig och läckte bensin, men nu har jag kört på den igen och den är underbar. Den klarar knappt 25 km/h i uppförsbackarna, men då får man hjälpa den genom att trampa.

Se det här inlägget som en utmaning. Skriv tre passioner som du inte kan få nog av. I så fall utmanar jag Ebbas mamma, Heléne, Miriam, Lotta och Pangbruden. (Hoppsan, det blev bara kvinnor... hm, det beror nog på sommaren ;) )

Etiketter: humor, personligt

Efter många månaders träning börjar jag nu vara i slag igen. Träningsformen är på topp och det är roligt att träna. Tankar på att köra Vasaloppet eller träna inför en svensk klassiker ligger nu nära, åtminstone det första.

Jag är sådan att jag vill inte göra något halvfärdigt eller -dåligt. Jag måste själv känna att jag ligger i nivå över det uppsatta målet, så att jag inte tar slut under prestationen. I första hand Vasaloppet, sedan får vi se.

Igår körde jag 29 km på rullskidor - det längsta sammanhängande träningspasset jag har gjort på ett par skidor - och det kändes alldeles utmärkt. Visst är jag lite mör så här i efterhand, men inte värre än ett vanligt träningspass.

Min senaste idé är att börja föra träningsdagbok, och se vad som händer över tiden. Men nej, jag tänker inte skriva den här på bloggen, men däremot redovisa vissa träningsrundor.

Det är skönt att känna sig stark, i samma stund tror jag att man blir vacker. Det är gott att leva på hoppet.

Etiketter: personligt, träning, vardag, årstider

Jag har slutat att skriva om omvärlden för tillfället. Om några dagar skall jag börja igen. Det finns ingen lust att veta och ingen ork att börja gräva i det som händer utanför tomten.

Idag har jag faktiskt tagit mig i kragen och börja sätta upp panel och innertak på verandan, något som jag skjutit väldigt länge på. Det kommer att bli snyggt. Så utåtriktad är jag nu.

Etiketter: personligt

Få saker irriterar mig utomlands, men frukosten gör det verkligen. Den italienska frukosten måste vara varje dietists mardröm: vitt, luftigt bröd (helst med socker på) med marmelad och kaffe som dryck. Sedan tillkommer möjligen söt yoghurt och gifflar eller sockerkaka till.

Inget barn i vår familj eller föräldrarna stod sig särskilt länge på den frukosten. Vi var hungriga efter en halvtimme och var tvungna att köpa ordentligt med frukt och bröd för att klara dagen.

Den bästa frukosten hade faktiskt både ost, skinka och korv som pålägg, samt att vi fick så mycket yoghurt vi ville. Den sämsta var idag, den sista dagen på vår semester, då det vita brödet hade ersatts av skorpor utan tillstymmelse till fibrer eller annat motstånd för tarmen.

Jag vet, det här är riktigt gnäll, men jag förstår varför Europa inte riktigt kommer igång förrän på eftermiddagen, då vi svenskar har klarat av hela arbetsdagen med havregrynsgröt i magen.

Etiketter: mat, personligt

En av världens godaste efterrätter måste vara tiramisù. Idag åt jag en och jag lever fortfarande i njutningen.

Etiketter: personligt

Jag upphör aldrig att förvånas. Jag ser hela tiden nya ansikten med ett oändligt antal kombinationer: ögon som liknar några jag sett förut tillsammans med en ny näsform, ett svallande hår med en hals som aldrig setts förut.

Jag konstaterar varje dag: att variationen kan vara så stor. Det är härligt att se denna skönhet och fascination. Min förhoppning är att livet ständigt bjuder på nya överraskningar. Om det fortsätter så här, kommer jag att tillbringa mina sista svårrörliga år på en parkbänk, ivrigt prisande Gud för varje dags skönhet.

Etiketter: glimten i ögat, personligt

stillsam fick mig att börja tänka. Han undrar bl. a. var alla präster är i debatten om tv-sändningen av Englas begravning.

Alla gudstjänster i Svenska kyrkan är offentliga. Alla gudstjänster överhuvudtaget skall vara offentliga. Det är min huvudtes.

Varje gudstjänst har moment av offentlig, personlig och privat karaktär. Varje gudstjänst präglas av bön och av bönens språk. Bönen i sig är offentlig, men bönens innehåll är alltid privat. Det som sägs mellan varje människa och Gud kan aldrig vara offentligt, men alla uttalade böner kan aldrig göras privata. Bönen är det moment i gudstjänsten som har alla de tre karaktärsdragen, offentlig, personlig och privat.

Gudstjänsten är ett sätt att knyta samman himmel och jord, Gud och människa. Gudstjänst är ett sätt att visa gemenskap mellan det begripliga och det obegripliga, mellan människa och Gud, men också mellan människor och Gud. Gudstjänst präglas av bön och närvaro.

Alla är välkomna till gudstjänsten, men gudstjänsten skiljer sig från en community eller diskussionsforum eller föreläsning. Det som sker, sker på plats med de människor som är där. Gudstjänsten är på plats platsen för det offentliga, personliga och privata. Medier såsom radio , tv och tidningar kan aldrig till fullo förmedla en gudstjänst som helhet.

En begravning har alla tre karaktärsdragen, men en slagsida åt det privata. Det är tillfället då vi offentligen tar avsked, även om många sörjande gör det gradvis. I begravning talas om hoppet, om Guds nåd, om Guds storhet som räcker då allt annat brister. I den nåden och närvaron skall ingen annan spionera. Vi kan aldrig veta en människas inre, men om vi tror att utsidan speglar en del av insidan, blir det väldigt tydligt att en begravning visar upp det privata offentligt utan att kunna bemöta det.

Kort sagt: jag tycker att begravningar i allmänhet inte skall ut i medierna och i synnerhet inte Englas begravning. Det finns andra saker att ta hänsyn till än det nationella intresset i mordet på en liten flicka: hur tar den tv-tittande delen av befolkningen åt sig av detta? vad gör man om man vill delta i avskedet och sorgen, men inte i tv? vad blir konsekvensen av att en ovanlig händelse kablas ut i världen?

Jag är rädd för rädslan sprider sig. Jag är rädd för att medier får fritt spelrum i våra privatliv. Jag är rädd för att vi tror att våld är en del av vardagen. Det är den inte, men vi som tänker positivt har svårare för var dag att hävda motsatsen i kontrast till kvällstidningarnas tablåer och numera public services tilltänkta sändning.

Etiketter: bön, kyrka och teologi, personligt, reflektion

Både idag och igår har jag sovit under dagen. Det är inte likt mig. I går döpte jag fem barn, idag hade jag gudstjänst och dopsamtal. Men jag var lika slut efter igår som idag.

Jag känner inte igen mig.

Etiketter: personligt

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan 16 februari 2007.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Vet inte. Jag har så kort minne för sådana saker.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Katrin.is. Den är så personlig i formspråket, men hennes texter är inte så intressanta.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du så här i efterhand läser dem?
Lite distanserad, men mycket jag.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Omkring ett tjugotal, framför allt dem som står i min lista. Dem läser jag varje dag.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
De icke personliga bloggarna har jag inget intresse av. Se förra svaret.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Heléne (ibland är det skönt att vara galen)

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Storasyster i vassen

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Mest intressant att få en dagsrapport om allt möjligt.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det får andra svara på. Sådant bedömer inte jag.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Det har jag och jag tänjer inte på den, snarare tvärtom.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
a) mode (det är urtråkigt), b) sex (det hör till det förtroliga samtalet), c) själavårdsärenden (det har ingen med att göra)

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Inte mycket. Bekräftelse är en bieffekt, som är roligt att få, men inte det som driver.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej, bloggen är framför allt yta, inte kärna.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, och det vore roligt att träffa fler.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja, i hög grad.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Ja, det har jag tagit bort.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det tar tid.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Ja. Bloggandet förändras i takt med att varje person förändras.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Ja, men i den svenska kulturen ringa inverkan.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Det är ett sätt att hantera författardrömmarna, så att jag någon gång skall våga ta pennan och skriva saker jag inte har mod eller kraft till i dag.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Inte särskilt mycket, men jag är glad över att ha fått följa några personers väg i de dagliga funderingar.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Just nu ger jag alla läsare med egna bloggar möjlighet att svara, bara de skriver en kommentar här att de svarat på min uppmuntran.

Etiketter: datorer och IT, personligt

Jag har en förkärlek för folkminoriteter, övergivna platser och historiskt mindre intressanta tidsepoker. Jag gillar helt enkelt de ställen i världen där ljuset inte nått och ingen uppmärksammar.
På samma sätt gillar jag de hemliga delarna i människors liv, de som ingen hört eller vet förut. Både min person och mitt prästkall är överens om att dessa hemligheter aldrig får komma ut. Jag är kanske en sorts samlare av dessa platser som få besöker. Glädjen att känna till dem räcker för mig.

I mina drömmar bor jag i ett avlägset hörn i Nordens skogar, där jag under mina vandringar träffar på människor med avlägset utseende, språk och kultur. Jag kommer aldrig att kunna flytta dit eftersom min fru aldrig någonsin skulle kunna bo ute i tassemarkerna.

Men på samma enträgna vis fortsätter jag att drömma om Karelen, Ódáðahraun, Malå kommun, Lojstahed, Livland eller Finnmarka. Någon gång lär jag se de ställen.

Etiketter: personligt

Coop i Fjugesta säljer alltid memma innan påsk. Memma är en finsk påskdessert som består av rågmjöl, sirap, apelsinskal, socker m. m. som kokas och gräddas i ugn. I konsistensen påminner det om lättflytande asfalt, men med en brunare ton. Memma serveras alltid kylskåpskall med strösocker och ovispad grädde. Det är gott!

I år köpte jag tre förpackningar, eftersom det håller sig bra i frysen. Till min stora förvåning är det hyggligt nyttigt om man jämför med chokladkaka. Det innehåller knappt något fett, sex procent fibrer men väldigt många kolhydrater.

Ingen i min familj tycker om memma... jo mamma och bröderna förstås, men dottern håller för näslocken och min fru och son rynkar näsan.

Från början var memma inte någon dessert utan en maträtt som skogshuggare och andra grovarbetare tog med som matsäck på arbetspassen. Det är näringsrikt. Behöver jag säga mer?

På påsknattsmässa på lördag skall jag servera memma för dem som vågar. Jag har gjort det en annan gång. En kvinna provsmakade, lämnade tillbaka portionen och sade: "Så här smakade det också för tjugo år sedan."

Etiketter: nostalgi, personligt, årstider

Idag ringde min väninna från Malmö jublande glad och önskade mig "grattis på födelsedagen". Hon var så stolt att hon äntligen kom ihåg mig, eftersom jag brukar komma ihåg hennes födelsedag i december.

Jag svarade henne: "Tack S, men det är tjugo dagar för sent". Efter en paus kom ett "näääää, nu skojar du!?" Efter en stunds övertalning förstod hon faktiskt att den enda bemärkelsedag jag firar i dag är Lage-dagen. Jag heter Lage, liksom far och farfar och så heter också min son.

"Hoppsan". Hon skulle ringa senare och jag längtar efter hennes samtal. Hon är härlig och ärlig, S.

Etiketter: personligt

Jag tillhör en av dem som tror att man måste maximera varje dag, att göra det bästa man kan, dvs prestera så mycket som möjligt.

Idag slog det mig: jag avskyr psalm 249 "Blott en dag". Den texten stressar mig och får stå som symbol för min känsla att göra så mycket som möjligt av varje dag.

I mitt förra inlägg berättade ag om saker som jag inte förstår mig på eller kommer att lägga tid på, just av den aspekten att det finns så mycket annat att göra. Om någon skulle skriva upp varje händelse i mitt liv under en dag, skulle de säkert se att jag inte alls var effektiv eller gjorde det mesta och det bästa.

Skönt ändå att psalm 249 handlar om så mycket annat än prestationsmaximering, t. ex. Guds nåd och det eviga livet.

Etiketter: personligt, vardag

Nu har jag tagit mitt beslut om framtiden. Efter två veckor av vånda, funderande och samtal vet jag vilken väg jag skall gå.

Det var i dag i samband med gudstjänsterna som jag fattade mitt stora beslut. Jag säger inget mer om vad det rör sig om. Jag vill vänta och se var det landar.

Etiketter: personligt

Spanarna i SR P1 från förra fredagen den 25 januari, närmare bestämt Sissela Kyle, hävdade med bestämdhet att få bloggar läses och det är alldeles sant.

Min blogg är inte tänkt att användas som allmänt diskussionsforum. Det är en öppen dagbok om allehanda ting som kan vara roligt att se sedan för mig. De djupaste tankarna och känslorna skriver jag inte ned. Dem minns jag ändå, resten ventilerar jag ut i små portioner här på bloggen.

Etiketter: datorer och IT, personligt

På fredag är det begravning inom familjen. Liksom alla begravningar finns det en anspänning inför den här. Min frus mormor avled tidigt i år efter 68 års äktenskap. Hennes make lever kvar och sörjer sin hustru djupt.

Jag är spänd inför begravningen och tycker liksom de flesta att det skall bli skönt när den är över.

Min frus mormor var noga med att se alla som kom in i hennes hus. God mat och många kaksorter bjöd hon på. Ingen skulle glömmas och inget skulle förfaras. Vi var ofta mätta och nöjda efter att ha varit där. Men hennes kärlek var såklart större än förplägnad.

Det märktes att hon var uppväxen i frikyrklig miljö, men hade inga problem med att vara i vilket samfund som helst. Kärlek var hennes kännetecken och ville omsorg och omtanke om nära och kära.

Giv, O Herre din frid och låt ditt eviga ljus lysa för henne!

Etiketter: personligt

Idag fick jag ett erbjudande jag knappt kan stå emot. Erbjudandet i sig är inte mycket att orda om. Det skulle vem som helst nappa på vid sina sinnens fulla bruk. Men jag har redan en liknande sak och vet inte vad jag skall göra.

Så fort jag såg det, visste jag att tankarna skulle gå runt hela dagen. Det spelar liksom ingen roll. Huvudet maler runt och väntar på att jag skall ta tag i saken.

Jag har börjat göra vissa förberedelser, ringa samtal, ta reda på mer etc. Är det verkligen så bra som det kan visa sig? Jag vill ju vara välgrundad innan jag beslutar mig.

Ambivalent känner jag mig och jag kan inte säga vad det är rätt ut. Tiden får visa.

Hmm, jag tittar på handboll och lämnar saken för idag... (Apropå sport, Björn Ferry tog sin första världscupseger i dag i skidskytte och han åkte härligt starkt. Bra gjort! Min fru vill åka upp till Östersund och se VM, men vi känner ju ingen där som vi kan bo hos... suck!)

Etiketter: personligt, sport

Jämtlandstösen har givit mig en utmärkelse och en utmaning. Hon skriver om min blogg, som hon gillar och tycker är en av hennes "favvisar": "En mycket snygg blogg layoutmässigt sett. Också alltid spännande att läsa. Séra Jónatan skriver även ibland om tåg, och där har vi ett gemensamt intresse."

Jag blir glad och rörd av denna uppmuntran och vill göra som man gör med all glädje: sprida den vidare. Utmärkelsen heter "Du gör min dag" (You make my day award):

Give the award to up to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel so happy about blogland! Let them know by posting a coment in their blog so that they can pass it on. Beware! You may get the award several times!

Min lista är utan inbördes ordning.

• Storasyster i vassen: Miriam är direkt, utan omskrivningar, och väjer inte för att ta upp privata spörsmål som samhälls-, kultur- och kyrkliga frågor.
  
• Hosannas krypin: Hosanna skriver om en annan värld för mig, men det är såsom titeln säger: det kryper in, innanför skinnet, in i själen. Hon ställer livsnära och konkreta frågor.
• Jämtlandstösen skriver vardagsnära och har en glad ton som jag gillar. Bäst är hennes söndagstankar. De är väl sammanfattande, vilket jag inte alltid är så bra på.
• Pierres hjärna är full av tvångsvitsar. Kanske är det så att han lider av denna sjukdom, men det finns ett djupt inre, som han visar i hans många egenkomponerade sånger. Pierre kan konsten att skriva kärnfullt, vilket jag uppskattar.
• Martins bröd koncentrerar sig omkring hembakta bröd. Martin ägnar sig åt bröd i samma utsträckning som jag intresserar mig för verbändelser i klassisk grekiska. Han experimenterar och letar efter hål och goda bröd. Som bakare av vår familjs alla bröd gillar jag denna blogg mycket.
• Prästerik är en driven (evangelisk (tautologi med lutheran?)) lutheran, som engagerar sig i frågor som jag kan vara långt ifrån. Samtidigt gillar jag hans engagemang i äktenskapsfrågor och han skriver glatt om både Etiopien och Eritrea såsom Sörbykyrkans verksamhet.
• Lottas bokblogg tar upp skönlitteratur utifrån ett biblioteksperspektiv, men också som en engagerad fritidsläsare. Hon skriver lidelsefullt om det hon läser. Jag gillar hennes texter (liksom henne själv), men det är ju synd att jag själv inte läser skönlitteratur.
• Bakom "Ibland är det skönt att vara galen" gömmer sig Heléne. Hon skriver livsnära (jag gillar det ordet) och underbart galet om sin vardag. Hennes kamp mot sjukdom och hennes sätt att se på livet ger mig ny kraft att leva.
• Prästflickan är intresserad av många saker som jag också är: teologi, språk, politik, barn för att nämna några. Hon kan bara inte dölja sin personlighet på sin blogg. Bloggen motsvarar hennes ansiktsuttryck på ett underbart sätt.
• Den träningsälskande syster berättar om livets (fysiska) upp- och nedgångar. Jag gillar hennes träningsberättelser som berättar mer om själ än om kropp. Hennes inre liv betecknas nog bäst av bloggens titeln"På väg, alltid på väg".

Nu får du gärna ta över och ge vidare dina uppmuntringar till några bloggare som du gillar.

Etiketter: personligt, reflektion

Det var skönt att sätta sig i bilen och åka mot Grimetons prästgård, Göteborgs stift, Halland, att få koppla av från den långa hemmavaron. I fredags morse åkte familjen och kom hem ikväll.

Vi åt massor av god mat, var avslappnade i en skön, vacker prästgård, barnen lekte och hade i stort sett roligt och de vuxna tog det lugnt och gjorde inga åthävor.

Förutom förut nämnda aktiviteter hände följande andra saker:

• Jag kan inte släppa de nya låneberäkningarna från JAK medlemsbank. Jag räknar och räknar om och en gång räknar om för att lånen skall vara betalda innan 50-årsdagen samtidigt som de inte skall överstiga en månadskostnad på 9000 kr. Till slut märker jag en viss irritation över att jag sitter hukad över datorskärmen, ivrigt räknande. Jag slutar, men vaknar upp på lördagen efter att ha drömt om amorteringar hela morgonen, glad och lycklig, inte kallsvettig.
  
• Min vän kyrkoherden och jag njuter av krigsfilmen Okänd soldat (1958). Filmen inleds i någon märklig buskis-stil, men fortsätter med många dödar och enormt antal stridsvagnsbilder. Kyrkoherden njuter och kommenterar: "Kör ryssarna omkring i tyska stridsvagnar? Vilken usel research!"
• Jag chockar min fru med att uttrycka en stark vilja att åka till Ullared. Hon kan ju inte veta att på Ge-kås parkering ligger Ullareds järnvägsstationshus, men det argumentet tror hon inte på, vilket också stämmer. Efter en snålinhandling av schampo, tvål, klädnypor och annat billigt för husstädning, konstaterar jag ledsamt att järnvägsvagnen framför stationshuset är borta.
• Sonen och husets son finner varandra och leker med jämna mellanrum. Dottern och husets dotter, som är drabbad av feber och vattkoppor leker mer ojämnt. Men dottern räddas av pärlplattor.
• Jag sjunger prefationen i Hunnestads kyrka och njuter av sånger från två skönsjungande flickor i trettonsåldern. Vackra klara röster!

Vi åker hem på 4 timmar och 45 minuter i sträck. Ingen har lust att gå ut och sträcka på sig. Nu är vi hemma och det är skönt att ta rast från vardagen.

Etiketter: personligt, årstider

Åren 2006-2007 är en enda lång mardröm, ett långsamt pinande och jag är glad att få vända blad. Tyvärr sitter mycket av känslan kvar. 2008 får vara reningens år, ett mellanår som man behöver som språngbräda mot en ljusare framtid.
Gott nytt år till er alla! Gud välsigne er!

Etiketter: personligt, årstider

Endast en kilometer från mitt hus omkom två 15-åriga flickor i en trafikolycka under annandagen. Jag gick förbi olycksplatsen i förmiddags på min dagliga promenad. Det är obehagligt att ha en sådan tydlig plats för två unga dödsfall. Jag ber för flickorna och deras familjer idag.

Här är några av tidningarna som rapporterat om olyckan:

• Nerikes Allehanda
• Dagens Nyheter
• Svenska Dagbladet
  
• Expressen
• Aftonbladet
  

Etiketter: bön, personligt

Äntligen blev operationen av.

Kl. 7.45 i torsdags premedicinerades jag och rullades in på operationen kl. 8.20 för narkos. Sedan vet jag inte vad som hände. Kl. 11.30 halvvaknade jag och somnade om, halvvaknade och somnade om ända till kl. 16.30.

Nu var jag alldeles överpigg och smärtfri. Det enda som molade var operationssåret.
Efter en nästan sömnfri natt är jag fortfarande smärtfri, men lite slö efter bara tre timmars sömn.

Det är märkligt: all smärta, allt drag som har funnits i muskler och nervbanor i högerbenet är som om det aldrig har funnits. Tack Gud för läkarvetenskapen!

Samtidigt delade jag rum med en olycksbroder som hade haft diskbråck, opererats, arbetat och fått nya diskbråck, stelopererats och nu har han fasansfulla smärtor pga vätskebildning. Han är bara två år äldre än mig. Jag skall göra mig styrkeövningar ordentligt och sköta min viktiga kroppsdel ryggen.

Etiketter: bön, personligt

Operationstiden är fastslagen och min värk har nästan försvunnit. Idag har jag nästan klarat mig på 1 g paracetamol. Vad har hänt?

Etiketter: personligt

Helt plötsligt kom den över mig: en lugn känsla av tillförsikt. Jag kan göra som jag vill, jag bestämmer över mitt liv och det jag gör och säger. Den känslan fick jag aldrig på min förra arbetsplats. Då kände jag mig kontrollerad hela tiden. Nu litar människor på mig och jag kan med glädje åka 55 km enkel resa till arbetet för att arbeta, inte bara sitta av tiden.

Konstigt vad tillit och tillförsikt kan göra. Nu skall jag fortsätta skriva min predikan.

Etiketter: personligt

Idag hade jag ett uppföljningssamtal efter en arbete som jag sökte, men inte fick. Det är tydligt att jag står inför ett vägval: arbetsleda eller fördjupa församlingsarbete. Det ena utesluter inte det andra, men jag måste fundera på vad jag vill göra först.

Båda alternativen är teologiskt fördjupande, även om det andra kan ge fler chanser. Men att arbetsleda är att sätta sin vision och teologi i verket och det krävs enormt mycket att få andra att dela en vision.

Jag har inte funderat klart, men snart måste jag.

Etiketter: personligt, prästliv

Idag var jag hos sjukgymnasten, en kvinna som jag lyckades gissa fel ålder på - åt rätt håll, lyckligtvis. Hon dömde mina misslyckade framsteg att nu fanns det inget annat att göra än operation. Och jag höll med, men suckade.

(Sjukgymnasten lade mig på bänken och jag fick uppleva TNS-apparaten, den som jag gladeligen pinat min fru med innan dotterns födelse för åtta år sedan. TNS var en rolig 25-minuters bekantskap som tog bort smärtan i en halvtimme. Suck igen!)

När jag liksom fått upp farten på arbetet, känns det så tokigt att bli sjukskriven igen. Jag tycker ju att det är så roligt med det nya arbetet och så skall jag lämna det en kort stund, när jag inte vet hur framtiden ser ut.

Å andra sidan kan jag inte fortsätta leva som jag gör nu, med smärta och tablettintag. Just nu sitter jag uppe eftersom det inte går att sova. Jag måste tänka på livet efter smärtans slut, även om det säkert sårar någon och raserar det arbete som jag funderat ut och påbörjat.

Etiketter: personligt, prästliv

I min tristess och trötthet fyllde jag i denna lista. Jag kan vara något korthuggen, men jag har svarat sanningsenligt.

ALLMÄNT.
1. Vad heter du? Jonatan Lage Edlund
2. Vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Basileios II Bulgardödaren: inte för att jag ogillar bulgarer, men det ligger rätt i munnen på något sätt. Namnet kommer från en historisk person från omkring 1000-talet.
3. Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Kajsa har jag för mig. Jag var inte så uppmärksam då.
4. Vilket stjärntecken är du? det struntar jag i, det är smörja.
5. Vilken årgång är du? 1975
6. Var bor du? Lanna
7. Bott utomlands? Ja, många gånger har jag lämnat Västernärke.
8. Flyttat antal gånger? 10
9. Var skulle du vilja bo? Där jag bor eller på Ísland
10. Yrke? Präst, taxichaufför, egenföretagare


UTSEENDE.
1. Hur lång är du? 1,74
2. Hur mycket väger du? 73-77 kg
3. Hårfärg och frisyr? Fd blond och korthårig
4. Ögonfärg? Blågrå
5. Mest nöjd med? Allt
6. Minst nöjd med? Min smärtande kropp
7. Skostorlek? 41
8. Glasögon? jomenvisst
9.Har du några piercingar/tatueringar? Aldrig i livet, men har haft hål i ena örat.

FAVORITER.
1. Filmer? Många!
2. Låtar? Punk och folkmusik är höjdare
3. Årstider? Vår och höst
4. Mat/dryck? Lasagne och must i alla former, dock icke smaksatta. Konjak är inte dumt.
5. Djur? Nej!
6. Färg? Röd
7. Parfym? Usch!
8.Tv-program? Nej!
9. Sysselsättning? Se profilen

KLÄDER.
1. Vad använder du just nu för jacka? Skinnkavaj
2. Vad använder du just nu för skor? Skor med stålhätta
3. Favoritfärg på kläder? Grundfärger: gul, röd, grön, blå
4. Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Mjukisbyxor
5. Favoritaffärer? Dustin
6. För ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden? 20 kr på sin höjd. Jag tvånghandlar när jag måste.
7. Vad har du för byxstorlek? 30/32
8 Vad har du för tröjstorlek? Medium

BLANDAT.
1. Vad heter din morfar? Han hette Bror Johansson
2. Var har du i din jackficka just nu? Inget
3. Vad är du beroende av? kontakt
4. Vilket land kommer du i från? Sverige.
5. Vad tror du på? den kristna Guden
6. Vilken religion tillhör du, om du nu tillhör någon? Kristendomen
8. Vad köpte du senast? Bussbiljett
9. Har du nåt husdjur? Två raskatter, abessinier
10.Vad bor du i? Vårt hus

PRYLAR.
Plånbok: Svart, minimal, så att korten får plats
Tandborste: Gul, blå och grå
Smycken: Vigselringar, halsband
Solglasögon: Vid bilkörning, annars inte. Jag vill se folks ögon och jag vill visa mina.
Underkläder: Vanliga kalsonger som sitter åt, dvs inte boxershorts

Etiketter: personligt

Det är väldigt roligt att åka moped. Idag har jag inte särskilt att skriva om. Därför publicerar jag denna vackra bild av mig, åkande moped.

Etiketter: personligt, årstider

De senaste veckorna har varit som ett uppvaknande, men jag förstod det först idag. I förrgår kväll hade jag ett samtal som var så fyllt av liv, även om det var svårt, att mitt inre börjar leva igen.

Samtidigt har jag formulerat församlingsutvecklingstankar den senaste tiden så att jag själv nästan tröttnade på och inte trodde mina ord. Idag lever dem och jag förstår varför. Jag skriver predikan och Guds ord, församlingsutvecklingstankar och predikan är ett. Det jag kan leva på, kan också andra leva på. Allt hänger samman på ett sätt jag inte förstått innan.

Jag tror att jag börjar begripa vad det handlar om. Men vi får väl se - min fru skall få läsa predikan.

Etiketter: kyrka och teologi, personligt, prästliv

Nu har första veckan på min nya arbete gått och jag är trött, peppad och lite förvirrad. Det är svårt att smälta intryck, men jag har i alla fall förstått mycket mer vad som bör göras och vad som förväntas. Förväntningar är alltid svåra att smälta eftersom de tenderar att flyga högt upp i skyn, medan det som bör göras är lättare att hantera.

Veckan började med funderingar omkring relationen mellan teori och praktik, bön och handling. Det slog mig kraftigt att vi i Svenska kyrkan är så teoretiska. Bön blir sällan handling för att vi inte förstår vad vi ber om. Vi ber och sedan är det bra med. Vi strävar mot en längtan efter frälsning utan att omsätta det i praktik.

Idag hade jag hand om min första gudstjänst, en ekumenisk sådan. Missionspastorn predikade och jag begrep inte riktigt vad den egentligen handlade om. Eller också var den just så som jag menade i förra stycket: vi måste följa Jesus i vårt hjärta, men inte så mycket mer...? Jag förstod inte i alla fall. Det var många lösa trådar som inte knöts samman. Och jag hann inte heller diskutera den med honom.

Nåväl, nu skall jag snart koppla av denna kväll efter en trevlig eftermiddag med vännerna Ranås. Vi njöt av att byta däck på bilarna och äta god mat. På onsdag kommer det viktiga första kyrkorådsmötet att äga rum och då kommer det handla om Visnums församlings framtid.

Etiketter: kyrka och teologi, personligt, prästliv

Jag antar utmaningen från Heléne eftersom hon krävde mig på besked pga min uppnosighet. Utmaningen handlar om att berätta om åtta saker som man inte kommer att göra eller prova på igen eller någonsin göra.

1. Se på romantiska filmer
   Det kryper i kroppen på mig. Jag vet ju hur det går. De får varandra och allt är så himla hemtrevligt. Vägen dit är inte värd att ta på allvar, inte ens om han i sista stund skall fara till sina släktingar vid den ryska forskningsstationen på Antarktis.
   Nej, ge mig ett nackskott eller en härligt olycklig film istället, där allt går åt helvete. Då har man ju i alla fall lite att glädjas åt om något går bra.
2. Lyfta stora saker i märkliga positioner
   Aj, vad ont det gör. Troligtvis är det här som är orsaken till mina diskbråck och ischias-smärta.
3. Ha ansvar för en konfirmandgrupp ensam
   De år detta har hänt har jag varit nära att få tillbaka magkatarren. Det spelar ingen roll om jag har två eller tio komfirmander. Jag vill ha dem tillsammans med någon annan, någon som har ett annat perspektiv på saker och ting.
   
4. Alkoholhaltiga drycker i den mängd att jag blir berusad
   Jag somnar av två glas vin. Jag mår illa snart efter att ha druckit ett glas vin. Det är en omöjlighet och framför allt en onödighet att dricka alkohol. Varför bli full och dum, när jag är nykter och intelligent?
5. Ateism
   Ateismen skadar mig i den utsträckning att den gör mig rädd för att vara ensam. Ateismen handlar inte om självbestämmande eller vetenskapligt bortförklarande, utan om att vara ensam och leva i lögnen att man klarar sig bäst själv. Religionen har den goda föreställningen att vi är flockdjur och behöver trygga invanda mönster för att överleva. Det är gott att vara kristen och jag tänker aldrig mer bli ateist. Dumt är det!
6. Fikatillbehör
   Kaffe, kakor, bullar, smörgåstårta, tårta, smörgåsar med mycket smör på: usch! Varför trycka i sig dessa kaloribomber som dessutom smakar äckligt? Nej, ge mig en härlig frukt, ett glas vatten eller grönt te och en nybakt smörgås.
7. Mångmiljonstäder
   London, Milano, Budapest, Berlin, Athen. Jag har varit där, men var finns charmen? Jag blir ju bara paranoid, rädd för att bli bestulen, evigt hostande av den smutsiga luften. Nej tacka vet jag Trollkarlsklint, Reykjavík eller varför inte Vadstena?
   
8. Den sista får vänta. Jag har många alternativ, men inget som är värt att berätta just nu.
   

Etiketter: personligt

Jag träffade idag den mest ensamma människa jag känner. Samtalet gjorde mig betryckt och jag lyckades inte vara professionell. Jag gick därifrån med en stigande känsla av... ensamhet... eller risken för att själv bli det.

Samtidigt längtar jag ofta efter att vara ensam, och det känns som om jag skulle må bra av det en stund. Min ensamhet skulle ungefär vara som den här människans.

Tänk att det är så kort avstånd mellan god och dålig ensamhet.

Etiketter: personligt, prästliv

Efter arbetet bestämde jag mig för att baka. Det är så skönt att röra ihop saker och det blir goda bröd och efterrätter.
Idag blev det:

1. Citroncheesecake med passionsfrukt
2. Stompa
3. Grötbröd

Jag följer kanske inte riktigt dessa recept, men de är snarlika. På fredagsfikat på den snart före detta arbetsplatsen skall jag bjuda på detta.

Etiketter: personligt, vardag

"Grizzly man" är en dokumentärfilm handlar om Timothy Treadwell, en vildhjärna som under tretton somrar bodde i enskilda naturområden i Alaska. Hans drivkraft var att umgås med världens största och farligaste björnar, grizzlybjörnen. Den trettonde sommaren övergick till höst och precis innan han och hans flickvän Amie Huguenard skulle åka hem, blev de attackerade och uppätna av en björn.
Treadwell var varken biolog, etolog eller naturvetare, men hade en enorm kärlek till naturen och passion för att komma naturen och framför allt grizzlybjörnen nära. Hans mantra till björnarna under filmen "Jag älskar dig", sagt som om han talade till ett spädbarn i sin vagn.

Jag såg filmen igår och mår fruktansvärt illa av den. Jag vet inte om jag tycker att det är vacker berättelse, men känslan av att utelämna sig på det sättet utan kunskap om grizzlybjörnarnas beteende och farlighet gör att det bara krumbuktar sig i magen. Dödens närhet blir så påtaglig då filmens människor ingående berättar om hur björnen äter upp Treadwell och hans flickvän. Är vi människor bara kropp?

Naturfilmer blir så påtagliga i det avseendet: äta eller ätas. Just kan jag bara inte riktigt formulera mig mer, men obehagligt var det.

Etiketter: film, personligt

Efter många dagar med huvudvärk och stillaliggande börjar jag återvända till verkligheten. Jag har inte gjort särskilt mycket, men funderat en hel del mellan sovstunderna och filmtittande. Min käre vän filmrecensenten kom förbi med minst tio filmer. Tack Ulf!

Än så länge har jag bara sett tre, men blivit väldigt besviken på två: "Den bästa av mödrar" (finsk-svenskt drama) och "Sunshine" (engelskspråkig sci-fi).

Idag lever jag och kunde till och med prata i telefon en halvtimme. Jag har lekt och läst med mina barn och jag har luftat hydroforen i pumphuset. Det är fantastiskt. Dessutom börjar ischias-smärtan avta på ett otroligt sätt. En tradera-försäljning håller på att gå med storvinst och jag planerar att köpa en kompressor.

Varför skriva all dessa banaliteter? Jo, för att jag skall förstå att livet är så värdefullt, stort som smått. Vännen i telefonen frågade mig om jag aldrig tänkte på att det kunde ha varit en hjärntumör. "Nej", sade jag, "varken under undersökningen eller i efterhand".

Livet är härligt. Jag skall strax gå och lägga mig för att sova, om några veckor börjar jag på det nya arbetet, min fru är god, vacker och begåvad, likaså mina barn. Hm... det är fint.

Etiketter: barn, personligt, vardag

I fredags fick jag en kraftig huvudvärk. Mina femton dagliga tabletter klarade inte av att dämpa den. Jag hade så ont att jag var helt förlamad av den. Jag hade inte behållt någonting jag ätit. Till slut ringde jag sjukvårdsupplysningen och de kopplade mig raskt till 112. Mindre än en timme senare sitter jag frysande, huttrande, värkande i en ambulans.

Sjukvårdarna var rädda för hjärnhinneinflammation och lyckligtvis fick de inte rätt. Fredagseftermiddagen låg jag på akuten, de tog prover, jag skiktröntgades och jag sov efter en härlig kur värkmedicin som fungerade.

Jag har alltså tillbringat helgen på infektionskliniken och gjort ingenting, bara vilat, ätit mat och tabletter och blivit observerad. Till slut kom min underbara familj med uppmuntran och glädje, mina favoritfilmer "Les fabuleux destins d'Amélie Poulain" och "En långvarig förlovning" av JP Jeunet. Min lillebror, som är nu nylandad i Kanada, och hans härliga sambo kom också förbi med det bästa man kan tänka sig: en flaska must och hans nyskrivna examensarbete om banvaktsstugor.

Jag delade rum med en man som bara blev sämre allt efter vad tiden gick. Det slog mig så att inom sjukhusets väggar ligger så många människor och väntar på förbättring, en öm hand i lidandet och eventuellt en friskskrivning. Till denne man skulle inte jag ställa mitt hopp. Hans fysiska tillstånd försämrades och hans psykiska var drabbat av det fysiska. Kort sagt: han var förvirrad och såg saker som inte vi andra såg.

Där låg jag med min uppskrämda hjärnhinneinflammation som aldrig fanns, men med gott hopp om att få komma hem idag eller imorgon. Det var svårt att ta mod till sig och förstå hur landet låg.

De närmaste inläggen kommer att handla om de tankar jag fick på sjukhuset, inte bara andras liv, utan också om de funderingar som poppar upp ur en man som har alldeles för lite att göra i förhållande till hans mentala kapacitet: jag. (Det är inget skryt utan bara allmän självkänsla).

Etiketter: personligt, vardag

En bild på mig och min blivande fru 1992, 17 år gamla. Hon är så söt!

Etiketter: historia, nostalgi, personligt

Tanketorkan drabbar mig igen. Det är så svårt att koncentrera sig på viktiga saker, när allt oviktigt bultar på dörren.

Å andra sidan vill jag ut och träna, men har fått träningsförbud, rörelseförbud, lyftförbud, snickringsförbud av sjukgymnasten. Dessutom har jag läst bloggen "På väg, alltid på väg" som så bra beskriver glädjen att få röra på sig.

Predikan på söndag handlar om döden och livet. Det borde vara mitt älsklingsämne, men det står still. Puh... Döden - i form av mig - och livet - i form av alla vanliga människor som kan röra på sig normalt.

Etiketter: personligt, prästliv, sport

Ebbas mamma har utmanat läsare att berätta var brevlådan har bott (ett exempel på svenska som påverkats utifrån?). Jag antar den.

Du käre läsare får gärna anta utmaningen på din blogg. Varsågod, här är min korta berättelse.

1. Idögränd 16, Bandhagen, Stockholm, lägenhet på tredje våningen: 1975-02-07?1975-09-01.
   Förorten Bandhagen har gatunamn efter småorter i Södermanland och grannförorten Rågsved gatunamn efter småorter i Närke. Lite småprofetiskt, eftersom Strängnäs stift består just av Närke och Södermanland.
   
2. Stråvägen, Karlskoga, lägenhet: 1975-09-01?1975-12-01
   Vet ingenting om detta, förutom att de hus där jag bodde nu är rivna. Pappa var läkare på Karlskoga lasarett.
   
3. Östra Långgatan 29, Fjugesta, villa med stor trädgård: 1975-12-01?1986-03-28
   Den bästa trädgården i världen. Tyvärr är den nermejad och ombyggd. Fantastiska fruktträd och trevliga grannar i form av Oddleif och Anna-Greta Ness och familjen Kejerud.
   
4. Granrisvägen, Örebro, lägenhet: 1986-03-28?1986-05-09
   Mörker! Fy fasen!
   
5. Nygatan 17, Fjugesta, lägenhet första våningen med egen ingång: 1986-05-09-1994-04
   Mitt livs minsta rum: 1,9x3,9 m. Men till skillnad från mina bröder fick i alla fall jag ett eget rum. Under dessa 8 år var jag då och då tvångsvegetarian, bodde granne med min nuvarande körledare och Kyrkans hus. Det bodde en tant i huset bredvid som varje kväll ropade efter "kissungen", dvs en katt. Hon namngavs av mina bröder som "kisstanten".
   
6. Vombovägen 18 Bystugan, Lanna (postadress Vintrosa), gäststuga utan kök och toalett och dusch: 1994-04?1994-08-29
   Jag hjälpte min blivande svärfar att ordna väggarna i denna gäststuga. Jag satte upp tretex (varning för det materialet!) och bodde där under våren och sommaren. Det enda minne jag har är ett värmeåskväder, där jag duschade naken under en hängränna.
   
7. Vildandsvägen 16 K101, Lund, lägenhet på bottenvåningen med egen ingång: 1994-08-29?1996-11 (?)
   Mitt och min hustrus första egna boende. Köket var så litet att vi knappt kunde vara två i det. Några grannar ovanför slängde ned ett hundratal äpplen på gräsmattan utanför och hävdade bestämt att fåglarna skulle äta upp dem. Jag skällde ut dem och de slutade.
   På denna adress bryggdes mitt första egna vin på sura plommon som växte utanför. Vinet blev utmärkt, något sött och passade utmärkt till goda ostar (som vi aldrig åt). Vinet blev under dess tillverkningsperiod upphov till mitt enda inställda tentaplugg pga för hög alkoholhalt i blodet, vilket min toastmaster under vårt bröllop glatt påpekade.
   
8. Ministervägen 170, Lund, lägenhet på första våningen med egen ingång: 1996-11?2000-12-20
   Vi efterträdde en psykiskt sjuk tant, som hade fem rokokogrupper i sin trerummare och persiennerna ständigt neddragna. Detta föranledde att alla grannar var glada över vår inflyttning.
   En av de första kvällarna borrade jag med slagborrmaskinen. Efter en minut kom grannen bultande på dörren, en 2 m lång tysk, docent i arkeologi och sade bestämt att barnen höll på att läggas i säng. Jag svarade att jag kunde borra en annan dag och han tyckte denna uppgörelse var acceptabel.
   Denna adress var känd för sina gårdsfester.
   Här kom dottern till.
   
9. Vombovägen 18 Bystugan, Lanna (postadress Vintrosa), hus på landet med stor trädgård: 2000-12-20?tills idag
   Allt för mycket har hänt här. Det tar vi en annan gång.
   

Etiketter: historia, nostalgi, personligt, vardag, årstider

Jag vaknade oroligt och kunde bara inte somna om. En händelse långt tillbaka fastnade i mitt huvud och hade bosatt sig i min hjärna. Det gick bara inte att få ur den ur skallen.

Jag beslutade mig. Jag gick upp och började skriva. Nu äntligen vet jag hur boken skall börja. Sedan vet jag inte om den kommer att sluta...

Etiketter: personligt

Att tala om hjärtats inre vindlingar och det enskilda samtalet med Gud är nog det svåraste som finns. Någon har sagt att det som finns på djupet i mig finns också i djupet hos varje människa. Därför kan man alltid tala om det innersta, eftersom människor har något grundläggande och gemensamt, Guds avbild i varje människa.

Trots detta vet jag inte vad jag skall säga om bön i morgon till konfirmanderna. Det står still just nu. Jag ser bara ord, men inget betydelseinnehåll. Jag läser andras ord och förstår, men det landar inte i hjärtat.

Min bön: Gud, låt din närvaro i mitt liv också bli påtaglig hos alla människor. Ge vatten som släcker törst och fyller tomma och uttorkade brunnar. Låt mig bli ett kärl som ständigt flödar över och låt mig inte behålla ditt goda enbart för mig själv.

Etiketter: kyrka och teologi, personligt, prästliv

Nu har jag gjort den godaste saften: svart vinbärssaft. Jag plockade 3,4 kg för några veckor sedan och frös in. Igår tog jag fram bären ur frysen och kokade saften.

Den smakade ljuvligt och jag fick en direkt anknytning till Mumintrollets mamma som ger sin son varm svart vinbärssaft mot förkylning. Söt, men något sur, varm svart vinbärssaft måste vara en direkt smak av paradiset.

Etiketter: personligt

Att besöka andras bloggar och hemsidor är som att sitta på en parkbänk mitt inne i storstaden. Jag är aldrig där, i storstaden alltså, men det är roligt att se vad folk har för sig. Hur många människor har jag inte sett genom åren utan att de har varit medvetna om att jag har sett dem? Tänk alla människor som sett mig och funderat på vem jag är.

Ett sätt att titta på andras människor utan att lämna större avtryck är att surfa runt och titta på andras människors bloggar, bilder och inlägg. Jag är övertygad om att du gör det också.

Kan du inte, käre läsare, skriva en kort kommentar till detta inlägg och berätta t. ex. hur gammal du är, var du bor och hur du kom hit för att läsa min blogg? Jag är så nyfiken att veta lite om vem du är, käre parkbänksnötare.

Etiketter: personligt, vardag

Erica Mårtensson sprang semifinal på 400 m häck i går. Den fd längdhopperskan Erica Johansson kommenterade syrligt i TV att hennes insats inte var så lysande som kommentatorn ville framställa. Erica Mårtensson har inte varit en talang i unga år; hon har arbetat sig stenhårt fram till resultat.

En annan svensk, Carolina Klüft vann sin gren sjukamp och har visserligen kämpat för sina resultat, men har en gudabenådad talang. Hon har vunnit tre VM-guld och är bara 24 år.

Det fick mig att tänka till. Är en människa statisk eller dynamisk, dvs finns det redan platser som vi har att fylla utan större ansträngning eller måste vi förändra oss kraftigt för att fylla platsen? De människor som inte når framgång med vad det än månde vara, är de bara på fel plats eller arbetar de för lite för att passa in?

I affärsvärlden finns liknande exempel. Jonas Birgersson med Framfab hade ett flyt, då han med sina visioner kastade sig in i branschen i rätt ögonblick.

Jag vill egentligen inte ha mitt eget svar, utan vill mest veta hur ni andra tänker.

Etiketter: personligt

Förutom att vädret är skönt, mår jag bättre idag än på många veckor. Jag vaknade imorse och upplevde att sjukgymnastens behandling hade tagit. Och det håller i sig.
Visserligen käkar jag massor av tabletter fortfarande, men det här är en helt annan känsla. Det kanske vänder.

Etiketter: personligt

Jag behöver inte överdriva, men den 21 augusti har nog varit min värsta dag hittills i mitt liv. Det där kan man ju säga, men så länge om mitt minne sträcker sig, vet jag ingen annan dag som jag har velat att den skall ta slut snabbare än den 21 augusti.

Jag vaknade 4:34 men en kolossal värk i kroppen och ett illamående som om det var dags, men inte riktigt. Jag steg upp - eller rättare sagt - jag hasade mig upp, tog mina tabletter, lade mig i den positionen som smärtar minst, lad emin hand på min fru och somnade ganska snart.

Väckarklockan väcker mig 6:59 (jag gillar inte jämna tal) och jag ger barnen frukost. Så långt går allt bra. Iväg till dagmamman och arbetet. Förmiddagen går skapligt. Jag väntar på att läkaren skall ringa på eftermiddagen och meddela undersökningsresultatet.

I söndags tog en av mina tre tablettsorter slut. Idag började frånvaron av dem jävlas på riktigt. Jag var konstant illamående från middag till halvnio på kvällen. Jag var dåsig, avslagen, deprimerad hela eftermiddagen. Inte ens Star Trek Enterprise fick igång mig (just nu romansen mellan T'Pol och Trip).
VId halvfem ger jag upp. Jag ringer upp vårdcentralen och ber läkaren ringa mig. Han är stressad och ger en del av resultatet, men glömmer att skriva ut den tredje sortens tabletter. Förtvivlad ringer jag jourvårdcentralen i Örebro som konstaterar att de inte skriver ut recept, om det inte gällde insulin och livshotande medicin. Jag gråter och de ger faktiskt med sig. Min fru slänger sig i väg till Fjugesta och köper dem.

Nu var jag utmattad, illamående, värkande, dåsig, ledsen, skitarg och lite mer. Nu är jag lugn, men matt. Sencha-teet står bredvid mig. Den nyköpta konjaken är uppslagen i ett konjaksglas.

Med posten i dag kom mina efterlängtade serietidningar, som jag köpt på Tradera: Pondus. Det var dem som räddade mig. Igår på SR P1 Vetenskapsradion sade de att humor räddar och förlänger liv. Det gör det. Trots all kroppslig utmattning kunde jag inte annat än att garva högt när jag läste Joakim Lindengrens fantastiska serie om Svenska småbil- och rusdrycksförbundets konsultuppdrag för att dra ned Systembolagets försäljningssiffror.

Adjö den 21 augusti 2007. Låt du vila i frid i väntan på bättre dagar.

Etiketter: humor, personligt, vardag

För några månader sedan var jag och min fru på en äktenskapskurs enligt PREP-metoden. Väldigt spännande! I den nämndes fyra varningssignaler som kan ske inom ett förhållande: negativa tolkningar, upptrappning, nedvärderande och tillbakadragande.
Exempel på negativa tolkning: en par pratar om den kommande semestern.
Hon: Jag vill att vi är hos mina föräldrar.
Han: Jag vill att vi skall åka till södra Europa.
Hon (upprörd): Så du tycker inte om mina föräldrar?!?

Idag var jag med om en sådan situation. Det var en utbildad människokännare som fällde kommentaren, då jag berättade att de med ischias-besvär har ofta väldigt ont: "Så det är synd om dig jämt?" Jag baxnade och gör det fortfarande. Och jag är fortfarande upprörd.

Etiketter: personligt

Det händer då och då att jag får höra människoöden som är så nattsvarta, att den värsta skräckfilmen känns som Molly Mus. Det hände för några dagar sedan och det kryper i hela kroppen.

Jag vill bara gå någon annanstans. Jag blir arg och ledsen och förtvivlad. Allt hopp är ute. Till och med det hopp man själv känner inför enkla saker försvinner.

Ibland räcker det med att bara säga det här så blir det lättare. Men det tar en stund... alltför lång stund.

Etiketter: personligt, prästliv

Nu vet jag vad min smärta beror på: diskbråck. Det kom ett brev från vårdcentralen, och när min läkare kommer tillbaka från semester, får jag reda på vad som kommer att hända med mitt liv, operation eller inte.

Sjukgymnasten förbjöd mig att motionera under en veckas tid. Synd och ledsamt, eftersom jag nu har cyklat in till Örebro (ca 20 km enkel väg) och tillbaka två gånger inom loppet av en vecka. Idag fanns flåset där och jag kände mig nöjd. Men nu är det ryggläge en vecka, då jag inte arbetar.

I all bedrövelse kom filmkritikerns fru förbi med Star Trek Enterprise säsongerna 2-4. Nu vet jag vad jag kan göra när jag vilar, hehe.

Etiketter: personligt, vardag

Igår var jag och tittade på en cykel som jag bara vill köpa. Kedjelös, kardanaxeldriven, lättvikt, stilren.

Märket är danskt och heter Biomega Copenhagen och säljs ny på en enda plats i Sverige. Skulle någon en sådan här begagnad, tveka inte att höra av er till mig. Den kostar 10000 kr ny.

Etiketter: personligt, vardag

Just nu arbetar jag med att göra ett församlingsblad. Jag redigerar, bearbetar bilder, typograferar och klipper och klistrar. Det är roligt, men både tidsödande och lite mekaniskt.

Sedan 1998 har jag drivit en enskild firma, Ordbild Edlunds trycksaksproduktion med särskild inriktning på att göra tidningar åt församlingar i Svenska kyrkan. För tillfället har jag inte så mycket arbete, men strävar efter att skaffa mer. Jag har ju så att jag klarar mig. Jag gör det inte för pengarna, utan för att ha en annan kompetens och för att jag vill.

Jag har sett massor av bilder. Idag fick jag två fulla CD-skivor med högupplösta bilder från ett jubileum. Ansikten, ansikten och ansikten.
Jag slutar aldrig att fascineras av variationen. "All musik är bra live" hävdar jag, och det gäller också människors ansikten. Jag tröttas snabbt av katalogers stylade och retuscherade bilder, men bilder från verkligheten är otroligt inspirerande. Tänk att Gud har fått till alla dessa utseenden, trots att det är så liten yta som ett ansikte är.

Etiketter: personligt, typografi

Jag har läst en bok, en skönlitterär för en gångs skull. Jag älskar böcker som är vemodiga.
"Smärtans ministerium" av Dubravka Ugresic handlar om en invandrad kvinna från forna Jugoslavien som beskriver sitt nya hemland Holland och sin relation till sitt gamla, det som inte längre finns.

Känslan att vara hemma, men ändå inte, gestaltar den här boken. Den känslan påminner en hel del om Camus' "Främlingen". Min upplevelse av "Främlingen" har jag burit med mig sedan jag läste den som femtonåring.

Det var skönt att nostalgiskt återvända till den känslan, att söka och leta och att känna sig delvis hemma, men också distansierad, betraktande.

Är det inte så att vi kristna också finns i två länder samtidigt: det jordiska och det himmelska? Jag hoppas att himlen är utan vemodig eftersmak.

Etiketter: kyrka och teologi, nostalgi, personligt

Det fulaste typsnittet som gjorts är Comic Sans från Microsoft. Det irriterar mig kraftigt att folk använder det som ett "roligt" typsnitt för att det skall se lite busigt och barnvänligt ut. Jag tycker att det ser oprofessionellt och barnsligt ut (på ett negativt sätt).

Därför blir jag glad när jag ser att det finns människor som aktivt motarbetar Comic Sans, som dessa.

Välj istället det klassiska Times eller varför inte det vackra Sabon, en av mina favoriter.

De flesta typsnitt kan användas beroende radavstånd, teckenavstånd och grad, men detta gäller inte Comic Sans.

Etiketter: personligt, typografi

Idag har jag upplevt en känsla av att vara smärtfri i nästan tre timmar. Det är otroligt att känna sig som en vanlig människa!

I övrigt har jag mest försökt att börja plugga, men jag hade ingen koncentration. Jag gjorde andra saker hela tiden: letade böcker, installerade Linux, njöt av min nya möblering i gäststugan, funderade på ensamhetens evangelium och grubblade.

Efter tre timmar kom min smärtsamma vän tillbaka.

Etiketter: personligt, vardag

De här senaste två dagarna har varit ett helvete rent utsagt. Jag har vaknat på morgnarna och haft så ont att jag bara har legat och försökt andas lugnt. Men det har knappast fungerat.

Nu vill jag bli av med detta. Att värk kunde göra så ont!

Etiketter: personligt

Det var fest i Granhammar i lördags, den som snart är den traditionella (hur många upprepningar krävs det för att något skall bli tradition?). Temat var 60-70-talen, dvs under de decennier som festdeltagarna föddes.

En trevlig kväll med hällregn, mat, samvaro, lekar, politisk musik och menlös ABBA-musik. Alla hade hittat något i klädväg som var på modet under de tjugo åren, men det var ingen klockren. Själv hade jag på mig en vit-blårandig Indiska-skjorta som satt lite väl hårt åt, men så är det när man styrketränar. Bilden föreställer en lycklig Marcus, som hade lyckats bra med sin rakning. Hans sambo tyckte att han såg ut som en hallick, både till kläder och ansiktsbehåring.

Mina barn var hemma med barnvakt. Enligt uppgift skall Emmanuel ha lekt sjörövare med Kalle, en av barnvakterna i fyra timmar. Vilket tålamod!

I Granhammar ligger för övrigt årets objekt för Ernst och hans program "Sommartorpet", men vi var två kilometer därifrån.

Etiketter: barn, nostalgi, personligt, årstider

Just nu väntar min fastighet på mig, här i vinterskrud. Den vill:

• ha panel och innertak på verandan
• ha nytt material till den andra verandan
• att jag skall klippa gräset
• ha fönsterfoder runt två fönster
• ha en radonbesiktning

Jag har jätteont efter en kort motionsrunda (löpning) och pallar ingenting idag.

Idag har jag funderat på mitt fortsatta arbetsliv, hur vi skall göra med familjen i sommar och hur man skall sluta vara stressad.

Etiketter: personligt, vardag

Jag blir oerhört mycket lugnare av en regnig sommar än en varm. Ingen eller inget tvingar mig ut och göra viktiga saker och redan första dagen på semestern känner jag ett lugn jag inte har känt förut. Skönt.

Nu har jag börjat plöja igenom Star Trek Enterprise, vilket är riktigt sevärt, framför allt avsnitten om det kalla tidskriget. Sedan är det skönt med Star Trek: det finns inga skönheter att vila ögonen på, även om jag är lite svag för Tom Paris i Voyager. Det är en av de få män jag tycker har något.

Apropå det sitter min fru just nu och vilar ögonen på Colin Firth som mr Darcy i BBC:s serie från 90-talets mitt. Han är inte det minsta skön eller vacker eller vad du nu vill kalla honom.

Etiketter: nostalgi, personligt, årstider

Inget att säga. Ont. Lugn kväll på verandan. Bra så.

Etiketter: personligt, prästliv

Jag ger mig! Jag har blivit utmanad igen, nu av Jeez och nu tar jag upp handsken. I början var jag kall till detta fenomen, men nu kan jag tänka mig att hänga på.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir ?tagna? ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit ?tagna? och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Att skriva om mina egendomligheter tycker jag är svårt. Egentligen är de inga egendomligheter, eftersom de är en del av mig. I en värld fulla av medelmänniskor, har vi väl alla egendomligheter. Nåja, här är jag:

1. Jag älskar melodier som går i tretakt: vals, polska, hambo etc. Helst skulle alla melodier vara skrivna så att man kan stampa på ettan och trean. På min fars 50-årsfest gjorde jag om "Ja, må han leva!" till tretakt. Det går!
2. Trots att jag älskar språk och vet det mesta om grammatik, är jag förfärligt dålig på att skriva svenska. Jag glömmer ord, meningar, bisatser. Tyvärr syns det ibland på min blogg och mina predikningar.
   
3. Till det som hör samman med min usla svenska, är nog att jag är förvirrad. Skrivbordsarbete innebär ofta att jag virrar omkring och letar efter saker som ständigt hittar nya platser. Några konfirmander uppmärksammade detta en gång och gav mig ett anteckningsblock som en pik. På deras konfirmationsmässa glömde jag att be välsignelsen, men blev raskt påmind när jag tänkte sjunga sista psalmen.
4. Jag har en stark passion för betydelsefulla klädedräkter. I första hand visar det sig i att jag gillar skarpt att ikläda mig kaftan. Jag tycker om att ha kläder som symboliserar något och har en tradition. För ett par dagar sedan köpte jag mig en kalott, som jag nu bär med glädje, inte för att jag särskilt katolskt inriktad, utan för att det också är en svensk tradition för präster. Jag väntar med spänning då jag får se en kvinnlig kollega med kalott. Det hoppas jag på!
   I övrigt vill jag gärna ha en stinsuniform från SJ, eller varför inte någon privatbana. Det går bra med en folkdräkt också. Min fru fick en, men hennes fascination var inte stor. Men snygg var hon, när hon iklätt sig den!
5. Jag älskar att koppla samman tekniska apparater med varandra: telefonen med stereoanläggningen, stereon med datorer, datorer med datorer. Jag blev överlycklig när den tekniska industrin hade kommit på alla möjligheter med sammankopplingar, som jag kommit på i tioårsåldern. Nu blev det äntligen billigt att göra det jag sedan länge prövat.
6. Till sist en egenhet jag skäms för: jag fascineras av utseenden, och kommenterar dem gärna, inte för vem som helst, utan för dem jag känner och lever med.

Nå, nu några som blir utmanade av mig:
Först några jag känner Pierres hjärna och Prästflickan.
Sedan några jag vill veta mer om: Kantorn, Brygubben, Prästerik och Stillsam.

Det där blev ju nästan bara män, men, men... (hehe, märkte ni den uttalsmässiga likheten?)

Etiketter: personligt