en västernärkings bekännelser

Äntligen kan vi småbarnsföräldrar njuta av hela sträckan. Det här är värt hela bredbandsuppkopplingen: Moskva-Vladivostok filmat från en tågvagn och med karta så att man vet var man har varit.

Nu skall jag ut och resa på Transsibirska järnvägen.

Etiketter: glimten i ögat, järnväg

Jag kommer inte att göra ett politiskt uttalande.
Jag kommer inte att säga sanningen i vitögat.
Jag kommer inte att säga något viktigt, men jag tröttnade för tredje gången.

Det finns saker som stjäl min tid, saker som inte gör mitt liv bättre. Facebook är en sådan sak. Det stjäl bara min tid och jag plågas varje gång jag ser det. Idag kl. 00.00 avregistrerade jag mig och jag kommer inte tillbaka. Jag vill göra andra saker än att bara sitta och glo.

En del av er vet säkert att jag sällan ser på TV, om inte det är skidskytte eller tresteg. Jag orkar bara inte med att sitta och glo. Jag tränar hellre... eller pluggar.

Facebook är tråkigt. Jag ser ingen poäng med att mikroblogga, jag tycker om det här formatet bättre och jag saknar mina bloggkamrater som övergått till Facebook: Karinko, Hosanna m. fl.

Jag har inte ens kallat Facebook "fejjan". "Kärt barn har många namn", men inte Facebook. Det är inte kärt, ergo! gick jag därifrån. Hejsvejs!

Ni som vill ha kontakt med mig, ni har min adress, mina telefonnummer och min e-post. Vi syns!

Etiketter: datorer och IT, glimten i ögat, gnäll, vardag, vänskap

Under de två dagar som jag har varit sjuk och vid medvetande, har jag sett på film. Jag gör det så sällan annars. En del nytt, en del som jag har sett tidigare.

Två filmgenrer får mitt särskilda intresse: underfundiga historier och science fiction. Den första vet jag inte vad jag kan förvänta mig av, den andra vänder upp-och-ned på många begrepp.

Två filmer kan jag inte få nog av. "Amelie från Montmartre" är omtalad och älskad och jag tänker inte säga mer om den. "Me and you and everyone we know" är den andra, en amerikansk film av Miranda July. Jag har skrivit om den förut här och här.

Det är bl. a. två saker som förenar filmerna.

1. Många små finurliga bihistorier som hör samman med huvudhistorien (om det finns någon sådan). Det finns mycket att fundera över och roas av.
   
2. Det är tjejen i huvudrollen som har siktat in sig på sig drömman. Hon är den aktiva för att få dem tillsammans. Männen är väldigt passiva, nästan lite motvilliga. Männen har sitt intresse på annat håll.

De här två teman fångar mitt intresse mer än den senaste Star Trek-filmens kanonad i action och stunt: finurlighet och gå-på-anda.

Etiketter: film, glimten i ögat

Längtan att få synas och höras är ett nutidstecken. Youtube, Facebook, bloggar, möjligheter att kommentera dagsnyheter och andra interaktiva kanaler är olika sätt.

Jag själv har helt och hållet tröttnat på TV, detta envägskommunikativa medium för att få göra min röst hörd. Såsom här.

Då och då lyssnar jag på den politiska debatten. Något jag alltid har reagerat över är politikers svar på journalisters frågor. Sällan svarar de på frågan, utan använder frågan för att i första hand få fram sin politiska ståndpunkt i en kanske närbelägen fråga. Det händer att journalisten måste ställa frågan både tre och fyra gånger för att möjligen närma sig ett svar.

Min andlige fader gör på liknande sätt, men jag vet alltid att han i slutet svarar på frågan. Jag undrar ofta om han överhuvudtaget skall komma fram, eftersom första meningen börjar i en för mig helt avlägsen plats. Efter en lång vandring - 10-15 minuter - kommer det oväntade svaret som knyter samman allt.

I debatt mellan två partipolitiskt motsatta personer förekommer sällan denna diskussion. Är utrymmet så litet att de måste ta varje tillfälle i akt för att få fram sin åsikt?

Debatten har sina avigsidor. Den mejslar ned det stadiga stenblocket till en staty, men glömmer ofta att de borthuggna stenblocken också innehåller värden från miljoner år.

I dialogen finns ett helt annat värde. I dialogen finns också möjligheten att finna inte bara andras åsikter utan också sig själv. Men det kan ju vara skrämmande.

Etiketter: glimten i ögat, politik

Ett telefonsamtal.

Jag: Nu skall jag steka fläsk.
Min bror: Bränn dig inte, när du hoppar upp i stekpannan.
Jag: Tack.

Etiketter: glimten i ögat, vänskap

Nu har det börjat. Malena Ernman gjorde ett oerhört skärpt framförande i den första semifinalen. Jag var dock inte jätteförtjust i kören; de dominerade låten för mycket.

Jag talar om Melodifestivalen... såklart. Evenemanget som numera är en jättetävling med två semifinaler och möjlighet att höra alla låtarna i förväg, vilket jag inte uppskattar.

Som vanligt blir jag tårögd av lilleputtlandet Andorra (eftersom de andra lilleputtländerna San Marino och Luxemburg inte är med i år), Ísland och mitt eget land.

Jag har också noterat att Italien har dragit sig ur tävlingen. (Beror det på herr Berlusconis statskontrollerade TV-bolag, månne?)

Jag är ingen spådam, och tänker bara lyfta mina egna favoriter. I denna tävling, numera dominerad av slaviskspråkiga länder, kan jag inte göra kvalificerade gissningar. Jag säger bara Dima Bilan 2008.

Jag älskar Sveriges låt, men håller med en bloggare jag läste i dagarna: är låtens första tjugo sekunderna uppsjungningsövning? Estland, Island och Israel, tre lugna låtar är mina favoriter.

Estland är suggestiv.


Island är en klassisk ballad, men välsjungen.


Israel är ett musikaliskt tecken för försoning - något kitschigt - men jag gillar konceptet och harmonierna.

Bland de nordiska länderna är Danmark och Finland klart svagast. Det är bara Danmark som riskerar att inte komma till final nu då Finland kvalificerat sig.

Jag gillar inte Norges låt.

I år avsaknas de roliga kalkonbidragen. Tjeckiens superzigenare är inte rolig, Bulgariens operasångare tondöv, Rumäniens flickor verkar vara seriösa och Serbien är som direkthämtad ur en C-klassad remake av "Svart katt, vit katt".
Tacka vet jag bidrag som förra årets irländska bidrag eller Ukraina 2007. För att inte tala om Israels bidrag 1987.

Etiketter: glimten i ögat, historia, musik

"Åh, tänk att få komma ut i världen och resa", hör jag mina släktingar, vänner och arbetskamrater säga. Själv brukar jag vid de tillfällena koppla på min "är jag sugen?"-termometer. Ideligen visar den samma resultat. Den slår i botten. Jag delar inte deras intresse helt enkelt.

Några gånger på den här bloggen har berättat om skönheten i Västergötland, Södermanland och inte minst Närkes drumliner, fält och berg. Jag tycker om lokal skönhet, den nära tillgången. Att resa ut, visst, det är ok, men efter en kort stund är det ungefär som hemma, fast lite annorlunda.

Min latinlärare i gymnasiet var en berest kvinna. Hon hade varit överallt och ingenstans och kunde många språk. Jag gillade henne, trots att hon ibland kändes som en rest från tidig 1900-talspedagogik.
En dag sade hon plötsligt:
- Jag drömmer om en plats, där det är ljuvligt att vara.
Hennes fortsatta beskrivningar fick det att låta som om paradiset hade landat. Till slut undrade vi, som kom från Västernärke, var platsen låg och om det var möjligt att besöka den.
- Vad heter den? sade vi elever.
- Mullhyttan! ropade hon ut, men jag skall aldrig åka dit. För då vet jag att jag kommer att bli besviken.

Själv reser jag helst med kartboken. Varje frukost tar jag fram kartboken och funderar på platser och drömmer mig dit. Mina favoritplatser är

• Paramaribo i Surinam, Sydamerika
  
• Anadyr i Ryssland
• Lhasa i Tibet
• Ougadougou i Burkina-Faso
• Kalevala i Vitahavskarelen, Ryssland (borde tillhöra Finland)
• Isafjörður, Ísland
• Norðoyar, Färöarna
• Thurso, Skottland
• Höljes, Sverige

Jag söker ingen spänning. Jag vill helt enkelt veta hur det är att leva där en vanlig torsdag i september.

I väntan på resan använder jag min vän kartboken.

Etiketter: glimten i ögat, lycka, personligt

Dagens julfest på jobbet bjöd på en överraskning som jag aldrig hade kunnat tänka mig. En kollega hade skrivit nya texter till kända melodier. Texternas tema var sex arbetskamrater vars namn skulle skrivas in i ett korsord. Jag var en av de sex och här är den fyndiga texten om mig. Jag är rörd. Tack P!

Melodin är Mer jul av Adolphson & Falk.

Mer Gud
Jag är en lugn person, med takt och ton, måttfull och balanserad
Jag är tyst och still och det skall mycket till innan jag blir exalterad.
Men jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp varje gudstjänst.
När veckan är slut, jag känner mig djup, predikningar har min lust tänt.

refräng
Jag vill ha mer Gud. Ge mig mer Gud.
Jag vill ha mer Gud. Ge mig mer Gud.
Exegeter att konsultera, grekiska verb jag ser,
participer jag dissekerar, det vill jag mer.

En predikan glöms bort om den bara visar opp effekter som man inte fattar.
Så ge mig mer liturgi, med mera harmoni och en drös av coola hattar.
Jag vill ha mer grammatik, ingen annan lik, och en grekisk aoristus.
Svårare ord som klavikord, när jag ska prata om Kristus.

refräng
Jag vill ha mer Gud...

Ge mig en finare bön, nyare rön, djupare dopp i funten,
mjukare fall på knäigare pall och längre varv att gå runt den.
Jag vill ha kroppsligare bröd, dödligare död, mera tid av predika,
rödare vin, vitare porslin och färskare bulle på fikat.

refräng
Jag vill ha mer Gud...

Jag vill ha mer, mer. Ge mig mer, mer.
Jag vill ha mer, mer. Ge mig mer, mer.

Etiketter: glimten i ögat, kyrka och teologi, musik, prästliv

Ikväll har jag talat med ett otal människor. Två förhållningssätt stötte jag på i den livsavgörande frågan om hur relationen till Närke gestaltar sig.

1. "Klart att vi kommer. Det är ju bara 180 km."
2. "Närke, ligger det utomlands?"

Jag gillar skarpt människor i grupp nummer ett och de andra som råkar falla in i den andra gruppen skall jag personligen omvända. "No one expects the spanish inquisition!"

Etiketter: glimten i ögat

Nu har Heléne uppmanat mig att skriva ett inlägg om den första gången jag gjorde saker. Trots att hon inte klarar av fnuttarna, som hon kallar dem - det tekniska nämnet är accenttecknen - tar jag henne på allvar och svarar på hennes uppmaning.

Första gången jag ...

1. åt tacos: har inte en aning. Jag blev bekant med fenomenet i 20-årsåldern och ser väl det som ett bra sätt för grönsaksfattiga människor att få i sig lite att dylika tingestar. Tacos är som havregrynsgröt med tabasco i, närande, starkt och nödvändigt för att överleva, men någon smaksensation är det inte.
   
2. körde bil: måste även här skylla på minnet. Men jag tror att jag körde liksom många andra i Fjugesta på Bergavallens övningsplan. Fordonet var nog en VW Jetta. Inga missöden, men det gick fortare än att cykla.
   
3. sov i tält: hm, jag är nog alldeles glömsk. Jag var liten.
   
4. drack alkohol: Eftersom jag har varit absolutist under hela min uppväxt, vet jag inte alls. Jag kommer däremot ihåg när jag blev erbjuden att röka: det var i sjätte klass i korsningen Mogatan-Hagagatan i Fjugesta. Jag visste då att det var skit att röka, avböjde jag vänligt men bestämt. Jag är stolt över det beslutet, men jag har nyttjat chokladcigaretter många gånger.
   
5. fick ett jobb: Jag tror att det var på Södermanlands nyheter i Nyköping i nionde klass. Jag hade gjort PRAO på redaktionen och skrivit ett bowlingreferat, som de såg något värde i. De erbjöd mig att skriva för tidningen, men jag tackade nej. Istället blev jag kyrkogårdsarbetare på Knista kyrkogård.
   
6. stod på en scen: ingen aning.
   
7. svimmade: Jag har aldrig svimmat. Jag undrar hur det känns.
   
8. svarade på en fånig enkät: Såsom jag har svarat förut, utgår jag från att jag har grava minnesförluster. Eller också lägger jag inte sådana här saker på minnet.
   Den fåniga enkät jag kommer ihåg gällde en bilreklam, som jag inte hade sett. Utfrågaren ville att jag skulle räkna upp alla bilmärken jag kunde. Efter trettiofem stycken, avbröt utfrågaren mig och undrade om jag satt framför ett lexikon. Efter en stund fortsatta övningar kom det fram att hon var intresserad av det franska bilmärket Renault och en reklamslogan. Det enda jag kom på var: "Renault - en bil för två / en sitter i och en puttar på". Därefter tyckte utfrågaren inte att det var någon idé att fortsätta.
   
   Däremot kommer jag ihåg glädjen när jag åkte cykeldressin första gången. Det är en fantastisk upplevelse!

Nu utmanar jag mina kvinnliga kollegor Jeez och prästflickan att svara på detta. Ni har säkert ett mycket bättre minne.

Etiketter: glimten i ögat, historia, humor, vardag

Sverige är splittrat i minst tre fraktioner. Disktrasan delar landet och allt beror på familjers traditioner, disktrasans uppsugningsförmåga och rengöringsfunktion. Men det huvudsakliga skälet till denna splittring är familjetraditioner. Alla ni som har satt bo upptäcker snart att traditioner krockar. Skall man använda sköljmedel till tvätten? Är det nödvändigt att dammtorka var femte dag? och så vidare.

Detta gäller också disktrasans märke och användningsområde. Låt mig ge de tre standardtyperna och konfliktfraktionerna:

1. Den tjocka svampiga trasan: suger upp vätskor bra, men anses vara en bakteriehärd.
2. Den tunna vävda trasan: usel uppsugningsförmåga, men håller sig fräsch.
3. Fibertrasan: kombination av det sämsta, usel uppsugningsförmåga och usel fräschhet.

Listan ovan visar tydligt var jag står.

I sommar inköptes fem trasor av typ 2. Jag använde den och skvimpade runt på bordet och blev mer eller mindre rasande. Jag kunde lika väl ha torkat med använda toalettpapper så rent det blev. Efter en kort uppläxning av hemmets materialförvaltare, fick jag helt enkelt köpa nya trasor av typ 1. Ordningen var återställd och jag fortsätter att suga upp alla vätskor på bordet och ha en jämn bakteriehärd på allt jag torkar.

Koka disktrasan? Det händer... ibland.

Läs mer i detta test.

Etiketter: glimten i ögat, mat, vardag

Jag älskar min fru. Det finns inget annat sätt att säga det. Hon är verkligen en klippa i mitt liv. Dessutom är hon inte, hon blir. Hon blir vackrare, visare, mer åtråvärd, innerligare för varje dag. Men jag vill aldrig att hon blir vackrast, visast och så vidare. Vad skulle jag då ha att se fram emot?

Min fru är som en gammal ost. En ost är smakrik, innerlig och härlig att njuta av. Och jag vet att en ost bara blir bättre och bättre ju längre den lagras.

Idag har jag köpt en ost, som smakade himmelskt. Den får duga tills min fru kommer hem.

Etiketter: glimten i ögat, mat, vardag, vänskap

Disney har tappat sin ordlösa slapstickhumor för länge sedan och få barnprogram har tagit upp den stafettpinnen. Undantaget är den studio som ligger bakom Fåret Shaun och Wallace och Gromit.

I morse gick det det fantastiska barnprogrammet: Kent Agent och de hemliga ställena. Huvudpersonen är en fiktiv agent som hjälper barn att bevara sina hemliga ställen från vuxna. Uppdragen får han genom brev som barn har skickat in till SVT. Till sin hjälp har han av sin assistent och uppfinnarkompis Mister Bister.
Hela program är kryddat med spänningsbevarande musik och förstärkande effektljud. Dessutom är bilden sepiatonad, karaktärerna samtidigt gravallvarliga och humoristiskt finurliga.

Kent Agent och de hemliga ställena är en sorts James Bond för barn, men utan sexism och kryddat med barnslig humor. Den återkommande sekevensen i varje program är då Kent Agent ger sig ut på uppdrag på en pytteliten elvespa. Retrokänslan är enorm och det märks att manusförfattarna har haft roligt då de har gjort programmet. Läs en intervju med dem här.

Mer sådana barnprogram, då både barn och vuxna kan ha roligt! Samtidigt tar programmet till vara en viktig sak: vikten för barn att ha hemlisar som inte vuxna får veta.

Etiketter: barn, glimten i ögat

Jag blev utmanad av Miriam.

En klok kvinna sa häromdagen att tacksamhet är en av de saker en människa mår allra bäst av. Dessutom är det väl en naturlig följd att tacka Gud för allt det man får ta emot, stort och smått och alla varianter. Bara gåvan att ha saker att vara tacksam över, är ett skäl i sig att vara just tacksam. Men samtidigt är det något som man ibland i sitt överflöd måste påminna sig om. Därför utmanar jag alla bloggvänner och andra läsare att lista 10 saker som ni är tacksamma över.

1. Språk: underbart att kunna uttrycka så mycket på så många olika sätt.
   
2. Kärlek
3. Folkmusik: 1800-talets dansbandsmusik är roten till god musik.
4. Min familj
5. Vänner
6. Hjärnans förmåga att vända och vrida på tillvaron
   
7. Kroppen och alla dess muskler, senor och allt annat
8. Skönheten
9. Mångfaldens alla kombinationer
10. Memma (finsk påskefterrätt som serveras med ovispad grädde)

Nu utmanar jag endast Pierre!

Etiketter: glimten i ögat, reflektion, språk, vardag, vänskap

Idag är det första dagen på semestern. Jag behöver inte längre vara strukturerad utan tänker bara kasta ur mig åsikter:

1. Att våttorka golvet är helt onödigt. Jag vill gärna se en vetenskaplig undersökning som kan få min fru på fall från denna verksamhet. Det är nog det enda som biter på henne.
   
2. Husdjur, för att kunna kallas husdjur, bör klara sig själva på gården och hålla tukt på annan flora eller fauna.
3. Våld i alla avseenden är moraliskt förkastligt.
4. Sveriges herrlandslag i fotboll tillhör platserna 5-8 i Europa, dvs de kommer att slås ut i kvartsfinalen.
5. Jag anser att ett samhälle utan pengar som betalningsmedel är något att eftersträva.
6. Svenska språket bör ständigt utvecklas, men inte integreras med något annat språk. Jag tillhör inte dem som vill konservera språket i en tänkt guldålder.

Tja, det var det. En annan dag kommer jag att kasta ur mig andra svart-vita åsikter utan att fördenskull känna mig stel eller fördomsfull. Nu till matlagningen.

Etiketter: glimten i ögat, historia, språk, vardag

Idag vid lunchtid diskuterade jag och två vänner olika betydelser av ord. Jag hade fått frågan om jag kunde italienska och svarade "Nej, jag är inte så intresserad av vulgärlatin" med glimten i ögat.

Hon blev lite upprörd över mitt förnedrande av det romanska språket på Appenninska halvön, men min förklaring var enkel: vulgär (lat. vulgaris) betyder ju från början folklig, men har sedan fått en negativ bibetydelse.

Samma sak är det med ordet gemen, som också betyder folklig, men har en bibetydelse av elak. Gemen är ett gammalt germanskt ord, som också har sin etymologiska kopplingar till latinska communis. Men jag tror ingen vill vara med i gemen gemenskap i den nutida betydelsen.

Ett annat ord som har fått en annan färg är det arabiska taliban. Det betyder student, men jag tror få skulle hävda att de var talibaner i tullen in till USA.

Finns det andra ord med ändrad betydelse eller negativa bibetydelser? Skriv gärna ert exempel i kommentaren.

Etiketter: glimten i ögat, språk

Jag upphör aldrig att förvånas. Jag ser hela tiden nya ansikten med ett oändligt antal kombinationer: ögon som liknar några jag sett förut tillsammans med en ny näsform, ett svallande hår med en hals som aldrig setts förut.

Jag konstaterar varje dag: att variationen kan vara så stor. Det är härligt att se denna skönhet och fascination. Min förhoppning är att livet ständigt bjuder på nya överraskningar. Om det fortsätter så här, kommer jag att tillbringa mina sista svårrörliga år på en parkbänk, ivrigt prisande Gud för varje dags skönhet.

Etiketter: glimten i ögat, personligt

51 veckor på året gillar jag verkligen att på landet. Den här fredagen inledde veckan då jag inte gör det. Det är gödslingsdags utanför och det luktar urin, grisurin.

Allt genomsyras av denna doft och sängkammaren kan vara ett undantag från doften, bara inte någon befinner sig i rummet.

Nu åker klädnypan på näsan.

Etiketter: glimten i ögat, årstider

Du borde alltid ha
en vänlig blick till övers
för de små stationerna
där de stora tågen
mycket sällan stannar.
Säger de dig ingenting?
Påminner de inte om någon?

dom Helder Camara (1909-1999) i Tusen skäl att leva

Etiketter: glimten i ögat, järnväg, kyrka och teologi