en västernärkings bekännelser

I lördags var det dags. Med ett femårsintervall har vi kalas, min fru och jag. Vi firar alltid jämnt.

Den här gången fyllde vi 70 år och många vänner dök upp. Ett enkelt sätt att ha kalas är att be dem komma med en enkel maträtt och vi står för stolar, bord, bestick och sällskap. Varför göra det svårt, när gemenskap kan vara så enkel?

Samma tanke: varför göra det svårt, när gemenskap kan vara enkel, utan krusiduller stämmer väl in som jag tänker en gudstjänst. Söndagens gudstjänst i Söderkyrkan hade en god karaktär och också den blev en lyckad fest.

Tack allesammans!

Etiketter: kyrka och teologi, vänskap, årstider

Jag är inne i ett kritiskt skede av livet. Om några veckor blir jag 35 år. Själva åldern gör mig inget. Inte heller det jag har uppnått. Jag är nöjd.

Julen har gett mig tid att fundera. Jag har haft oförskämt mycket ledighet - som visserligen varit förorsakad av alldeles för många arbetstimmar på jobbet innan - och varit sjuk under sammanlagt sju dagar.

För mig är det alldeles för mycket. Jag gillar att ha saker att göra. Några extra dagars ledigt då och då hjälper mig att koppla av, men för mycket ledighet gör mig ostrukturerad.

Många timmar har gått åt att bara sitta och glo, en verksamhet som jag inte tycker om. Ibland med andra, ibland själv framför en dator som nu.

Många timmar har jag gett åt Facebook. Många gånger har jag frågat mig: vad väntar jag på att få se? Besviken har jag loggat in för att finna ingenting.

Jag spelar inte på Facebook eller chattar inte mycket heller. Jag väntar på inget.

När jag lämnat sidan blir jag bara glad, men börjar att fundera på livets storhet och mål. Vad vill jag? Vart vill jag komma? Vad skall jag bli? Vad vill jag uppnå?

Så här ser det ut nu: Jag kommer inte att bli ett lysande kyrkoherdeämne. Jag är både karriärist och inte. Jag är just nu den motvillige chefen. Jag längtar efter att veta mer. Jag dånar av glädje då jag får se ett språk.

Det är nästan så att jag börjar sjunga med i Ebba gröns "Vad skall du bli?":

Vad ska du bli när du blir stor?
Ska du bli som far och mor?
Ska du bli en boss, en försäljare,
eller disponent nånstans?
Kanske nöjer du dej med vilket jävla
skitjobb som helst. Du bara bryr dej
inte alls, det får gå som det går.
Vad ska du bli?
Nu är du ung och rebellisk som fan,
du sätter hårt emot hårt.
Du vet
precis vad du vill och du vill
inte bli en av dom där.

Så fortsätt å fortsätt å va rebell,
fortsätt å fortsätt å va dej själv,
fortsätt å fortsätt å va rebell.

Hur skarre bli med din framtid då?
Hur skarre bli om några år?
Ska du sjunka in i en fåtölj?
Vad ska hända med dig?
Va ska du bli?

Gåupptilljobbetjobbajobbaätalunch,
samma sak händer i morgon.
Jobbaåkatrickhemåsättasejåglo.
De e inget liv de e slaveri.

Etiketter: reflektion, språk, årstider

I en tid av arbete får relationerna inte lika mycket. Jag saknar perioder i livet, då jag kunde sitta fem timmar och bara glo och prata strunt.

Å andra sidan är livet för kort för att bara kallprata. Jag vill ha ut något av varje situation. Det skapar frustration, men också ett driv att utveckla.

Relationsutvecklandets tid är inte nu. Fördjupningen av kunskap är här. Därför står relationerna stilla på många sätt.

Enligt finska kalendern är vi inne i smutsmånaden, tiden då färgprakten (ruska) har lämnat träden. Kvar står det bruna och blottar markens förmultning.

Det är kanske tid för att kallpratet ramlar av nu. Kvar står själen blottad: här är jag. Ta mig för vad jag är.

Etiketter: vänskap, årstider

Här är ett kåseri jag skrev och som idag är infört i Karlskoga tidning. Jeez, det är inte en predikan, men du får hålla till godo så länge.

Jag njöt verkligen av den vita snön, det kalla vädret och ljuset som höll i sig under jul och nyår. Solen lyste rakt på mig, rätt in i själen. Jag kunde inte låta bli att le.
Då jag skriver det här är det novembergrått, vindarna drar över Möckeln, fälten och skogarna. Det gråa gör allt till samma sak. Inget är något annat olikt.
Snön däremot döljer och får med sitt bländande täcke det urblekta landskapet att skina. Men snön får solkiga spår av avgaser. Bilarnas framfart gör europavägens plogade kanterna helt svarta.
Det är då det slår mig. Snön är en motpol till all världens smuts. Snön uppenbarar det som vi egentligen vet om, det som vi kan känna då vi andas på en gata full av bilar. Det är först genom det riktigt bländvita som vi kan se det vi inte vill se.
Jag måste beklaga mig över det klimathotande liv vi lever i Sverige. Det svarta längs vägarna påminner oss om att vi verkligen behöver se över våra livsrutiner. Vi kan inte leva i tron att smutsen, som vanligtvis inte syns, inte påverkar oss. Det gör den.

Snön är obarmhärtig. Den lämnar inget osynligt.
Snön påminner mig också om att det finns något bländande vitt, något rent, något vackert som inte kan svärtas. Snön gör mig lycklig och fridfull. Det vita och vackra hjälper mig att hoppas på och kämpa för något bättre.
Snön och dess ljus är en påminnelse om den Gud jag tror på. En Gud som lyser rakt in i mig; Gud väjer inte för sanningen. Snön och solens ljus är bara tydliga komihåg-lappar för allt detta.
Jag tror på en god Gud. Gud och godheten är intimt förknippade med varandra. Godheten skiljer sig från allt annat på ett sätt. Den går inte att äga. Godhet är till för alla, precis som med Gud.
Men varken Gud eller godheten är till för att visa hur onda vi är. Snön finns ju inte till för att påminna oss om smutsen. Snön och godheten finns till för att världen är skapad på det sättet. De är en del av skapelsen.
När godheten genomlyser mig - liksom snön uppenbarar världens sot längs vägarna - förstår jag hur svart mitt eget liv kan vara. Jag blir glad av den genomlysningen. Då vet jag hur jag kan gå vidare. Om ingen säger något, vet jag inte om mina egna brister.

När något sedan tidigare okänt uppenbaras i mitt liv, kan jag inte göra annat än att tacka för den nya upptäckten. Ljuset visar mig att jag har något bättre att uppnå och något att bli av med.
Så är snön för mig. Snön visar konturer av dolda saker. Snön sätter ljus på det som skall slängas.
När våren kommer, kommer ett annat ljus. Och snön töar och uppenbarar vinterns g(l)ömda skräp.

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv, reflektion, årstider

Claes Eriksson (från Galenskaparna) skrev i Trots allts krönika inför årsskiftet 1999/2000 om vad det innebär att gå in i 2000-talet. Vad är det som händer? Jo, en etta byts ut mot en två och tre nior mot tre nollor. Det är som att byta portkod.

När man sedan möter någon på staden, kommer man att säga ungefär samma sak, som när man byter kod: det tar lite tid i början att lära sig, men sedan vänjer man sig.

Jag tycker om den tanken. Jag har helt avdramatiserat nyåret och tänker inte göra något särskilt. En gammal dag går och en ny kommer. Jag skall just sätta mig ned och skriva mina inlämningsuppgifter för en av finskakurserna. Min fru har lagt sig och sover troligen. Omkring huset smäller det.

När jag är klar, skall jag se på Star Trek och bekämpa min ischias som har kommit tillbaka med stormsteg. Fortsatt god jul!

Etiketter: årstider

Mustakademin har åter samlats till möte och utsett Hammars julmust. Femton sorter provades, varav tre lagrade från förra året.

Smaka själv och bedöm om vi hade rätt. De sju i juryn var i stort sett överens.

Etiketter: mat, årstider

Frimärken orkade jag inte med, inte heller mynt eller nostalgiska föremål. Jag samlar på vackra ting. De är lika obeständiga som alla andra samlarsaker, men de varar längre.

I en av Tove Janssons muminböcker "Kometen kommer" träffar Mumin, Snorkfröken och Sniff en hemul som samlar på frimärken. Problemet är att hans samling är komplett. Han är inte längre en samlare, utan endast en ägare.

Vackra ting utgår alltid från det naturliga. De fångar det som redan finns. Soluppgångar och berg är vackra, men tyvärr uttjatade. Som samlare på vackra ting kommer jag aldrig bli ägare. Det finns inte en möjlighet. Jag kan inte äga det vackra, jag kan endast uppfatta det och njuta av det. Det gemensamma är vackert. Det ger frid.

Det vackra finns i en oändlig mångfald och jag får se alltihop. Själva ordet "vacker" är en del i min samling.

En annan dag skall jag samla en lista över vackra saker som också ni kan få se. Men nu skall jag njuta av grönt te. Det är gott.

Rubriken betyder vacker på finska.

Etiketter: böcker, personligt, vardag, årstider

Att gå på stadens torg i sina egna tankar är en kraftansträngning. Ljudet, lukten och synen av staden gör mig ledsen. Jag finner ingen glädje i stadens vimmel och längtar bara bort när jag är där. Liksom tiden är en tankeprocess för mig är också platsen det. Jag har inte vant mig vid den och vill inte göra det. Det finns ingen nödvändighet i det.

En god väns fru väckte mig ur stadens tankedvala idag. Vi pratade om vädrets inflytande på oss och om leendets makt. Vi hade båda historier att berätta då vi hade väckt människor ur ledsamheter och vardaglighet genom att le. Ingen av oss är någon smilfink, men hade ändå sett det kraftfulla i att faktiskt anstränga oss att le. Och dem vi mötte log tillbaka.

Det är en ansträngning att le och att mena det. Det är en ansträngning att le och lägga sina egna bekymmer åt sidan. Jag vill inte förföra någon genom leendet, varken åt det ena eller andra hållet. Ingen skall behöva följa mitt liv, men de kan i alla fall få en solglimt av ett ansikte som är vänligt. Man vet aldrig. Det kan ju hända något.

Jag ler på stadens torg, trots att staden är motbjudande. Jag ler i världens nöd, trots att jag inte har något att le åt. Men jag ler för att jag tror att det på insidan finns något som kämpar sig upp och behöver mitt stöd, något som dämpas av världens buller.

Etiketter: reflektion, årstider

November är en motsägelsefull månad i arbetslivet, i alla fall i mitt. För det är då som det mesta händer. Samtidigt är det den månad som jag har svårast att motivera mig för att arbeta. Det är tungrott, mörkt och dimmigt, både i själen och utomhus. Avsaknaden av snön gör det inte lättare.

De finska månadernas namn har inte sitt ursprung i de latinska. De har vackra namn, grundade i årscykelns växlingar. Januari till april heter tammikuu, helmikuu, maaliskuu, huhtikuu (sv. midvintermånad, pärlmånad, markmånad, svedjemånad).

November på finska heter marraskuu och betyder dödmånad. Vilket passande namn på något som jag har känt så länge!

Det här är glädjen med att lära sig en ny kultur. Helt plötsligt öppnas nya dörrar och jag får sätta nya ord på saker som inte har varit fullt så tydliga.

Etiketter: reflektion, språk, årstider

Min blogg växlar färg alltefter kyrkoårets färg. Snart är det december, den månad då den växlar flest antal gånger under en månad. Idén är stulen från min vän Árni Svanur, webbansvarig i Þjóðkirkjan (Islands folkkyrka) som har konceptet på den officiella hemsidan kirkjan.is.

Däremot blir det fel på databasen då och då och då blir bloggen helt vit med blå och lila text. Det är nog det som har hänt nu.

Vit är glädjens och festens färg.
Lila är botens och ångerns färg.
Röd är andens och martyrsskapets färg.
Grön är växandets och mognadens färg.
Blå är jungfru Marias och himlens färg, dessutom en nordisk variant på lila.

Och svart används bara en gång på året. Gissa när?

Etiketter: datorer och IT, kyrka och teologi, årstider

Jag har varit paniskt mörkrädd sedan jag var barn. Som vuxen kände jag mig fånig och skräckslagen, men var fortfarande mörkrädd. För tio år sedan var jag länge rädd och ännu mer rädd för mörkret efter att ha sett filmen "Blair witch project". Den rörde upp något som gjorde rädslan ännu värre.

Nu i höst har den släppt, nästan helt och hållet. I onsdags joggade jag 12 km i totalt mörker, på åkrar, på stigar, i skogen. Idag cyklade jag 9 km på stigar och på asfalterad väg. I mörker.

Det är som om det inte berör mig längre, som om jag vet att i stadens ljus finns värre faror än landets mörker. Jag lyssnar på min radio och tar mig framåt och det är behagligt. Nu vet jag att jag kan motionera utan att vara beroende av ljus eller mörker. Det viktiga är att få röra sig. Mycket märkligt, men skönt.

Etiketter: personligt, årstider

Nu är jag inne i en sådan där ingenting-period igen. Det är tungrott att leva, gå, sova, äta etc. Det är till och med tungrott att se att jag inte har några besökare på min blogg. Jag vet inte ens om den läses mer.

Sommaren tog nästan slut den 1 augusti. Det var den senaste riktigt varma och soliga dagen och inte förrän idag kom den tillbaka. Då sommaren tog slut försvann också orken och lusten. Idag är den tillbaka och jag klarar att skriva ett inlägg om ingenting.

Som en åtgärd på mitt (arbets-)liv, bestämde jag mig för att måla om mitt arbetsrum. Idag har jag gett kortväggarna en blodröd nyans och långväggarna en vit nyans med anstrykning av rött i. Mitt rum är 2,20 x 3,50 m och kommer att bli tämligen kompakt. Jag har planer på hur jag skall klämma in två bokhyllor, ett skrivbord med stol, en soffa, en fåtölj och ett litet bord. Det blir säkert bra.

Skriv gärna något till mig eftersom jag känner mig tung. Jag svarar säkert inte, men lovar att bli glad.

Nu skall jag fila klart på min predikan. Vi ses!

Etiketter: personligt, årstider

Efter många månaders träning börjar jag nu vara i slag igen. Träningsformen är på topp och det är roligt att träna. Tankar på att köra Vasaloppet eller träna inför en svensk klassiker ligger nu nära, åtminstone det första.

Jag är sådan att jag vill inte göra något halvfärdigt eller -dåligt. Jag måste själv känna att jag ligger i nivå över det uppsatta målet, så att jag inte tar slut under prestationen. I första hand Vasaloppet, sedan får vi se.

Igår körde jag 29 km på rullskidor - det längsta sammanhängande träningspasset jag har gjort på ett par skidor - och det kändes alldeles utmärkt. Visst är jag lite mör så här i efterhand, men inte värre än ett vanligt träningspass.

Min senaste idé är att börja föra träningsdagbok, och se vad som händer över tiden. Men nej, jag tänker inte skriva den här på bloggen, men däremot redovisa vissa träningsrundor.

Det är skönt att känna sig stark, i samma stund tror jag att man blir vacker. Det är gott att leva på hoppet.

Etiketter: personligt, träning, vardag, årstider

Vi lämnade Italien igår. Det var 35 grader varmt och soligt, med andra ord: jag var blöt, drypande, fuktig och kladdig fläck hela dagen. Det var en välsignelse att tiga av planet och mötas av 12 grader.

Eftersom vi körde ca 1200 km på sex dagar har jag nu en fråga: Varför har motorcyklister egna regler: fri hastighet, fria att köra om var som helst, fria att bryta spärrlinjer, fria att köra mot alla trafikförordningar osv?

Italien var visserligen extremt, men svenska motorcyklister är inte mycket bättre. Hur kommer det sig att många kör alldeles för fort?

Jag har nu anpassat mig till det italienska trafiktempot efter sex dagar bakom ratten och jag har gjort saker som jag inte skulle drömma om i Sverige när det gäller spärrlinjer och stoppskyltar. Däremot har jag inte och skule aldrig köra med alkohol i kroppen. Men strået vassare är ofta mototrcyklister.

Etiketter: reflektion, vardag, årstider

Jag vaknade mitt i natten av att vara mitt i åsknedslaget. Det sade verkligen BANG och hela huset skakade. Jag vaknade upp i panik, eftersom jag visste att huset stod i en nedförsbacke på 1100 meter över havet och slutet på backen var på 500 meter över havet. Vad skulle hända om grunden gav vika?

Nu gjorde den inte det, men nedslaget väckte mig under de bästa drömmarna. Hjärnan bearbetade de senaste dagarnas alla backar upp och ned. I två timmars tid kunde jag inte förmå min hjärna att tänka på något annat. Samtidigt tog en rejäl feberfrossa tag i mig och jag fick diarré. Kan det vara värre att vara sjuk under en semester, att behöva vara ynklig och svag när man känner sig som mest otrygg och ohemma?

Det slog mig under natten att hjärnan arbetar på så många olika sätt och det är bra att vilan finns. Då kan man låta hjärnan jobba med alla sinnesintryck, medan medvetande gör något annat.

Mikael Niemi har i sin skönlitterära bok "Svålhålet" berättat på ett mustigt vis om vad som händer då man blir nedfrusen under längre tid. Då alla kroppsfunktioner har avstannat börjar en enda lång sexdröm av mardrömskaraktär. I boken låter författaren en av karaktärerna påstå att detta är beviset för att själen finns och att själen är något lågt och avskyväckande eftersom den tragglar igenom alla snuskiga fantasier som finns.

Det hände inte mig i natt, men att medvetandet fick vara vaken vid fel tillfälle är något som drabbade dagen därpå. Jag var helt slut dagen därpå under hela besöket i den vackra och sommarvarma staden Merano (som för övrigt har gett titeln åt en sång i musikalen Chess).

Etiketter: reflektion, årstider

Fyra pass har vi passerat i Dolomiterna i dag. Efter det första spydde sonen i den nyhyrda bilen. Upp och ned och hit och dit var påfrestande för alla, men han tog det första steget. Han mådde lyckligtvis inte illa sedan och var inte sjuk.

Tre av passen var högre än Sveriges högsta berg Kebnekaise (ca 2119 m) och det var skönt att känna den friska luften. Dottern fick feber under resan och utnyttjade våra stopp på passen till att sova i lugn och ro, medan sonen letade efter snö. Glad som en lärka var han när han fick kasta en snöboll på mamma.

Nu skall vi fortsätta vår resa och slippa passen för både jag och hustrun mår också lite tjyvigt.

Etiketter: årstider

Vi är i Italien, i Treviso närmare bestämt. Staden ligger 30 km från Venedig och är en liten plats... trodde vi. Varje italiensk stad har en stadsbebyggelse som påminner om Stockholms innerstad och det känns inte det minsta mysigt att gå omkring i denna klaustrofobiska miljö.

Imorgon far vi till Dolomiterna, Alpernas södra bergskedja. För att inte missa Adriatiska havet tog vi en tur till stranden idag. Avståndet mellan Treviso och Caorle såg ut att vara 50 km, en helt överkomlig sträcka. Det tog två timmar med buss, enkel resa.

Stranden var behaglig och barnen lagom utschasade för att klara två timmar buss. Då kom regnet. Det öste ned och vi gick av bussen för att gå två kilometer till vårt boende. Aldrig har barnen skrattat så mycket åt att bli dyngsura.

Efter två pizzor, beslutsångest och en liten bussresa till biluthyrningen beger vi oss nu till bergen. Skönt att slippa stadens dån.

Etiketter: årstider

I Västernärke råder nu stillsam Arnhysteri. I Riseberga amfiteater, nära Riseberga klosterruin spelas "Arns Cecilia". Den fick lysande recensioner av SvD trots föreställningens längd.

Men skall du dit, rekommenderar jag varma kläder och något mjukt att sitta på. Amfiteaterns oergonomiska stenbänkar gör dig kall och stel. Jag har själv suttit där nio gånger på mina skolavslutningar.

Etiketter: historia, årstider

Nationaldagen firar jag inte alls. Däremot har svenska staten inrättat helgdagens så att vi kan fira vår dotters födelsedag på ett avslappnat sätt. Hon fyller nämligen på Danmarks nationaldag den 5 juni och kalaset äger oftast rum dagen efter.

Jag arbetar som vanligt, eftersom röda dagar inte automatiskt innebär ledighet för mig. Till alla er som inte har något att göra vill jag ge er lite härlig helgläsning: en artikel om det svenska tågsignalsystemet ATC. Grattis!

Etiketter: järnväg, årstider

Maj tar snart slut och jag kommer ihåg hur det har varit under min studietid. Tidsperioden innebar alltid tentamen. Nu ligger det en hemtentamen och väntar på att bli utförd och inlämnad.

Den här är enkelt sagt den mest meningslösa jag någonsin har gjort. Den berör bara metodasvnitten och inte det jag hoppades på att jag skulle få utveckla. På fredag skall det vara klart och jag har skrivit tre meningar av totalt sex till åtta sidor. Tjofadderittan!

I övrigt har försommaren inneburit nya hushållssysslor: att slå ihjäl tjugo flugor varje dag. Golven dignar av döda flugor. Jag är ledsen, men de måste bara dö. När en fluga leker på mina bara ben medan jag skriver tentamen blir jag tokig. Därför finns alltid flugsmällan i närheten av mina tentamensböcker och min bärbara dator.

Etiketter: studier, årstider

51 veckor på året gillar jag verkligen att på landet. Den här fredagen inledde veckan då jag inte gör det. Det är gödslingsdags utanför och det luktar urin, grisurin.

Allt genomsyras av denna doft och sängkammaren kan vara ett undantag från doften, bara inte någon befinner sig i rummet.

Nu åker klädnypan på näsan.

Etiketter: glimten i ögat, årstider

Det är med dubbla känslor jag börjar årets gräsklipparsäsong. Gräsklipparen fungerar väldigt bra. Sedan förra säsongens dyra reservdelar gör den det den skall.

Sedan kommer eftertanken. I år har vi utvidgat gräsmattan. Den gamla gräsmattan som fungerat som ängsmark har bränts ned för att användas som vanlig gräsmatta igen.

Varför gjorde vi det? Bensinen är dyrare. Utsläppen blir fler. Det tar mer tid. Vi är inte kloka.

Från företaget Kairos Future hörde jag för ett par år sedan att vi människor blir mer och mer paradoxala. Jag är en modern människa på ont och gott.

Etiketter: reflektion, årstider

Årets första brasa har eldats. Ett träds gren blåste ned i trädgården och utgjorde stommen för den stora brasan. Dessutom beskar jag två träd vars vattskott var många. Trots den korta torktiden brann de bra. Utöver det nyligen växande träet tillkom ett gammalt garage. Det brann bra!

På eftermiddagen dök min frus arbetskompis upp. Hon släpade träd med liv och lust. Under kvällen framkom det att hennes modersmål är finska. Henne skall jag sätta i min kommande samtalsgrupp över människor som skall lära mig samtalsfinska.

Imorgon efter gudstjänsten skall jag se hur bra glöden är. Kanske kokar jag ägg. Kanske gör jag i ordning fiskpaket som grävs ned i glödbädden. Det kan verkligen rekommenderas. Fisken blir efter en halvtimme riktigt god och det är skönt att nyttja den förslösade energin till något.
Min engelska prästvigningsassistent undrade vid ett tillfälle hur mycket träenergi en svensk egentligen bränner på fritidbrasor. För honom var det otänkbart att göra något liknande i England.

Etiketter: språk, vardag, vänskap, årstider

Coop i Fjugesta säljer alltid memma innan påsk. Memma är en finsk påskdessert som består av rågmjöl, sirap, apelsinskal, socker m. m. som kokas och gräddas i ugn. I konsistensen påminner det om lättflytande asfalt, men med en brunare ton. Memma serveras alltid kylskåpskall med strösocker och ovispad grädde. Det är gott!

I år köpte jag tre förpackningar, eftersom det håller sig bra i frysen. Till min stora förvåning är det hyggligt nyttigt om man jämför med chokladkaka. Det innehåller knappt något fett, sex procent fibrer men väldigt många kolhydrater.

Ingen i min familj tycker om memma... jo mamma och bröderna förstås, men dottern håller för näslocken och min fru och son rynkar näsan.

Från början var memma inte någon dessert utan en maträtt som skogshuggare och andra grovarbetare tog med som matsäck på arbetspassen. Det är näringsrikt. Behöver jag säga mer?

På påsknattsmässa på lördag skall jag servera memma för dem som vågar. Jag har gjort det en annan gång. En kvinna provsmakade, lämnade tillbaka portionen och sade: "Så här smakade det också för tjugo år sedan."

Etiketter: nostalgi, personligt, årstider

Jag ringer alltid regelbundet till en av mina vänner. Jag känner att det är viktigt att vi har kontakt och det finns en hjärtlighet och en glädje från bådas håll.

Idag ringde jag och pratade en halvtimme med honom. Han har nära till skrattet och berättade om sin förändrade livssituation. Han hade nyss fått en son och hur glädjen över sonen hade förändrat livet.

Skönt att glädjen kan upprätthållas med regelbundna kontakter. Jag trivs med att ringa honom varje år.

Etiketter: vänskap, årstider

Usch, vad jag är trött. Den här och den förra veckan är den värsta jag upplevt på många månader, minst fyra 11-timmarsdagar. Sådant tär på mig. Jag vill ha jämn rytm.

På tisdag kommer ytterligare en sådan. Idag skall jag bara skriva en verksamhetsberättelse, predikan och förbereda konfirmandlektionen inför söndag.

Sedan är båda barnen i kraftigt upplösningstillstånd. Ljudnivån är hög och smärtam för oss föräldrar. De är trötta på att gå inne.

Jag hoppas att det händer något spännande snart, som bryter alla mönster.

Etiketter: prästliv, vardag, årstider

Överläkaren sade åt mig att jag inte har några restriktioner en månad efter operationen. Jag kan styrketräna, cykla, åka rullskidor, jogga, ja vad som helst. Det skall bli underbart att ställa sig på rullskidorna igen nu när det är så mycket... regn. Härlig vinter? NEJ!!

Etiketter: sport, årstider

Det var skönt att sätta sig i bilen och åka mot Grimetons prästgård, Göteborgs stift, Halland, att få koppla av från den långa hemmavaron. I fredags morse åkte familjen och kom hem ikväll.

Vi åt massor av god mat, var avslappnade i en skön, vacker prästgård, barnen lekte och hade i stort sett roligt och de vuxna tog det lugnt och gjorde inga åthävor.

Förutom förut nämnda aktiviteter hände följande andra saker:

• Jag kan inte släppa de nya låneberäkningarna från JAK medlemsbank. Jag räknar och räknar om och en gång räknar om för att lånen skall vara betalda innan 50-årsdagen samtidigt som de inte skall överstiga en månadskostnad på 9000 kr. Till slut märker jag en viss irritation över att jag sitter hukad över datorskärmen, ivrigt räknande. Jag slutar, men vaknar upp på lördagen efter att ha drömt om amorteringar hela morgonen, glad och lycklig, inte kallsvettig.
  
• Min vän kyrkoherden och jag njuter av krigsfilmen Okänd soldat (1958). Filmen inleds i någon märklig buskis-stil, men fortsätter med många dödar och enormt antal stridsvagnsbilder. Kyrkoherden njuter och kommenterar: "Kör ryssarna omkring i tyska stridsvagnar? Vilken usel research!"
• Jag chockar min fru med att uttrycka en stark vilja att åka till Ullared. Hon kan ju inte veta att på Ge-kås parkering ligger Ullareds järnvägsstationshus, men det argumentet tror hon inte på, vilket också stämmer. Efter en snålinhandling av schampo, tvål, klädnypor och annat billigt för husstädning, konstaterar jag ledsamt att järnvägsvagnen framför stationshuset är borta.
• Sonen och husets son finner varandra och leker med jämna mellanrum. Dottern och husets dotter, som är drabbad av feber och vattkoppor leker mer ojämnt. Men dottern räddas av pärlplattor.
• Jag sjunger prefationen i Hunnestads kyrka och njuter av sånger från två skönsjungande flickor i trettonsåldern. Vackra klara röster!

Vi åker hem på 4 timmar och 45 minuter i sträck. Ingen har lust att gå ut och sträcka på sig. Nu är vi hemma och det är skönt att ta rast från vardagen.

Etiketter: personligt, årstider

Åren 2006-2007 är en enda lång mardröm, ett långsamt pinande och jag är glad att få vända blad. Tyvärr sitter mycket av känslan kvar. 2008 får vara reningens år, ett mellanår som man behöver som språngbräda mot en ljusare framtid.
Gott nytt år till er alla! Gud välsigne er!

Etiketter: personligt, årstider

Apotekarnes julmust är vinnaren i årets mustprovning. Årets utländska bidrag är det kanadensiska Root beer, som på något sätt påminner om julmust, men med en kraftig bismak av tuggummi. Lyckligtvis sjönk Root beer genom listan. Det var bara min lillebror som gav den toppbetyg och räddade den från en bottenplacering.

Förra året debuterade de utländska bidragen genom det polska och ukrainska Kwas och den danska hvitölen. Hvitölen var helt ok på en mustbedömningsskala, men kwas påminner mer om kolsyrad melass.

Jag är bekymrad. Den förr så goda enbärsmusten smakade verkligen illa och fick en bottennotering. Men jag skyller på att det saknades tillbehör. Enbärsmust är fantastiskt gott med en getost och fårostmacka på Hallagården.

Etiketter: vardag, årstider

Nu är det bara fyra dagar kvar tills årets must skall utses. Jag har ingen favorit, men Enbärsmusten är en stark kandidat.

Mustakademins hemsida är på väg att bli klar.

Etiketter: årstider

Idag kom det ett nytt djur till vår krubba. Vår abessinier Selma ligger tålmodigt i väntan på Jesus födelsedag. Hon är dock icke så skalenlig. Jag skall kanske bygga en krubba i hennes skala. Undrar om hon skall vara åsnesto, ko eller tacka.
Skall hon vara åsna, får jag kalla henne Kristofer, eller snarare Kristoferousa (feminin form av den som bär Kristus).

Etiketter: humor, årstider

Den trevliga och livsnära Heléne har utmanat mig och jag antar utmaningen.

Regler: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.

1. Min första önskan är att familjen skall komma i balans igen. Nu är allt upp- och nedvänt.
2. Min andra önskan är att bryta beroendet av att blogga. Det är roligt och har skaffat mig nya kontakter, men jag går upp i det alldeles för mycket.
3. Min tredje önskan är musikalitetens återfödelse i mitt liv: en vacker sångröst och lusten att börja spela fiol.
4. Min fjärde önskan är att bygga en lokal elektrifierad järnvägssträcka nära mitt hus, så att jag kan åka mer tåg i vardagen.
5. Min femte önskan är en flaska glögg med konjak. Det är gott att ta sig en hutt efter dagens vedermödor.
6. Min sjätte önskan är att få ett komplett värmesystem (kostar tyvärr 15-20000 kr) i mitt arbetsrum. så att jag kan slänga ut alla elelement.
7. Min sjunde och sista önskan är ett komplett automatiserat system, som förenklar livet till fullo. Automation är roligt, men underhållskrävande.

Nu utmanar jag Z, Jeez, kantorn, prästflickan, kaplansgården, Pierres hjärna och ingen mer.

Etiketter: årstider

Årets mustprovning närmar sig och nyheten i år är en webbplats som kommer att rapportera om de senaste nymodigheterna. Än så länge är webbplatsen bara inköpt och kommer att presenteras inom kort.

Så länge redovisar jag alla de inlägg som jag prenumerar på som har behandlat mustens lov. Listan innehåller inga begabbare, bara lovsångare - beroende på hur man ser på den sanna musten.

• Har folk ingen känsla för traditioner alls? Julmust med nougatsmak.
  
• Bullen kommer 116 dagar för tidigt: O tempora. O mores.
• Lista igen (söndagskväll...)
• ännu en lista
• ryyyyyyys
  

Etiketter: nostalgi, årstider

Det är väldigt roligt att åka moped. Idag har jag inte särskilt att skriva om. Därför publicerar jag denna vackra bild av mig, åkande moped.

Etiketter: personligt, årstider

Tacksägelsedagen brukar inte vara min favoritsöndag, eftersom jag har svårt att finna orden för tacksamhet och lovsång. Jag är liksom inte den naturen.

Dagen inleddes kl.14 med familjegudstjänst i Tångeråsa kyrka. Det blev en plojig, men allvarligt menad festgudstjänst som jag aldrig varit med om förut. Kantorn och församlingsassistenten var i toppform och gjorde underverk med barnkören. Det var verkligen arbetsglädje som spreds till övriga församlingen. Festen fortsatte i församlingshemmet med enormt många kakor, glass och kaffe och saft och folk hade trevligt tillsammans.
Under gudstjänsten kunde jag inte låta bli att ta upp födelsedagssången eftersom jag visste att en av kyrkvärdarna fyllde 40 år. Dessutom gratulerade vi en flicka i barnkören samtidigt.

Mellan gudstjänsterna besökte jag vaktmästaren och hennes man. De hade alldeles nyss köpt en gård och var mäkta stolta. Härligt!

Kvällsgudstjänsten hade samma tema som familjegudstjänsten, höstfest, men här sjöng vuxenkören. Det slår mig att de bara blir bättre och bättre för varje år som går.
Min predikan kändes hel på något sätt och jag var ganska stolt över mig själv. Den handlade om att vår tacksamhet hör samman med trygghet och tillhörighet med en Gud som ser på oss som vänner. Givande och tagande.
Efter gudstjänsten serverades en väldigt god soppa och jag satt bredvid några riktigt skämtsamma personer. En av dem är en av de få som jag känner som inte har el indraget i sitt hus. Men det bekymrar inte honom. han är den gladaste människa jag vet. Han har alltid mungiporna uppåt.

Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv, årstider

Ebbas mamma har utmanat läsare att berätta var brevlådan har bott (ett exempel på svenska som påverkats utifrån?). Jag antar den.

Du käre läsare får gärna anta utmaningen på din blogg. Varsågod, här är min korta berättelse.

1. Idögränd 16, Bandhagen, Stockholm, lägenhet på tredje våningen: 1975-02-07?1975-09-01.
   Förorten Bandhagen har gatunamn efter småorter i Södermanland och grannförorten Rågsved gatunamn efter småorter i Närke. Lite småprofetiskt, eftersom Strängnäs stift består just av Närke och Södermanland.
   
2. Stråvägen, Karlskoga, lägenhet: 1975-09-01?1975-12-01
   Vet ingenting om detta, förutom att de hus där jag bodde nu är rivna. Pappa var läkare på Karlskoga lasarett.
   
3. Östra Långgatan 29, Fjugesta, villa med stor trädgård: 1975-12-01?1986-03-28
   Den bästa trädgården i världen. Tyvärr är den nermejad och ombyggd. Fantastiska fruktträd och trevliga grannar i form av Oddleif och Anna-Greta Ness och familjen Kejerud.
   
4. Granrisvägen, Örebro, lägenhet: 1986-03-28?1986-05-09
   Mörker! Fy fasen!
   
5. Nygatan 17, Fjugesta, lägenhet första våningen med egen ingång: 1986-05-09-1994-04
   Mitt livs minsta rum: 1,9x3,9 m. Men till skillnad från mina bröder fick i alla fall jag ett eget rum. Under dessa 8 år var jag då och då tvångsvegetarian, bodde granne med min nuvarande körledare och Kyrkans hus. Det bodde en tant i huset bredvid som varje kväll ropade efter "kissungen", dvs en katt. Hon namngavs av mina bröder som "kisstanten".
   
6. Vombovägen 18 Bystugan, Lanna (postadress Vintrosa), gäststuga utan kök och toalett och dusch: 1994-04?1994-08-29
   Jag hjälpte min blivande svärfar att ordna väggarna i denna gäststuga. Jag satte upp tretex (varning för det materialet!) och bodde där under våren och sommaren. Det enda minne jag har är ett värmeåskväder, där jag duschade naken under en hängränna.
   
7. Vildandsvägen 16 K101, Lund, lägenhet på bottenvåningen med egen ingång: 1994-08-29?1996-11 (?)
   Mitt och min hustrus första egna boende. Köket var så litet att vi knappt kunde vara två i det. Några grannar ovanför slängde ned ett hundratal äpplen på gräsmattan utanför och hävdade bestämt att fåglarna skulle äta upp dem. Jag skällde ut dem och de slutade.
   På denna adress bryggdes mitt första egna vin på sura plommon som växte utanför. Vinet blev utmärkt, något sött och passade utmärkt till goda ostar (som vi aldrig åt). Vinet blev under dess tillverkningsperiod upphov till mitt enda inställda tentaplugg pga för hög alkoholhalt i blodet, vilket min toastmaster under vårt bröllop glatt påpekade.
   
8. Ministervägen 170, Lund, lägenhet på första våningen med egen ingång: 1996-11?2000-12-20
   Vi efterträdde en psykiskt sjuk tant, som hade fem rokokogrupper i sin trerummare och persiennerna ständigt neddragna. Detta föranledde att alla grannar var glada över vår inflyttning.
   En av de första kvällarna borrade jag med slagborrmaskinen. Efter en minut kom grannen bultande på dörren, en 2 m lång tysk, docent i arkeologi och sade bestämt att barnen höll på att läggas i säng. Jag svarade att jag kunde borra en annan dag och han tyckte denna uppgörelse var acceptabel.
   Denna adress var känd för sina gårdsfester.
   Här kom dottern till.
   
9. Vombovägen 18 Bystugan, Lanna (postadress Vintrosa), hus på landet med stor trädgård: 2000-12-20?tills idag
   Allt för mycket har hänt här. Det tar vi en annan gång.
   

Etiketter: historia, nostalgi, personligt, vardag, årstider

Igår passerade vi den fantastiska lilla stationen Hultanäs längs smalspåret Växjö-Västervik. Det är som en nostalgisk återblick i vardagen 60 år tillbaka i tiden och jag blir alldeles salig. Närheten till människorna, små miljöer, det inte så rigorösa säkerhetssystemen etc.
När jag ser en modern järnväg, är den oftast rejält ballasterad med stängsel. Det finns en klinisk distans mellan tåg och betraktare.

Hultanäs bjuder på närheten. Det lilla tåget som går genom den lilla orten och tar upp de människor som önskar åka med. Plåtstinsar och små perronger för små människor som inte behöver internetuppkoppling och 1 klass på tåget.

För mig är tåget och framför allt stationerna en äldre version av internet: en världsvitt nät av kontakt mellan människor. Man gick ned till stationen (den dåtida servern) för att se människor komma och gå. Nu är allt detta utbytt av chatsidor, communities, bloggar och annat.

Det är skönt att semestern öppnar ögonen för mig och får mig att blicka tillbaka och stilla mig.

I övrigt har jag haft den bästa dagen på länge idag. Jag har cyklat mellan Örebro och hemmet fram (ca 42 km) och tillbaka för att göra en magnetkameraundersökning. Efter två timmars sömn, vaknade jag upp nästan smärtfri och har så förblivit ända tills nu. Det är otroligt skönt.

Etiketter: järnväg, nostalgi, årstider

Det var fest i Granhammar i lördags, den som snart är den traditionella (hur många upprepningar krävs det för att något skall bli tradition?). Temat var 60-70-talen, dvs under de decennier som festdeltagarna föddes.

En trevlig kväll med hällregn, mat, samvaro, lekar, politisk musik och menlös ABBA-musik. Alla hade hittat något i klädväg som var på modet under de tjugo åren, men det var ingen klockren. Själv hade jag på mig en vit-blårandig Indiska-skjorta som satt lite väl hårt åt, men så är det när man styrketränar. Bilden föreställer en lycklig Marcus, som hade lyckats bra med sin rakning. Hans sambo tyckte att han såg ut som en hallick, både till kläder och ansiktsbehåring.

Mina barn var hemma med barnvakt. Enligt uppgift skall Emmanuel ha lekt sjörövare med Kalle, en av barnvakterna i fyra timmar. Vilket tålamod!

I Granhammar ligger för övrigt årets objekt för Ernst och hans program "Sommartorpet", men vi var två kilometer därifrån.

Etiketter: barn, nostalgi, personligt, årstider

Jag blir oerhört mycket lugnare av en regnig sommar än en varm. Ingen eller inget tvingar mig ut och göra viktiga saker och redan första dagen på semestern känner jag ett lugn jag inte har känt förut. Skönt.

Nu har jag börjat plöja igenom Star Trek Enterprise, vilket är riktigt sevärt, framför allt avsnitten om det kalla tidskriget. Sedan är det skönt med Star Trek: det finns inga skönheter att vila ögonen på, även om jag är lite svag för Tom Paris i Voyager. Det är en av de få män jag tycker har något.

Apropå det sitter min fru just nu och vilar ögonen på Colin Firth som mr Darcy i BBC:s serie från 90-talets mitt. Han är inte det minsta skön eller vacker eller vad du nu vill kalla honom.

Etiketter: nostalgi, personligt, årstider

Jag är trött. Jag har ingen ork. Sämre början på en läsvärd blogg finns inte.

Idag talade jag med en läkare. Ät mer tabletter och bli som folk var hans råd. Det är just det jag avskyr mest, men jag vill inte halta längre och vill vakna på morgonen utan att ha svårt att ta mig upp.

I övrigt var vi i Wadköping i Örebro och tittade på Filiokus Fredrik, min favoritbarntrollkarl (eller -illusionist). Det blev precis uppehåll innan, och efter två minuter efter det han hade börjat vräkte, ja öste det ned. Hemma var det soligt och härligt och jag hade inte tagit med mig regnkläder åt barnen. Efter 35 minuter i åska och spöregn gav min pojke upp. Han var dyblöt. Jag tog av mig skjortan vid bilen och åkte i bar överkropp till kemtvätten och lämnade in kaftanen.

När vi kom hem blev det varm, stark mjölkchoklad, egen blandning av kakao och socker (3 msk kakao, 2,5 msk socker, 4 dl mjölk) och mackor. Härligt.

Efter maten sov jag, medan min pojke såg på Pippi på de sju haven.

Fortfarande trött... Är det Köpenhamnsresan som spökar?

Etiketter: barn, vardag, årstider

Idag har jag besökt en ny plats i paradiset (läs: Västernärke). På Björkön i Tångeråsa firade jag tillsammans med fyrtio andra människor en gudstjänst med dop. En liten flicka döptes och jag lyckades ganska bra med predikan.
Predikan handlade om att lita på, tro på och att förstå. Jag utgick från Titusbrevets tredje kapitel (som jag nämnt förut) och sade bland annat:

Nu har Kristine döpts. Hon är en del i Guds stora familj som kallas kyrkan. Ett litet barn förstår inte vad tro på Gud innebär, men däremot förstår hon vad tillit och kärlek innebär. Kristine behöver mat och får det. Den som ger henne maten visar henne kärlek och Kristine bemöter detta behov med sin tillit.
Jesus säger: ?den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in.? I tillitens teckan förstår vi vad han menar. Vuxna är bra på förståelse, men sämre på tillit. Barn är otroliga på tillit, och lär sig förstå mer och mer.
Att vara döpt är att få återvända till tillitens stora berättelse, den som handlar om Jesus Kristus.

Att vandra till Björkön var faktiskt en andlig resa. Jag började dagen med smärta från ischias - liksom alla andra dagar - men kunde gå i lugnt tempo de tre kilometerna ut på Skagershultsmossen och Björkön. Det fanns tid att tänka undervandringen och jag drog mig lite undan för att inte vara alltför retlig, såsom jag hade varit dagen innan. På vägen hem efter gudstjänsten vandrade jag med den kloke Sune. Han har alltid en glad uppmuntran att säga och är lite närkingsk klurig. Vi talade om himmel och jord och på slutet kom också Roland med i samtalet. Sune och Roland är goda vänner och det visade de för mig. Jag gav dem en komplimang för att jag hade fått uppleva deras vänskap. Det var härligt.

I övrigt har jag badat första gången för i år. Lanna badgruva är en härlig plats med vatten mellan 18 och 21 grader Celsius. Karin och Johan och deras två barn var med. Vänskap är ett ljuvligt ting!

Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv, årstider

Jag gör församlingsblad, i mitt företag, på jobbet och nu för mfÖrSJ. ja, inte församlingsblad kanske, men åtminstone en medlemstidning. Jag och föreningens revisor hade utsetts till arbetsgrupp och nu gjorde vi slag i saken. Det kommer att bli bra.

På vägen till mötet träffade jag Martin Dyfverman, journalist vid SR och Radio Örebro. Han är dessutom medlem i mfÖrSJ. Det var väldigt trevligt. Vi talade om glädjen att vara spårvagnsförare, "Samtal pågår" och "Vid dagens slut" i SR P1.
Jag deklarerade att jag inte vill vara med i en radiogudstjänst eller kvällsandakt. Det är inte min stil. Jag behöver samtalets form för att uttrycka goda saker.

Idag har jag på allvar satt igång mitt träningsprogram som jag fick av sjukgymnasten. Det kändes bra, men jag är trött på värken.

I övrigt går livet lite på sparlåga just nu. Det enda revolutionerande jag har kommit fram till i dag är att Finlands bidrag går i 6/8-delstakt... tror jag. Hepp!

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv, vardag, årstider

På valborgsmässoafton drack jag rödvin för sista gången på länge. Min mage reagerade på ett fruktansvärt sätt under nästa dag. Nej, nej, käre läsare, jag talar inte om baksmälla. Det vet jag inte vad det är.

Jag vet att min mormor hade svårt med alkohol och reagerade fysiskt på det, men att jag hade fått det i så stark dos som henne kunde jag inte tänka mig.

Nu funderar jag allvarligt på att bli nykterist, inte absolutist, utan nykterist. Varför skall jag dricka sådant som bara är skadligt för kroppen och sådant som jag inte ens njuter av?

Jag är en blandning av hälsosportfåne och kyrkligt motiverad nykterist, trots att jag aldrig varit med på en riktig friidrottsfylleresa (som aktiv, inte supporter) eller frikyrklig nykterist. Nu är jag stärkt av att jag inte behöver alkoholen alls.

Men en och annan konjak kommer i fortsättningen att slinka ned.

Etiketter: humor, vardag, årstider

Vilken dag! Jag är glad och positiv: uppståndelsen har tagit mig med storm. Det är skönt att komma till kyrkan och uppleva en förväntansfull glädje. Efter gudstjänsten var det knytkalas i församlingshemmet. Gott och trevligt.

Jag har sjungit solo i kyrkokörsammanhang, inte för första gången, men absolut inte för sista gången. Jag klarade ett tvåstruket a utan att ens anstränga mig. Det flödade! Jag fick beröm och det kändes underbart.

Efter kyrkan luftning av bromsar på bilen, promenad och mat hos mamma. Nu är jag ganska matt.
Kristur er upprisinn, Kristur er sannarlega upprisinn!

Etiketter: kyrka och teologi, årstider

Äntligen kom vårkänslan i luften och krokusarna vaknade. Även om jag personligen tycker att våren bör komma på påskdagen (uppståndelse och uppvaknande bör gå hand i hand!), är jag väldigt glad att jag blev solvarm idag.

Vårtecken i Lanna

1. Snön är helt borta från vår tomt.
2. Man kan flytta på fastfrusna stenar utan att använda spett.
3. Pulkorna ligger utströdda i trädgården på ett slarvigt sätt.
4. Traktorn provkörs.
5. Barnen är ute utan tjat om att få gå in.
6. Fadern går upp på taket för att kolla om skatorna slänger ned pinnar i skorstenen.
7. Utemöblerna tas fram.
8. Mellanmål äts ute.
9. Man känner stanken från blöjhinken på verandan.
10. Man klafsar genom gräsmattan.

Jag blir helt spattig när våren kommer. Jag vet inte vad jag skall börja med: reparera, njuta, meka, köpa nya saker eller snickra. Idag gjorde jag inget av detta, men städade istället.

Etiketter: vardag, årstider