en v�stern�rkings bek�nnelser

Nyduschad i s�ngen

2010-03-07T22:09:00.002+01:00

Det b�sta s�ttet att tackla en ny vecka m�ste vara att f� tr�na (avkopplande), �ta och dricka, duscha och sedan med en varm k�nsla inombords och utanp� att f� l�gga sig i en s�ng.

Imorgon skall jag g� upp tjugo �ver fem p� morgonen och det ser jag inte fram emot.

Lyckad fest

2010-03-01T22:02:00.002+01:00

I l�rdags var det dags. Med ett fem�rsintervall har vi kalas, min fru och jag. Vi firar alltid j�mnt.

Den h�r g�ngen fyllde vi 70 �r och m�nga v�nner d�k upp. Ett enkelt s�tt att ha kalas �r att be dem komma med en enkel matr�tt och vi st�r f�r stolar, bord, bestick och s�llskap. Varf�r g�ra det sv�rt, n�r gemenskap kan vara s� enkel?

Samma tanke: varf�r g�ra det sv�rt, n�r gemenskap kan vara enkel, utan krusiduller st�mmer v�l in som jag t�nker en gudstj�nst. S�ndagens gudstj�nst i S�derkyrkan hade en god karakt�r och ocks� den blev en lyckad fest.

Tack allesammans!

Uppt�ckt

2010-02-21T10:21:00.002+01:00

I mitten av 1990-talet komponerade jag en l�t tillsammans med en v�n. Efter inspelning och l�tt bearbetning spelades den in p� ett DAT-band och br�ndes p� en CD.
P� samma CD br�ndes ocks� den fantastiska skivan med folkvisor och skillingtryck "K�ra du" med Louise Hoffsten, Lasse Englund och Esbj�rn Svenssons trio.
Dessutom br�ndes ocks� p� samma skiva en orgelupptagning fr�n Katrineholms kyrka av Toccata i h-moll av E. Gigout.

Vilken blandning: folkvisa i jazz-ton, h�rdrock i orgelformat och v�r l�t, techno som delvis g�r i tre-takt. Njutning och nostalgin ligger tung �ver skivan.

Sk�nt och stormigt

2010-02-16T21:48:00.001+01:00

Att ha l�mnat Facebook: sk�nt!
Livet i allm�nhet: stormigt.

Transsibirska j�rnv�gen p� n�tet

2010-02-15T12:19:00.002+01:00

�ntligen kan vi sm�barnsf�r�ldrar njuta av hela str�ckan. Det h�r �r v�rt hela bredbandsuppkopplingen: Moskva-Vladivostok filmat fr�n en t�gvagn och med karta s� att man vet var man har varit.

Nu skall jag ut och resa p� Transsibirska j�rnv�gen.

Nu f�r det vara nog!

2010-02-15T11:26:00.002+01:00

Jag kommer inte att g�ra ett politiskt uttalande.
Jag kommer inte att s�ga sanningen i vit�gat.
Jag kommer inte att s�ga n�got viktigt, men jag tr�ttnade f�r tredje g�ngen.

Det finns saker som stj�l min tid, saker som inte g�r mitt liv b�ttre. Facebook �r en s�dan sak. Det stj�l bara min tid och jag pl�gas varje g�ng jag ser det. Idag kl. 00.00 avregistrerade jag mig och jag kommer inte tillbaka. Jag vill g�ra andra saker �n att bara sitta och glo.

En del av er vet s�kert att jag s�llan ser p� TV, om inte det �r skidskytte eller tresteg. Jag orkar bara inte med att sitta och glo. Jag tr�nar hellre... eller pluggar.

Facebook �r tr�kigt. Jag ser ingen po�ng med att mikroblogga, jag tycker om det h�r formatet b�ttre och jag saknar mina bloggkamrater som �verg�tt till Facebook: Karinko, Hosanna m. fl.

Jag har inte ens kallat Facebook "fejjan". "K�rt barn har m�nga namn", men inte Facebook. Det �r inte k�rt, ergo! gick jag d�rifr�n. Hejsvejs!

Ni som vill ha kontakt med mig, ni har min adress, mina telefonnummer och min e-post. Vi syns!

Ur form

2010-01-17T21:04:00.002+01:00

Varning till k�nsliga l�sare: det h�r �r ett gn�llinl�gg!

Jag hatar folk och �nskar finna
n�gon likasinnad kvinna,
som ger j�vuln i mig.
Passar det dig?

Orden �r Euskefeurats ur l�ten "Passar det dig?" Hela helgen har k�nts s�. Jag har aldrig varit s� tr�tt som nu pga arbetet. Allt kom emot mig p� en g�ng och jag var inte beredd.

Nu st�r jag vid randen av en ny finska-lektion. Jag hoppas att den t�nder mig.

Tiden flyger, uppm�rksamheten med den

2010-01-06T19:02:00.004+01:00

Jag �r inne i ett kritiskt skede av livet. Om n�gra veckor blir jag 35 �r. Sj�lva �ldern g�r mig inget. Inte heller det jag har uppn�tt. Jag �r n�jd.

Julen har gett mig tid att fundera. Jag har haft of�rsk�mt mycket ledighet - som visserligen varit f�rorsakad av alldeles f�r m�nga arbetstimmar p� jobbet innan - och varit sjuk under sammanlagt sju dagar.

F�r mig �r det alldeles f�r mycket. Jag gillar att ha saker att g�ra. N�gra extra dagars ledigt d� och d� hj�lper mig att koppla av, men f�r mycket ledighet g�r mig ostrukturerad.

M�nga timmar har g�tt �t att bara sitta och glo, en verksamhet som jag inte tycker om. Ibland med andra, ibland sj�lv framf�r en dator som nu.

M�nga timmar har jag gett �t Facebook. M�nga g�nger har jag fr�gat mig: vad v�ntar jag p� att f� se? Besviken har jag loggat in f�r att finna ingenting.

Jag spelar inte p� Facebook eller chattar inte mycket heller. Jag v�ntar p� inget.

N�r jag l�mnat sidan blir jag bara glad, men b�rjar att fundera p� livets storhet och m�l. Vad vill jag? Vart vill jag komma? Vad skall jag bli? Vad vill jag uppn�?

S� h�r ser det ut nu: Jag kommer inte att bli ett lysande kyrkoherde�mne. Jag �r b�de karri�rist och inte. Jag �r just nu den motvillige chefen. Jag l�ngtar efter att veta mer. Jag d�nar av gl�dje d� jag f�r se ett spr�k.

Det �r n�stan s� att jag b�rjar sjunga med i Ebba gr�ns "Vad skall du bli?":

Vad ska du bli n�r du blir stor?
Ska du bli som far och mor?
Ska du bli en boss, en f�rs�ljare,
eller disponent n�nstans?
Kanske n�jer du dej med vilket j�vla
skitjobb som helst. Du bara bryr dej
inte alls, det f�r g� som det g�r.
Vad ska du bli?
Nu �r du ung och rebellisk som fan,
du s�tter h�rt emot h�rt.
Du vet
precis vad du vill och du vill
inte bli en av dom d�r.

S� forts�tt � forts�tt � va rebell,
forts�tt � forts�tt � va dej sj�lv,
forts�tt � forts�tt � va rebell.

Hur skarre bli med din framtid d�?
Hur skarre bli om n�gra �r?
Ska du sjunka in i en f�t�lj?
Vad ska h�nda med dig?
Va ska du bli?

G�upptilljobbetjobbajobba�talunch,
samma sak h�nder i morgon.
Jobba�katrickhem�s�ttasej�glo.
De e inget liv de e slaveri.

Tema tv�: Tjejer som vill ha

2009-12-15T16:14:00.003+01:00

Under de tv� dagar som jag har varit sjuk och vid medvetande, har jag sett p� film. Jag g�r det s� s�llan annars. En del nytt, en del som jag har sett tidigare.

Tv� filmgenrer f�r mitt s�rskilda intresse: underfundiga historier och science fiction. Den f�rsta vet jag inte vad jag kan f�rv�nta mig av, den andra v�nder upp-och-ned p� m�nga begrepp.

Tv� filmer kan jag inte f� nog av. "Amelie fr�n Montmartre" �r omtalad och �lskad och jag t�nker inte s�ga mer om den. "Me and you and everyone we know" �r den andra, en amerikansk film av Miranda July. Jag har skrivit om den f�rut h�r och h�r.

Det �r bl. a. tv� saker som f�renar filmerna.

M�nga sm� finurliga bihistorier som h�r samman med huvudhistorien (om det finns n�gon s�dan). Det finns mycket att fundera �ver och roas av.
Det �r tjejen i huvudrollen som har siktat in sig p� sig dr�mman. Hon �r den aktiva f�r att f� dem tillsammans. M�nnen �r v�ldigt passiva, n�stan lite motvilliga. M�nnen har sitt intresse p� annat h�ll.

De h�r tv� teman f�ngar mitt intresse mer �n den senaste Star Trek-filmens kanonad i action och stunt: finurlighet och g�-p�-anda.

Jag som gamling n�r en om�jlig dr�m

2009-12-12T10:16:00.002+01:00

Jag n�r en dr�m: att st�lla upp i veteran-SM i tresteg, d� jag �r fyrtio �r.

�nda sedan jag slutade hoppa f�r tio �r sedan, vill jag g�ra det igen. L�ngtan att f� ta de tre l�nga stegen och landa i gropen. Jag kan faktiskt inte beskriva vad det �r som jag saknar.

Idag och i dagar som kommer kan jag inte se en ljusning. Ryggen ger bara sm�rta. Jag �r stel som en gammal farbror p� morgonen och sm�rtan i benen str�lar ut �nda till h�len.

Det �r ingen stor sm�rta, men den p�verkar hela r�relsem�nstret. Att g�ra grundl�ggande sp�nststyrketr�ning �r en om�jlighet.

Idag sm�rtar det mycket inombords, n�r jag ser gl�djen i vad idrotten kan ge. Skidskyttet startar snart och jag deppar med disk och st�d hemma.

Talar de med varandra?

2009-11-29T22:05:00.002+01:00

L�ngtan att f� synas och h�ras �r ett nutidstecken. Youtube, Facebook, bloggar, m�jligheter att kommentera dagsnyheter och andra interaktiva kanaler �r olika s�tt.

Jag sj�lv har helt och h�llet tr�ttnat p� TV, detta env�gskommunikativa medium f�r att f� g�ra min r�st h�rd. S�som h�r.

D� och d� lyssnar jag p� den politiska debatten. N�got jag alltid har reagerat �ver �r politikers svar p� journalisters fr�gor. S�llan svarar de p� fr�gan, utan anv�nder fr�gan f�r att i f�rsta hand f� fram sin politiska st�ndpunkt i en kanske n�rbel�gen fr�ga. Det h�nder att journalisten m�ste st�lla fr�gan b�de tre och fyra g�nger f�r att m�jligen n�rma sig ett svar.

Min andlige fader g�r p� liknande s�tt, men jag vet alltid att han i slutet svarar p� fr�gan. Jag undrar ofta om han �verhuvudtaget skall komma fram, eftersom f�rsta meningen b�rjar i en f�r mig helt avl�gsen plats. Efter en l�ng vandring - 10-15 minuter - kommer det ov�ntade svaret som knyter samman allt.

I debatt mellan tv� partipolitiskt motsatta personer f�rekommer s�llan denna diskussion. �r utrymmet s� litet att de m�ste ta varje tillf�lle i akt f�r att f� fram sin �sikt?

Debatten har sina avigsidor. Den mejslar ned det stadiga stenblocket till en staty, men gl�mmer ofta att de borthuggna stenblocken ocks� inneh�ller v�rden fr�n miljoner �r.

I dialogen finns ett helt annat v�rde. I dialogen finns ocks� m�jligheten att finna inte bara andras �sikter utan ocks� sig sj�lv. Men det kan ju vara skr�mmande.

Min hals v�rker, s� ocks� samvetet

2009-11-27T22:32:00.002+01:00

Idag testade jag en ny metod, som jag inte m�r s� bra av. Resultatet var en �mmande hals f�r att inte tala om samvetet.

Sonen var tr�tt, likas� jag. Han blir l�tt �veraktiv och tar alla strider d�. Han skrek med sitt h�gsta tonl�ge r�tt i �rat p� mig. Jag tog sats och skrek tillbaka.

F�rv�nad, men �nnu argare tog han sats och fick till en s�dant skrik, att en d�d m�nniska hade h�rt allt. Jag skrek tillbaka, och han gav sig.

Han gr�t och slutade med sitt skrikexperiment. Och jag h�ll om, men lade honom i s�ngen och gick. Nu fick han gr�ta ett tag utan mig.
Hans storasyster fick honom att kissa och lade honom �ter i s�ngen. D� gick jag till honom igen och pratade.

Efter�t k�nns det skit, men jag orkar inte med att han bara skriker utan att veta hur ont det g�r. Mina �ron v�rker, min hals likas�, men mest samvetet.

Tala! Jag vill h�ra

2009-11-26T18:37:00.002+01:00

�ntligen talar Th�str�m. Det �r roligt att h�ra honom ber�tta, men det f�r inte bli f�r ofta. En g�ng var sj�tte �r r�cker gott f�r mig, det �r kanske f�r ofta.

Jag vill h�ra honom sjunga, men idag n�jer jag mig med denna intervju: l�s mer h�r

F�rnedrande, men f�r vem?

2009-11-25T10:03:00.002+01:00

Idag skall jag st�lla mig i k� med mina barn. Vi skall st� i timtal f�r n�gra �gonblicks behandling, f�r n�got som jag inte vet hj�lper mig eller andra.

Kanske �r detta inl�gg ett resultat av frustration eller r�dsla, men jag hade �nskat massiv insats av myndigheter. Nu beror insatsen p� m�nga m�nniskors v�lvilja och ekonomiska uppoffring.

Jag talar om vaccinationen mot den nya influensan. K�erna l�r inte vara r�ttvist f�rdelade bland samh�llets olika ekonomiskt starka grupper. Jag tror inte att det finns lika m�nga ekonomiskt svaga hush�ll som kan eller orkar st�lla sig i k�. Jag kan det, och det �r det som �r det f�rnedrande, b�de mot mig, dem och samh�llsapparaten.

Att vara absolutist

2009-11-14T20:40:00.002+01:00

Yttrandefrihet, religionsfrihet och valfrihet pr�glar Sverige. Men mitt i allt detta finns ocks� yttrandebek�mpandet, religionsbek�mpandet och ovalfriheten. Johan Hakelius, kommenterade detta i helgens program av SR P1 Spanarna.

Som exempel tog han upp den h�tska debatt som f�rs av unga m�nniskor i Humanisterna. Religionsfrihet b�r bytas ut mot religionsl�shet. Ingen mer religion!

Denna argumentationsteknik kallade han ett tecken p� absolutism: alla skall vara lika. Den finns i samh�llet, gestaltad i det partipolitiskt och religi�st obundna, men ocks� djupt rotad i var mans br�st.

Jag har ber�ttat det f�rut: jag kommer fr�n en ateistisk familj, men vid min omv�ndelse var det som om en sten sl�ppte fr�n mitt hj�rta. �ntligen fick jag ett val, och jag kunde v�lja att l�mna den h�rda v�g som medgav f� alternativ f�r en filosofiskt sinnad och t�nkande ton�ring.

Idag skulle jag aldrig v�lja v�gen tillbaka, men jag har n�got att krydda min tro med. Jag vet hur det �r att ta steget, fr�n m�rker till ljus, fr�n en tr�ng g�ng till ett �ppet klangfyllt kyrkorum. Jag gl�mmer inte min d�tid, men gl�ds �t att djupen �ppnar sig.

N�r m�nniskor propagerar f�r att religionen g�r livet tr�ngt, �r det inget mot hur jag upplever dem som propagerar f�r religionsl�shet.

"Friheten �r det b�sta ting, n�r vi ger den �t varandra".

Lite undran: look-a-like

2009-11-12T22:14:00.002+01:00

�r inte Lech Walesa v�ldigt lik Hasse Alfredsson? Till utseendet allts�?
En annan undran: �r Lech Walesa rolig?

Var h�r jag hemma?

2009-10-29T22:54:00.003+01:00

Jag h�rde i dag p� SR P1:s program Teologiska rummet om judisk identitet. Fr�gan om vad Israel �r diskuterades hett och innerligt: folket, religion, landet. En menade att alla tre �r oavh�ngiga fr�n varandra, medan en annan menade att det r�cker med en av de tre.

En del av det judiska �r att vara s� tydligt knuten till folket att annat inte �r v�sentligt. Religionen spelar inte s� stor roll, det inre �r inte lika viktigt som det yttre. Handlingarna och f�ljandet av lagen �r lika mycket tillh�righetsskapande som n�got annat.

Min bild av religion fick s� en kn�pp. Jag �r f�rgad av det pietistiska men skyr det samtidigt. Jag vill inte b�rja t�nka p� m�nniskor som "r�tte l�rare". Jag vill inte utforska varje m�nniskas tro f�r att se att de tror r�tt, som om man f�ljde ett formul�r.

Samtidigt �r kristendomen en inre religion. Den fokuserar inte p� platser eller handlingar eller bruk. Den s�ker hj�rtats l�ngtan och tro.

En underbar kollega - vi talade om konfirmation- och dopsyn - ber�ttade om hennes tradition. "En konfirmand �r en kristen" �r hennes devis. En konfirmand beh�ver inte avg�ra sig, utan bara uppt�cka skatten han eller hon b�r p�, inse att han eller hon redan tillh�r. Konfirmationen ber�ttar bara vad.

Kyrkans gemenskapen utg�rs av de d�pta, inte av �gonblickets tro. F�r vem h�ller d� m�ttet?

Tillh�righet �r kanske som en v�ns k�rleksf�rklaring till sin hustru: "Jag beh�ver inte s�ga 'jag �lskar dig' varje dag. Jag s�ger till om f�rh�llandet �ndras." I hans fall kommer det aldrig att �ndras. Inte heller i Guds.

Komplimangens tillskruvade under

2009-10-17T11:14:00.003+02:00

N�r Karl Gerhard och Ernst Rolf gjorde revyer tillsammans brukade herrarna �ka till Paris och titta p� kollegor. N�r de kom hem till hotellet efter en premi�r med Maurice Chevalier var Ernst Rolf s� imponerad att han skickade ett f�ng rosor med bifogad text:
"K�re Maurice. Efter att ha sett din f�rest�llning sk�ms jag �ver att kalla mig artist. Din Ernst Rolf."
Uppmanad av sin kollega skickade ocks� Karl Gerhard blommor med f�ljande text:
"K�re Maurice. Efter att ha sett din f�rest�llning sk�ms ocks� jag f�r att Ernst Rolf kallar sig artist. Din Karl Gerhard"

(Saxat ur en dagstidning p� 1990-talet)

En ny v�rld

2009-10-15T22:57:00.002+02:00

Nya glas�gon efter n�gra veckors dimma �ppnar vyerna. Jag letade inte efter det mest moderiktiga, utan var p� jakt efter mitt eget jag. Och s� h�r ser jag ut nu.

Relationernas stiltje

2009-10-10T11:04:00.001+02:00

I en tid av arbete f�r relationerna inte lika mycket. Jag saknar perioder i livet, d� jag kunde sitta fem timmar och bara glo och prata strunt.

� andra sidan �r livet f�r kort f�r att bara kallprata. Jag vill ha ut n�got av varje situation. Det skapar frustration, men ocks� ett driv att utveckla.

Relationsutvecklandets tid �r inte nu. F�rdjupningen av kunskap �r h�r. D�rf�r st�r relationerna stilla p� m�nga s�tt.

Enligt finska kalendern �r vi inne i smutsm�naden, tiden d� f�rgprakten (ruska) har l�mnat tr�den. Kvar st�r det bruna och blottar markens f�rmultning.

Det �r kanske tid f�r att kallpratet ramlar av nu. Kvar st�r sj�len blottad: h�r �r jag. Ta mig f�r vad jag �r.

Jag �lskar olyckliga slut

2009-09-27T23:19:00.002+02:00

H�r �r mitt senaste k�seri till Karlskoga-kuriren, publicerat i helgen. S�g g�rna vad ni tycker om det.

?? och s� levde de lyckliga i alla sina dagar?. Musiken slog mig i ansiktet. Pampigt, st�tligt och romantiskt f�rkunnade den att allt �r �terst�llt. Hon och han fick varandra efter m�nga strider.

Samma slut �r det i en action-film. Bombastiskt st�r hj�lten inf�r k�mparna och solar sig i glansen av sina d�d. Musiken spelar avslappnande, som om all ondska var borta ur v�rlden.

De lyckliga sluten l�gger allt p� plats. Den f�rut stormiga konflikten har funnit ett slut, en ny v�ndning och du som publik kan pusta ut.

Jag d�remot �lskar filmer med olyckliga slut. Det finns inget som �r s� tr�stande. Jag �r inte det minsta sadistiskt lagd, tv�rtom. Jag gillar bara inte den kompletta idyllen, som n�r allt blir som man vill. Jag vill bli omskakad.

S� b�rjar jag t�nka. Vad �r det jag har sagt? N�gon fr�gar mig: vill du bara att alla skall d� p� slutet, s� blir du lycklig?

Kyrkans ber�ttelse har ett olyckligt och ett lyckligt slut. Den slutar med d�den, men den b�rjar ocks� med d�den. Huvudpersonen, hj�lten i ber�ttelsen d�r precis som n�r sp�nningen �r som st�rst. Jag kan verkligen se framf�r mig hur l�rjungarna lommade hem med h�ngande huvuden. Jesus h�ngde p� korset och var d�d. Det skulle aldrig h�nda i den lyckliga filmens v�rld. I filmen skulle han befrias fr�n d�den p� korset och �terkomma som ?King of all goodness? eller n�gon annan svulstig titel.

Sedan h�nder det. P� tredje dagen hittar kvinnorna graven tom och en �ngel meddelar att Jesus lever. Utan n�gra �verdrifter ? som det finns i en amerikansk storfilm ? st�r Jesus upp mitt i livet och den h�r g�ngen finns inga onda makter. Jesus blir inte den kung som m�nga hoppas och sparkar ut f�rtryckarna. Han l�mnar m�nniskorna och lyfts upp till himlen. Men han efterl�mnar ett hopp och en hj�lpare.

S�ga vad man vill om ber�ttelsen om Jesus, men den �r inte l�ngt fr�n en amerikansk hj�ltefilm. Filmer med lyckligt slut ger m�nniskor hopp om att allt skall bli som det var. Filmer med olyckligt slut ger mig hopp, eftersom den f�r mig att fundera p� forts�ttningen: vad h�nder sedan?

S� �r det ocks� med den kristna ber�ttelsen som har ett olyckligt och ett lyckligt slut. Ibland kan ber�ttelsen k�nnas m�rklig och orimlig: Jesus uppst�r fr�n de d�da och talar om en Gud som vill r�dda oss fr�n det onda. Men den ber�ttelsen ger m�nga m�nniskor hopp ? �ven mig. Det finns n�got bortom den h�r v�rlden, d�r s� m�nga lever ett olyckligt liv.

Genom olyckliga slut kan vi hitta fr�et till en annan lycka.

Den svenska kulturl�sheten lever

2009-09-16T10:01:00.002+02:00

Jag l�ste ett f�rslag om samernas r�ttigheter p� DN debatt. Det verkar vara ett godtagbart f�rslag. Utifr�n de kunskaper jag har om samerna och deras r�ttigheter finns de dock en del att fundera �ver.

Jag �gnade ned till kommentarerna p� DN debatt och spottade ut gr�ten jag hade i munnen. "Varf�r daltas det s� med samerna?" var en av kommentarerna.

Historiel�sheten i dessa kommentarer �r deprimerande. Nutiden �r inte allt. Historien g�r sig st�ndigt p�mind och kan inte f�sas bort, d�rf�r "daltas" det med samerna och satsas pengar och kraft p� dem.

Av samma anledning daltas det med hembygdsg�rdar, historiska s�llskap, museer, fotboll, andra grupper som inte �r etniska svenskar (om det nu finns s�dana).

Jag blir arg och ledsen. Kultur kommer av ordet latinets colo (sv. odla). Av odlingen kommer en v�xten och i slutet av v�xtens mognadsperiod f�r man frukt. Dessa kulturl�sa m�nniskor inser inte att det �r inte bara att sk�rda frukten och sl�nga resten. Frukten �r bara resultatet av m�nga �rs odlande och utvecklande.

En m�nniska �r mer �n sitt nu!

S�lj dina v�nner!

2009-09-14T00:01:00.000+02:00

Det h�r inl�gget till�gnar jag L, som aldrig har l�st min blogg.

Jag skrattade �t den h�r annonsen. Den �r till dig, L: V�nner

�nnu en dag

2009-09-13T06:34:00.004+02:00

Jag vaknade med frasen

�nnu en dag.
Jag vaknar upp igen, naken vid min teve som visar jorden

i huvudet.
N�gon som k�nner igen s�ngtexten? Vilka �r de f�ljande fyra orden?

Gl�dje i hoppet

2009-08-26T22:56:00.002+02:00

�terigen har jag f�tt tr�na mina adepter i l�ngdhopp. Glad och lyrisk kommer jag hem, dock genomfuktig och kall pga v�dret. Det spelar ingen roll - den inre v�rmen sprider sig �verallt.

Idag har jag tr�nat tre killar och en tjej i l�ngdhoppsteknik. De skall inte g� fr�n mina pass utan att t�nka ett steg djupare och ett steg l�ngre. De skall inte g� ifr�n mina pass utan att f� ett hopp om ett perfekt hopp.

Nu �r jag chef p� arbetet. Egentligen g�ller samma omst�ndighet d�r. Tillsammans skall vi bli b�ttre och kunna flyga h�gre och l�ngre. Tillsammans skall vi finna arbetslusten och gl�djen �ver att vara Guds medarbetare.