Tänk dig en grå dimma. Du vandrar kilometer efter kilometer i det själsförtärande tjocka. Då du är som mest trött kommer du till en sankmark. Den är inte vattensjuk, men inte heller torr. Du får anstränga dig för var steg du tar. Fötterna får inte bli blöta och om du fastnar, blir du kvar.
Jag är låg. Jag balanserar i sankmarken för att hitta tuvor. Att komma till jobbet är som att få en karta och en kompass. Riktningen är klar, men alltför många detaljer på kartan stör stigfinnandet.
Dimman finns inte bara runtomkring utan likaväl inombords. Detaljernas noggrannhet gör mig stillastående och jag sitter i den fastnaglande soffan. Skidskyttet rullar på i televisionsapparaten och jag kan för en stund glömma den inre terrängen.
En kommentar
Önskar dig många genomträngande solljuspelare som bryter den till synes täta dimman. Önskar dig värme som gör att dimman ångas bort. Önskar dig ledsagare som stöttar dig ut ur sankmarken.