Som exempel tog han upp den hätska debatt som förs av unga människor i Humanisterna. Religionsfrihet bör bytas ut mot religionslöshet. Ingen mer religion!
Denna argumentationsteknik kallade han ett tecken på absolutism: alla skall vara lika. Den finns i samhället, gestaltad i det partipolitiskt och religiöst obundna, men också djupt rotad i var mans bröst.
Jag har berättat det förut: jag kommer från en ateistisk familj, men vid min omvändelse var det som om en sten släppte från mitt hjärta. Äntligen fick jag ett val, och jag kunde välja att lämna den hårda väg som medgav få alternativ för en filosofiskt sinnad och tänkande tonåring.
Idag skulle jag aldrig välja vägen tillbaka, men jag har något att krydda min tro med. Jag vet hur det är att ta steget, från mörker till ljus, från en trång gång till ett öppet klangfyllt kyrkorum. Jag glömmer inte min dåtid, men gläds åt att djupen öppnar sig.
När människor propagerar för att religionen gör livet trångt, är det inget mot hur jag upplever dem som propagerar för religionslöshet.
"Friheten är det bästa ting, när vi ger den åt varandra".
Etiketter: kyrka och teologi, personligt
1 kommentarer:
Kan inte annat än hålla med dig. Har också erfarenheten av att äntligen tillåtas en ytterligare dimension, något jag då längtat efter, men som jag på nåt sätt inte var medveten om förrän jag tog steget och kallade mig kristen. Så att stänga dörren från frihet till löshet vore som att stänga dörren till ett rum och kasta bort nyckeln, kvävande och förödande.
Skicka en kommentar
Länkar till det här inlägget:
Skapa en länk
<< Startsida