en västernärkings bekännelser

Efter många månaders träning börjar jag nu vara i slag igen. Träningsformen är på topp och det är roligt att träna. Tankar på att köra Vasaloppet eller träna inför en svensk klassiker ligger nu nära, åtminstone det första.

Jag är sådan att jag vill inte göra något halvfärdigt eller -dåligt. Jag måste själv känna att jag ligger i nivå över det uppsatta målet, så att jag inte tar slut under prestationen. I första hand Vasaloppet, sedan får vi se.

Igår körde jag 29 km på rullskidor - det längsta sammanhängande träningspasset jag har gjort på ett par skidor - och det kändes alldeles utmärkt. Visst är jag lite mör så här i efterhand, men inte värre än ett vanligt träningspass.

Min senaste idé är att börja föra träningsdagbok, och se vad som händer över tiden. Men nej, jag tänker inte skriva den här på bloggen, men däremot redovisa vissa träningsrundor.

Det är skönt att känna sig stark, i samma stund tror jag att man blir vacker. Det är gott att leva på hoppet.

Etiketter: personligt, träning, vardag, årstider

Igår hade jag min andra vigsel för i år och det var så roligt. Jag hade blivit tillfrågad sedan länge av mina goda vänner A och M. Efter ett långt samboskap var det nu dags.

Vigseln var fylld av sång, två körer, en solist, ett fantastiskt vigseltal (enligt mig själv) och det närvarande brudparet. Med närvaro kan vi mena så mycket, men de var närvarande. Bruden hade sett till att gråta rejält före och där stod hon mest och njöt.

Festen blev bara ännu bättre. Den härliga manskören, en smått disträ toastmaster (han hade säkert stenkoll), gäster som älskade fyrastämmig körsång och god mat. Dessutom en hel del upptåg och väldigt trevliga människor.

Jag fick känslan av att brudparet längtade efter denna dag och jag förstår inte varför inte de gifte sig tidigare. Äntligen är ett hyggligt ord för känslan, men de utstrålade så mycket mer och jag älskar att se deras hängivenhet inför varandra. Den lär vara livet ut, även om den grå vardagen smyger sig på och försurar tillvaron då och då.

Etiketter: kyrka och teologi, mat, prästliv, vänskap

Efter ett längre blogguppehåll är jag tillbaka på banan. Jag har gjort en hel del saker, som jag inte hunnit med och jag har börjat min andra semesterperiod.

Nu är äntligen innertaket på verandan klart och snyggt blev det. Jag har satt hela innetaket med vit pärlspont. Det ger ljus åt rummet och det kommer att bli skönt att sitta där ljumma augustikvällar.

Till min stora glädje upptäckte jag att de är på väg att lägga ut hela Codex Sinaiticus på nätet. Codex Sinaiticus är den äldsta handskriften, som har Nya testamentets hela text. Värdet av handskriften är stor i textkritiksforskningen, dvs när man skall värdera olika texters varianter från varandra. Om jag inte missminner mig är Sinaiticus huvudtexten för den västliga texttraditionen.

Om några dagar skall vi beöka en kär kollega med familj. Det skall bli roligt. Vi har inte setts på ett par år. Men innan dess är det bröllop och jag filar för fullt på vigseltalet. Så här börjar det: "Nu är det lördag." Inte särskilt nydanande eller informativt, men det finns liksom alltid i min tal en djup innebörd som pekar mot något annat.

Etiketter: kyrka och teologi, studier, vardag

Jag kan verkligen inte lyssna på musik medan jag skriver. Det spelar ingen roll hur låg ljudnivån är, den upptar hela mitt huvud och jag får inte ett vettigt ord ur mig. Jag försökte att lyssna på ett gammalt kärt band Public Image Limited, men oavsett om det var hitlåtar eller inte... inte ett ord. Det var bara att stänga av.

Som avslutning på den här arbetsdagen, njuter jag av att skriva två griftetal. Min fru är på bio och ser Mamma mia. Imorgon kommer dottern hem efter en lång visit hos farfar och nu sover sonen.

Jag är astrött, men har stor lust att spika upp ett innertak. Jag gör det på min fyra lediga dagar nästa vecka. Det är snart.

Etiketter: prästliv, vardag

En gammal klyscha återupprepas: allt blir vad du faktiskt gör det till. Nej, det är inget nyandligt som jag vill föra fram, inget självläkande recept "bara du är positiv så blir allt bra."

Jag träffar många människor. De som möter mig med en öppen stämning och bjuder på sig själva, får också det bästa resultatet. Deras inbjudan till mig blir en inbjudan till dem själva att gå vidare.

Idag hände det två gånger. Under ett samtal öppnades vyerna och vi talade om allt annat, om livet. Under ett dop fanns den öppning hela tiden. Vi bjöd på varandra och vi tog emot. Allt gick som en dans och de var väldigt nöjda efteråt.

Gott kyrkligt arbete och inte bara det, utan allt gott föreningsarbete bygger på att man har goda relationer. Har man inte det är det svårarbetat. Det blir inte mer än vad du gör det till.

Etiketter: reflektion

Igår rotade jag genom en mängd järnvägssaker och hittade en småbarnsbiljett där det stod "gäller för resa hemifrån och bort och hem igen". På baksidan av biljetten stod följande "poem" skrivet:

Tiddelipom och piddelipåg,
Nog är det roligt att åka tåg.
Tiddelipom och piddelipunt,
det säger hjulen när de går runt.
Tiddelipom och och piddelipett,
men man ska väl ha en egen biljett

Och det har du.

Det är tveksamt om poemet är vackert, men det är en fin bild för det affärsdrivande verket Statens järnvägars omsorg om de små.

Etiketter: humor, järnväg

Vi har två rävar hundra meter från vårt hus. De är unga och ganska orädda och jag är inte helt positiv till det. Vi har ju trots allt två katter som inte skall komma till skada.

Så fort jag får syn dem skall jag ta ett kort på dem. De är lyckligtvis utan skabb och fina i pälsen.

Förra sommaren var en av rävarna eller deras föräldrarna uppe och nosade på blöjhinken på vår veranda. Det gladde min son, redan då i kiss- och bajsåldern.

Etiketter: vardag

Jag blev utmanad av Miriam.

En klok kvinna sa häromdagen att tacksamhet är en av de saker en människa mår allra bäst av. Dessutom är det väl en naturlig följd att tacka Gud för allt det man får ta emot, stort och smått och alla varianter. Bara gåvan att ha saker att vara tacksam över, är ett skäl i sig att vara just tacksam. Men samtidigt är det något som man ibland i sitt överflöd måste påminna sig om. Därför utmanar jag alla bloggvänner och andra läsare att lista 10 saker som ni är tacksamma över.

1. Språk: underbart att kunna uttrycka så mycket på så många olika sätt.
   
2. Kärlek
3. Folkmusik: 1800-talets dansbandsmusik är roten till god musik.
4. Min familj
5. Vänner
6. Hjärnans förmåga att vända och vrida på tillvaron
   
7. Kroppen och alla dess muskler, senor och allt annat
8. Skönheten
9. Mångfaldens alla kombinationer
10. Memma (finsk påskefterrätt som serveras med ovispad grädde)

Nu utmanar jag endast Pierre!

Etiketter: glimten i ögat, reflektion, språk, vardag, vänskap

För några dagar sedan läste jag igen att många bloggare lever farligt i diktaturer och liknande länder. Samtidigt är detnödvändigt för dem och för oss att läsa vad som händer. Där nyheter inte kommer ut finns alltid bloggarna som rapporterar utan omskrivningar.

Vad bloggar jag för, eller de som är på min lista? Vad har jag för syfte med min blogg? Jag är inte särskilt förtryckt, inte heller mitt folk. Vi lever i landet lagom och mår bra.

Ibland får jag känslan av att jag pillar naveln och hittar jag något roligt ludd; då skriver jag om det. Det är inte livsfarligt, men verklighetsfrämmande.

Etiketter: vardag