en västernärkings bekännelser

Av någon anledning har jag aldrig läst deckare, åtminstone inte som vuxen. En deckare innehåller (nästan) alltid ett mord och jag finner ingen glädje i den sortens nöje: någon dör och det sysselsätter ett helt gäng människor att ta reda på varför och om det är någon mer som kommer att dö.

Nej, deckare är de tristaste böcker som finns. På senare år har det blivit en fluga att skriva deckare. På 1980-talet skrev var och varannan på ett filmmanus, men nu är det deckare.

Bland Svenska kyrkans präster är det många som läser deckare, säkert fler än till mans, men jag står fast och tänker inte börja. Jag har så många laster och illasinnade tankar att döda och lämna bakom mig, så mord på vanliga och fiktiva människor får vara.

Etiketter: böcker

Jag har slutat att skriva om omvärlden för tillfället. Om några dagar skall jag börja igen. Det finns ingen lust att veta och ingen ork att börja gräva i det som händer utanför tomten.

Idag har jag faktiskt tagit mig i kragen och börja sätta upp panel och innertak på verandan, något som jag skjutit väldigt länge på. Det kommer att bli snyggt. Så utåtriktad är jag nu.

Etiketter: personligt

När jag ställde mig med de andra visste jag att det skulle bli trångt, varmt och till slut svettigt. Det blev det, men det var värt varje minut på festivalen Peace&Love i Borlänge. Jag klämde mig fram till de främsta leden och där var all personlig integritet som bortblåst.

Konserten med Sex Pistols var kvällens höjdpunkt och det tyckte också många många andra. Att se och höra ett band som varit mångas hopp under svåra tider är stort. Man kan ha synpunkter på bandet, men de var den stora starten på punken.

Punkens ideal är lov värda: att tänka själv, att ta ansvar och att reagera.

Säga vad man vill om John Lydon (Johnny Rotten), men showen var hans. De andra är bifigurer i en värld gjord för honom.

Men ikväll har jag också sett andra saker i punkens periferi: många armar med tydliga märken efter egengjorda skärsår. Punken samlar människor som inte bara tänker, tar ansvar och reagerar. Punken samlar människor som söker och är på väg och vägen kan ibland bli smärtsam. På det sättet har punkrörelsen och kyrkan mycket gemensamt.

Etiketter: musik, nostalgi, reflektion

Jag har fått en utmaning från Maria och jag tar mig an den.

imperativ (lat. (modus) imperativus ?befallande (modusform)?, av impero ?befalla?, ?föreskriva?), modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått: Skynda dig! Skynda er!
I svenskan är imperativformen identisk med verbets presensstam: hoppa!, vänd!, se!, skriv!, spring!
Så nu lyder ni: stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde.
Ju mer egoism, desto bättre!

1. Älska!
   Med denna uppmaning vill jag få dig att försöka se positivt. Se till det som förenar er än det som skiljer er åt.
   
2. Tänk om!
   Varje dag är en ny nåd och saker ändrar sig under natten. Därför behöver man tänka om.
   
3. Studera!
   Jag menar inte att du skall börja en utbildning eller på någon skola, men lär dig gärna något nytt.
   
4. Lev nu!
   Här måste jag citera en uttjatad psalm, Sv. Ps. 249: "Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?"
   
5. Var tyst!
   Låt också tystnaden ha sin plats under varje dag. Prata inte ihjäl varje ögonblick. De går faktiskt att dela en samvaro tysta tillsammans.
   

Jag utmanar alla, ingen glömd.

Etiketter: reflektion, språk

Vi lämnade Italien igår. Det var 35 grader varmt och soligt, med andra ord: jag var blöt, drypande, fuktig och kladdig fläck hela dagen. Det var en välsignelse att tiga av planet och mötas av 12 grader.

Eftersom vi körde ca 1200 km på sex dagar har jag nu en fråga: Varför har motorcyklister egna regler: fri hastighet, fria att köra om var som helst, fria att bryta spärrlinjer, fria att köra mot alla trafikförordningar osv?

Italien var visserligen extremt, men svenska motorcyklister är inte mycket bättre. Hur kommer det sig att många kör alldeles för fort?

Jag har nu anpassat mig till det italienska trafiktempot efter sex dagar bakom ratten och jag har gjort saker som jag inte skulle drömma om i Sverige när det gäller spärrlinjer och stoppskyltar. Däremot har jag inte och skule aldrig köra med alkohol i kroppen. Men strået vassare är ofta mototrcyklister.

Etiketter: reflektion, vardag, årstider

Få saker irriterar mig utomlands, men frukosten gör det verkligen. Den italienska frukosten måste vara varje dietists mardröm: vitt, luftigt bröd (helst med socker på) med marmelad och kaffe som dryck. Sedan tillkommer möjligen söt yoghurt och gifflar eller sockerkaka till.

Inget barn i vår familj eller föräldrarna stod sig särskilt länge på den frukosten. Vi var hungriga efter en halvtimme och var tvungna att köpa ordentligt med frukt och bröd för att klara dagen.

Den bästa frukosten hade faktiskt både ost, skinka och korv som pålägg, samt att vi fick så mycket yoghurt vi ville. Den sämsta var idag, den sista dagen på vår semester, då det vita brödet hade ersatts av skorpor utan tillstymmelse till fibrer eller annat motstånd för tarmen.

Jag vet, det här är riktigt gnäll, men jag förstår varför Europa inte riktigt kommer igång förrän på eftermiddagen, då vi svenskar har klarat av hela arbetsdagen med havregrynsgröt i magen.

Etiketter: mat, personligt

Italien är fullt av mindre altare, längs vägarna, i varje mindre by, mitt i stadens centrum. Sonen är helt fascinerad av den katolska koncentrationen på Jesu död. I de flesta fall är det ett krucifix, dvs där den lidande eller döde Jesus hänger på korset.

Sonen bubblar av frågor och tycker allt blod är fascinerande. "Berätta om Jesus, pappa". Gång på gång får jag berätta frälsningshistorien, från julevangeliet till pingsten och höjdpunkten är det blodiga korset.

Idag besökte vi en kyrka mitt i ett stup. Blodet flödade från alla statyer. På vägen dit gick vi en passionvandring och sonen var i upplösningstillsånd av lycka.

När vi kommit därifrån, säger han glatt: "Pappa, berätta mer om Jesus!"

Etiketter: barn, kyrka och teologi

Jag vaknade mitt i natten av att vara mitt i åsknedslaget. Det sade verkligen BANG och hela huset skakade. Jag vaknade upp i panik, eftersom jag visste att huset stod i en nedförsbacke på 1100 meter över havet och slutet på backen var på 500 meter över havet. Vad skulle hända om grunden gav vika?

Nu gjorde den inte det, men nedslaget väckte mig under de bästa drömmarna. Hjärnan bearbetade de senaste dagarnas alla backar upp och ned. I två timmars tid kunde jag inte förmå min hjärna att tänka på något annat. Samtidigt tog en rejäl feberfrossa tag i mig och jag fick diarré. Kan det vara värre att vara sjuk under en semester, att behöva vara ynklig och svag när man känner sig som mest otrygg och ohemma?

Det slog mig under natten att hjärnan arbetar på så många olika sätt och det är bra att vilan finns. Då kan man låta hjärnan jobba med alla sinnesintryck, medan medvetande gör något annat.

Mikael Niemi har i sin skönlitterära bok "Svålhålet" berättat på ett mustigt vis om vad som händer då man blir nedfrusen under längre tid. Då alla kroppsfunktioner har avstannat börjar en enda lång sexdröm av mardrömskaraktär. I boken låter författaren en av karaktärerna påstå att detta är beviset för att själen finns och att själen är något lågt och avskyväckande eftersom den tragglar igenom alla snuskiga fantasier som finns.

Det hände inte mig i natt, men att medvetandet fick vara vaken vid fel tillfälle är något som drabbade dagen därpå. Jag var helt slut dagen därpå under hela besöket i den vackra och sommarvarma staden Merano (som för övrigt har gett titeln åt en sång i musikalen Chess).

Etiketter: reflektion, årstider

Fyra pass har vi passerat i Dolomiterna i dag. Efter det första spydde sonen i den nyhyrda bilen. Upp och ned och hit och dit var påfrestande för alla, men han tog det första steget. Han mådde lyckligtvis inte illa sedan och var inte sjuk.

Tre av passen var högre än Sveriges högsta berg Kebnekaise (ca 2119 m) och det var skönt att känna den friska luften. Dottern fick feber under resan och utnyttjade våra stopp på passen till att sova i lugn och ro, medan sonen letade efter snö. Glad som en lärka var han när han fick kasta en snöboll på mamma.

Nu skall vi fortsätta vår resa och slippa passen för både jag och hustrun mår också lite tjyvigt.

Etiketter: årstider

Vi är i Italien, i Treviso närmare bestämt. Staden ligger 30 km från Venedig och är en liten plats... trodde vi. Varje italiensk stad har en stadsbebyggelse som påminner om Stockholms innerstad och det känns inte det minsta mysigt att gå omkring i denna klaustrofobiska miljö.

Imorgon far vi till Dolomiterna, Alpernas södra bergskedja. För att inte missa Adriatiska havet tog vi en tur till stranden idag. Avståndet mellan Treviso och Caorle såg ut att vara 50 km, en helt överkomlig sträcka. Det tog två timmar med buss, enkel resa.

Stranden var behaglig och barnen lagom utschasade för att klara två timmar buss. Då kom regnet. Det öste ned och vi gick av bussen för att gå två kilometer till vårt boende. Aldrig har barnen skrattat så mycket åt att bli dyngsura.

Efter två pizzor, beslutsångest och en liten bussresa till biluthyrningen beger vi oss nu till bergen. Skönt att slippa stadens dån.

Etiketter: årstider

Jag är ett stort fan av Euskefeurat, folkrockbandet från Piteå. Deras låt När jag en gång dör har funnits i mitt huvud alltsedan november då jag såg dem i Örebro. Den här veckan köpte jag skivan och njöt i fulla drag.

Här är texten till När jag en gång dör

refräng: När jag en gång dör, lägg mig inte i nån grav
det har varken jag eller nån annan glädje av
Jag donerar mina lemmar och organ men jag vill
gärna få bestämma vem ni sedan ger dom till

Om ni tar mitt hjärta då har jag som krav
Att ni ger det till en hjärtlös såna finns det många av
Ge det till Lars Leijonborg , en låssasliberal
Om han får mitt hjärta då ska han få samvetskval
Om ni tar min hjärna så skulle jag gärna se
Att ni gav den till nån TV-producent på TV 3
Min hjärna är begagnad, men det må väl vara hänt
Hellre det än ha en hjärna som är oanvänd

När jag en gång dör.....

Tar ni mina ögon den dagen när jag dör
Då vill jag att ni tänker er jävligt noga för
När jag tittar mej i spegeln sen så vill fan inte jag
Tvingas stirra in i Laila Freivalds anletsdrag
Tar ni mina öron den dan jag kolar av
Så är det helt okej för mig men då har jag ett krav
När sen det sjungs i duschen vet jag inte vad jag gör
Ifall det är en skrålande Carola som jag hör

När jag en gång dör.....

Tar ni mina armar så ge dom gärna till nån karl
Som håller om min fru när inte längre jag finns kvar
Ryggraden den blir jag glad ifall ni ger till nån
inom LO för där verkar ganska många sakna sån
Ge foten till Carl Bildt ge sen läpparna till Maud
Så lovar jag att dom ska stänga hennes ordförråd
Till Zlatan får ni gärna transplantera mina ben
Till sist så ger jag fingret till Björn Rosengren

När jag en gång dör.....

Etiketter: humor, musik, politik

Idag är det första dagen på semestern. Jag behöver inte längre vara strukturerad utan tänker bara kasta ur mig åsikter:

1. Att våttorka golvet är helt onödigt. Jag vill gärna se en vetenskaplig undersökning som kan få min fru på fall från denna verksamhet. Det är nog det enda som biter på henne.
   
2. Husdjur, för att kunna kallas husdjur, bör klara sig själva på gården och hålla tukt på annan flora eller fauna.
3. Våld i alla avseenden är moraliskt förkastligt.
4. Sveriges herrlandslag i fotboll tillhör platserna 5-8 i Europa, dvs de kommer att slås ut i kvartsfinalen.
5. Jag anser att ett samhälle utan pengar som betalningsmedel är något att eftersträva.
6. Svenska språket bör ständigt utvecklas, men inte integreras med något annat språk. Jag tillhör inte dem som vill konservera språket i en tänkt guldålder.

Tja, det var det. En annan dag kommer jag att kasta ur mig andra svart-vita åsikter utan att fördenskull känna mig stel eller fördomsfull. Nu till matlagningen.

Etiketter: glimten i ögat, historia, språk, vardag

Nej, jag gitter inte, som min mormor skulle ha sagt. Hon var från Skåne och jag är trött. Godnatt!

Etiketter: vardag

I Västernärke råder nu stillsam Arnhysteri. I Riseberga amfiteater, nära Riseberga klosterruin spelas "Arns Cecilia". Den fick lysande recensioner av SvD trots föreställningens längd.

Men skall du dit, rekommenderar jag varma kläder och något mjukt att sitta på. Amfiteaterns oergonomiska stenbänkar gör dig kall och stel. Jag har själv suttit där nio gånger på mina skolavslutningar.

Etiketter: historia, årstider

Jag har aldrig förstått var Israel är med i europeiska idrottsmästerskap, i den europeiska melodifestivalen osv? Är Israel med i Europa?

Om jag känner till gränserna för den europeiska världsdelen går den till öster om Cypern, delar Bosporen och rakt genom Svarta havet, genom Kaukasus och upp genom Uralbergen, långt ifrån Israels gränser.

Är det någon som vet? Jag brinner av nyfikenhet.

Etiketter: historia

Idag vid lunchtid diskuterade jag och två vänner olika betydelser av ord. Jag hade fått frågan om jag kunde italienska och svarade "Nej, jag är inte så intresserad av vulgärlatin" med glimten i ögat.

Hon blev lite upprörd över mitt förnedrande av det romanska språket på Appenninska halvön, men min förklaring var enkel: vulgär (lat. vulgaris) betyder ju från början folklig, men har sedan fått en negativ bibetydelse.

Samma sak är det med ordet gemen, som också betyder folklig, men har en bibetydelse av elak. Gemen är ett gammalt germanskt ord, som också har sin etymologiska kopplingar till latinska communis. Men jag tror ingen vill vara med i gemen gemenskap i den nutida betydelsen.

Ett annat ord som har fått en annan färg är det arabiska taliban. Det betyder student, men jag tror få skulle hävda att de var talibaner i tullen in till USA.

Finns det andra ord med ändrad betydelse eller negativa bibetydelser? Skriv gärna ert exempel i kommentaren.

Etiketter: glimten i ögat, språk

Sverige har fortfarande inget nationellt språk, men däremot sju inhemska minoritetspråk: svenska, finska, jiddisch, samiska (som i sin tur finns i tre språkvarianter bara i Sverige: syd-, lule- och nordsamiska), meänkieli, romani chib och teckenspråk. Jag gillar det, men det finns en hel del invändningar. Hur länge skall det dröja innan t. ex. serbiska, persiska, arabiska, engelska och nygrekiska också räknas dit?

Språkpolitiken är märklig. Vad är det som gör att Sverige inte utropar svenskan som det officiella språket? Är vi rädda för vår egen identitet och historia, då merparten av Sverige domineras kraftfullt av svenska? Eller är det jantelagen som spökar?

EU gör tvärtom: 25 medlemsländer och 23 officiella språk, men i unionen talas åtminstone 150 språk. Hur många av dem hör vi talas om?

Det är tid att lämna synsättet "ett land ett språk", när vi kan lära oss massor av ny kultur i varje språk. Jag längtar efter att borra ned mig i frulan, sorbiska, enaresamiska, galiciska och rätoromanska.

Etiketter: språk

Nationaldagen firar jag inte alls. Däremot har svenska staten inrättat helgdagens så att vi kan fira vår dotters födelsedag på ett avslappnat sätt. Hon fyller nämligen på Danmarks nationaldag den 5 juni och kalaset äger oftast rum dagen efter.

Jag arbetar som vanligt, eftersom röda dagar inte automatiskt innebär ledighet för mig. Till alla er som inte har något att göra vill jag ge er lite härlig helgläsning: en artikel om det svenska tågsignalsystemet ATC. Grattis!

Etiketter: järnväg, årstider

Jag är beroende. Idag har en ny vänskap utkristalliserat sig och det är underbart. Jag blir så glad över sådan spontan glädjeyttring.

Jag är beroende av god vänskap, den kan aldrig ta knäcken på mig, även om det finns perioder då jag är för trött att orka med. Men idag är ingen sådan dag.

Etiketter: vänskap

Ett förtydligande: jag tänker inte skaffa en stegräknare. Men min närhet talar bara om denna lilla apparat och den sitter på var och varannan.

Jag håller mig till mina dagliga 15-30 km på cykel och har sålt bilen. Räcker inte det?

Etiketter: reflektion