en västernärkings bekännelser

När jag är pressad och bara måste bli klar med ett skrivjobb, har jag massor av ovanor. Jag skulle aldrig göra dem på mitt arbetsrum, men jag gör dem hemma. Ibland känner jag mig som Stefan Holm inför ett höjdhopp.

Jag

1. klipper naglarna
2. drar bort hår från ögonbrynen (jag har fått morfars buskar, men i mindre format)
3. rensar öronen
4. kontrollerar bankekonomin
5. spelar dataspel, helst enkla skjutaskjutaspel utan strategisk tanke

sedan är jag färdig och åstadkommer underbara predikningar... nåja.

Nu skall jag skriva predikan, men först...

Etiketter: vardag

Som utbildad teolog anser jag att man skall kunna försvara sitt sätt att handla, argumentera och tycka. Har någon synpunkten att nattvard skall firas ofta och gärna (vilket jag också tycker) vill jag veta varför. Man skall helt enkelt ha teologiska motiv till varför man gör som man gör.

Däremot pratas det sällan om vilka motiv som ligger bakom en teologi. Hur motiverar man att man har tagit ställning just för den här teologin som ger upphov till de teologiska motiven? Vad är bakgrundstanken för att man står där man står?

Kanske är frågeställningen om teologiska motiv och motiv för sin teologi ett cirkelresonemang, men jag undrar ofta varför Svenska kyrkans kyrkostyrelse, Missionsprovinsen och Romersk-katolska kyrkan (för att nämna några) har valt den inriktning de har. Visst är organisationen styrd av tradition, men ytterst sett finns det andra motiv bakom ett ställningstagande.

Etiketter: kyrka och teologi

Idag ringde min väninna från Malmö jublande glad och önskade mig "grattis på födelsedagen". Hon var så stolt att hon äntligen kom ihåg mig, eftersom jag brukar komma ihåg hennes födelsedag i december.

Jag svarade henne: "Tack S, men det är tjugo dagar för sent". Efter en paus kom ett "näääää, nu skojar du!?" Efter en stunds övertalning förstod hon faktiskt att den enda bemärkelsedag jag firar i dag är Lage-dagen. Jag heter Lage, liksom far och farfar och så heter också min son.

"Hoppsan". Hon skulle ringa senare och jag längtar efter hennes samtal. Hon är härlig och ärlig, S.

Etiketter: personligt

Jag är också hyggligt väluppfostrad, liksom Heléne och tar också upp handsken, men denna utmaning var svår:

Den nya utmaningen går ut på att man ska lista fem låtar som man förknippar med någonting annat. Det kan vara en period i livet, en person, en känsla eller... vad som helst egentligen. Du listar alltså låtarna samt berättar vad du förknippar dem med.

Här kommer min lista:

1. Kolla kolla av Nationalteatern: Den här låten har jag ett tydligt minne från en sommar. Jag var sex år och det var fest i vårt hus. Skivan "Barn av vår tid" av Nationalteatern gick igen och igen. Låtarna "Kolla kolla" och "Popens Mussolinis" etsasde sig fast i mitt huvud. När jag som sextonåring lärde mig att lyssna på "Kolla kolla" associerade jag direkt den som en låt på barnskiva.
   På samma fest spelade jag fotboll med en av pappas kompisar Thomas Munkhammar och satte en boll mittemellan ögonen på honom så att hans glasögon knäcktes på mitten. Det såg jätteroligt ut, men jag blev nog lite skamsen också.
2. Gorecki av Lamb: Låten beskriver oerhört vackert tryggheten att bli älskad. Den är knuten till olycklig kärlek och frustrerande situation. Den upplevelsen bär jag fortfarande med mig som den starkaste vemodskänslan jag har.
3. Kriget med mig själv av Imperiet: I högstadiet skrev jag en uppsats i svenska om den inre striden i en människa. Imperiets låttitel illusterade uppsatsen på ett fantastiskt sätt, även om texten inte alltid korresponderar till mina tankar.
4. Like an egyptian av Blue for two: Låten ingår i ett album som vi alltid satte på, när min fru och jag städade i vår studentlägenhet. Det var alltid tråkigt att städa, men bastrummorna och -gångarna gick igenom dammsugarens oväsen. Sedan var textraden "I've already explored the swedish smorgasboard" oerhört rolig, men menlös liksom bandets övriga texter.
5. Vision thing av Sisters of Mercy: Musiken öppnade ögonen på mig. Jag insåg att musik kunde vara så harmoniskt enkel, men ändå förmedla så starka och nakna känslor.
   Just den här låten kopplar jag samman med min kompis i Oxelösund och de långa helgerna. Vi var två udda typer som hade funnit varandra. Jag beundrade hans serieskapande och telefonklotter. Han hittade alltid nya saker och jag ville vara som han.

Nu utmanar jag Maria, Pierres hjärna, Jeez, Pangbruden, En liten tjej, Karin Långström Vinge, Livet går långsamt... och Lotta Hjelting. Lycka till!

Etiketter: musik

När jag inventerar kylskåpet på måndagen, min lediga dag i veckan, möts jag alltid av gamla matrester. Ofta har de stått över en vecka i en avlägsen del av kylskåpet. Ofta är de täckta av vitt och grönt ludd. Idag var det en burk med potatismos och en bönsallad som åkte ned i komposten.

Den andra obehagliga överraskningen som möter mig på måndagar är tvättberget i tvättstugan. Idag är det minimalt pga heroisk insats under helgen. All tvätt är inlagd i sina skåp.

I övrigt går jag som en zombie under måndagarna och försöker att känna mig ledig under allt resonerande, skrikande, lekande och "pappa, kan vi leka?"

Men idag är det sol och min son har hittat den första tussilagon.

Etiketter: barn, vardag

Min bror önskade ett blogginlägg av mig på ett utvalt tema och han valde språk. Många gånger har jag undervisat honom i kasusens underbara värld och han har ivrigt lyssnat och sugit åt sig min lärdom. Men ändå önskade han ett tydligt inlägg i frågan och här kommer det:

Kasus i indoeuropeiska språk - en kort introduktion
I den jämförande språkforskningen har man hittat många likheter mellan merparten av alla språk i Europa, Mellanöstern och Indien. Ungerska, finska, estniska, baskiska är några av de språk som inte alls platsar i den gruppen.
Svenska är syssling till hindi och litauiska, brorsbarn till albanska, kusin till tyskan och brorsa med danskan för att nämna några.

I det indoeuropeiska urspråket (ett exempel finns här) fanns olika sätt att böja ord. Verb (göra-ord) hade troligen bara tre olika tidsformer, nutid, dåtid och framtid (om ens det fanns). Förutom tid kunde man också ange genom böjningssätt vem som talade: jag, ni eller de.

Substantiv (sakord) ändrar utseende beroende på var de stod i meningen. I svenska språket ändrar sig inte längre orden, men vissa förstelnade uttryck finns kvar från kasus-tiden: till sjöss (genitiv), lagom (dativ), i godan ro (ackusativ).

Ni känner säkert till kasus från tyskan och tyckte det var jobbigt, men med kasus kan man uttrycka sig mer exakt. Man behöver inte längre bry sig om ordföljd. Huvudsaken är att orden är rätt böjda och alla förstår vad som menas.

I urindoeuropeiskan fanns åtta kasus:
Nominativ (N): grundform, vem utför handlingen?
Genitiv (G): ägaren, vems?
Dativ (D): handlingens mål, till/för vem?
Ackusativ (A): handlingens sak, vad gör vem?
Vokativ (V): Tilltalsform
Lokativ (L): platsen för handlingen, var?
Ablativ (Ab): handlingens ursprung, varifrån?
Instrumentalis (I): handlingens redskap, med vem/vad?

Ryska har fortfarande sex kasus (NGDAIL), tyska och isländska fyra NGDA, latin fem eller sex (NGDAAb(V)), sanskrit alla åtta och svenska två (NG).

Ett exempel:
Patrik (V)! Pojken (N) gräver lera (A) ur jorden (Ab) med moderns (G) spade (I) åt brodern (D) i sandlådan (L).

Som ni ser i exemplet har kasusen Ab, I, D och L småord före substantivet som berättar hur handlingens olika delar förhåller sig till verbet "gräver". Prepositionerna i svenska ersätter alltså den funktionen som kasus har. Dessutom är kasus G tvunget att stå tillsammans med sitt huvudord för att man skall förstå vem som är ägaren till vilket föremål: ordet moderns är G, men uttrycket moderns spade är I.

När man rabblade deklinationer (böjningsmönster för substantiv) i gymnasiet och universitet, var det kasus man rabblade: servus, servi, servo, servum, servo, servi, servorum, servis, servos, servis. Ordet betyder slav och var ett lättböjt ord, eftersom det var så regelbundet. Deklinationen följde alltid mönstret NGDAAb, ental först, sedan flertal.

Innan jag slutar vill jag bara säga till alla som har funderat på varför många indoeuropeiska neutrala substantiv har samma form i nominativ som ackusativ. Det har jag också och jag har hört en bra teori. Ett neutralt ord (neutrum = inte någondera, dvs vare sig ett ord med manligt eller kvinnligt kön) betecknade ofta en sak. Saker utför inga handlingar och kan därför inte stå i nominativ. Men det finns såklart undantag, t. ex. svenskans ett barn. Men rent grammtiskt håller förklaringen bra, men inte praktiskt.

Är inte detta intressant så säg?!?

Etiketter: historia, språk

Svensk kyrkotidning rapporterade i går om fyra anmälningar till domkapitlet i Strängnäs om långa väntetider för begravning i tre församlingar. Anmälaren kallade präster lata:

"Jag är en sån som bråkar. Och jag tänker inte finna mig i att de på expeditionen sitter och bestämmer att de avlidna får vänta i fem-sex veckor, bara för att prästerna är lata."
"Det här är ju löjligt. Nu ska jag kräva en förklaring av domprosten."
"Grundproblemet är att prästerna inte begraver tillräckligt många", enligt (anmälaren) Jan-Ola Söderblom.

Om anmälaren bara visste vad det handlade om skulle han aldrig ha benämnt problemet så här. Svenska kyrkan gör allt för att bemöta serviceförväntningarna från allmänheten. Begravningsbyråerna gör allt för att göra en begravning så värdig som möjligt.

Svenska kyrkan består lyckligtvis inte av präster som bara rullar tummarna i väntan på nästa gudstjänst på söndagen. I en begravning medverkar också kantor, vaktmästare, expeditionspersonal för att tillhandahålla tider. Ibland är det fullbokat med begravningar, ibland ingenting.

Anmälaren skjuter helt fel och har missuppfattat många saker, men har rätt i att Svenska kyrkan inte är till för begravningsbyråerna. Det skall vi aldrig endast vara.

Etiketter: prästliv

Nu har jag sett Tim Burtons film "Sweeney Todd", en splattermusikal med ett klassiskt svartsjukedrama och många intressekonflikter. Min vän Marcus njöt i fulla drag och sade att en sådan här "må bra"-film kunde han leva länge på. Jag var inte lika fullt begeistrad, men Burton är Burton. Jag håller nog mera med min vän filmrescencenten, men jag gillar Alan Rickmans sångröst.

Den som ogillar knivar, framför allt rakknivar skall hålla sig låååångt borta.

Etiketter: film

Jag läser fantastiska kursböcker som tillför massor i nuvarande och kommande arbetssituation:

• Ledande ledare. Organisationskultur, förändring och konsten att utveckla en ledningsgrupp av Lars Johan Clemedson
• Att leda kunskap - hur lärande och kunskaper uppstår i organisationer av Mats Edenius
• Medarbetarskap i praktiken av Freddy Hällstén och Stefan Tengblad
• Utveckling genom utvärdering - om konsten att ifrågasätta det vardagliga av Joakim Tranqvist
• Lära eller läras. Om kompetens och utbildningsplanering i arbetslivet av Otto Granberg

Den största behållningen är de avsnitt som handlar om feedback till varandra, oavsett om det gäller arbete eller fritid, familjeliv eller föreningsliv. Det spelar ingen roll vilken plats man har på jorden. Grundsynen är att vi alla är människor och att vi kan göra ett gott arbete.

Läs!

Etiketter: reflektion, studier

Vår bil blev påkörd för en månad sedan. Det var inte vårt fel. Vi stod stilla och blev påkörda pga ouppmärksamhet. Det blev en stor buckla bakom bakre vänsterhjulet. Förutom plåten kom inget annat eller ingen annan till skada.

Igår kom brevet från deras försäkringsbolag. "Ingen ersättning utgår", men de erbjöd sig att köpa bilen. Tack för det!

Då får man väl som alla andra på landet i Sverige åka omkring i en gammal, tillknöcklad, rostig och alltför bensindrickande bil. Det känns bra att inte sticka ut, men jag är besviken på att jag får ta hela smällen av något jag inte är skyldig till.

Etiketter: vardag

Ibland avundas jag Kalles pappes fantasi i Bill Wattersons serie "Kalle och Hobbe" (eng. "Calvin and Hobbes". Värt att notera är att den svenska översättningen helt missar att tigern Hobbes har sitt namn från den engelske filosofen Thomas Hobbes. Om han var fantasifull vet jag inget om.) Kalles pappa lyckas med konsten att fortsätta ett resonemang utan att vika från ståndpunkten att han kan ha fel. Det är beundransvärt... korkat i det vardagsliga livet.

Här får ni en dialog mellan Kalles pappa (P) och Kalle (K):

Kalle: Pappa, varför är alla gamla fotografier svart-vita? Hade man inte färgfilm förr?
Pappa: Jodå. Det är färgbilder. Men världen var svart-vit på den tiden.
K: Bergis?
P: Ja, världen fick inte färg förrän på trettiotalet och då var den ganska konstig.
K: Vad konstigt.
P: Verkligheten är konstig ibland.
K: Men varför finns det gamla målningar i färg om världen var svart-vit?
P: Många konstnärer var sinnessjuka.
K: Men hur kunde dom måla i färg då? Deras färger kan ju inte ha varit annat än gråa?
P: Javisst, men dom fick färg som allt annat på trettiotalet.
K: Varför fick inte de svart-vita fotografierna färg, då?
P: Dom var ju färgbilder av svart-vitt.

Etiketter: humor, reflektion

"Jag är inte dum i huvudet, jag har bara otur när jag tänker"
(Kajsa Ingmarsson i SR P1 Spanarna 080216)

Etiketter: humor

Idag har jag varit på elithandboll för första gången i mitt liv, LIF Lindesberg mot Hammarby IF, mitt favoritlag alla kategorier.

Lindesbergs försvar var enormt starkt och redan i den första kvarten syntes Hammarbys desperation i deras ögon. Det fanns liksom inget att säga. Efter första halvlek ledde Lindesberg med 19-10. Utklassning!

Jag gick därifrån med den höga ljudnivån ringande i öronen och 35-24 till Lindesberg. Ren förnedring!

Etiketter: sport

Det är först nu som jag uppskattar den lediga helgen. Imorgon skall jag gå på gudstjänst och bara fira, inte göra, även om det rycker lite i stämbanden då jag kommer att höra den underbart vackra c-moll-litanian (Sv. Ps. 700:1).

Imorgon skall jag också döpa Nora, min lillebrors fd klasskamrats dotter. Noras föräldrar är härliga att vara med. Vi firade nyår ihop.

Nu skall jag sova länge, om jag kan slappna av.

Etiketter: prästliv, vardag

Jag tillhör en av dem som tror att man måste maximera varje dag, att göra det bästa man kan, dvs prestera så mycket som möjligt.

Idag slog det mig: jag avskyr psalm 249 "Blott en dag". Den texten stressar mig och får stå som symbol för min känsla att göra så mycket som möjligt av varje dag.

I mitt förra inlägg berättade ag om saker som jag inte förstår mig på eller kommer att lägga tid på, just av den aspekten att det finns så mycket annat att göra. Om någon skulle skriva upp varje händelse i mitt liv under en dag, skulle de säkert se att jag inte alls var effektiv eller gjorde det mesta och det bästa.

Skönt ändå att psalm 249 handlar om så mycket annat än prestationsmaximering, t. ex. Guds nåd och det eviga livet.

Etiketter: personligt, vardag

Det finns vissa saker som verkar vara förbehållna vissa. Jag tillhör inte den gruppen utan står ofta som ett fån och ser på. Bland dessa saker finns oftast tv-serier, eftersom jag knappt ser på tv.

Här är en lista över saker jag inte förstår mig på.

• Scrapbooking: jag skulle bara skapa nya spårplaner, stationsritningar och inredningsritningar för min drömkyrka med allehanda pyssel och pappmaterial.
  
• Tv-serien "Grey's anatomy": varför titta på läkare, när man har en som far?
  
• Hundar: blöt hund, behöver jag säga mer? Urk! Är hunden inte blöt på utsidan så definitivt på insidan.
  
• TV4:s "Let's dance": Humor bygger i och för sig på att skratta åt andra som man själv inte skulle vilja bli sedd, men det här är bara för mycket. Jag kan ju inte dansa.
  
• Tv-galor: Räcker det inte att ha varit med Fjugesta IF friidrotts säsongsavslutning? Jag kom ihåg hur det kändes att ta emot årets friidrottare i Fjugesta.
• Fönstershoppa: det är helt meningslöst. Ge mig en bunt pengar och köp det istället.
  

Etiketter: vardag

Jag har sett över min almanacka fram tills mars slut och konstaterat att den kan efter en viss påfyllnad med några begravningar, ett fåtal dop är full. Jag menar inte halvfull, utan i princip smockfull. Vad gör man då?

Jag måste helt enkelt säga nej till några framtida saker. Det går bara inte ihop sig. Alla arbetsuppgifter får inte plats. Var skall jag börja. Till vem skall jag säga nej?

Arbetsveckan har ju trots allt bara fyrtio timmar. Resten behövs för att vara med familjen, hushållsarbeta, träna och inte minst vila.

Etiketter: prästliv

Nu har jag tagit mitt beslut om framtiden. Efter två veckor av vånda, funderande och samtal vet jag vilken väg jag skall gå.

Det var i dag i samband med gudstjänsterna som jag fattade mitt stora beslut. Jag säger inget mer om vad det rör sig om. Jag vill vänta och se var det landar.

Etiketter: personligt

Spanarna i SR P1 från förra fredagen den 25 januari, närmare bestämt Sissela Kyle, hävdade med bestämdhet att få bloggar läses och det är alldeles sant.

Min blogg är inte tänkt att användas som allmänt diskussionsforum. Det är en öppen dagbok om allehanda ting som kan vara roligt att se sedan för mig. De djupaste tankarna och känslorna skriver jag inte ned. Dem minns jag ändå, resten ventilerar jag ut i små portioner här på bloggen.

Etiketter: datorer och IT, personligt

Idag kom det fram en körsångarna ur en av kyrkokörerna och frågade: "vad är det här för spektakel?" Spektaklet hette askonsdagsmässa som inledde körövningen.

Från min sida sett var det en helt vanlig veckomässa med korstecknande av aska och en kortare predikan. Allt som allt tog gudstjänsten 40 minuter.

Som konvertit som jag var, var det ett stort steg att bli kristen, men ganska kort tid efteråt frågade jag mig själv flera gånger om det verkligen var ett stort steg. Den kristna tron var inte så märkvärdig eller konstig, inte konstigare än vilken annan livsåskådning som helst. Den kristna tron gav ett sätt att förhålla sig till världen utan att förkrympa den eller människan, snarare tvärtom.

Idag undrar jag om icke-närmandet till religion bara handlar om fördomar, rädsla och historisk bundenhet till vissa (mytiska) ideologiska föreställningar. Jag ser faktiskt inte varför det skall vara så svårt att tro. Vetenskapen eller någon annan föreställning ger ingen heltäckande bild, inte kristen tro heller, men den ger något att hoppas på i en materiell och nästan endimensionell värld.
Jag är kristen, men jag kan inte köpa antiintellektuella resonemang som har med kristendom att göra. Är man kristen skall man tåla kritik, och våga ge kritik utan att ducka. Om det sista argumentet i en fråga blir "så är det bara! det vet ju alla" vill jag verkligen veta hur man resonerar.

Sverige är ett fundamentalistiskt religiöst land på det sättet att det saknar religionen i vardagen.
Jag skriker inte efter en stark missionsiver i landet, men jag vill gärna inbjuda till existentiella samtal, eftersom jag tror att kristen tro skulle ge en extra dimension i ett enkelt samhälle som Sverige.

Etiketter: kyrka och teologi, politik, prästliv

Svenska språket har den fantastiska möjligheten att sätta samman ord på olika sätt. Det är ofta klart i sammanhanget hur sammansättningen skall tolkas.

Igår frågade min son på tre år vad jag hade ätit och nu kastade bort.
Jag: Det var det som vi åt till lunch. Kommer du ihåg vad det var?
Sonen: Kycklingben
Jag: Just det. Nu får katterna det att gnaga på. Tror du att dom vill ha det?
Sonen: Nej, de vill ha ett hundben. (busigt flinande)

En stund efteråt undrade jag om sonen menade ett ben som hundar gillar att gnaga på eller ett ben som sitter/har suttit på en hund.

Etiketter: språk

Jag skrattade så högt efter att ha hört Ulf Wickboms morgonkrönika i SR P1:s Godmorgon, världen!. Herr Wickbom talade om bl. a. marknadsekonomitänkande som övertar privatlivet (lyssna mer här). Han förfasar sig över två ord: livspussel och egentid.

Livspusslet är en lika korkad tanke som balansräkningen. Den som försöker att styra sin familj som ett företag har snart bara kontroll över almanackan. Livet vägrar att lyda.

Egentid innebär att man stänger världen ute. För mig låter det mest som inredningstips för en isoleringscell.

Jag använder inte ordet livspussel, men det händer att jag använder egentid.

Etiketter: politik, vardag

Just nu arbetar jag så mycket jag kan med mitt järnvägsintresse. Om knappt två veckor arrangerar mfÖrSJ sin andra berättarkväll på Lekebergs bibliotek i Fjugesta. Vi visar film och bilder och fångar upp människors historier.

Vår museiförening är en kulturförening, även om det finns ett trevligt rabiat drag i det också: att önska järnvägstrafik tillbaka till Västernärke. Jag har sagt att när jag ärver min första miljard, kronor, pund eller dollar spelar ingen roll, kommer jag att bygga upp järnvägen igen.

Det tar tid att vara ideellt engagerad, men man vinner så mycket sociala kontakter och intresse på det. Och medlemmar får vi. Det bara rasar in... eller lite i alla fall... femton medlemmar är vi allt.

Etiketter: järnväg

Jag ringer alltid regelbundet till en av mina vänner. Jag känner att det är viktigt att vi har kontakt och det finns en hjärtlighet och en glädje från bådas håll.

Idag ringde jag och pratade en halvtimme med honom. Han har nära till skrattet och berättade om sin förändrade livssituation. Han hade nyss fått en son och hur glädjen över sonen hade förändrat livet.

Skönt att glädjen kan upprätthållas med regelbundna kontakter. Jag trivs med att ringa honom varje år.

Etiketter: vänskap, årstider

Usch, vad jag är trött. Den här och den förra veckan är den värsta jag upplevt på många månader, minst fyra 11-timmarsdagar. Sådant tär på mig. Jag vill ha jämn rytm.

På tisdag kommer ytterligare en sådan. Idag skall jag bara skriva en verksamhetsberättelse, predikan och förbereda konfirmandlektionen inför söndag.

Sedan är båda barnen i kraftigt upplösningstillstånd. Ljudnivån är hög och smärtam för oss föräldrar. De är trötta på att gå inne.

Jag hoppas att det händer något spännande snart, som bryter alla mönster.

Etiketter: prästliv, vardag, årstider