en västernärkings bekännelser

Min bror hävdar med bestämdhet och rätta att alla böcker om vägfordon är propaganda. Varför finns det så få seriösa barnböcker om järnvägstrafik och vikten av att åka tåg?

Förutom att han och jag är riktiga järnvägsnördar, är frågan rätt ställd. Hur kommer det sig att den enda gången tåg kommer på tal i en barnbok är det ett ånglok? Ångloken innehåller en nostalgisk komponent, men elloken är vida överlägsna i allt.

Skulle ångloken finnas kvar som drivkraft i dagens järnvägsnät, skulle miljöbovar som kolbrytning och järnvägens underlägsenhet jämfört med den energisnåla vägtrafiken vara heta samtalsämnen. Om nu järnvägen hade funnits kvar pga ineffektiviteten.

Här är för övrigt en lista på andra (barn)böcker om järnväg.

Etiketter: järnväg, politik

Så här kan det se ut när järnvägens säkerhetsordning är satt ur spel... eller inte existerar.

Etiketter: humor, järnväg

Just nu blir jag e-postbombad av brev med dessa inriktningar: min sviktande potens och mitt minimala könsorgan. Lyckligtvis är inte breven personliga, utan olyckliga massutskick.

Breven inleds alltid med något i stil med: "blir du utskrattad i sovrummet?" eller "klarar du bara fem minuter?" Sedan kommer erbjudandet, antingen Viagra eller någon sorts penisförlängning.

Tänk om vardagsreklamen skulle börja med att förödmjuka alla potentiella köpare: "är du för tjock för vanlig mat? Gå med i Viktväktarna" eller "vi har gjort det lättare för även den mest imbecille! Ja just du!"

Någonstans spelar tydligen den här reklamen någon roll. Är man lyckligt gift som jag, kan man prata om sådana här saker utan att man springer iväg och köper piller. Men någon måste väl bli påverkad, eftersom de fortsätter att komma. Mina spam-filter tar bort dessa meddelanden, och jag är glad att slipper läsa dessa förödmjukelser.

Världen är lyckligtvis större än att bli hånad som offer för den rika världens könsdrift.

Etiketter: datorer och IT, politik

Doping (eller dopning) är sportens stora problem. I många fall vet man inte var man skall dra gränsen, när nya mediciner och nya behandlingsmetoder kommer.

Nu har finländskan Kaisa Varis åkt fast... igen! Senaste gången var i längdskid-VM i Val di Fiemme 2003. Hon blev avstängd två år. Hon misslyckades i finska landslaget 2005 och började 2006 med skidskytte och har nu åkt fast.

En av de svenska åkarna ville inte (men gjorde det) gratulera henne då hon vann en tävling för några veckor sedan. Och det finns anledning till det. Kan man acceptera en fuskare? Lögnens svarta andedräkt finns ju kvar då man inte hållit sig till reglerna. Eller skall man bara förlåta och gå vidare?

Etiketter: reflektion, sport

Rätten att vara anonym när man talar med en präst har en stor betydelse. Många konfidenter (latin en som anförtror sig) tycker att anonymiteten ger styrka åt samtalets frihet.

Jag håller med, och upplever samma styrka då jag som präst får vara anonym. I utrymmet mellan mig och konfidenten tar Gud plats på ett mer självklart sätt. Alla masker läggs av. Den tredje personen i samtalet bjuds in då vi slipper att reta oss på kläder, utseende, kroppspråk.

Imorgon skall jag ha en anonym begravning. Jag vet knappt någon om den som skall läggas i Guds famn, men begravningen var viktig för de anhöriga. Det är som att låta den som står emellan tala sitt tydliga språk. Vi präster behöver inte alltid fylla med rätt ord. Anonymiteten kan befria en människa.

Etiketter: prästliv

Vad gör man om man har 1500 hårddiskar liggande hemma?

Det självklara svaret för denna kvinna: domino!
Sorgligt, säger jag. Snacka om att vi har alldeles för mycket tid för alldeles för dumma saker.


Dominos With 1500 Hard Drives

Etiketter: datorer och IT, politik

Nu är jag aktiv student. Sedan några terminer är jag passiv student på Uppsala universitet vid kursen Grekiska B, men jag får se när jag startar. Idag sätter distanskursen "Pedagogik A: Ledarskap, lärande och förändring" igång. Senare i vår startar "Pedagogik A: Projektledarutbildning". Båda kurser ges vid Örebro universitet.

Dess kurser läser jag framför allt för att utveckla min roll som präst. Språkkurser läser jag för att det går av bara farten.

Det skall bli roligt att studera igen och nu något helt annat än teologi och språk. Det är kanske Jämtlandstösen som inspirerat mig?

Etiketter: prästliv, studier

På fredag är det begravning inom familjen. Liksom alla begravningar finns det en anspänning inför den här. Min frus mormor avled tidigt i år efter 68 års äktenskap. Hennes make lever kvar och sörjer sin hustru djupt.

Jag är spänd inför begravningen och tycker liksom de flesta att det skall bli skönt när den är över.

Min frus mormor var noga med att se alla som kom in i hennes hus. God mat och många kaksorter bjöd hon på. Ingen skulle glömmas och inget skulle förfaras. Vi var ofta mätta och nöjda efter att ha varit där. Men hennes kärlek var såklart större än förplägnad.

Det märktes att hon var uppväxen i frikyrklig miljö, men hade inga problem med att vara i vilket samfund som helst. Kärlek var hennes kännetecken och ville omsorg och omtanke om nära och kära.

Giv, O Herre din frid och låt ditt eviga ljus lysa för henne!

Etiketter: personligt

Idag fick jag ett erbjudande jag knappt kan stå emot. Erbjudandet i sig är inte mycket att orda om. Det skulle vem som helst nappa på vid sina sinnens fulla bruk. Men jag har redan en liknande sak och vet inte vad jag skall göra.

Så fort jag såg det, visste jag att tankarna skulle gå runt hela dagen. Det spelar liksom ingen roll. Huvudet maler runt och väntar på att jag skall ta tag i saken.

Jag har börjat göra vissa förberedelser, ringa samtal, ta reda på mer etc. Är det verkligen så bra som det kan visa sig? Jag vill ju vara välgrundad innan jag beslutar mig.

Ambivalent känner jag mig och jag kan inte säga vad det är rätt ut. Tiden får visa.

Hmm, jag tittar på handboll och lämnar saken för idag... (Apropå sport, Björn Ferry tog sin första världscupseger i dag i skidskytte och han åkte härligt starkt. Bra gjort! Min fru vill åka upp till Östersund och se VM, men vi känner ju ingen där som vi kan bo hos... suck!)

Etiketter: personligt, sport

Jämtlandstösen har givit mig en utmärkelse och en utmaning. Hon skriver om min blogg, som hon gillar och tycker är en av hennes "favvisar": "En mycket snygg blogg layoutmässigt sett. Också alltid spännande att läsa. Séra Jónatan skriver även ibland om tåg, och där har vi ett gemensamt intresse."

Jag blir glad och rörd av denna uppmuntran och vill göra som man gör med all glädje: sprida den vidare. Utmärkelsen heter "Du gör min dag" (You make my day award):

Give the award to up to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel so happy about blogland! Let them know by posting a coment in their blog so that they can pass it on. Beware! You may get the award several times!

Min lista är utan inbördes ordning.

• Storasyster i vassen: Miriam är direkt, utan omskrivningar, och väjer inte för att ta upp privata spörsmål som samhälls-, kultur- och kyrkliga frågor.
  
• Hosannas krypin: Hosanna skriver om en annan värld för mig, men det är såsom titeln säger: det kryper in, innanför skinnet, in i själen. Hon ställer livsnära och konkreta frågor.
• Jämtlandstösen skriver vardagsnära och har en glad ton som jag gillar. Bäst är hennes söndagstankar. De är väl sammanfattande, vilket jag inte alltid är så bra på.
• Pierres hjärna är full av tvångsvitsar. Kanske är det så att han lider av denna sjukdom, men det finns ett djupt inre, som han visar i hans många egenkomponerade sånger. Pierre kan konsten att skriva kärnfullt, vilket jag uppskattar.
• Martins bröd koncentrerar sig omkring hembakta bröd. Martin ägnar sig åt bröd i samma utsträckning som jag intresserar mig för verbändelser i klassisk grekiska. Han experimenterar och letar efter hål och goda bröd. Som bakare av vår familjs alla bröd gillar jag denna blogg mycket.
• Prästerik är en driven (evangelisk (tautologi med lutheran?)) lutheran, som engagerar sig i frågor som jag kan vara långt ifrån. Samtidigt gillar jag hans engagemang i äktenskapsfrågor och han skriver glatt om både Etiopien och Eritrea såsom Sörbykyrkans verksamhet.
• Lottas bokblogg tar upp skönlitteratur utifrån ett biblioteksperspektiv, men också som en engagerad fritidsläsare. Hon skriver lidelsefullt om det hon läser. Jag gillar hennes texter (liksom henne själv), men det är ju synd att jag själv inte läser skönlitteratur.
• Bakom "Ibland är det skönt att vara galen" gömmer sig Heléne. Hon skriver livsnära (jag gillar det ordet) och underbart galet om sin vardag. Hennes kamp mot sjukdom och hennes sätt att se på livet ger mig ny kraft att leva.
• Prästflickan är intresserad av många saker som jag också är: teologi, språk, politik, barn för att nämna några. Hon kan bara inte dölja sin personlighet på sin blogg. Bloggen motsvarar hennes ansiktsuttryck på ett underbart sätt.
• Den träningsälskande syster berättar om livets (fysiska) upp- och nedgångar. Jag gillar hennes träningsberättelser som berättar mer om själ än om kropp. Hennes inre liv betecknas nog bäst av bloggens titeln"På väg, alltid på väg".

Nu får du gärna ta över och ge vidare dina uppmuntringar till några bloggare som du gillar.

Etiketter: personligt, reflektion

Nu är den äntligen klar - en uppsats på C-nivå om bloggare. Den är skriven av Jonathan Dahlgren och Caroline Engström vid socionomprogrammet på Göteborgs universitet. Jag är en av informanterna till uppsatsen och intervjun genomfördes via MSN, dvs jag har aldrig träffat författarna öga mot öga vilket var en spännande upplevelse.

Jag tycker att de gjorde ett gott akademiskt arbete som har en stadig föränkring i teorin de arbetade med. Jag deltar gärna i fler sådana här uppsatser. Ladda gärna ned uppsatsen här.

OBS! Ni som försöker gissa det fingerade namnet på mig i en kommentar på min blogg, kommer att få er kommentar raderad, oavsett hur ni gissar. Jag har lovat uppsatsförfattarna att inte röja någon av informanterna.

Etiketter: studier

Återigen har jag fascinerats av Tolkiens berättelser om. Det är som att fångas av verklig historia, att lära sig något nytt om sin egen värld. Samtidigt är det bara fantasi och amsagor.

Men Tolkien fångar mig just av det skälet att han bygger upp sina historier omkring språkvetenskap, etymologier och orduppbyggnad.

Sedan är jag sjukligt förtjust i filmen Härskarringens inledning: "The world has changed. I feel it in the water. I feel it in the earth. I smell it in the air. Much that once was is lost. For none now live who remember it."

Hela denna inledning talar sitt tydliga språk, hur alverna, de odödliga, upplever världens förändring i väntan på att den enda ringen skall komma i dager. Så vackert och så lockande att vilja fortsätta se och veta mer om den värld som Tolkien skapade. Nu skall jag fortsätta att se.

Etiketter: böcker, film, historia

Överläkaren sade åt mig att jag inte har några restriktioner en månad efter operationen. Jag kan styrketräna, cykla, åka rullskidor, jogga, ja vad som helst. Det skall bli underbart att ställa sig på rullskidorna igen nu när det är så mycket... regn. Härlig vinter? NEJ!!

Etiketter: sport, årstider

Min arbetsvecka har ännu inte startat, men de fyra dagarna som ligger framför mig är smockfulla. Jag är trött redan när jag tänker på det. Tisdag och onsdag är arbete både förmiddag, eftermiddag och kväll; inte optimalt och inte som jag brukar arbeta. Men det gick inte att lösa på annat sätt.

Torsdagen ägnar jag åt skrivarbete (församlingsinstruktionen) och läsning som ligger på efterkälken. Fredagen är sorge- och festdag: begravning på förmiddagen och församlingskårsfest på tidiga kvällen.

Jag bär dock med mig en hel del energi från igår: högmässa i Kristinehamns kyrka. Jag sjöng "Upplyft er hjärtan" och prefationen (inledningen till nattvardsbönen). Kyrkan har en enorm efterklang och det kändes bra att möta församlingen, både deras böner och deras blickar då brödet och vinet lyftes upp under orden "gör detta till min åminnelse".

Det är en välsignelse att leda en gudstjänst, inte för att få stå i centrum, utan för att vara så delaktig i det som händer. Jag gillar liturgi, eftersom jag vet vad den betyder. Liturgin har sin tydliga klang genom hela klangkroppen och det är skönt att jag aldrig fastnade för Pastoralinstitutets ord om "att göra det som känns bäst".

Alright veckan, här kommer jag!

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv

Under gårdagens nattvardsgång, kom min snart fyraårige son fram till brödet och vinet. Han fick brödet i handen och sade sedan högt till sin mor: "Jag vill ha blod!" och doppade brödet i vinet.

Etiketter: barn, kyrka och teologi

Medelsvensson dricker 10 l starksprit varje år, ser på tv 3 timmar om dagen och köper julklappar för en summa av 8000 kr. Vem dricker min sprit? Vem ser på tv åt mig? Vem köper alla dessa julklappar jag inte har förmåga att köpa?

Finns det ett annat Sverige, en annan medelsvensson som jag aldrig träffar? Jag möter så många människor som säger likadant som mig. Var är alla översiffror eftersom jag inte lyckas komma upp till den här statistiken?

Etiketter: politik

Idag under ett telefonsamtal blev jag så ställd att jag tystnade i telefonen under en tid som inte är brukligt eller artigt. Jag blev så paff över det jag hörde, eftersom det var första gången jag stötte på det. Lyckligtvis sade jag inte det jag tänkte, nämligen: "hoppsan".

Det är svårt att inte låta tystnaden tala sitt tydliga språk.

Etiketter: prästliv

Jag gillar Västergötland.

Igår körde vi genom hela landskapet (nu talar jag inte om regionen eller länet), från Viskadalen till Vänerstranden vid Gullspångsälven. Flera gånger har jag passerat orter som Skara, Vara, Vårgårda, Falköping, Hjo, Hova, Kinna, Nossebro för att nämna några.

Igår var det i stort sett mörkt hela vägen, men ändå fick jag se Viskadalens slut i närheten av Horred. Det är makalöst vackert. När vi passerade Falköping och Skövde mindes jag sommardagar då solen höll på att gå ned vid Mösseberg och Billingen. De böljande dalarnas ljuvlighet och de vidsträckta slätternas mjuka landskap gjorde stort intryck på mig.

Det enda jag inte gillar med Västergötland är Skaras omnejder. Det är så tråkigt, platt och okuperat ungefär som slätten mellan Örebro och Kumla, eller Lund och Malmö.

Rent historiskt har vi svenskar mycket att tacka det västra götlandet för. I den akademiska historiedisciplinen har det länge krigats om var Sveriges vagga ligger, i Uppland eller Västergötland. Jag lägger mig inte i den diskussionen, men vad skulle vi göra utan Västergötland med dess stormän och kloster. Eriksgatan går ju bl. a. genom Närke, Västergötland, Uppland, för att befästa kungens makt över det tidiga Sverige (En längre diskussion finns i boken Svitjods undergång av bröderna Lindström).

Närke skulle troligtvis inte vara mycket utan Västergötland, varken kulturellt, ekonomiskt eller språkligt, men inte heller utan det uppländska hållet.

Halva den närkingska dialekten har starka drag från västgötskan (t. ex. uttalet av kyrka körka). Men närkingskan har nog bevarats från att helt uppslukas tack vare Närkes starka naturliga gränser på alla sidor: I norr och väster Kilsbergen, i nordost Käglan, i öst Hjälmaren, i sydost Tylöskog, i syd Vättern och i sydväst Tiveden.
Den andra halvan av närkingska har tydliga svealändska drag (västmanländska, sörmländska och uppländska).

Västergötland är härligt, men Närke är lickst!

Etiketter: historia, språk, vardag

Vid kl. 12.35 idag fullbordade hon det verk som hon påbörjat. Jag är förstummad och tårögd! Charlotte Kalla, du har vunnit min längdåkningstv-tittarentusiasm igen. Du är underbar att se!
Må Gud välsigna dig med den sanna kraften och vinnarskallen, så att du må leva ett långt idrottarliv och stärka många (unga) själar i att det går att tro på sig själv! Amen!

Charlotte Kalla utklassade finska Virpi Kuitunen (oerhört duktig och vacker idrottskvinna). Artikeln kommer från finska SVT, dvs YLE... hehe, lite retsam är jag, hehe...

Bilden får ni själv se på svd.se

Etiketter: bön, sport

Det var skönt att sätta sig i bilen och åka mot Grimetons prästgård, Göteborgs stift, Halland, att få koppla av från den långa hemmavaron. I fredags morse åkte familjen och kom hem ikväll.

Vi åt massor av god mat, var avslappnade i en skön, vacker prästgård, barnen lekte och hade i stort sett roligt och de vuxna tog det lugnt och gjorde inga åthävor.

Förutom förut nämnda aktiviteter hände följande andra saker:

• Jag kan inte släppa de nya låneberäkningarna från JAK medlemsbank. Jag räknar och räknar om och en gång räknar om för att lånen skall vara betalda innan 50-årsdagen samtidigt som de inte skall överstiga en månadskostnad på 9000 kr. Till slut märker jag en viss irritation över att jag sitter hukad över datorskärmen, ivrigt räknande. Jag slutar, men vaknar upp på lördagen efter att ha drömt om amorteringar hela morgonen, glad och lycklig, inte kallsvettig.
  
• Min vän kyrkoherden och jag njuter av krigsfilmen Okänd soldat (1958). Filmen inleds i någon märklig buskis-stil, men fortsätter med många dödar och enormt antal stridsvagnsbilder. Kyrkoherden njuter och kommenterar: "Kör ryssarna omkring i tyska stridsvagnar? Vilken usel research!"
• Jag chockar min fru med att uttrycka en stark vilja att åka till Ullared. Hon kan ju inte veta att på Ge-kås parkering ligger Ullareds järnvägsstationshus, men det argumentet tror hon inte på, vilket också stämmer. Efter en snålinhandling av schampo, tvål, klädnypor och annat billigt för husstädning, konstaterar jag ledsamt att järnvägsvagnen framför stationshuset är borta.
• Sonen och husets son finner varandra och leker med jämna mellanrum. Dottern och husets dotter, som är drabbad av feber och vattkoppor leker mer ojämnt. Men dottern räddas av pärlplattor.
• Jag sjunger prefationen i Hunnestads kyrka och njuter av sånger från två skönsjungande flickor i trettonsåldern. Vackra klara röster!

Vi åker hem på 4 timmar och 45 minuter i sträck. Ingen har lust att gå ut och sträcka på sig. Nu är vi hemma och det är skönt att ta rast från vardagen.

Etiketter: personligt, årstider

Jag hittade ett så vackert stycke om nåden i Källor av Olivier Clément att jag måste delge det till er. Z har för övrigt skrivit en kort notis om nåden idag, och Hosanna talar ofta om nåden, såsom jag uppfattar det.

Nåden ligger dold i de döpta i väntan på själens beslut. När människan till fullo har vänt sig till Herren gör den sin närvaro i hjärtat känd genom en outsäglig mildhet, och sedan väntar den återigen på själens vägval. (Diadochos av Fotike) s. 190

Etiketter: kyrka och teologi

Charlotte Kalla - vilken kvinna! Hon spöade verkligen skiten ur världseliten i längdskidor idag. Jag grät, log och njöt. Ett sådant lopp har jag inte sett sedan Gunde Svans dagar.

Nu skall jag andas lugnt och göra något stillsamt.

Etiketter: sport

Sedan lång tid tillbaka lever jag i en tanketorka. Jag tar in mer än det kommer ut. En språkvetare skulle säga att mitt aktiva språk är dött, men det passiva lever i hög utsträckning.

Därför ger jag er två inlägg med kommentarer som gett mycket att tänka på de senaste dagarna:

• Är du ett Guds barn? av Hosanna
  
• Kyrkans gudstjänst - livets tristaste timme? av stillsam

Däremot blir jag inte imponerad av Christer Sturmark, och kommer inte att bli förrän den dag han börjar prata med motståndare istället för att predika över huvudet på dem/oss.

Etiketter: kyrka och teologi