en västernärkings bekännelser

Nu har första veckan på min nya arbete gått och jag är trött, peppad och lite förvirrad. Det är svårt att smälta intryck, men jag har i alla fall förstått mycket mer vad som bör göras och vad som förväntas. Förväntningar är alltid svåra att smälta eftersom de tenderar att flyga högt upp i skyn, medan det som bör göras är lättare att hantera.

Veckan började med funderingar omkring relationen mellan teori och praktik, bön och handling. Det slog mig kraftigt att vi i Svenska kyrkan är så teoretiska. Bön blir sällan handling för att vi inte förstår vad vi ber om. Vi ber och sedan är det bra med. Vi strävar mot en längtan efter frälsning utan att omsätta det i praktik.

Idag hade jag hand om min första gudstjänst, en ekumenisk sådan. Missionspastorn predikade och jag begrep inte riktigt vad den egentligen handlade om. Eller också var den just så som jag menade i förra stycket: vi måste följa Jesus i vårt hjärta, men inte så mycket mer...? Jag förstod inte i alla fall. Det var många lösa trådar som inte knöts samman. Och jag hann inte heller diskutera den med honom.

Nåväl, nu skall jag snart koppla av denna kväll efter en trevlig eftermiddag med vännerna Ranås. Vi njöt av att byta däck på bilarna och äta god mat. På onsdag kommer det viktiga första kyrkorådsmötet att äga rum och då kommer det handla om Visnums församlings framtid.

Etiketter: kyrka och teologi, personligt, prästliv

Heléne har utmanat mig och här kommer svaret.
Här är reglerna:

1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta 7 sanningar om dig själv.
3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg. (Man får utmana till exempel 6 personer, om det skulle tryta.)
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Mina 7 sanningar:

1. Kaffe smakar vidrigt, likaså smör, kakor, tårta, bullar, bakelser, smörgåstårta. Däremot är lasagne, getost och en vällagrad Stilton några av höjdpunkterna i livet. Konjak går också an.
   
2. Jag är allergisk mot uttrycket "jag kan tycka...". Än värre är uttrycket "man kan tycka", om det är uppenbart att den talande pratar om sin egen åsikt. Säg vad du tycker!
3. Jag hittar i Sveriges geografi med hjälp av orternas järnvägsstationer och längs vilken linje de ligger. Mycket praktiskt!
4. Varje församling jag har arbetat i har eller har haft en järnväg. Inte så viktig kunskap, men ack så rolig.
   
   • Stora Mellösa pastorat: Norra Östergötlands järnväg (Örebro-Norrköping)
     
   • Viby församling: Västra stambanan (Stockholm-Göteborg)
     
   • Edsbergs församling: Örebro-Svartå järnväg
   • Visnums församling: Nora Bergslags järnväg (bl. a. Otterbäcken-Strömtorp)
     
     
5. Jag går hellre på gräsmattor än krattade eller asfalterade gångar. Det är mycket mjukare.
6. Jag har inte hört en fantastisk, minnesvärd predikan. Jag väntar ivrigt.
   
7. All musik bör gå i 3/4-takt, så att man känner polska-rytmen. "Stilla natt" har jag glatt gjort om från 6/8 till 3/4. Känn gunget!

Jag utmanar vidare Petter, Syster, Anna-Lotta, Lotta, Pierre, Avslöjad, Pastor Jansson.

Etiketter: humor, järnväg, kyrka och teologi, musik, prästliv

... står en församlingsbo för. Lyckligtvis blev inte jag drabbad, utan en 36-årig vaktmästare:

Du ser oerhört välbevarad ut för att vara 45.

Var annan stans än i kyrkan får man höra sådant?

Etiketter: humor, vardag

Här kommer en allmän utmaning till dig som läsare. Jag utmanar alla som läser detta.

Du som blir utmanad, skriver tre tabun som du vill bryta på din blogg och utmanar i din tur tre nya personer. Skriv på kommentarssidan när du antagit utmaningen.

Utmaningen gäller frågan: Vilka tre (eller flera) tabun skulle du vilja bryta?

Här är min lista.

1. Det svenska artighetstabut
   När jag går i en affär och handlar, träffar jag ofta någon jag känner (till). Vi pratas vid en stund och går sedan var och en på sitt håll och fortsätter handlingsrundan. Vi råkar se varandra i affären igen och sänker blickarna. Hur skall vi våga hälsa på varandra igen?
2. Det politiska korrekthetstabut
   Det finns vissa åsikter som man som god samhällsmedborgare skall ha: man får inte vara för religiös, man skall hålla sig till de etablerade partierna, man skall vara öppen mot alla sexuella inriktningar, man skall inte tjäna för mycket. På något sätt är detta tabu oerhört inkonsekvent: "Lagoma korvar är bäst" som Gösta Ekman sade i sketchen om Centerpartiet som extremparti.
3. Tonårstabut
   Det här tabut gestaltas tydligast av svensk veckotidningsbranschen, skandalpressen och tidningen mama för att bara nämna några. "Det jag mår bra av, mår också andra bra av" är devisen. Man är så oerhört koncentrerade på sig själva att det inte finns andra problem. Den sanna världen visas genom kändisar, mode och förvecklingen mellan dessa två. Det är som om denna värld var för och av tonåringar: "allt som inte rör mig är inte intressant" och "allt ljus på mig". Det är inte så konstigt världen uppfattas som paranoid, då allt centreras omkring individen.

Min lista blev väldigt politiskt, men din utmaning får gärna handla om annat.

Etiketter: humor, politik, vardag

Sonen, 3 år: "Igår bakade jag bullar och mamma hjälpte till."

Etiketter: barn, humor

Jag antar utmaningen från Heléne eftersom hon krävde mig på besked pga min uppnosighet. Utmaningen handlar om att berätta om åtta saker som man inte kommer att göra eller prova på igen eller någonsin göra.

1. Se på romantiska filmer
   Det kryper i kroppen på mig. Jag vet ju hur det går. De får varandra och allt är så himla hemtrevligt. Vägen dit är inte värd att ta på allvar, inte ens om han i sista stund skall fara till sina släktingar vid den ryska forskningsstationen på Antarktis.
   Nej, ge mig ett nackskott eller en härligt olycklig film istället, där allt går åt helvete. Då har man ju i alla fall lite att glädjas åt om något går bra.
2. Lyfta stora saker i märkliga positioner
   Aj, vad ont det gör. Troligtvis är det här som är orsaken till mina diskbråck och ischias-smärta.
3. Ha ansvar för en konfirmandgrupp ensam
   De år detta har hänt har jag varit nära att få tillbaka magkatarren. Det spelar ingen roll om jag har två eller tio komfirmander. Jag vill ha dem tillsammans med någon annan, någon som har ett annat perspektiv på saker och ting.
   
4. Alkoholhaltiga drycker i den mängd att jag blir berusad
   Jag somnar av två glas vin. Jag mår illa snart efter att ha druckit ett glas vin. Det är en omöjlighet och framför allt en onödighet att dricka alkohol. Varför bli full och dum, när jag är nykter och intelligent?
5. Ateism
   Ateismen skadar mig i den utsträckning att den gör mig rädd för att vara ensam. Ateismen handlar inte om självbestämmande eller vetenskapligt bortförklarande, utan om att vara ensam och leva i lögnen att man klarar sig bäst själv. Religionen har den goda föreställningen att vi är flockdjur och behöver trygga invanda mönster för att överleva. Det är gott att vara kristen och jag tänker aldrig mer bli ateist. Dumt är det!
6. Fikatillbehör
   Kaffe, kakor, bullar, smörgåstårta, tårta, smörgåsar med mycket smör på: usch! Varför trycka i sig dessa kaloribomber som dessutom smakar äckligt? Nej, ge mig en härlig frukt, ett glas vatten eller grönt te och en nybakt smörgås.
7. Mångmiljonstäder
   London, Milano, Budapest, Berlin, Athen. Jag har varit där, men var finns charmen? Jag blir ju bara paranoid, rädd för att bli bestulen, evigt hostande av den smutsiga luften. Nej tacka vet jag Trollkarlsklint, Reykjavík eller varför inte Vadstena?
   
8. Den sista får vänta. Jag har många alternativ, men inget som är värt att berätta just nu.
   

Etiketter: personligt

Jag träffade idag den mest ensamma människa jag känner. Samtalet gjorde mig betryckt och jag lyckades inte vara professionell. Jag gick därifrån med en stigande känsla av... ensamhet... eller risken för att själv bli det.

Samtidigt längtar jag ofta efter att vara ensam, och det känns som om jag skulle må bra av det en stund. Min ensamhet skulle ungefär vara som den här människans.

Tänk att det är så kort avstånd mellan god och dålig ensamhet.

Etiketter: personligt, prästliv

Efter arbetet bestämde jag mig för att baka. Det är så skönt att röra ihop saker och det blir goda bröd och efterrätter.
Idag blev det:

1. Citroncheesecake med passionsfrukt
2. Stompa
3. Grötbröd

Jag följer kanske inte riktigt dessa recept, men de är snarlika. På fredagsfikat på den snart före detta arbetsplatsen skall jag bjuda på detta.

Etiketter: personligt, vardag

Att vara anonym har i princip alltid varit möjligt. Med internet är det lättare, även om kontrollmyndigheter efter mycket efterforskande klarar av en hel del (tack gode Gud att de hittade pedofilen som försökte gömma sig bakom en redigerad bild). Men som vanliga internetanvändare har vi svårt att röja identiteter.

Jag personligen har svårt för "åsikt utan ansikte". Jag vill veta med vem jag talar och vem som tycker. Det är ett problem med alla tyckare - tyckare har vi haft i alla tider - men om de är ansiktlösa, vet i alla fall inte jag var jag skall fästa ögonen.

Jag är inte ute efter någon särskild, utan tar upp en av SR P1:s Spanarnas poänger i det senaste programmet. Andelen anonyma insändare på tidningarnas debattsidor ökar.

Vad är vi rädda för? Att stå för åsikten? Hur bygger vi en demokrati med ansiktslösa åsikter? Vem vinner på det i längden? och slutligen en paranoid tanke: Tänk om den ansiktlösa
åsikten endast tillhör lobbygrupper och inte enskilda individer?

Vad tycker ni?

Etiketter: politik

På måndag börjar jag mitt nya arbete i Visnums församling, Kristinehamns pastorat, Karlstads stift. Allt blir så fruktansvärt nytt så att det känns som att bli präst på nytt: ny arbetsplats, nytt arbetssätt, ny ställning i organisationen (distriktspräst med arbetsledaransvar), nya människor, nytt stift. (Den översta bilden är Björneborgs kyrka, den nedre Visnums kyrka).

Jag är pirrig och det skall bli kul.

Samtidigt lämnar jag Edsbergs församling och alla de människor jag har arbetat in mig med; jag lämnar Strängnäs stift och alla de människor, fromhetskulturer och strukturer jag känner till. Det finns inget vankelmod, men lite läskigt är det ju alltid. Å andra sidan är jag ju trygg i mitt sätt att arbeta och det skall mycket till för att rubba mig just nu.

Etiketter: prästliv

Många gånger får Svenska kyrkan 1) skäll och 2) beröm för sin otydliga andliga profil: 1) skäll för att vi bl. a. har omdefinierat missionsbegreppet, avsaknar kyrkotukt och går i dialog med andra så att vi nästan utplånar vår prägel som kyrka, 2) beröm för att vi vågar ta diskussionen i svåra frågor utan att stänga dörrar och mycket mer.

En kyrkas särprägel skall vara att gå ut med evangelium i världen oavsett situation. Vi måste hitta nya vägar då gamla är stängda.

Prästerik hör till en av dem jag känner som vågar formulera sin kritik på ett kraftigt sätt. Hans ständiga käpphäst är att göra Jesus synlig i världen, t. ex. i detta inlägg, där han kritiserar ärkebiskop Anders.

Här tycker jag att ärkebiskopen gör alldeles rätt. Att sätta klimatfrågorna överst på agendan hör till evangeliets tydliga konsekvens av ett kristet liv. Vill vi frälsning för vår värld gäller också den frälsningen vår fysiska omgivning. Vill vi att människor skall må bra av sitt liv, måste också vi våga vara fysiska och vilja världens frälsning.

Samtidigt finns det få människor i Svenska kyrkan som ger "andlig mat". Jag kan själv inte precisera uttrycket, men jag förstår innebörden: Guds ord som verkligen bygger och förnyar varje kristens liv.
Prästerik eftersträvar andlig mat i Svenska kyrkan och det gör jag också, men det går inte att bara vara andlig eller inriktad på det inre för att eftersträva andlighet. Det krävs något mer. Men vad?

Fotnot: uttrycket "andlig mat" stötte jag på första gången då jag gick på Pastoralinstitutet. Det var mig obekant, men jag förstod det med en gång. En studiekamrat använde det om en Lundaprästs predikan. Jag gick dit och lyssnade, men gick därifrån efter några gånger lika hungrig som jag kom.

Etiketter: kyrka och teologi, politik

Tacksägelsedagen brukar inte vara min favoritsöndag, eftersom jag har svårt att finna orden för tacksamhet och lovsång. Jag är liksom inte den naturen.

Dagen inleddes kl.14 med familjegudstjänst i Tångeråsa kyrka. Det blev en plojig, men allvarligt menad festgudstjänst som jag aldrig varit med om förut. Kantorn och församlingsassistenten var i toppform och gjorde underverk med barnkören. Det var verkligen arbetsglädje som spreds till övriga församlingen. Festen fortsatte i församlingshemmet med enormt många kakor, glass och kaffe och saft och folk hade trevligt tillsammans.
Under gudstjänsten kunde jag inte låta bli att ta upp födelsedagssången eftersom jag visste att en av kyrkvärdarna fyllde 40 år. Dessutom gratulerade vi en flicka i barnkören samtidigt.

Mellan gudstjänsterna besökte jag vaktmästaren och hennes man. De hade alldeles nyss köpt en gård och var mäkta stolta. Härligt!

Kvällsgudstjänsten hade samma tema som familjegudstjänsten, höstfest, men här sjöng vuxenkören. Det slår mig att de bara blir bättre och bättre för varje år som går.
Min predikan kändes hel på något sätt och jag var ganska stolt över mig själv. Den handlade om att vår tacksamhet hör samman med trygghet och tillhörighet med en Gud som ser på oss som vänner. Givande och tagande.
Efter gudstjänsten serverades en väldigt god soppa och jag satt bredvid några riktigt skämtsamma personer. En av dem är en av de få som jag känner som inte har el indraget i sitt hus. Men det bekymrar inte honom. han är den gladaste människa jag vet. Han har alltid mungiporna uppåt.

Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv, årstider

Läs detta: Skurandets lov. Det här är humor jag tycker om. Vardagsnära och roligt!

Etiketter: humor

"Grizzly man" är en dokumentärfilm handlar om Timothy Treadwell, en vildhjärna som under tretton somrar bodde i enskilda naturområden i Alaska. Hans drivkraft var att umgås med världens största och farligaste björnar, grizzlybjörnen. Den trettonde sommaren övergick till höst och precis innan han och hans flickvän Amie Huguenard skulle åka hem, blev de attackerade och uppätna av en björn.
Treadwell var varken biolog, etolog eller naturvetare, men hade en enorm kärlek till naturen och passion för att komma naturen och framför allt grizzlybjörnen nära. Hans mantra till björnarna under filmen "Jag älskar dig", sagt som om han talade till ett spädbarn i sin vagn.

Jag såg filmen igår och mår fruktansvärt illa av den. Jag vet inte om jag tycker att det är vacker berättelse, men känslan av att utelämna sig på det sättet utan kunskap om grizzlybjörnarnas beteende och farlighet gör att det bara krumbuktar sig i magen. Dödens närhet blir så påtaglig då filmens människor ingående berättar om hur björnen äter upp Treadwell och hans flickvän. Är vi människor bara kropp?

Naturfilmer blir så påtagliga i det avseendet: äta eller ätas. Just kan jag bara inte riktigt formulera mig mer, men obehagligt var det.

Etiketter: film, personligt

Apropå tidigare inlägg:

I framtiden kommer alla att vara berömda i femton minuter. (Andy Warhol)

Etiketter: datorer och IT

SR P1:s program "Spanarna" lyckas fånga tendenser på ett otroligt sätt. Min lillebror har samma aversion mot "Spanarna" som jag har för "Ring P1". Han tycker att det är för flamsigt.

Men ser man på vad de ser och de säger, prickar de rätt, kanske inte in i framtiden, men i nutiden i alla fall.

Denna vecka blev jag imponerad över Jessica Gedins spaning "underbart är kortfattat". Hon gav (som jag uppfattar det) kraftig kritik åt den alltför enorma informationen som finns på nätet: media gör långa analyser på sina webbplatser och vi översköljs av information.

Hon lyfte fram det positiva med Facebook att det inte finns mycket plats för information människor emellan. Jag kommer ihåg de många gångerna jag har varit tvungen att skriva om mina SMS pga att jag inte lyckats vara tillräckligt kortfattad.

Aldous Huxley och George Orwell har båda skrivit skrämmande politisk science fiction om informationsflöde. Den förre ansåg att vi skulle kommer att drunkna i information, den senare att informationen skulle vara kortfattad och censurerad genom statlig kontroll.

Vi är just hos Huxley, men jag längtar ibland till Orwell. Det kortfattade är bättre att läsa. Det korta är mer precist. För min egen del skall jag sluta skriva långt här och koncentrera mig på det precisa. Vi får se om jag lyckas.

Etiketter: datorer och IT, politik

Idag var jag på kontraktskonvent på den nya arbetsplatsen. Föreläsaren, som gjort en rundresa i Palestina och Israel kallade Israel för "den teokratiska militärdiktaturen".

Nog är jag trött på Israels fasoner mot icke-judar och ockuperade områden, men det hela sades i ett sammanhang om Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission (SKM) som fick det att låta som om det var Svenska kyrkans ställningstagande i den politiska frågan. Det var så onödigt, eftersom sådana uttalanden gör ingen diplomati eller försoning. Jag blev arg; dessutom var jag väldigt trött hela dagen, både fysiskt och intellektuellt.

Etiketter: politik, prästliv

Få program - såväl TV som radio - har jag så svårt för som "Ring P1", ett debattprogram där vem som helst får säga sin åsikt om något aktuellt. Än svårare att lyssna har jag när Täppas Fogelberg står som värd för programmet. "Ring P1" är en god idé, men jag får myror i kroppen när jag hör det.


Idag åkte jag 35 km bil mitt under programtiden. Jag slängde in en skiva, vilken som helst för att slippa höra Täppas och "Ring P1". Ut strömmar Bubbi Morthens, Islands svar på... jag vet inte vem jag skall säga. Han har en härligt djup röst, men lite lagom trevligt darr.

Första gången då jag stötte på honom, var jag 11 år och en isländsk brevvän skickade en kassett med hans musik. Jag blev förtjust och kommer särskilt ihåg en tangomelodi "Strákarnir á Borginni" (pojkarna på hotell Borg (i Reykjavík)). Senare fick jag veta att hotell Borg var ett populärt tillhåll för Reykjavíks homosexuella.

Idag satte jag på skivan "Von" (Hopp). Skivan är ett samarbete mellan karibiska musiker och Bubbi Morthens och blev en av de största försäljningsframgångarna på Ísland med en artist som sjunger på isländska.

Det var skönt att sitta i bilen och glädjas åt den karibiska dansmusiken och Bubbis varma röst. Glad kom jag fram till dopsamtalet. Efter samtalet var "Ring P1" slut och SR P1 fortsatte som vanligt att förgylla tillvaron i min bil.

Etiketter: musik

Jag har länge vetat att jag bara måste ha detta: Monty Python's flying circus alla säsongerna som sänts på TV.
En av mina favoriter är ju "The upper-class twit of the year". Vilken är din?

Etiketter: humor

Idag vill jag tipsa om en långsam spansk film "Los lunes al sol" (Måndagar i solen). En stillsam film om arbetslöshet pga varvsnedläggning i en spansk kuststad. Den var behagligt tragikomisk, även om jag hade svårt för de första fyrtio minutrarna. Den påminner lite om "Brassed off", men även humorn var nedtonad.
Spansk film är ju annars spännande eftersom den innehåller så mycket dialog.

När jag gick från arbetet idag vid kl. 15:30, hade jag varit vaken i tolv och en halv timme. Just nu är jag lite mosig. I natt var jag förtvivlad, men tröstade mig med måndagar i sol.

Etiketter: film, vardag

Som ni nu har märkt har jag mixtrat med färger och storlekar på min blogg. Nu är den första uppdateringen klar: bloggen byter färg utifrån kyrkoårets färger. Sådant tycker jag är kul.

Men jag är inte den förste att göra något sådant. Jag måste bekänna detta: att jag stulit idén från Þjóðkirkjan Íslands. Upphovsmannen är genial och han finns på min blogglänkslista, Árni Svanur Danielsson.

Andra uppdateringen håller jag på att arbeta med, men den kommer att ta längre tid. Tredje uppdateringen finns på utvecklingsstadiet och fjärde i fantasin.

För er som undrar över den lilla duvan som svävar i överkantens högra hörn, är det inget obskyrt hemligt tecken, som ni borde förstå. Jag tecknade den under en osedvanligt tråkig lektion på Pastoralinstitutet i Lund (även kallat Pastis) med den dåvarande rektorn. För mig utstrålar den frid. Jag är särskilt nöjd över duvans ansikte, som tyvärr inte syns. Den har ett behagligt lugn och stillsamhet över ögonen.

Duvan är i övrigt en symbol för den Helige Ande.

Etiketter: datorer och IT

Vid frukosten bläddrade jag i tidningen Fitness. En kvinna frågar hur hon skall börja tävla i bodyfitness. Hon får rådet att höra av sig till Svenska Kroppsskulturförbundet på adressen www.skkf.org, men skriv inte www.skkf.se. Då kommer du fel!

Samma kropp, men så fel.

Jag behöver kanske inte säga att jag skrattade högt vid frukosten.

Etiketter: humor

Sådärja! Nu börjar det ta form, mitt stora projekt att omvandla denna blogg till något nytt. Om några veckor är jag säkert trött på utseendet, men det får vara så här. Bara jag kommer från standardmallarna.

Men det är inte klart. Färger kommer att förändras, ny information kommer att läggas till. Jag måste bara prova och känna hur det fungerar hemma först. Det kommer! Var så säker.

Etiketter: datorer och IT

Varför får jag känslan av att det är mycket finare att vara opersonlig på sin blogg och endast skriva om det som händer runt omkring en? Är det Helle Kleins "personlig, men aldrig privat" som klingar i mitt huvud som det politiskt korrekta för hur man skriver på en blogg?

I vilket fall som helst gör jag som jag vill och bryr mig inte om vad som är rätt eller riktigt. Jag skriver som jag gör.

Etiketter: politik

Efter många dagar med huvudvärk och stillaliggande börjar jag återvända till verkligheten. Jag har inte gjort särskilt mycket, men funderat en hel del mellan sovstunderna och filmtittande. Min käre vän filmrecensenten kom förbi med minst tio filmer. Tack Ulf!

Än så länge har jag bara sett tre, men blivit väldigt besviken på två: "Den bästa av mödrar" (finsk-svenskt drama) och "Sunshine" (engelskspråkig sci-fi).

Idag lever jag och kunde till och med prata i telefon en halvtimme. Jag har lekt och läst med mina barn och jag har luftat hydroforen i pumphuset. Det är fantastiskt. Dessutom börjar ischias-smärtan avta på ett otroligt sätt. En tradera-försäljning håller på att gå med storvinst och jag planerar att köpa en kompressor.

Varför skriva all dessa banaliteter? Jo, för att jag skall förstå att livet är så värdefullt, stort som smått. Vännen i telefonen frågade mig om jag aldrig tänkte på att det kunde ha varit en hjärntumör. "Nej", sade jag, "varken under undersökningen eller i efterhand".

Livet är härligt. Jag skall strax gå och lägga mig för att sova, om några veckor börjar jag på det nya arbetet, min fru är god, vacker och begåvad, likaså mina barn. Hm... det är fint.

Etiketter: barn, personligt, vardag

Käre läsare!
Vilken adress är lättast att komma ihåg?

1. http://typ.nu/blogg
2. http://blogg.typ.nu

Etiketter: datorer och IT