en västernärkings bekännelser

Jag håller fullständigt med SVT:s Peter Häggström i hans analys över damernas teknik i tresteg: den är ofullständig, Många hoppare i världseliten klarar inte tekniken särskilt bra, utan är omskolade längdhoppare. De hoppar med två långa hopp, det första och det sista med ett kortare steg emellan. Ryskan Tatiana Lebedeva är den som visar detta.

Därför var det väldigt roligt - säger jag som gammal trestegshoppare - att en god teknik vann över fart och kraft. Kubanskan Yargelis Savigne vann tävlingen med ett fantastiskt hopp på 15,28 m.

SVT:s kommentatorer funderade på varför trestegsvärldsrekordet inte har haft samma brutala världsrekordutveckling som de andra "nya" damgrenarna som slägga, 3000 m hinder och stavhopp. Svaret är enkelt: tekniken är för dålig.

Etiketter: sport

Jag har aldrig gillat Lunarstorm, Facebook eller liknande och tänker härmed säga upp alla dessa konton. Det enda jag behåller är Flickr. Räcker det inte med att vara online på MSN, ICQ, Yahoo!, AIM i stort sett hela tiden?
Facebook var en riktig besvikelse. Så tråkig hemsida, så trista funktioner. Då är definitivt en arbetslagsträff roligare.

Alltid lär man sig något nytt! I min sökning av olika saker på Wikipedia upptäcker jag språket võro, en estnisk dialekt eller eget språk i sydöstra Estland.
De övriga finsk-ugriska språken hade jag hygglig koll på, men det här var något nytt.

Av någon anledning är jag väldigt Norden-centrerad. Jag har litet intresse av andra sidan jordklotet och dess språk, även om sanskrit-intresset håller på att slå ut i blom.
Jag anser att de nordiska länderna skulle skapa en egen union, istället för EU, tillsammans med de baltiska staterna och eventuellt Polen. Man var på gång under 1980-talet att göra något liknande, men det fanns många saker som stod i vägen då.

Men EU är inte ett evighetsprojekt, och en union med Norge, Finland, Danmark, Färöarna (jag räknar dem som eget land, inte dansk koloni), Island, Estland, Lettland, Litauen. Jag hoppas att Finland återigen får erbjudandet av Ryssland att köpa tillbaka Karelen, som också skulle ingå i unionen.

Võro skulle bli ett av de minoritetsspråken inom unionen, men minoriteter berikar majoriteterna.

Etiketter: politik, språk

Spanarna på SR P1 bidrog med en ny tolkning av Herrens bön (Pater Noster/Fader vår/Vår Fader) i fredags. Jessica Gedin talade om skuld till salu och i och med det togs Herrens bön upp.

Raden "förlåt oss oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss" tolkades att vi ber Gud att Gud skall förlåta oss såsom Gud ser att vi förlåter varandra. De menade att Gud och människa gör ett kontrakt: Gud förlåter oss och vi förlåter dem vi har brutit mot.

Jag är inte direkt övertygad av tolkningen, eftersom jag tror att Gud står för det nydanande, nyskapande och lär människan hur vi skall bli mer lika Gud... eller hur människan skall bli såsom det var tänkt att vi skulle vara.

Kan människan lära Gud något nytt? Ja, poängen med inkarnationen ligger på ett sätt i att Gud lär sig något nytt. Åtminstone får Gud full insyn i brottet mot Gud, då Jesus tar på sig döden. Gud lär sig att livet inte längre finns.

Etiketter: kyrka och teologi

Erica Mårtensson sprang semifinal på 400 m häck i går. Den fd längdhopperskan Erica Johansson kommenterade syrligt i TV att hennes insats inte var så lysande som kommentatorn ville framställa. Erica Mårtensson har inte varit en talang i unga år; hon har arbetat sig stenhårt fram till resultat.

En annan svensk, Carolina Klüft vann sin gren sjukamp och har visserligen kämpat för sina resultat, men har en gudabenådad talang. Hon har vunnit tre VM-guld och är bara 24 år.

Det fick mig att tänka till. Är en människa statisk eller dynamisk, dvs finns det redan platser som vi har att fylla utan större ansträngning eller måste vi förändra oss kraftigt för att fylla platsen? De människor som inte når framgång med vad det än månde vara, är de bara på fel plats eller arbetar de för lite för att passa in?

I affärsvärlden finns liknande exempel. Jonas Birgersson med Framfab hade ett flyt, då han med sina visioner kastade sig in i branschen i rätt ögonblick.

Jag vill egentligen inte ha mitt eget svar, utan vill mest veta hur ni andra tänker.

Etiketter: personligt

Släggfinalen i friidrotts-VM i Osaka var en höjdare. Sju resultat över 80 meter och en fantastisk insats av vinnaren Tsikhan som knappt tog sig till de tre sista finalomgångarna. Sedan slog han till i sista omgången med 83,63 m. Otroligt!

Intervjun med finaljapanen Koji Murofushi var en trevlig historia. Inte bara det att han är väldigt stilig (jag hoppas att min fru får se detta :)), han var väldigt trevlig i intervjun med den svenska journalisten. Han kom sexa.

Etiketter: sport

Jag gråter sällan, men när de små nationerna i stora mästerskap visar sig, då kommer tårarna. Jag tycker att det är fantastiskt att de vågar skicka personer som följer Pierre de Coubertins slogan för de olympiska spelen. Den borde gälla för alla tävlingar: "Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl."

Idag följde jag med spänning Fatima Mohammadi på försöken på 100 m damer. Hon representerade Afghanistan. Hon hade en huvudduk med paljetter. Hon sprang på den föga imponerande tiden 16,17, men uj, vad hon sprang. Jag är mer imponerad av henne än Christine Arron och de snabba amerikanskorna.

Jag önskar fler modiga kvinnor och män som visar vikten av att våga än att vinna.

Etiketter: sport, vardag

Jag har lagt in alla tal jag har hållit i en databas på min hemsida. Databasen är än så länge inte tillgänglig för allmänheten, men det kommer den att bli. Till dags dato har jag sparat så här många tal:

typ	antal
beredelseord	5
doptal	7
förbön	3
griftetal	57
hyllningstal	1
konfirmationstal	4
nationaldagstal	1
predikan	100
skolavslutning	1
valborgstal	3
vigseltal	41

Summa 223 tal
Några kommentarer: I början skrev jag nya doptal, men det har jag slutat med. Jag kör på improvisation numera. Doptalen brukar vara ganska korta och uppehålla sig om Guds nåd. Beredelseord är något jag vill skriva, men glömmer tyvärr bort att göra något av. Förböner skriver jag sällan.

Jag är ganska nöjd över vad jag åstadkommit på mina snart sju år som präst. En del tal är tyvärr försvunna pga datorinstallationer. Sånt är livet.

Etiketter: prästliv

Förut använde jag ASP, Active Server Pages när jag skulle anropa information från min databas. Men jag upptäckte ganska snart att ASP var både dyrare och svårare att hantera än PHP. På bara några månader har jag halverat mina webbserverkostnader, då jag bytte till PHP.

Problemet är bara att jag inte kan PHP till fullo ännu. Mycket att lära, men det börjar gå an. Min frus databas har jag nu konverterat från ASP och Access till PHP och MySQL. Sidan http://typ.nu/ale är inte vacker, men informativ för bibliotekarier utan informationssökningsvana på nätet.

Nu sitter jag och lär mig själv. Det går långsamt, men jag lär mig från grunden. Min lillebror kan hjälpa mig om jag skulle få problem, han kan.

Etiketter: språk

Förutom att vädret är skönt, mår jag bättre idag än på många veckor. Jag vaknade imorse och upplevde att sjukgymnastens behandling hade tagit. Och det håller i sig.
Visserligen käkar jag massor av tabletter fortfarande, men det här är en helt annan känsla. Det kanske vänder.

Etiketter: personligt

Nu har jag blivit utmanad av Jämtlandstösen (jag undrar vem hon är, jag bläddrar ivrigt i matrikeln, men hittar inte henne) att ta fram mina bästa psalmer.
Hon citerar:

Psalmens text ska vara så bra att den klarar sig utmärkt på egen hand, och samma sak ska gälla för musiken. Psalmens melodi ska alltså vara så vacker att den klara sig på egen hand utan text. Det ska dessutom vara så att när text och musik vävs samman uppstår helhetens magi. Helheten blir större än summan av delarna. Det ska kännas så stort att en riktig hedning börjar undra om Gud ändå inte finns!

Jag tror alla psalmer innehåller ett uns av Guds existens, men jag väljer psalmer som går direkt in i hjärtat på mig.

Psalm 74 Du som gick före oss Med Sven-Erik Bäcks atonala melodi har jag retat varje kantor i min väg eftersom den är lite klurig att sjunga som församlingssång... tycker de. Lär man sig melodin, är den underbar. Den sjungs framför allt i min favoritkyrkoårstid, fastan. Sven-Erik Bäcks melodier är inte lätta, men Sv. Ps. 450 "Vaka med mig" är en som har ett drag av sjungbarhet i sig.
Åter till 74: texten av Olov Hartman, en stor man i svenskt kyrkoliv talar ett nutida språk, men som skulle kunna vara möjlig hos de grekiska kyrkofäderna. Jag gillar särskilt vers 1: "hjälp oss att finna dig, Herre, i mörkret".

Psalm 232 Frälsare, du som äger läkedomen Jag har aldrig sjungit denna psalm. Den är svår, men den gick rätt in i hjärtat genom sin dubbelhet i texten (vers 2:"kan jag ej skynda med den heta glädje ... dock ropa i förtvivlan högt ditt namn"). Jag hörde min kantor sjunga den under en gudstjänst och det var ljuv musik. Liksom många melodier av Oskar Lindberg har också denna tydliga rötter i svensk mollfolkmusikstradition (högt prisad av mig). Britt Gerda Hallqvist står för den svenska tolkningen från danskan.

Psalm 496 Morgonens rodnad över bergen brinner En gregoriansk hymnmelodi får avsluta min önskelista. Gregorianiken ligger mig varmt om hjärtat. Melismen som inleder de två första raderna på varje vers betonar texten så fint. När det gäller texten tycker jag att vers 2 är bäst. Den visar på Guds gåva och kärlek på ett oerhört kravlöst sätt, men ändå så stort.

Nå! Det var mina tre. Utmaningen går vidare till... Storasyster i vassen.

Etiketter: kyrka och teologi, musik, prästliv

Jag behöver inte överdriva, men den 21 augusti har nog varit min värsta dag hittills i mitt liv. Det där kan man ju säga, men så länge om mitt minne sträcker sig, vet jag ingen annan dag som jag har velat att den skall ta slut snabbare än den 21 augusti.

Jag vaknade 4:34 men en kolossal värk i kroppen och ett illamående som om det var dags, men inte riktigt. Jag steg upp - eller rättare sagt - jag hasade mig upp, tog mina tabletter, lade mig i den positionen som smärtar minst, lad emin hand på min fru och somnade ganska snart.

Väckarklockan väcker mig 6:59 (jag gillar inte jämna tal) och jag ger barnen frukost. Så långt går allt bra. Iväg till dagmamman och arbetet. Förmiddagen går skapligt. Jag väntar på att läkaren skall ringa på eftermiddagen och meddela undersökningsresultatet.

I söndags tog en av mina tre tablettsorter slut. Idag började frånvaron av dem jävlas på riktigt. Jag var konstant illamående från middag till halvnio på kvällen. Jag var dåsig, avslagen, deprimerad hela eftermiddagen. Inte ens Star Trek Enterprise fick igång mig (just nu romansen mellan T'Pol och Trip).
VId halvfem ger jag upp. Jag ringer upp vårdcentralen och ber läkaren ringa mig. Han är stressad och ger en del av resultatet, men glömmer att skriva ut den tredje sortens tabletter. Förtvivlad ringer jag jourvårdcentralen i Örebro som konstaterar att de inte skriver ut recept, om det inte gällde insulin och livshotande medicin. Jag gråter och de ger faktiskt med sig. Min fru slänger sig i väg till Fjugesta och köper dem.

Nu var jag utmattad, illamående, värkande, dåsig, ledsen, skitarg och lite mer. Nu är jag lugn, men matt. Sencha-teet står bredvid mig. Den nyköpta konjaken är uppslagen i ett konjaksglas.

Med posten i dag kom mina efterlängtade serietidningar, som jag köpt på Tradera: Pondus. Det var dem som räddade mig. Igår på SR P1 Vetenskapsradion sade de att humor räddar och förlänger liv. Det gör det. Trots all kroppslig utmattning kunde jag inte annat än att garva högt när jag läste Joakim Lindengrens fantastiska serie om Svenska småbil- och rusdrycksförbundets konsultuppdrag för att dra ned Systembolagets försäljningssiffror.

Adjö den 21 augusti 2007. Låt du vila i frid i väntan på bättre dagar.

Etiketter: humor, personligt, vardag

Som vanligt bläddrar jag i en serietidning, när jag måste äta själv. Det har slagit mig många gånger att de flesta serieskaparna, både i Europa och i resten av världen har varit väldigt högerkritiska. Jag kan faktiskt inte minnas att jag läst en serie som hyllat nyliberalism eller någon annan högerinriktad politisk ideologi.

I förlängningen begriper jag inte riktigt om vår regering i dag kan föra en strikt borgelig kulturpolitik med fria marknadskrafter och liknande. Hur går det ihop? Förklara gärna för mig.

På samma sätt kan jag inte förstå hur vänsterpolitik i Europa kan stödja globala företags strävanden att bli värdsledande.

Människan bygger på paradoxer, men hur går det till?

Etiketter: politik

Ibland går jag på det dumma i att göra tester. Nu är det stillsam som lockat mig att göra ett. Resultatet ser ni här:

You scored as Roman Catholic, You are Roman Catholic. Church tradition and ecclesial authority are hugely important, and the most important part of worship for you is mass. As the Mother of God, Mary is important in your theology, and as the communion of saints includes the living and the dead, you can also ask the saints to intercede for you. Roman Catholic 89% Evangelical Holiness/Wesleyan 79% Neo orthodox 75% Emergent/Postmodern 61% Charismatic/Pentecostal 57% Reformed Evangelical 43% Classical Liberal 43% Modern Liberal 25% Fundamentalist 18% What's your theological worldview? created with QuizFarm.com

Etiketter: kyrka och teologi

Idag hände det.

Vi hade just avslutat en begravning i kyrkan. Kistan hade burits in i likbilen för att jordfästas på en annan kyrkogården. Jag lade mig närmast bakom med min bil.

Efter tre km färd åker plötsligt bakluckan upp på likbilen och chauffören märker ingenting. Under 500 m tutar jag och blinkar som en tok för att göra honom uppmärksam. Först tror han att vi tappat den övriga kortegen av bilar. Efter en stund begriper han att han skall stanna.

Vid kyrkan hade han, med hänsyn till de anhöriga som stod bredvid, inte smällt igen bakluckan ordentligt. När luckan åkte upp såg jag att övriga bilar bakom mig saktade farten för att slippa åsynen av den pinsamma händelsen.

Lyckligtvis ramlade ingenting ur bilen under färden med öppen lucka. Men ni får gissa om jag var nervös att luckan skulle åka upp på E18/E20 genom Örebro.

Etiketter: prästliv

För några månader sedan var jag och min fru på en äktenskapskurs enligt PREP-metoden. Väldigt spännande! I den nämndes fyra varningssignaler som kan ske inom ett förhållande: negativa tolkningar, upptrappning, nedvärderande och tillbakadragande.
Exempel på negativa tolkning: en par pratar om den kommande semestern.
Hon: Jag vill att vi är hos mina föräldrar.
Han: Jag vill att vi skall åka till södra Europa.
Hon (upprörd): Så du tycker inte om mina föräldrar?!?

Idag var jag med om en sådan situation. Det var en utbildad människokännare som fällde kommentaren, då jag berättade att de med ischias-besvär har ofta väldigt ont: "Så det är synd om dig jämt?" Jag baxnade och gör det fortfarande. Och jag är fortfarande upprörd.

Etiketter: personligt

Ännu en gång skall jag ha hand om en begravning för en ungkarl, som varit sambo med en änka. Det som slår mig så ofta är att dessa ungkarlar aldrig någonsin varit gifta eller förlovade, men de har förgyllt änkans sista år i livet genom att vara kärleksfulla som ingen annan.
Det här är inte första gången jag har varit med om det.

Jag blir rörd av historien. Jag ser hur barnen till änkan återgäldar engagemang på denna man, som också har flödat över i kärlek till sin döda sambos barn.

Är det så att män bara blir bättre om de får lagras sjuttio år innan de används i ett förhållande? Då måste jag vara ett skräckexempel att leva med...

Etiketter: prästliv

Jag vet att det finns människor som förfasar sig när prästen klipper gräset på en söndag. Är man landsbygdspräst finns det dock förlåtelse. Är det fint väder på en söndag finns det ingen bonde i Sverige som inte skulle ge sig ut att skörda i augusti. Dagens tema var trots allt om nåden.

Idag har jag klippt gräset. Visserligen var det fuktigt i luften och regnet väntade. Men vad skönt det var att komma in efteråt, äta mat och upptäcka spöregnet utanför. Det är behagligt.

Jag hittade en gammal trevlig skiva, som jag inte hört på länge och njöt i fulla drag: De lyckliga kompisarna, "Sagoland".

Idag har jag i övrigt vilat, skrivit predikan, firat friluftsgudstjänst och småstädat. På onsdag får vi se vad mina nya förhållningsorder blir när det gäller ryggen.

Etiketter: musik, prästliv

Det händer då och då att jag får höra människoöden som är så nattsvarta, att den värsta skräckfilmen känns som Molly Mus. Det hände för några dagar sedan och det kryper i hela kroppen.

Jag vill bara gå någon annanstans. Jag blir arg och ledsen och förtvivlad. Allt hopp är ute. Till och med det hopp man själv känner inför enkla saker försvinner.

Ibland räcker det med att bara säga det här så blir det lättare. Men det tar en stund... alltför lång stund.

Etiketter: personligt, prästliv

Till tionde söndagen efter trefaldighet är det alldeles för lätt att hitta psalmer. Temat är nådens gåvor. Här är mina förslag: 210, 217, 231, 235, 236, 238, 285.
Fyll gärna på!

Etiketter: kyrka och teologi, musik, prästliv

Här skall ni få ett tips till sommarens sista friluftsgudstjänst.
Min körledare kom en gång på då hon låg i Svartåns sköna vatten att psalm 230 i Den svenska psalmboken passar perfekt till melodin "Jopp hejdi". Vers ett blir så här:

Klippa, du som brast för mig, jopp hejdi, jopp hejda,
låt mig gömma mig i dig, jopp hejdi hejda.
Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, O Guds lamm,
Låt det bli en dubbel bot, jopp hejdi, jopp hejda,
för min synd och lagens hot, jopp hejdi hejda.

Etiketter: humor, kyrka och teologi, musik

Nu vet jag vad min smärta beror på: diskbråck. Det kom ett brev från vårdcentralen, och när min läkare kommer tillbaka från semester, får jag reda på vad som kommer att hända med mitt liv, operation eller inte.

Sjukgymnasten förbjöd mig att motionera under en veckas tid. Synd och ledsamt, eftersom jag nu har cyklat in till Örebro (ca 20 km enkel väg) och tillbaka två gånger inom loppet av en vecka. Idag fanns flåset där och jag kände mig nöjd. Men nu är det ryggläge en vecka, då jag inte arbetar.

I all bedrövelse kom filmkritikerns fru förbi med Star Trek Enterprise säsongerna 2-4. Nu vet jag vad jag kan göra när jag vilar, hehe.

Etiketter: personligt, vardag

Det var en stund sedan jag byggde en dator. Här är ett tips från Kalifornien som borde falla vilken storsäljare av datorer i smaken: Läs här

Jag undrar när Apple kommer med sin första iBeaver.

Etiketter: humor

Danmark är för övrigt ett föregångsland när det gäller cyklar. Jag är imponerad över alla deras cykelbanor, deras upprätthållande av cykeltrafikregler och -teckengivande. Det är fascinerande att cykla i Köpenhamn. De gör allt som NTF lärde mig som mellanstadiebarn, men aldrig tillämpade i Fjugesta.

När jag letade cyklar hittade jag denna sida, Firmacyklen. Ett företag som säljer cyklar till företag för att de skall lämna bilen och få bl. a. bättre kondition. Det är annat än det svenska tjänstebilstjafset.

Etiketter: politik

Igår var jag och tittade på en cykel som jag bara vill köpa. Kedjelös, kardanaxeldriven, lättvikt, stilren.

Märket är danskt och heter Biomega Copenhagen och säljs ny på en enda plats i Sverige. Skulle någon en sådan här begagnad, tveka inte att höra av er till mig. Den kostar 10000 kr ny.

Etiketter: personligt, vardag

Det här är så bra.

Faktum är att jag kände en av killarna, den som har ljusbrun skinnjacka och mörkt hår och mustasch. Typ "Jag mötte Lassie".

Det skall finnas ett klipp från en grammisgala när dessa sex spelade något liknande i en folkvagnsbubbla. Troligtvis samma grammisgala då de nominerades för den här filmen. Någon som vet?

Etiketter: humor, musik

Det kan inte sägas för få gånger: Pondus är serien som får mig att gapskratta. Den är fantastisk!

Det sägs att humor fungerar då vi känner igen oss själv. Hepp! Läs Pondus, där har ni Jonatan!

Etiketter: humor

Ordet helig används ofta i kyrkan, men vad menar vi egentligen med det?

Anledningen till att jag började fundera på ordet var en resa i sommar. Jag var på dop. En vän hade fått sitt första barn och jag var bjuden. Som vanligt (nej, jag överdriver inte) pratade prästen alldeles för mycket utöver handboken. Hon förklarade varje moment i gudstjänsten och jag hann aldrig sjunka in, bli stilla, be eller glädjas över det stora med Gud och det stora med Guds omsorg om dopkandidaten, det lilla barnet.

Istället kom ett mängd ord, obeskrivliga och märkliga metaforer, symboler och bilder. Det var som om ikonen aldrig nådde in till Guds hjärta, utan stannade på ytan.

Ändå är jag övertygad att barnet omslöts av Guds närhet och helighet, trots alla orden som var i vägen för min egen fördjupning.

Senare samma vecka kom jag fram till en anslagstavla för en församling inom Svenska kyrkan. Där stod: "Den heliga mässan". Var detta något specifikt för just denna församling att här är mässan helig? Nej, så klart inte. Men församlingen ville poängtera att mässan är helig, inte bara för dem, utan i allmänhet. Något händer där som inte händer någon annan stans.

Själv vill jag att gudstjänsten skall firas så att människor kan känna den där heligheten, en liten stöt av himlens härlighet. Jag visar det genom att använda bugningar, korstecken, liturgisk sång, allvar och glädje i mitt ansikte och kroppsspråk. I en del av detta låter jag inget förfaras utan äter upp bröd och dricker upp vin som konsekrerats och blivit över.

Någon gång skulle jag kunna låta mig kommentera en gudstjänst, men inte alltid. Inte ens i ett dop där hela skaran är kyrkoovana gör jag det. Jag tror att det finns en styrka i orden och vill också visa det.

För mig är helig något avskilt, men framför allt något glädjefyllt och till bredden innehållsrikt. Inget kan förfaras av det heliga, ty det har sin mening att fylla livet med närvaro.

Det heliga bestämmer jag inte heller över på ett sätt. Dop och nattvard är därför att Gud vill vara där. Men mina böner hjälper mig att vara där Gud är. Bönerna är församlingens rop till en Gud som redan är... där.

Då behövs inte förklaringar, i alla fall inte vid det tillfället. Det kan komma en annan gång.

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv

Just nu arbetar jag med att göra ett församlingsblad. Jag redigerar, bearbetar bilder, typograferar och klipper och klistrar. Det är roligt, men både tidsödande och lite mekaniskt.

Sedan 1998 har jag drivit en enskild firma, Ordbild Edlunds trycksaksproduktion med särskild inriktning på att göra tidningar åt församlingar i Svenska kyrkan. För tillfället har jag inte så mycket arbete, men strävar efter att skaffa mer. Jag har ju så att jag klarar mig. Jag gör det inte för pengarna, utan för att ha en annan kompetens och för att jag vill.

Jag har sett massor av bilder. Idag fick jag två fulla CD-skivor med högupplösta bilder från ett jubileum. Ansikten, ansikten och ansikten.
Jag slutar aldrig att fascineras av variationen. "All musik är bra live" hävdar jag, och det gäller också människors ansikten. Jag tröttas snabbt av katalogers stylade och retuscherade bilder, men bilder från verkligheten är otroligt inspirerande. Tänk att Gud har fått till alla dessa utseenden, trots att det är så liten yta som ett ansikte är.

Etiketter: personligt, typografi

Igår passerade vi den fantastiska lilla stationen Hultanäs längs smalspåret Växjö-Västervik. Det är som en nostalgisk återblick i vardagen 60 år tillbaka i tiden och jag blir alldeles salig. Närheten till människorna, små miljöer, det inte så rigorösa säkerhetssystemen etc.
När jag ser en modern järnväg, är den oftast rejält ballasterad med stängsel. Det finns en klinisk distans mellan tåg och betraktare.

Hultanäs bjuder på närheten. Det lilla tåget som går genom den lilla orten och tar upp de människor som önskar åka med. Plåtstinsar och små perronger för små människor som inte behöver internetuppkoppling och 1 klass på tåget.

För mig är tåget och framför allt stationerna en äldre version av internet: en världsvitt nät av kontakt mellan människor. Man gick ned till stationen (den dåtida servern) för att se människor komma och gå. Nu är allt detta utbytt av chatsidor, communities, bloggar och annat.

Det är skönt att semestern öppnar ögonen för mig och får mig att blicka tillbaka och stilla mig.

I övrigt har jag haft den bästa dagen på länge idag. Jag har cyklat mellan Örebro och hemmet fram (ca 42 km) och tillbaka för att göra en magnetkameraundersökning. Efter två timmars sömn, vaknade jag upp nästan smärtfri och har så förblivit ända tills nu. Det är otroligt skönt.

Etiketter: järnväg, nostalgi, årstider

Igår passerade jag Grönskåra, en by i Småland med den fantastiska slogan: "Hade du bott här, hade du varit hemma nu".
Den slår nästan, men bara nästan Vingåkers: "En promille kan inte ha fel", dvs en promille av Sveriges befolkning bor i rätt kommun, Vingåkers kommun.

Etiketter: humor