en västernärkings bekännelser

Idag har Pierre visat mig en härlig rullskiderunda genom norra Kalmar, närmare bestämt Värsnäs och genom en golfbana. Han satte upp en hiskelig fart på cykeln och jag efter. Jag är väl inte sämre än att jag hänger med. Några gånger körde jag faktiskt om honom, så jag får skylla mig själv.

För er som inte kört rullskidor kan jag säga att hastigheten för en motionär är något fortare än en joggare och lite långsammare än en vardagscyklist. När Pierre drog på var jag alltså dåraktig som följde efter.

Fort gick det. 14 km på en timme. Jag var nästan utschasad efteråt, men ändå fast besluten att åka imorgon. Samma runda, men kanske inte samma hastighet.

Pierre cyklade med min vattenflaska. Vid ett tillfälle behövde jag dricka. Istället för att be honom att ta flaskan efter drickspausen försökte jag att rulla och kasta in flaskan i cykelkorgen. Totalmiss, flaskan åkte ned i det vattenfyllda diket. Pierre dök och kom efter mig efter en minut, men lyckligtvis torr.

Det är märkligt med bilister som möter en rullskideåkare. Jag vet att jag räknas som gångtrafikant och håller mig på vänster sida av vägen. Men det gör tydligen inte bilister; vissa försöker vänta ut mig tills jag byter sida, vilket aldrig sker. Ofta känns som om de skall köra på mig, men de flyttar sig motvilligt.
Detta händer alltid i södra Sverige, medan Mälardalen har mer vana av galna motionärer.

Imorgon skall jag vänja Kalmar vid det nya fenomenet. Men jag såg faktiskt en motionskollega ikväll. Han och jag får kämpa tillsammans.

Etiketter: vardag

Efter sex dagars välbehövlig ensamhet kom familjen hem igen. Det var precis lagom. Jag började tröttna på ensamheten och det var skönt att se dem igen.

Idag har vi varit på Sagas dop. Efter ett kort dopfika begav vi oss till Kalmar och familjen Falk. Fem timmar i bilen och nu äntligen framme. Våra barn fann varandra snabbt. Allt gick bara bra.

Jag var rädd att jag inte skulle klara av en lång bilfärd pga smärtan, men det gick fint. Många tabletter och så var jag i toppform. Morgonen började däremot med en smärtsamt uppvaknande vid 6.20 och den smärtan varade till 8.00. Det tog alltså drygt en och en halv timme innan tabletterna verkade. Huvva!

Nu sitter jag och funderar på hur morgonen skall bli i ett nytt hus. Jag får väl surfa in på min väns hemsida, om allt blir för långtråkigt kl. 6 på morgonen när jag är ensam med smärtan.

Etiketter: barn, kyrka och teologi, vardag

Jag har läst en bok, en skönlitterär för en gångs skull. Jag älskar böcker som är vemodiga.
"Smärtans ministerium" av Dubravka Ugresic handlar om en invandrad kvinna från forna Jugoslavien som beskriver sitt nya hemland Holland och sin relation till sitt gamla, det som inte längre finns.

Känslan att vara hemma, men ändå inte, gestaltar den här boken. Den känslan påminner en hel del om Camus' "Främlingen". Min upplevelse av "Främlingen" har jag burit med mig sedan jag läste den som femtonåring.

Det var skönt att nostalgiskt återvända till den känslan, att söka och leta och att känna sig delvis hemma, men också distansierad, betraktande.

Är det inte så att vi kristna också finns i två länder samtidigt: det jordiska och det himmelska? Jag hoppas att himlen är utan vemodig eftersmak.

Etiketter: kyrka och teologi, nostalgi, personligt

Det fulaste typsnittet som gjorts är Comic Sans från Microsoft. Det irriterar mig kraftigt att folk använder det som ett "roligt" typsnitt för att det skall se lite busigt och barnvänligt ut. Jag tycker att det ser oprofessionellt och barnsligt ut (på ett negativt sätt).

Därför blir jag glad när jag ser att det finns människor som aktivt motarbetar Comic Sans, som dessa.

Välj istället det klassiska Times eller varför inte det vackra Sabon, en av mina favoriter.

De flesta typsnitt kan användas beroende radavstånd, teckenavstånd och grad, men detta gäller inte Comic Sans.

Etiketter: personligt, typografi

Igår var jag på Fjugesta Järn och färg, en av de affärer jag oftast besöker, ibland tre-fyra gånger i veckan. Följande samtal spelas upp framför mina ögon mellan pappa och son.

Son: En så'n vill jag ha!
Pappa: Det vill du inte alls!
Son: Det vill jag visst. Kan vi inte köpa en så'n?
Pappa: Nej, jag vet vad du vill ha. Och vi skall inte köpa en så'n.
Son: Det vet du inte alls. Jag vill ha så'n.
Pappa: Nej, det vill du inte. Håll käften nu!

Det är vid sådana ögonblick jag blir mer än heligt förbannad. Hur kan man säga så till sitt barn?

Tänk om Gud, staten, kommunen, dina föräldrar, din älskade eller någon annan betedde sig så. Var tog då den fria viljan vägen?

Etiketter: barn, vardag

Idag har jag upplevt en känsla av att vara smärtfri i nästan tre timmar. Det är otroligt att känna sig som en vanlig människa!

I övrigt har jag mest försökt att börja plugga, men jag hade ingen koncentration. Jag gjorde andra saker hela tiden: letade böcker, installerade Linux, njöt av min nya möblering i gäststugan, funderade på ensamhetens evangelium och grubblade.

Efter tre timmar kom min smärtsamma vän tillbaka.

Etiketter: personligt, vardag

Nu har jag varit ensam i snart tre hela dygn. Till en början är det en befrielse. Att inte behöva tala mer än nödvändigt. Att gå och fundera och låta tanken löpa ut till full utsträckning. Jag gör, tänker och säger det som jag vill. Och jag tänker inte åka och hälsa på någon.
Det är som någon sorts retreat.

Det är som om föräldraledigheten har krävt sin ensamhet. Det är inte bara smärtan som gör att jag inte har följt med på semesterresan, utan också längtan efter ensamhet. Och jag hoppas att jag får tillräcklig med sådan nu.

Tillbaka till Danmark, men nu handlar det om tåg.
Trots nya spår och broar mellan Själland och Jylland har restiden mellan (halv-)öarna ökat. Jag förstår inte hur den danska järnvägutvecklingen kan gå så här: se här.

Etiketter: järnväg

Under mina helger hos min pappa under tonåren, var jag ofta tillsammans med min kompis Johan. Det var han och hans Commodore 64 som satte fart på mitt datorintresse. Det var med hjälp av Commodore Basic jag lärde mig att skriva datorspråk och också grundförståelse för alla programmeringsspråk.

Det blev en hel del spel också. Idag hittade jag en gammal goding, Bubble Bobble som Johan och jag spelade tills vi blev knäppa i huvudet. Det tog ungefär två timmar att klara spelet tillsammans, men roligt var det. Här är en version av Bubble bobble.

Etiketter: nostalgi, språk

De här senaste två dagarna har varit ett helvete rent utsagt. Jag har vaknat på morgnarna och haft så ont att jag bara har legat och försökt andas lugnt. Men det har knappast fungerat.

Nu vill jag bli av med detta. Att värk kunde göra så ont!

Etiketter: personligt

När Jesus föddes, hette konungen i Palestina Herr Odes.

ur Samlade Grodblad, uppsatsgrodor från skolan, utgiven av Hermods förlag, 1973

Etiketter: humor

Det var fest i Granhammar i lördags, den som snart är den traditionella (hur många upprepningar krävs det för att något skall bli tradition?). Temat var 60-70-talen, dvs under de decennier som festdeltagarna föddes.

En trevlig kväll med hällregn, mat, samvaro, lekar, politisk musik och menlös ABBA-musik. Alla hade hittat något i klädväg som var på modet under de tjugo åren, men det var ingen klockren. Själv hade jag på mig en vit-blårandig Indiska-skjorta som satt lite väl hårt åt, men så är det när man styrketränar. Bilden föreställer en lycklig Marcus, som hade lyckats bra med sin rakning. Hans sambo tyckte att han såg ut som en hallick, både till kläder och ansiktsbehåring.

Mina barn var hemma med barnvakt. Enligt uppgift skall Emmanuel ha lekt sjörövare med Kalle, en av barnvakterna i fyra timmar. Vilket tålamod!

I Granhammar ligger för övrigt årets objekt för Ernst och hans program "Sommartorpet", men vi var två kilometer därifrån.

Etiketter: barn, nostalgi, personligt, årstider

Välkommen till Edlunds banala nyheter:


Kulinarisk sensation
Nu har hallonen blivit färdiga. Min dotter har bakat sin första hallonpaj och snart skall familjen Falk-Grönkvist smaka på hennes underverk. Enligt de flesta kockar är pajen höjdpunkten i mat-Sverige fredag den 13 juli. Förhandsrapporterna talar entydigt om att den arbetande hustrun i familjen Edlund blir utan paj, när hon kommer hem.


Nytt rovdjur i familjen
Min lillebror och hans flickvän/sambo har skaffat en kattunge. Rovdjuret heter Sigge och har enligt uppgift rivit sår på min dotters fingrar. Bilden visar djuret på väg att slita tarmarna ur en ko.

Det var det senaste nytt från Vombo. Adjö!

Etiketter: barn, humor, vardag

Jag var på biblioteket i går. Utanför stod en korg med böcker. "Varsågod! Ta en bok" eller något liknande stod aviserat på en lapp. Sådant uppskattar jag.

• Europa av Zygmunt Bauman
• Människans väsen av Martin Buber
• Om moralen av David Hume

blev några av mina kap. Trevligt!

Etiketter: historia, vardag

Just nu väntar min fastighet på mig, här i vinterskrud. Den vill:

• ha panel och innertak på verandan
• ha nytt material till den andra verandan
• att jag skall klippa gräset
• ha fönsterfoder runt två fönster
• ha en radonbesiktning

Jag har jätteont efter en kort motionsrunda (löpning) och pallar ingenting idag.

Idag har jag funderat på mitt fortsatta arbetsliv, hur vi skall göra med familjen i sommar och hur man skall sluta vara stressad.

Etiketter: personligt, vardag

Citat från Mikael Niemis bok "Svålhålet": Sagt av en android med humorfiltret installerat:

Dörren är låst, din tokfan. Ha en helmaxad rövslickardag!

Etiketter: humor

Jag blir oerhört mycket lugnare av en regnig sommar än en varm. Ingen eller inget tvingar mig ut och göra viktiga saker och redan första dagen på semestern känner jag ett lugn jag inte har känt förut. Skönt.

Nu har jag börjat plöja igenom Star Trek Enterprise, vilket är riktigt sevärt, framför allt avsnitten om det kalla tidskriget. Sedan är det skönt med Star Trek: det finns inga skönheter att vila ögonen på, även om jag är lite svag för Tom Paris i Voyager. Det är en av de få män jag tycker har något.

Apropå det sitter min fru just nu och vilar ögonen på Colin Firth som mr Darcy i BBC:s serie från 90-talets mitt. Han är inte det minsta skön eller vacker eller vad du nu vill kalla honom.

Etiketter: nostalgi, personligt, årstider

Det krävs bara en polska och sedan lever folkmusiken igen. Jag tog upp fiolen och spelade idag. Gehöret fungerade bra och glädjen kom snabbt tillbaka. Hoven Drovens skivor får vara den första inspirationen för gehörets uppövning.
"Slentbjenn" har jag snart kläm på efter 15 minuters övning. Didadida dadodabidoba, didadida dadobadida! Tjo!

Etiketter: musik

Jag blev riktigt förbannad idag: på P1 sändes ett reportage om Danmarks liberalisering i sexpolitiken. Sedan ett par år är det tillåtet med prostitution i Danmark och nu verkar ingen längre höja på ögonbrynen i fråga om bordellers, sexklubbars och eskorters annonser i dagstidningar. Samtidigt framställs Sverige som ett politiskt korrekt och patetiskt moralistiskt land som förbjuder detta.

I Danmark hade man förfasats över vissa kretsars moralism över sexpolitiken och framför allt över vissa feministers ställningstagande (läs här).

Jag är stolt att tillhöra ett land som kriminalierar torskar och är restriktiv och hård mot pornografi. Jag tror inte på sex som allmän torgvara. Just har jag inte mer att säga, men vill ändå göra ett ställningstagande.

Etiketter: politik

Ytterligare en magisk dag är slut. Förra året var tydligen den 6 juni en stor vigseldag i orten Hell i Norge (för övrigt en järnvägsknut!) för alla med satanistanstrykningar.

Nästa år är det den 8 augusti som gäller som vigseldag, en fredag. Jag hoppas att det inte kombineras med massor av begravningar.

Dagen började med dop, först en 30-årig fotbollsspelare, sedan hans blivande gudbarn. Båda döptes i en bäck i Lekhyttan. Jag hade noga vikt upp mina nytvättade kaftanbyxor, så att de inte skulle bli blöta. Före bönen över dopvattnet steg jag ned och det första som händer är att den uppvikta delen blir genomblöt. Synd! Det var bara att uthärda resten av dagen med halvblöta byxor. Inte ens en hårtork hjälpte...
Dop av blivande faddrar ställer mig alltid inför situationen om urskillningslösa dop. Hur gör man med folk som vill döpas, men inte har någon djupare tanke om Gud utöver att man vill bli gudförälder? Hur följer man upp dop av vuxna på ett konkret sätt, när de som döps faktiskt bor i Göteborg och jag i Västernärke?

I fallet med den blivande gudföräldern var det egentligen inga problem. Han var uppfostrad katolik, men hade inte blivit döpt, vilket han tyckte var konstigt. Jag också.

Efter dopen blev det väldigt god mat och sedan iväg till mina tre vigslar. Första vigseln fyllde kyrkan och enligt mig kom det bästa vigseltalet här. "Det goda äktenskapet är som en het grillglöd" löd första meningen. Vigseln blev enormt lyckad och jag begav mig därifrån till nästa.

Nästa vigsel blev bra, och talet var innerligt, men lite stelt. Bruden såg ut som om hon skulle svimma av nervositet och det erkände hon också att hon var nära att göra. Vigseln bjöd också på en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett. Jag var helt förstummad!

Vigsel nummer tre var hemma i parets trädgård. Jag var ganska osäker inför denna. Jag kände mig osäker att inte vara i en kyrkolokal och trädgården var halvfärdig. Enligt min fru var detta det bästa vigseltalet och är en utläggning om vad det grekiska ordet "foga samman" handlar om. Mitt i vigseltalet limmade jag ihop två plywoodbitar med varandra och satte ihop dem med en tving.

Jag är nöjd och nu skall det bli skönt med semester. Imorgon vill min fru att vi skall röja i vår ladugård.

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv

... innan semestern börjar. Och vilket slut: två dop och tre bröllop. Idag har jag haft två övningar och ett dopsamtal med en vuxen man.

Jag gillar att döpa vuxna, men det är bara svårt att föra samtal som leder djupt. Jag fastnar liksom i mina frågor och får inte min naturliga nyfikenhet och mitt teologiska djup att lysa fram bland alla orden.

Men mest av allt gillar jag vigslar. Jag fick en komplimang som jag tyckte om idag under vigselövningen. Brudgummens syster sade att hon var glad att jag engagerade mig så kraftfullt i konsten att "gå och stå".

I övrigt har min tysta period infallit. Jag finner få ord för att använda här, och jag vill helst vara tyst. Jag är riktigt stressad och det verkar inte gå över än på ett tag.

Som kontrast till fåordigheten har jag skrivit tre riktigt långa vigseltal, som jag skall hålla innan vigselakten. Där passar vigseltal bäst, tycker jag.

Etiketter: prästliv

Jag har blivit mekaniskt uppgraderad. Just nu ägnar jag min lediga tid åt att meka med gräsklipparen.

Förra veckan klippte jag gräs med vår åkgräsklippare. Efter en stund började den låta väldigt konstigt från gräsklipparaggregatet. Jag stängde av den, kollade knivarna och kraftöverföringen, men hittade ingenting. På med motorn igen och då...

När jag försökte att få igång aggregatet stannade motorn helt. Så hände ytterligare två gånger.

Dagen efter byggde jag mig en ramp för klipparen, körde upp den. Jag öppnade huven och kontrollerade fläkten, som suger in gräsklippet från aggregatet till uppsamlaren. Axeln till fläkten gick att flytta på i höjdled - aha, lagren har gått. Bort med fläkten - den väger ungefär 8 kg - och med glatt mod skruvade jag isär den.

Modet sjönk som en sten, ned till den djupaste botten. Fläktvingarna var totalt nedslitna, lagren åt helvete, remskivan flisig och obalanserad. Det var bara att ringa och beställa nytt.

Fläkten med tillbehör kostar - håll i er nu - 9100 kr. Det var bara att låna pengar från lillebror och köpa. Gräsklipparen är väldigt bra - det är en Walker Mower - och jag köper inte en Stiga eller Huskvarna. Jag ringde med en gång och sakerna kom dagen efter.

Utöver det bytte jag knivar, motorolja, olja till hydrostatdriften, olja till knivväxellådorna, drivremmar och luftfilter. Min granne hjälpte mig att skära i metallbalkar för att kunna få fläkten på plats. Tack Mats!

Imorgon skall jag fylla på olja, beställa remskivan och på tisdag kan jag åter börja klippa igen.

Jag är uppgraderad, men gräset är långt.

Etiketter: vardag