en västernärkings bekännelser

Jag skall bjuda mina nykonfirmerade vuxenkonfirmander på dessa efterrätter: citroncheesecake med passionsfrukt och gammaldags kaffe- (och konjaks)fromage. Ersätt lite av kaffet med konjak istället, så blir det mumma.

De kommer att förtäras av åtrå till efterrätterna... eller kanske inte. Vad vet jag? Det blir en god avslutning i alla fall.

Etiketter: prästliv, vardag

Inget att säga. Ont. Lugn kväll på verandan. Bra så.

Etiketter: personligt, prästliv

Min fru har fått tillsvidare-anställning. Det har aldrig hänt henne. En ny situation uppstår: vi kan räkna med att få pengar varje månad, och vi vet hur mycket vi får. Fantastiskt!

Etiketter: vardag

Jag vill förmedla den grundläggande kärleken som jag fått för mig framställd i den kristna tron. Men det är så svårt.

Nu sitter jag och skriver två predikningar på en och samma gång. Och jag kommer aldrig fram. Det enda gång jag verkligen har känt att jag kommer till kärnan är den gången då jag fick möjligheten att hålla ett föredrag på 45 minuter. Å andra sidan visste jag då exakt vad kärnan i föredraget var. Det kunde jag uttrycka i en mening.

Nu kan jag inte det, och jag ber dig inte, käre läsare att ge mig råd och tips. Jag bara beklagar mig en smula.

Jag vill visa Guds och mina tankar framställd i en enorm kärlekshistoria som sträcker sig genom alla människors liv. Inget annat!

Etiketter: prästliv

Jag ger mig! Jag har blivit utmanad igen, nu av Jeez och nu tar jag upp handsken. I början var jag kall till detta fenomen, men nu kan jag tänka mig att hänga på.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir ?tagna? ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit ?tagna? och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Att skriva om mina egendomligheter tycker jag är svårt. Egentligen är de inga egendomligheter, eftersom de är en del av mig. I en värld fulla av medelmänniskor, har vi väl alla egendomligheter. Nåja, här är jag:

1. Jag älskar melodier som går i tretakt: vals, polska, hambo etc. Helst skulle alla melodier vara skrivna så att man kan stampa på ettan och trean. På min fars 50-årsfest gjorde jag om "Ja, må han leva!" till tretakt. Det går!
2. Trots att jag älskar språk och vet det mesta om grammatik, är jag förfärligt dålig på att skriva svenska. Jag glömmer ord, meningar, bisatser. Tyvärr syns det ibland på min blogg och mina predikningar.
   
3. Till det som hör samman med min usla svenska, är nog att jag är förvirrad. Skrivbordsarbete innebär ofta att jag virrar omkring och letar efter saker som ständigt hittar nya platser. Några konfirmander uppmärksammade detta en gång och gav mig ett anteckningsblock som en pik. På deras konfirmationsmässa glömde jag att be välsignelsen, men blev raskt påmind när jag tänkte sjunga sista psalmen.
4. Jag har en stark passion för betydelsefulla klädedräkter. I första hand visar det sig i att jag gillar skarpt att ikläda mig kaftan. Jag tycker om att ha kläder som symboliserar något och har en tradition. För ett par dagar sedan köpte jag mig en kalott, som jag nu bär med glädje, inte för att jag särskilt katolskt inriktad, utan för att det också är en svensk tradition för präster. Jag väntar med spänning då jag får se en kvinnlig kollega med kalott. Det hoppas jag på!
   I övrigt vill jag gärna ha en stinsuniform från SJ, eller varför inte någon privatbana. Det går bra med en folkdräkt också. Min fru fick en, men hennes fascination var inte stor. Men snygg var hon, när hon iklätt sig den!
5. Jag älskar att koppla samman tekniska apparater med varandra: telefonen med stereoanläggningen, stereon med datorer, datorer med datorer. Jag blev överlycklig när den tekniska industrin hade kommit på alla möjligheter med sammankopplingar, som jag kommit på i tioårsåldern. Nu blev det äntligen billigt att göra det jag sedan länge prövat.
6. Till sist en egenhet jag skäms för: jag fascineras av utseenden, och kommenterar dem gärna, inte för vem som helst, utan för dem jag känner och lever med.

Nå, nu några som blir utmanade av mig:
Först några jag känner Pierres hjärna och Prästflickan.
Sedan några jag vill veta mer om: Kantorn, Brygubben, Prästerik och Stillsam.

Det där blev ju nästan bara män, men, men... (hehe, märkte ni den uttalsmässiga likheten?)

Etiketter: personligt

Det finns två böcker (läs: ljudböcker) som jag tar till vid låga dagar. Den ena är "Tre män i en båt" av Jerome K Jerome, inläst av Jan-Olof Strandberg. Det är en klassiker och jag skrattar muntert för mig själv när jag hör herr Strandbergs röst.

Den andra är Mikael Niemis "Svålhålet", inläst av författaren själv. Fylld av skrönor och galen science fiction berättar Niemi om allt som skulle kunna hända i en teknikfixerad världs vardag. Jag älskar den mer än "Populärmusik från Vittula". Den lyfter högre än "Liftarens guide till galaxen", om än den är lite mindre filosofisk.
"Svålhålet" innehåller en fantastisk beskrivning om bibliotekarieyrkets framväxt och mycket annat.

Idag är en sådan dag.

Etiketter: vardag

Jag är trött. Jag har ingen ork. Sämre början på en läsvärd blogg finns inte.

Idag talade jag med en läkare. Ät mer tabletter och bli som folk var hans råd. Det är just det jag avskyr mest, men jag vill inte halta längre och vill vakna på morgonen utan att ha svårt att ta mig upp.

I övrigt var vi i Wadköping i Örebro och tittade på Filiokus Fredrik, min favoritbarntrollkarl (eller -illusionist). Det blev precis uppehåll innan, och efter två minuter efter det han hade börjat vräkte, ja öste det ned. Hemma var det soligt och härligt och jag hade inte tagit med mig regnkläder åt barnen. Efter 35 minuter i åska och spöregn gav min pojke upp. Han var dyblöt. Jag tog av mig skjortan vid bilen och åkte i bar överkropp till kemtvätten och lämnade in kaftanen.

När vi kom hem blev det varm, stark mjölkchoklad, egen blandning av kakao och socker (3 msk kakao, 2,5 msk socker, 4 dl mjölk) och mackor. Härligt.

Efter maten sov jag, medan min pojke såg på Pippi på de sju haven.

Fortfarande trött... Är det Köpenhamnsresan som spökar?

Etiketter: barn, vardag, årstider

När jag skall presentera de psalmer vi kan använda till vigsel i Svenska kyrkan, hittar jag bara fyra som känns ok: 82, 84, 411 och 294:1-3. De andra upplevs svårsjungna.

Jag vill inte bara förslå sommarpsalmer, men hänvisas till att göra det för par som inte är direkt kyrkvana. Ge mig gärna förslag på andra bra psalmer.

Etiketter: prästliv

Morgondagens texter i den Svenska evangelieboken handlar om kallelse till Guds rike.

I går var jag för första gången på studiebesök på Mariavall, benediktinernunnornas kloster norr om Skånes Tranås. Kallelsen för dem blir så tydlig, också för mig. Hela byggnaden, människorna, platsen andades något stramt och avskalat, bortom det onödiga. Allt hade en mening.

Det är otroligt intensivt att umgås med en sådan känsla av närvaro. Jag blir varse mina vägval och gläds över dem.

Jag trivs i ordningens struktur och förstår till fullo dem som vill leva ett helt liv i kloster. Det finns inga gråskalor. Det är en värld av glasklara kontraster.

Jesus säger: "följ med och se". Den inre kompassen stämmer, men ändå blir man överraskad. Den yttre resan bjuder på inre överraskningar.

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv

Jag älskar den här kyrkan, Grundtvigskirken på Bjerget! Nygotik är inte min älsklingsstil, men här är den blandad med andra stilar plus att färgen på tegelstenarna är utsökt. Går man närmare och ser på varje interiör tegelsten, ser man att den är målad och att det röda teglet finns under. Där färgen har flagat, är det lätt att asscoiera till blodstänk.
Kyrkan strävar uppåt och talar Guds varma omslutande språk.



Kyrkan har inga bänkar (tack gode Gud!) men 1440 stolar i samma färgnyans som teglet och i perfekta rader. Det är avskalat och fröjdefullt.



Ljuset är underbart.



Ann-Marie sitter i högkoret och väntar på en vigselövning som aldrig tar slut, och på vår korta kyrkobön som vi firade i varje kyrka på vår resa.

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv

København har visat sig från sin bästa sida, perfekt väder och lagom mycket folk. Vi har sett den makalösa Grundtvigkirke på Bispebjerg, den inte fullt lika makalösa Vor Frue kirke (Københavns domkyrka) och besökt den svenska församlingen. Bilder från resan kommer imorgon.

Edsbergs vuxenkonfirmander verkar vara väldigt nöjda med sin sista resa som konfirmander. Nästa söndag konfirmeras de i Kräcklinge kyrka.

Imorgon åker vi till Sverige igen och besöker Mariavall, det katolska benediktinerklostret och sedan hem.

Etiketter: prästliv

USA håller på att skaffa sig nya militära hjälpare i form av sunnimuslimska milisgrupper i kampen mot Al Qaida-grupper i Irak. De delar ut vapen i utbyte mot deras motstånd mot den antiamerikanska terroristverksamheten och hoppas på kraftiga vinster. Se nyheten på SR, läs mer här.

Liknande idéer har testats förut i historien då Romarriket anlitade främmande folk som dörrvakter vid de romerska gränserna. Folken blev romerska medborgare mot att de höll stånd mot påtryckande folkgrupper utifrån. Dörrvakterna kallades foederati (upphovsordet till federation med flera ord).
Bland andra anlitades olika gotiska (germanska) grupperingar som foederati i Dacien (nuvarande Bulgarien) på 200-talet. Dessa klarade inte av trycket utifrån och invaderade och sökte skydd inom Romarriket och blev en ny maktfaktor. Folkvandringstiden krossade så småningom imperiet Rom. 410 brändes Rom ned av Alarik. Det var för första gången Rom härjades av barbarer på 700 år.

Skulle de sunnimuslimska milisgrupperna inte kunna så småningom krossa USA med hjälp av deras egna vapen? Nu kommer det att gå mycket snabbare än ett par hundra år från foederati till krossande av kärnan.
Det är svårt att hålla ett världsherravälde flytande.

Etiketter: historia, politik

Idag har jag besökt en ny plats i paradiset (läs: Västernärke). På Björkön i Tångeråsa firade jag tillsammans med fyrtio andra människor en gudstjänst med dop. En liten flicka döptes och jag lyckades ganska bra med predikan.
Predikan handlade om att lita på, tro på och att förstå. Jag utgick från Titusbrevets tredje kapitel (som jag nämnt förut) och sade bland annat:

Nu har Kristine döpts. Hon är en del i Guds stora familj som kallas kyrkan. Ett litet barn förstår inte vad tro på Gud innebär, men däremot förstår hon vad tillit och kärlek innebär. Kristine behöver mat och får det. Den som ger henne maten visar henne kärlek och Kristine bemöter detta behov med sin tillit.
Jesus säger: ?den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in.? I tillitens teckan förstår vi vad han menar. Vuxna är bra på förståelse, men sämre på tillit. Barn är otroliga på tillit, och lär sig förstå mer och mer.
Att vara döpt är att få återvända till tillitens stora berättelse, den som handlar om Jesus Kristus.

Att vandra till Björkön var faktiskt en andlig resa. Jag började dagen med smärta från ischias - liksom alla andra dagar - men kunde gå i lugnt tempo de tre kilometerna ut på Skagershultsmossen och Björkön. Det fanns tid att tänka undervandringen och jag drog mig lite undan för att inte vara alltför retlig, såsom jag hade varit dagen innan. På vägen hem efter gudstjänsten vandrade jag med den kloke Sune. Han har alltid en glad uppmuntran att säga och är lite närkingsk klurig. Vi talade om himmel och jord och på slutet kom också Roland med i samtalet. Sune och Roland är goda vänner och det visade de för mig. Jag gav dem en komplimang för att jag hade fått uppleva deras vänskap. Det var härligt.

I övrigt har jag badat första gången för i år. Lanna badgruva är en härlig plats med vatten mellan 18 och 21 grader Celsius. Karin och Johan och deras två barn var med. Vänskap är ett ljuvligt ting!

Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv, årstider

Jag har varit tillgänglig på internet sedan hösten 1994. Min första e-post adress var inte hotmail eller liknande utan lage@af.lu.se; jonatan@af.lu.se var upptaget, så jag använde mitt andra namn. @af.lu.se är Akademiska föreningen, Lunds universitet, Sverige där jag var engagerad, men jag har glömt bort med vad.
Så tidigt som 1995-1996 fick jag min första chat-adress via icq. Som vanligt var det min nyfikne och entusiasmerande vän Thomas som ledde mig in i träsket, därför har jag ett ganska lågt nummer 12758883 för att vara icq. Att kommunicera via chat är inte så svårt. Det är som ett samtal, det är bara det att flera ämnen kan diskuteras samtidigt. Det gäller att hålla reda på vad man svarar på och vad den andre svarar på.

Ändå lyckas jag inte kommunicera öga mot öga eller i telefon på ett förståeligt sätt. De senaste dagarna har varit massor av missförstånd och jag är både trött och ledsen av konsekvenserna. Det jag säger är det jag menar och ingenting annat. Jag försöker att hålla ironin borta så ofta som möjligt, men ändå har det blivit feltolkningar.
Nu har jag dock varit uppriktig och väntar på svar. Nu ligger inte bollen hos mig.

Tänk om upphovet till all denna kommunikation hade varit över nätet. Jag vill inte ens tänka på konsekvenserna...

Etiketter: vardag

Söndagens episteltext enligt Den svenska evangelieboken är från Titus-brevet:

När Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara
räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden.

Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss,
för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv.

Det är ett ord att lita på.

Jag fastnade för den sista meningen som kort och knapphändigt skrivs på klassisk grekiska: pistós ho logos. (=trovärdigt är ordet (min bokstavliga översättning)).
Jag vet vad jag har tappat, eller kanske aldrig funnit: tilliten och framför allt tilliten till Gud. Därför ifrågasätter jag texterna kraftigare och kan inte läsa på ett avslappnat sätt.
En del av tidsandan är att man själv skall bedöma och välja vad som är rätt, men aldrig att lita på vad någon annan kan ha att tillföra.
Jag skall lära mig att lita på Jesus Kristus.

Etiketter: kyrka och teologi

I väntan på predikans färdigblivande och nästa OS kommer här ett recept på en ruskigt god efterrätt. Danska klarar ni av eller hur? Om inte: husblas = gelatin, æggeblommer = äggulor, piskefløde = vispgrädde, figner = fikon.

(4 personer)
5 bl. husblas
1 dl stærk kaffe
2 pasteuriserede æggeblommer
2 pasteuriserede æggehvider
100 g sukker
4 dl piskefløde
pynt: 1 ds. syltede figner

Husblasen lægges i blød i koldt vand, smeltes i kaffen og æggeblommerne røres med sukkeret. Hvider og piskefløde piskes stive hver for sig. Tilsæt kaffe og husblas til æggeblommer og sukker, vend hurtigt de stivpiskede hvider og flødekummet i, og hæld fromagen op i en skål, som sættes i køleskab. Lige før servering pyntes den stivnede fromage med afdryppede, halverede figner.

Etiketter: vardag

En och en halv kilometer från vårt hus ligger ett dagbrott där det går att bada. Idag var första baddagen och familjen var inställd på att bada i gruvan, som den kallas.
Jag: Idag skall vi gå till gruvan för att bada.
Sonen (3 år): Jag vill inte gå till gruvan.
Jag: Jo, det skall vi.
Sonen: Jag vill inte.
Jag: Men det skall vi göra. Vi andra vill bada och du får följa med.
Sonen: Jag vill inte bada i gruvan.
Jag: Du följer med och badar i gruvan.
Sonen (nu skrikande): JAG VILL INTE TILL GRUVAN.
Jag: Du får följa med till gruvan i alla fall.
Sonen: Vad är gruvan?

Etiketter: barn

Synden blir mer och mer svårfångad för mig. Den är lättare att se hos andra, men inte hos mig.

Synd för mig är ju det som skiljer människan från Gud, liksom ett sund skiljer två landmassor. Synden är det som gör att jag av mitt hjärta inte kan bekänna den Helige Andes verk i mig och världen, då jag inte förstår allt det goda som Gud har gjort för mig och för oss människor.

Problemet med synden är att den kan vara allt.. och ingenting. Allt kan skilja mig från Guds kärlek.

Ibland längtar jag tillbaka då synd var så väldefinierad. Det måste ha varit enklare... eller inte.

Käre läsare! Skriv gärna något om synden för er del. Jag är så nyfiken!

Etiketter: kyrka och teologi

Sverige har den andra nationaldagen i juni bland de nordiska länderna. Danmark firar sin grundlagsdag den 5 juni och vi den dag som introducerades som Svenska Flaggans dag 1983. Som kronan på verket slog Sverige Ísland i EM-kvalet i fotboll. Det var väl kul...

Jag är lite besviken att Ísland inte lyckades hålla mot Sverige, eftersom jag vurmar för Ísland, mitt mentala hemland (Läs gärna om Íslands förbundskaptens ord från Morgunblaðið).

Den 17 juni firar vi den blå-vit-röda nationaldagen i åminnelse av republikens grundande 1944, mitt under brinnande världskrig och brittisk/amerikansk militär kontroll, då moderstaten var ockuperade av Tyskland.

Povel Ramel är död. Han var en av de odödliga för mig. Jag saknar honom därför att han introducerade crazy-humorn i Sverige. Han, Tage Danielsson, Lasse O'Månsson och många fler har fört komiken och humorn till fantastiska vyer. För att inte tala om musiken. Jag låter kantorn säga sitt, se här.

Etiketter: humor

Idag har jag inget att säga. Förutom...
Grattis dotra mi på födelsedagen!

Jag är visserligen blåögd, bokstavligt sett alltså, men vår utrikesminister verkar vara det i den mindre positiva bemärkelsen. Som ni kanske sett länkar jag till Carl bildts blogg, mest för att det är intressant att se vad en statsman som han tänker och gör om dagarna som passerar. Men för några dagar sedan kom ett riktigt klavertramp: läs här.

Han är helt oförstående till demonstrationerna vid G8-mötet, som om vem som helst vore inbjuden att delta.

Jag delar inte allas uppfattningar och jag delar inte alltid demonstranters uppfattningar, även om jag tycker att demonstrationer är ett av många bra sätt att visa vad man tycker. Men Carl Bildts syn blir så blåögd att jag blir nästan svimfärdig.

I Carl Bildts nästa inlägg (läs här) hänvisar han till Bilderbergsgruppen som om det vore självklart att världens inflytelserikaste män kan träffas och diskutera utan att det skulle påverka något. Det är ju just det de vill bakom lyckta dörrar.

Nej, Carl Bildt, en god statsman kan jag se att du är, men alltför blåögd, ja!

Etiketter: politik

Pyttebror kom förbi och hälsade på. Vi pratade och spelade spel inpå natten. Dagen efter är jag nu så mosig så jag inte orkar något. Med tanke på att det är dagen före dotterns födelsedag, känns det inte alls bra.

Jag och barnen har i alla fall lyckats baka havreflarn tillsammans. Om en liten stund skall jag tälja ett träsvärd till dottern i födelsedagspresent.

Jag noterade att Prästerik har lagt till mig på sin länklista, vilket var roligt. Jag har ingen aning om hur jag skall bli tillagd på andras listor. Det känns som om de flesta redan har fullt. Och utmanad har jag ingen lust att bli, eller att utmana. Det spelar inte så stor roll. Jag skriver för mig och dem som vill läsa. Pyttebror gör det, likaså hans flickvän och några till. Fortsätt med det!

Men de är dåliga på att ge kommentarer ;)

Etiketter: vardag

Biskop Hans-Erik Nordin höll en bra predikan på vallfartsmässan i Riseberga, men som kanske inte höll tråden hela vägen. Den handlade om Guds ingripande i våra liv, ibland överraskande, men alltid verkande oavsett vår känsla.

Körsången var bra, men jag sjöng falskt och eländigt. Jag hittade inte de vackra tonerna.

Den var en glädje att dela ut nattvarden. Jag och Björn Helgesson delade ut där jag brukar stå, under eken på södra sidan utanför korväggen. Kanske är jag satt att verka där, något utanför kyrkan i skuggan av giganterna, i det stillsamma.
Vid ett tillfälle skulle jag be om Guds välsignelse för ett barn. Därefter kom en man till vilken jag delade brödet, men istället för att säga "Kristi kropp för dig utgiven", började jag läsa välsignelsen. Det utbröt ett kort skratt och ett ögonkast och sedan var jag åter på banan igen.

Efter en vecka med regn, kom två dagar med stark och varm försommarsol. Härligt. Gud slår oss med överraskning. Nu skall vi på nästa utflykt till Trollkarlsklint tillsammans med delar av familjen Mikaelsson/Ericson.

Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv

Idag är det Strängnäs stifts vallfartsmässa vid Riseberga klosterruin. Som vanligt - med undantag av förra året, då jag deltog vid kyrkoherdeinstallationen i vallfartsmässan i Vårfruberga - deltar jag och firar den tillsammans med fem till sju hundra andra. I år skall jag sjunga i kör, sjunga ett kyrie och dela ut nattvarden. Som vanligt står jag och min assistent till söder om kyrkorummet.

Kom gärna och fira med oss! Det blir en skön stund. Har du aldrig varit med förut? Läs mer här.

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv

Min fru och jag var på konsert mitt i Örebro. Hoven Droven, folkmusikbandet från Jämtland är underbara. De kan spela, underhålla vuxna som barn och göra det med stil.

Fotot ovan visar hur de introducerar hur man skall hålla handen på en folkmusikkonsert, som en hårdrockare, pek- och lillfingret samt långfingret rakt och de andra två mot handloven. De tre fingrarna betecknar taktarten: vals, polska, hambo och alla andra underbara låtar i samma taktart.
På nästan samma sätt håller jag fingrarna när jag läser välsignelsen i gudstjänsten ;)

Notera tanten i basker i höger nederkant på bilden. Hon stod två meter från högtalarna och gungade loss hela konserten. Hon kunde inte låta bli att gunga och klappa i takt. Hon var minst 80 år.

Etiketter: humor, prästliv

Därför lovade också Herren att sända Hjälparen, som skulle förena oss med Gud. Liksom torrt vetemjöl inte kan bli en enda deg och ett enda bröd utan tillsats av vatten, så kunde inte heller vi som är många, bli en enhet i Kristus Jesus utan vattnet från himlen. Den torra jorden kan inte bära frukt utan regn. Så kan inte heller vi, som från början var en torr gren, bära frukt utan det oförskyllda regn som föll från ovan.

Irenaeus av Lyon

Ibland blir vissa bilder och liknelser till så stor hjälp för att förstå Gud. Det här blev en sådan.
Hos mig finns en stor längtan att förenas i det innersta av mig med det innersta av Gud. Den längtan kan jag förstå och åtrå när jag inser hur mycket jag har kvar att lära känna av min fru, trots att vi har levat tillsammans i snart sjutton år. Hur mycket av glädjen i Gud har jag då inte att lära känna?
Jag upplever att jag har fått det där vattnet, som tillsammans med mjölet klistrar mig och Gud samman, mig och kyrkan samman. Jag är inte så säker på att jag har upplevt känslan av det (såsom prästflickan berättar i sin blogg), men jag har en insikt om det - som i stor utsträckning påminner om en förälskelse eller ett äktenskap eller ett förbund för att tala i judiska termer.

Orden ur Matteus 19:6 om mannens och kvinnans samlevnad handlar i hög utsträckning också om människans förhållande till Gud: "Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." Det grekiska ordet "foga samman" betyder egentligen "klistra samman". Irenaeus' av Lyon text om vetemjölet och vattnet blir då ännu tydligare, eftersom vetemjöl fungerar som ett utmärkt klister.

Genom dopets vatten och det talade ordet blir människan förenad med Gud, en förening som inte ens Gud kan dela på.

Etiketter: kyrka och teologi

Det regnar, blåser och är kallt. Ingen av oss vill gå ut. Min kropp värker. Gräset växer och det är grönare på min sida... och högre. Kort sagt: jag känner mig som Pettson i barnboken "Stackars Pettson". Det är bara det att jag har ingen Findus som gör allt för att få mig aktiv. (Se denna blogg-recensionen)

Jag försökte att pigga upp mig med att göra ringsignaler på mobilen, något som till slut drabbar Marcus eller Johan i mina glada blåtandsöverföringar. Men det gick alldeles för fort att få det klart.

Min fru saknar sin hemsida med länkar, den kan jag väl göra nu. Jag måste konvertera ASP till PHP och göra om en databas till MySQL, men det går väl fort.

Ikväll skall vi in till Örebro och RUM-festivalen. Ett av min frus och mina älsklingsband, Hoven Droven kommer dit och inviger festivalen. Jag hoppas att det lyfter dagen, då den har blivit kväll.

Etiketter: vardag

För trehundrade gången (eller mer) lyssnar jag på "Folk och rövare i Kamomilla stad" med Hans Alfredson som berättare och Brasse Brännström som polismästare Bastian. För övrigt är det inte jag som lyssnar mest uppmärksamt utan min son.

Det kännetecknande för polismästaren är att han aldrig vill göra det besvärliga som ingår i en polismans sysslor, dvs att gripa misstänkta och föra dem till häktet. Han låter till och med bekymrad när han inser att rövarna Kasper, Jesper och Jonatan faktiskt har begått ett brott. Kanske är hans människosyn alldeles för utopiskt positiv för att den skulle finnas i verkligheten.

Först blev jag bara irriterad med mina vuxna ögon på denna ganska tramsiga historia om polismästaren. Sedan insåg jag det kärleksfulla i hans handlingssätt, först en tydlig gräns, omsorg och vägledning mot det goda livet... påminner lite om Jesus och äktenskapsbryterskan (Joh. 7:53-8:11).

Etiketter: barn, kyrka och teologi