en västernärkings bekännelser

Nu har jag fått mina nya glasögon. Världen är utan repor, ren och snurrig. Hjärnan arbetar konstant för att bearbeta de nya sinnesintrycken. Men jag blev väl riktigt snygg!

Idag har jag diskuterat telefonsjälavård. Oerhört intressant. Det fick mig att känna ett sting av arbetsglöd efter senaste veckans dalgång.

Nu kommer jag se världen med skärpa och glädje igen.

Etiketter: prästliv

Jag gör församlingsblad, i mitt företag, på jobbet och nu för mfÖrSJ. ja, inte församlingsblad kanske, men åtminstone en medlemstidning. Jag och föreningens revisor hade utsetts till arbetsgrupp och nu gjorde vi slag i saken. Det kommer att bli bra.

På vägen till mötet träffade jag Martin Dyfverman, journalist vid SR och Radio Örebro. Han är dessutom medlem i mfÖrSJ. Det var väldigt trevligt. Vi talade om glädjen att vara spårvagnsförare, "Samtal pågår" och "Vid dagens slut" i SR P1.
Jag deklarerade att jag inte vill vara med i en radiogudstjänst eller kvällsandakt. Det är inte min stil. Jag behöver samtalets form för att uttrycka goda saker.

Idag har jag på allvar satt igång mitt träningsprogram som jag fick av sjukgymnasten. Det kändes bra, men jag är trött på värken.

I övrigt går livet lite på sparlåga just nu. Det enda revolutionerande jag har kommit fram till i dag är att Finlands bidrag går i 6/8-delstakt... tror jag. Hepp!

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv, vardag, årstider

Dagen började kl 4.15, klarvaken. Jag visste från början att den skulle bli dålig. Dåligt humör, dålig arbetsmoral, ännu sämre tankar och böner.

Den femte träffen av studiecirkeln avverkades. Vi skulle diskutera reformationens påverkan på psalmsång, men diskussionen hamnade mest på Luther och biskopslängder i Sverige.

Idag fick jag frågan om jag hade tröttnat på arbetslaget, eftersom jag söker mig åt annat håll. Vad skall man svara på det? Anledningen till att man söker sig åt annat håll beror ju just på att man behöver omväxling. Då och då tröttnar man på människor, men människan är å andra sidan så djup att det alltid finns något mer att finna.

Barnen var trötta efter körövningen, men dottern klagade över att hon måste lägga sig så tidigt. Jag var trött och orkade inte umgås. De fick fundera över sin dag i lugn och ro i varsin säng. Jag avslutade dagen med snickerier. Snart är det färdigt...

Etiketter: barn, kyrka och teologi, prästliv, vardag

Äntligen kom den! Jag har verkligen längtat efter den.

När jag började att fundera på att bli doktorand, ville jag först arbeta med urkyrkans tidigaste skrifter, de apostoliska fäderna. Efter en rundringning hittade jag en person som hade originaltexten, Kjell Wiklund. Han lovade att ge mig den, när han hittade den i sin samling.

Igår kom den tillsänd mig, uppkopierad men lika glad blev jag för det. Kjell hade den goda smaken att meddela att han skulle ägna sig åt NT-studier (lycka till, Kjell!) och att han hade kopierat den åt mig.

Nu skall jag nöjesläsa i den och lära mig mer koine!

Etiketter: prästliv, språk

Nu skall jag på allvar inse att min kropp är den helige Andes tempel! (Den här meningen vill särskilt understryka att jag skall hålla bättre koll på vad jag äter och att jag har en övertygelse att jag delar min kropp med den Gud som skapat mig.)

Jag är inte det på något sätt, men jag har fått nog av småätandet, ostätandet, vindrickandet och godiskonsumtionen. Inget av det behöver jag; vindrickandet har jag berättat om tidigare. Tillsammans med en vän styrketränar jag varje måndag och torsdag, och jag väntar på att börja åka rullskidor, när ryggen är i form. Jag är väldigt stark rent fysiskt, men måste få känna att kroppen och magen skall må bra och inte behöva behandla massor av skräp.

Jag tänker mig själv och mitt hushåll som ett ekologiskt reningsverk, som inte skall släppa ut miljöfarliga gifter. Jag sopsorterar, komposterar, eldar allt trävirke själv (har möjlighet att slippa att köra det till återvinningscentraler), återvinner kompostjord i rabatterna. Då borde jag ju också inte dra in massor av skräp i min kropp, se till att den mår bra och fungerar.

Det stora problemet med vårt hushåll är de bensin- och dieseldrivna fordonen. Vi måste ta oss till och från arbetet, vi har två bilar och vi vet inte hur vi skulle lösa det just nu med att bara ha en bil.
Däremot behöver vi inte klippa gräsmattan. Just nu håller jag på att bli tokig på hur snabbt gräset växer. Jag måste klippa var fjärde-femte dag vår gräsmatta på 2000 m2.
Varför inte satsa på får eller getter som håller rent på åtminstone en del av gräset? Det tillför ju både näring till gräset och en och annan fårstek till oss.
Lokalt producerat får utan bensinförbrukning. Kanske skulle vi ha fårdragna fordon?

Etiketter: kyrka och teologi, politik, vardag

Jag använder denna blogg som en dagbok. Detta är min träning att skriva det som jag verkligen tänker på. Om du käre läsare tycker att bloggen är ytlig, beror det på att jag inte har funnit det aktiva användandet för allt jag kan, vet, och tänker på. Eller också: "det hjärtat är fullt av..."

Jag är i bland avundsjuk på sådana som stillsam, fru Långström Vinge eller någon annan som hanterar sina funderingar snabbt, men det går över fort. Jag är jag och jag trivs med det. Jag är intensiv, känslig, nyfiken och djupsinnig, men jag måste få tid att komma dit.
Det kommer kanske en tid sedan, men inte nu.

Etiketter: kyrka och teologi

Jag kan inte slita blicken från sångerskan eller mina örons uppmärksamhet från Georgiens bidrag i Eurovision Song Contest. Sopho är underbart skön och gör en fantastisk sång. Se mer här!

När jag åkte till styrketräningen i dag drog jag på bilstereon på max och spelade låten. Är det någon som vet var jag kan höra mer av denna härliga artist, hör av er! Jag hittar inget på någon skivaffär på nätet.

Idag har jag bestämt mig för nya glasögon. Jag tycker att de nya ser ut såsom en hypad designkille skulle ha valt, men det är inte min avsikt. De här var stadigare än mina gamla, och utseendet är ingenting. Dock hävdar jag att jag är väldigt förtjust i mitt utseende och skulle inte vilja byta med någon. Kort sagt: jag är nöjd med det.

Men tänk om jag var lika vacker som Sopho...

Etiketter: vardag

Har ni en liten person som fyller hemmet med onödiga saker och rör till det ganska ofta? Det har jag, och det är inte en hustomte jag tänker på. Det är min dotter.

Senast jag tömde kameran på bilder fanns det tjugo olika bilder på ett klosstorn hon hade byggt med lillebror. Sedan har hon också fotograferat sig själv.

Det är inte första gången. Ibland har kameran varit full av bilder på gosedjur i alla möjliga ställningar. För att inte tala om massor av bilder av föräldrarnas rumpor då vi lagar mat. Är man populär så är man...

En vacker dag blir hon kanske utrikeskorrespondent.

Etiketter: barn

Eftersom jag inte deltog i präst- och diakonmötet under måndagen och tisdagen, har jag ingen aning vad som sades. Men jag har förstått att det bl. a. handlar om kyrkans trovärdighet. Bland annat var Ola Sigurdsson (den ständigt närvarande i alla teologiska sammanhang!) och en palestinensisk präst, som berättade om hur det är att vara trovärdig i ett krigsdrabbat land.

Idag läste jag prästflickans inlägg om "Gud i mig". Jag gläds med henne, men för mig väcker det mer frågor utan svar än med svar. Frågan är om Guds närvaro måste kunna upplevas eller förnimmas. Efter min egna uppenbarelse i sena tonåren har jag blivit mer och mer övertygad om att jag inte behöver bekräftelse i form av förnimmelser, uppenbarelser eller liknande.

Jag tror att vi som kristna (som kyrka, församling etc.) måste hävda Guds ständiga kontakt med oss. När vi döps (eller föds) har Gud medverkat genom den helige Ande och bibehåller kontakten livet ut. På ett sätt vet jag att jag försvarar en bild av Gud som en tillbakadragen skapare. Å andra sidan tror jag att Gud styr i hög utsträckning. Behöver jag veta när det sker?

Om jag skall knyta detta till kyrkans och den kristnes trovärdighet, tror jag att i det sammanhang jag lever i, det pietistiska, är det viktigt att peka på Guds och kyrkans ständiga relation. Kontakten är aldrig bruten, oavsett vad vi känner, tycker eller upplever. Kyrkan är ett tecken på att kontakten upprätthålls, genom sitt liv, sin utåtriktade verksamhet och sin vilja att fördjupas. Kyrkans trovärdighet ligger i just dessa tre. Detta gäller likaväl kyrkan som storhet och den enskilde medlemmen.

Det här är inte på mågot sätt en kritik mot det som prästflickan upplevt eller skrivit, utan en självständig reflektion som fick liv i mig, när jag läste det hon skrivit.

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv

Idag har jag snickrat på stommen till en garderob hela dagen. Jag är ingen snabb snickare, men det blir oftast väldigt bra. Jag använder en del av tiden till kvalitetstid för mina tankar. Resultatet blir bra, men jag är lite slarvig och sågar då och då sönder material i onödan.

Garderoben blev automatiskt ett sjörövarskepp för min treårige son. Han var hur lycklig som helst att vara med mig när jag snickrade.
Snart kommer jag att lägga ut bilder av sovrummet.

Samtidigt som jag snickrade var hela präst- och diakonkåren i Örebro på fortbildningsdagar. Jag är 1) föräldraledig och 2) efter beskedet om att jag inte fick doktorandtjänsten väldigt ointresserad att delta. Därför var jag inte där.
Nu skulle jag ha deltagit i en jätteintressant resa från Nora till Vikersvik med tåg. Linjen mellan Gyttorp och Karlskoga renoveras och jag har bara sett den från landsvägen. Men ikväll ville jag inte. Jag fick ungefär samma känsla av fortbildningsdagarna som tågresan, trots att båda röner ett stort intresse från mig.

Igår talade jag med en mycket trevlig kollega- och förhoppningsvis blivande chef. Vi talade om arbetskvalitet, framtid och arbetsförmåga. Vi får se vad det blir med det.

Etiketter: barn, järnväg, kyrka och teologi, vardag

Igår var det en hysterisk dag. Två långa dopsamtal, lite planering och en begravning. Jag var inte officiant vid begravning utan iklädde mig en annan roll nämligen solist. Anledningen till att jag ändå var med under arbetstid var att den avlidna var en långvarig själavårdskontakt. Jag sjöng Sv. Ps. 181 "Nu är det morgon" och spelade en Orsapolska efter Kings Selma Olofsdotter på fiol. Det är min favoritpolska, fylld av vemod.
Det var min konfirmandpräst som hade begravningen och det är alltid roligt att se hur andra gör. Det är verkligen inte ofta jag hänger på kollegors förrättningar utan särskild anledning.
Jag var verkligen trött när jag kom hem (jag har varit det sedan i tisdags) och var trött på att ha ont.

Idag frågade jag ut en vän om en tjänst som kunde vara intressant, men allteftersom samtalet förlöpte, försvann mitt intresse. Men snart är det en intressant på gång...

Etiketter: prästliv

Idag känner jag mig som en gammal gubbe. Ryggen smärtar i vissa lägen så att det hugger. Det gjorde så ont att gå upp och ha hand om gökotta på morgonen. Jag känner mig verkligen illa däran. Sjukgymnastens övningar hjälper inte just nu.

Nu skall jag alldeles strax gå och duscha innan jag åker och firar högmässa i Kräcklinge kyrka.

Etiketter: prästliv, vardag

Jag skall snart börja tänka på mig själv som "inte jag". Just nu har jag känslan av att det aldrig händer mig. Jag hade så gärna velat ha den där doktorandtjänsten, men nu gick den till någon annan. Jag hoppas innerligen att han eller hon gör en god forskarinsats!

Jag försöker att lägga bort mina arga tankar.

Idag hade jag mina vuxenkonfirmander och det är alltid en glädje. Vi talade om det upppiggande ämnet synden och fick en livlig diskussion - som vanligt.
Nu skriver jag på min predikan till morgondagens gökotta och högmässa. Den blir sådär, är alldeles för blasé för att vilja engagera mig.

Till kvällsmat åt jag fyra sirapslimpeskivor med ost. Det var länge sedan jag åt en sådan korkad måltid.

Etiketter: prästliv

Idag sker det. Idag kommer beskedet. Jag vaknade väldigt tidigt i morse och det enda tankarna handlade om var att stå högst upp på pallen och vinna. Allt annat var uteslutet. En idrottspsykolog skulle ha varit stolt över mig.

Annars är jag hemma halva dagen och arbetar. Barnen är småkrassliga, feber och trötthet.

Gud vare med oss idag!

Etiketter: barn, prästliv, vardag

Jag älskar den stora finalen, och i år är jag imponerad över den höga standarden. Det fanns många bidrag som jag verkligen gillar, även om jag inte är någon popmusikälskare. Ett undantag: Ukraina!

Det har talats mycket om melodifestivalens dominans från östra Europa och grannlandsröstning. Visst finns det en viss kritik som är värd att tas upp, men grannlandsröstning... har inte Sverige, Norge, Danmark och i viss mån Island och Finland gjort det länge? För att inte tala om paradexemplet Grekland och Cypern!

Dagens Nerikes Allehanda, dagstidningen som jag gratis erhåller så länge som mina barns dagmammas man delar ut sina överblivna exemplar i min brevlåda, hävdar att östdominansen inneburit en höjning av låtarnas kvalitet och att de forna västländerna inte tar tävlingen på allvar.
Jag håller med, och vill dessutom hävda att väst inte tar nya kulturyttringar på allvar. Om vi tror att all nydanande musikkultur kommer från väst, inser vi inte vilken enorm kulturkraft som släpptes lös i och med Berlinmurens fall.

Mina favoriter i år var och är fortfarande

1. Island: bra röst och vemodig rockballad (=ett stort plus i min värld)
2. Slovenien: kombinationen opera och techno-komp gillar jag. Rösten var underbar
3. Moldavien: jag gillar också denna röst, samt alla anslag till kvartstoner
4. Finland: Tung låt med intelligent innehåll i texten. Se texten här
   
5. Serbien: Fantastisk röst och oväntad och vacker melodi

Och på sista plats: Frankrike, Turkiet och så klart Ukraina.

Etiketter: nostalgi

...eller nästan.
Igår målade jag väggarna och taket klart. Taket är vitt och väggarna olivbladsgröna.

Nu återstår det bara

• att lacka golvet,
  
• att sätta golvsocklar, taklister, dörr- och fönsterfoder på plats,
  
• att skruva dit en gipsskiva,
  
• att putsa en murstock,
  
• att konstruera och bygga en specialbyggd garderob
• och att möblera rummet.

Det sista längtar jag efter, och därför tänker jag möblera rummet med vår säng efter att golvet har lackerats.

Etiketter: vardag

På valborgsmässoafton drack jag rödvin för sista gången på länge. Min mage reagerade på ett fruktansvärt sätt under nästa dag. Nej, nej, käre läsare, jag talar inte om baksmälla. Det vet jag inte vad det är.

Jag vet att min mormor hade svårt med alkohol och reagerade fysiskt på det, men att jag hade fått det i så stark dos som henne kunde jag inte tänka mig.

Nu funderar jag allvarligt på att bli nykterist, inte absolutist, utan nykterist. Varför skall jag dricka sådant som bara är skadligt för kroppen och sådant som jag inte ens njuter av?

Jag är en blandning av hälsosportfåne och kyrkligt motiverad nykterist, trots att jag aldrig varit med på en riktig friidrottsfylleresa (som aktiv, inte supporter) eller frikyrklig nykterist. Nu är jag stärkt av att jag inte behöver alkoholen alls.

Men en och annan konjak kommer i fortsättningen att slinka ned.

Etiketter: humor, vardag, årstider

Jag och min fru har varit på äktenskapskurs. Det kändes otroligt att få lämna barnen till min far och bara åka iväg till kursgården Solliden.
Kursen presenterade PREP och vi kastades in i vårt samlivs alla irrgångar, paradgator, romantiska utrymmen och mörka gränder. Vi vandrade och redde ut, förlät varandra och malde igenom våra bekymmer och glädjeämnen.

Vi var nöjda båda två och åkte hem, men jag har nog inte riktigt tagit till mig allt än. Det går långsamt för mig att smälta kunskap.

Etiketter: barn, vardag

Nu har det varit en stund sedan jag skrev. Resor och orolig väntan präglar mig just nu. Den 15 maj får jag reda på om mitt liv tar en ny vändning. Inte mer sagt nu.

Jag har varit på studieresa i Helsingfors om det gemensamma sommarkonfirmandlägret för Örebro kyrkliga samfällighet. Det var en spännande resa med häftiga diskussioner och ett konsensus som inte var direkt givet. En kort promenad hann jag med i ett kallt och regnigt Helsingfors (se domkyrkan på bilden).

Några saker om Finlandsfärjan

1. Jag skall aldrig betala en resa med att åka Finlandsfärja.
2. Det är inte charmigt med finsk tangodansbandsmusik och fulla ungdomar.
3. Varför shoppa på en Finlandsfärja när man kan shoppa på en vanlig gata i stan?
4. Jag är glad att det inte blåste 20 sekundmeter som det gjorde veckoslutet innan vår resa.

Vi gjorde två studiebesök i Helsingfors norra svenska församling. Ungdomsledare Lella Lindström och pastor Tommy Lindström presenterade en livgivande och konservativ men frisk pedagogisk modell för konfirmandundervisning. Chefen för den svenska centralen för kristen fostran (barn- och ungdomsarbete skulle det heta i Svenska kyrkan) i Evangeliska lutherska kyrkan i Finland Stefan Myrskog presenterade konfirmandarbetet i Finland med hjälp av två medarbetare (har glömt vad de heter, pinsamt!).

Tack Charlotta Englund som ordnade resan!

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv