en västernärkings bekännelser

I morse gav Gud sig till känna mer än vanligt. Jag hade oroat mig för palmsöndagens predikoskrivande, men på vägen till jobbet lyssnade jag på min ständige kompanjon i bilen, SR P1. P1 morgon handlade just då om den nya filmen om karmeliternunnan som har premiär imorgon. Nunnans pappa gav en väldig fin bild om hur det var att "förlora" sin dotter till ett kloster.

Reportaget och intervjun (lyssna här, du måste ladda ned RealPlayer) fick mig att inspireras till predikan utifrån den tidiga hymnen i Fil. 2:5-11, som tar sin utgångpunkt från att Gud avstår allt (eller "tömmer sig själv" som det faktiskt står i texten) som konsekvens på sin mänsklighet.

Etiketter: prästliv

Saker som min privata resa till Skåne i helgen lärde mig.

1. Jag kommer aldrig någonsin att bo i Malmö-Lund-området (bortsett från en adress).
2. Vänskaper är värda att vårda, om än så sällan man träffas.
3. Jag vill inte bo närmare min granne än 100 meter. Det är skönt att känna sig ensam, när man vill vara det.
4. Städer är i princip jobbiga.
5. Sverige är vackert. Jag förstår de invandrare som vill stanna i Sverige: vackert, tryggt, varierat.
   
6. Mina barn är kloka, fyllda med liv och lust och har ett fantastiskt sinne för humor.
7. När jag är borta, saknar jag verkligen min fru. Leve kärleken!
   

Etiketter: vardag

Jag är inte alltid förtjust att solen visar sig så stark, som den gör nu. Jag blir stressad: nu skall jag hinna med allt som behövs göras.

Just nu har jag en förfärlig ischias. Den blev inte bättre av att åka 50 mil i måndags. Imorgon skall jag till en naprapat för att se vad hon kan göra.

Karin med barnen var här idag. Hon är skön, jag gillar henne skarpt. Det är skönt att slappna av och bara prata livets innerligheter.

Nu lagar jag mat, pastasås med morötter och linser. Ikväll skall jag skriva ansökningar och hoppas på att få svar från andra redan inskickade.

Etiketter: vardag

Idag hörde jag mig säga: "Emmanuel, om du skall vara ute barfota, får du ha på dig skor". Mmm, vuxenlogik!

Etiketter: barn

Hur sjuttsingen skall man uttrycka sig?
Går det att svara på en enkel fråga som "hur mår du?"

Min mamma brukar berätta om en poet i Örebro som alltid gav motfrågan "Vill du verkligen veta det? Eller frågar du för att vara artig?" Svarade man ja på den första frågan, talade han i fyra timmar utan uppehåll, och berättade om sin själs innehåll.

Skall man svara på frågan från ett personligt, sjukdomsmässigt, kosmiskt, samhällsanalytiskt eller andligt plan? Och varför inte som poeten: alla på samma gång, som om hela världen pågick just i min kropp och själ.

På ett sätt är jag och varje människa ett mikrokosmos. Det som händer i mig händer någon annanstans också. Det som gäller mig, gäller också för någon annan. På det sättet är vi inte unika.

Jag tror att varje människa är skapad av Gud och kan erfara frälsningen i sig själv. Jag tror också att skapelsen hänger samman. Det goda och det onda som händer mig påverkar alla andra.

Jag undrar så vad Gud skulle svara på frågan "hur mår du?"

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv

Huvva! Vilken socialisering. Jag är mör efter en dag med 12 timmars ständigt pratande. Det är trevligt med vänner, men efteråt ropar sängen mitt namn vilt och genomträngande.
Mina barn somnade fullständigt utmattade i bilen kl. 21. Det sista jag hörde i vaket tillstånd från dem var att Linn ville hem till mamma i Närke och att Emmanuel var "Tottesugen" (dvs min morbror).

Imorgon (läs idag) nya färder på Skånes slätter: prästflickan, kyrkoherden och taxiarbetsgivaren. Jag ser fram emot det!

Etiketter: barn, vardag

Jag skall just sätta mig i bilen för att resa till Skåne. Några dagar i Malmö och Lund med goda vänners gemenskap.

Som miljöfantast och tågfanatiker har jag en liten böjelse: jag älskar att köra bil. Det spelar ingen roll om det är motorväg eller vanlig mindre landsväg - jo, det finns ett undantag, E4 Umeå-Skellefteå.

Nu bär det iväg!

Etiketter: vardag

När jag läser artiklar som den här om "upprättelse av Satan", funderar jag på om det inte är just en bricka i spelet. Och det är någon sorts ond makt som står bakom det.
Denna tidens upprepande av satser som "allt är tillåtet, allt är möjligt" skrämmer mig. Världen blir relativ.

Jag är inte en sådan som fäster stor uppmärksamhet vid djävulen och det onda, snarare tvärtom. Gud och det godas plats är viktigt för mig. Jag förstår inte vad mitt liv skulle vara om inte det goda genomsyrade det.

Däremot tror jag att det nutida samhället har ett stort behov av att skjuta från sig allt som är obehagligt och starkt. Det onda finns inte i mig, men jag kan se vad ont som händer ute i världen. Det onda finns inte i mig, men jag kan ta del av det som händer hos mina grannar som bråkar och slåss.

På samma sätt håller det intensiva goda att få samma status som det goda. Det är besvärligt och jag orkar inte med det. Skilsmässorna ökar eftersom jag inte orkar med den intensiva samvaron. Det är inte säkert att jag har rätt, men någon sorts förskjutning av intensitet från det personliga finns det.

Jag tror att människor behöver identifiera vissa goda och vissa onda saker, hos sig själva som hos andra. Det måste finnas saker som är stadiga i livet, att utgå från.

Visst vill jag att alla skall finna Gud som sin stadiga grund i livet. Men det är inte det första målet just nu. Det är att bryta relativismens grepp om västvärldens människa, vars synsätt har två olika kontraster: informationssamhället ger människan flera möjligheter att välja, men utifrån ett smalare spektrum.

Jag återkommer i frågan. Mörda gärna mina åsikter, men gör det välargumenterat!

Etiketter: kyrka och teologi, politik

Frågan är berättigad. Skriver jag för min egoistiska del att få synas? Eller skriver jag för en framtida läsare?

Den som inte skriver för sin egen del, utan ständigt har en annans uppmärksamhet att söka, kan likaväl sluta. Jag skriver för att få ut det som jag inte hinner säga, då mat skall lagas, barn skall fostras och så vidare.

Jag skriver för min egen självreflektions skull, för dem som inte har kunnat lägga den sista pusselbiten i Jonatans pussel, för dem som vill fundera över sitt eget liv.

Jag älskar CS Lewis titel "Anteckningar under dagar av sorg". Det är en vemodig titel, för mig full av hopp, som om det var i väntan på glädjens uppfyllande. Så känner jag mig när jag skriver, för att inte överväldigas av uppmärksamhetens överväldigande dumhet.

Etiketter: prästliv, vardag

En fruktansvärd dag har tagit slut! Finns det hormonella rubbningar för män i 32-årsåldern, har jag drabbats av dem alla... på ett negativt sätt.

När jag skjutsade min fru till bussen i morse uttalade sig Jens Stoltenberg (s-ledare i Norge) om sina första intryck av Mona Sahlin på 1980-talet. Då var han rädd för henne. Det säger en del om hur kvinnor måste vara för att slå sig in i maktsfärer dominerade av män.

Jag vet att jag har många "kvinnliga" drag i min personlighet, och jag förstår beskrivningen av Mona totalt. En kvinna med "manliga" drag är inte roligt att möta i en debatt, diskussion eller ens socialt.

Nu var Jens inspirerad av Mona, och det är ju bra. men hade Mona varit inte så "manlig" hade hon väl knappast få frågan att leda sossarna. Se bara på Göran Perssons ledarstil.

Etiketter: politik

Jag kommer att ägna dagen åt att lyssna på Emil i Lönneberga. Sonen är sjuk och älskar Emil.

Jag väntar på den dagen då någon politiker, medborgare, vetenskapsman eller jag själv slår näven i bordet och ser till att det blir tabberas på de goda tillgångarna för dem som verkligen behöver det. Emil blir förbannad över den snikna och egoistiska kommandoran, som tar de fattigas tillgångar. Han ger hela släktens julbord åt fattighuset och får ägna hela nästa dag i snickarboden och det är väl just det som gör att ingen handlar enligt Emil-metoden.

Banbrytande handlingar med ödesdigra konsekvenser för initiativtagaren premieras sällan. Det är nog inte roligt som Mona Sahlin fått göra, att sitta i snickarboden för en toblerone (eller vad det var hon köpte på kreditkortet). Inte för att Sahlin följde Emil-metoden, men hennes straff var liknande. Hon kommer att bli ledare för landets största parti.

Och Emil sägs ha blivit kommunalråd, trots sin faders bestraffning.

Etiketter: barn, politik

Jag har blivit utmanad, och jag har ingen aning vad det betyder. Och skiter i det också. Jag kan bara hänvisa till det jag skrivit förut.

Utmaningar för mig är saker som berör mig på djupet. Utmaningar är att reflektera över något som har möjlighet att ändra hela mitt liv. Jag tror att det är därför jag tror på Gud och det utopiska. Jag väntar på att det utopiska skall bli verkligt. Det är inte att sätta ribban för lågt.

Jag vet att det finns en tendens hos mig att bara se tron som en intellektuell utmaning, något som bara berör det intellektuella. Kanske är det för mitt förhållande till känslor som kunskap. Jag tror inte att känslor ger tillräcklig kunskap för att bygga sitt liv på dem. Den karismatiskt frikyrkliga gudstjänsten och pedagogiken från Pastoralinstitutet gjorde det ("Bara det känns rätt"). De har skrämt mig och gör det fortfarande.

Kanske min nästa utmaning ligger i att förstå det karismatiska. Hmmm, jag vet vem jag skall ringa...

Etiketter: kyrka och teologi

Igår såg jag en av de bästa filmer jag sett på mycket länge: "Me och you and everyone we know", en typisk film där alla sammanflätas mot slutet.
Filmer innehåller en rolig scen där en sju-åtta åring sexchattar med en äldre kvinna - utan att vara pedofilisk. Sjuåringen har ett minspel som inte är av denna värld.

Min fru avskydde filmen, och jag älskade varje sekund av den. Långsam med märkliga karaktärer. Underbart! Se den.

Etiketter: film

Äntligen kom vårkänslan i luften och krokusarna vaknade. Även om jag personligen tycker att våren bör komma på påskdagen (uppståndelse och uppvaknande bör gå hand i hand!), är jag väldigt glad att jag blev solvarm idag.

Vårtecken i Lanna

1. Snön är helt borta från vår tomt.
2. Man kan flytta på fastfrusna stenar utan att använda spett.
3. Pulkorna ligger utströdda i trädgården på ett slarvigt sätt.
4. Traktorn provkörs.
5. Barnen är ute utan tjat om att få gå in.
6. Fadern går upp på taket för att kolla om skatorna slänger ned pinnar i skorstenen.
7. Utemöblerna tas fram.
8. Mellanmål äts ute.
9. Man känner stanken från blöjhinken på verandan.
10. Man klafsar genom gräsmattan.

Jag blir helt spattig när våren kommer. Jag vet inte vad jag skall börja med: reparera, njuta, meka, köpa nya saker eller snickra. Idag gjorde jag inget av detta, men städade istället.

Etiketter: vardag, årstider

Det var 14 år sedan jag var på Robert Brobergs "Målarrock". Ikväll fick jag chansen att se honom igen. Bilden är från uppträdandet med "Uppblåsbara Barbara".

Han är glädjens apostel. Han startar med den positiva livssynen och inser att livet har små dippar ibland, medan så många av oss andra gör tvärtom. "Robban" ser hopp där vi andra fastnar. Det är härligt att se och höra.
Tack!

Jag vet inte om jag skall ändra min predikan pga denna konsert eller inte. Vi får se!

Etiketter: nostalgi, prästliv, vardag

Idag betyder nya möjligheter ny chans att komma på en bra predikan. Det är så svårt när jag får skrivkramp, även om ämnet är klassiskt, beprövad ämne: ondskan. Hela frälsningshistorien om Jesus handlar ju just om kampen mot ondskan.

En av mina vuxenkonfirmander hävdar med bestämdhet att godheten inte skulle vara godhet utan erfarenheten av ondskan. Jag håller inte med henne, men det är svårt att finna riktigt bra motargument. Det antitetiska tänkandet lever i vår kultur ända sedan Sokrates.

Märkligt att ondskan, som håller oss i ett stadigt grepp i nyhetsrapporteringen, kan bringa mig i hjärnstillestånd. En annan tanke: är det konfliktfyllda ont (med tanke på det jag nyss sade om nyheter)? Tål att tänkas på.

Etiketter: prästliv

äääh... det gick inte att sova. Jag vill inte. Även om jag måste upp kl. 6.30 och koka gröt till barnen.

Ett påstående: TV-tittande är tråkigt.
En fråga: Varför skall man äga en TV?

En annan fråga: Varför känner sig vissa människor tvingade att skriva listor om saker de inte vill skriva om? Se här
Ett annat påstående: Jag bryr mig inte om att vara som alla andra.

Av dessa två påståenden inser jag att jag inte kan umgås på en vanlig arbetsplats, eftersom 1) folk tittar på TV och vill att andra skall göra det, 2) jag bryr mig inte om vad andra vill att jag skall göra.

Jag känner mig konstig att vara annorlunda, men än mer konstig om jag skulle göra sådant jag inte trivdes med.

Ikväll är jag konstig... och avig... och min lillebror kunde inte prata i telefon. Hänvisad till tangentbordet. God natt!

Etiketter: vardag

Det finns inget som är så tidsödande och själsdödande som att aldrig komma vidare med en hemsida (självklart att det finns, men inte just nu). Jag började med en rejäl entusiasm i morse och nu slutar jag eftersom jag mentalt dog. Jag fattar ingenting. CSS2 är svårt ibland.
Snart kommer dessa hemsidor få en ansiktlyftning (eller -sänkning). Jag har planer på att knyta dessa sidor tydligare till andra saker jag har gjort.

Imorgon skall jag se Robert Brobergs konsert i Örebro, första gången på nästan 15 år. Jag tänker byta några ord med honom om jag kan. Han är en idol sedan barnsben, inte vet jag varför.

Jag måste sluta eftersom jag måste bära in pelletssäckar. Tungt, tråkigt, men nödvändigt.

Etiketter: vardag

Jag planerar inte att lägga ut mina predikningar här än på länge. Nu funderar jag på söndagens tema "kampen mot ondskan". Det tar aldrig slut. Hur många kulturyttringar har inte just handlat om kampen mot ondskan?

Ondska är ondska och synd är synd, den största liksom den minsta. Inför det onda är vi alla jämställda och i ondskan är vi alla lika, vad än ont vi gör. Är det inte så den kristna tron lär oss: att vi inte skall värdera ondskan, utan alltid ta avstånd från den?

Jag har ändå svårt att inte skilja på det meningslösa onda (barn dör av cancer), det oskuldsfulla onda (en oförstående människa tror att han gör rätt, men glömmer konsekvenserna), det genomtänkta onda (Hitler) och det "naturkatastrof"-onda (26 december 2004). Kan man lägga någon värdering eller gradskillnad?

Etiketter: kyrka och teologi, prästliv

Jag vet nog ingen som gör så gott potatismos som jag. Visst, lite skryt, men allvarligt menad är jag.
Därför skall också du, käre läsare få grunderna till att njuta av mosets möjligheter:

Potatismos
Fast potatis, valfri sort (jag gillar Asterix!)
50-100 g smör per kilo potatis (höfta vetja!)
2-5 dl mjölk per kilo potatis
salt, peppar
riven muskotnöt (oerhört viktigt!)

Koka potatisen i småbitar så att den blir mjuk. Lägg i smöret i en bunke, därefter potatisarna (utan vatten). Mosa med potatismosare (arbeta kraftigt som om du vore en riktig tyngdlyftare) och häll på mjölken efterhand. Salta, peppra och muskotta i lagom dos tills det smakar lika gott som mitt!

Nu skall jag äta lax till mitt mos!

Etiketter: vardag

En gång i tiden tror man att det har funnits ett gemensamt språk från vilket alla indoeuropeiska språk kommit från. Tänk dig att språken svenska, engelska, tyska, franska, latin, grekiska, walesiska, hindi, persiska etc. har en gemensam rot.

I jakten på det gemensamma indoeuropeiska språket, har flera forskare presenterat samma berättelse på konstruerad proto-indoeuropeiska. Här är Winfred Lehmanns och Ladislav Zgustas förslag från 1979. Läs och njut!

Owis ekwosk(w)e
(G(w)erei) owis, k(w)esyo wihna ne est, ekwons espeket, oinom ghe g(w)rum woghom weghontm, oinomk(w)e megam bhorom, oinomk(w)e ghmenm oku bherontm.
Owis nu ekwobh(y)os ewewk(w)et: "Ker aghnutoi moi ekwons agontm nerm widntei."
Ekwos tu ewewk(w)ont: "Kludhi, owei, ker aghnutoi nsmei widntbh(y)os: "ner, potis, owiom r wihnam sebhi g(w)hermom westrom k(w)rneuti. Neghi owiom wihna esti.
Tod kekluwos owis agrom ebhuget.

Översättningen lyder:

Fåret och hästarna
På en kulle såg ett får, som inte hade ull, hästar, en drog en tung vagn, en annan en stor börda och en annan bar snabbt en man. Fåret sade till hästarna: "Det smärtar mig att se en man driva på hästar".
Hästarna sade till fåret: Hör upp, du får! Det smärtar oss att se en man, husbonden, gör varma kläder åt sig själv av ull från ett får, när fåret inte ens har ull för sig själv."
När fåret hörde det, flydde fåret till slätten.

Etiketter: nostalgi, språk

Ibland känner man att det bara stämmer. Idag gjorde det det. Vi firade gudstjänst i Kräcklinge kyrka och alla deltagare kände sig behagliga och glada till mods efteråt. Barnkören tog i för allt vad de var värda, dopbarnet skrek nästan hela tiden, nästan alla tog emot bröd och vin, den 18-åriga vikarierande kantorn var duktig osv.

Det var ett oerhört roliga människor att arbeta med, och jag kände mig nöjd, trots att rösten inte riktigt var med mig. Jag var inte alls på hugget när jag kom dit, men var glad efteråt.

Nu väntar jag på inspirationen: en ansökan skall skrivas, bröd frysförpackas, hemsidor skapas... äh.. jag läser min senaste bok: Comparative Indo-European Linguistics. Jag älskar ljudlagar!

Etiketter: kyrka och teologi, språk

En usel arbetsdag och en lyckad flyttresa är min sammanfattning över dagen.

Vad gör man när inspirationen inte kommer? Det går inte att tvinga fram en predikan, inte ens från den enklaste text. "Den som får litet förlåtet, visar lite kärlek." Borde inte bara de orden frambringa ett hav av funderingar? Nej, för då går Jonatans hjärna igång och vill för sin egen del förklara allt som står texten. Skit också!

Jag måste börja behandla texter som trosdokument och inte som intellektuell stimulans.

Min bror och hans flickvän Eleanor kom till oss. Jag hade lovat dem att köra saker från Tullgarn för vidare transport till Vänersborg. Nu har de flyttat från Gotland; Eleanor har fått arbete i närheten av Vänersborg.

Sagt och gjort: en tur och retur-resa på 52 mil med packning. Nu är jag trött, men inte slut. Imorgon: 1) simskola, 2) födelsekalas för en 35-årig kollega och vän, och sedan 3) predikoskrivande. Absolut ingen melodifestival!

Etiketter: prästliv, vardag

Än så länge har jag inte engagerat mig politiskt, och jag tror inte att jag kommer att göra det heller.
Det händer ofta att kyrkorna anklagas att driva en driven politisk agenda: fördomsfullt blir präster och församlingsbor kallade kommunister och kristdemokrater, när de egentligen röstar som som folk i allmänhet.

Jag blir dock irriterad när man tror att man som kristen endast kan rösta borgligt eller endast socialistiskt, som om kristendomen endast hade värdekonservativa eller revolutionära idéer. Det finns möjlighet att tolka kristendomen så, ja, men inte endast.

Ännu mer retar det mig när religiösa inte får ha politiska uppfattningar, utan bara hålla sig till det de kan.
Jag vet att det är laddat med politik och religion, men det betyder väl ändå inte att troende fromt skall blicka mot himlen i väntan på det eviga livets fullbordan?!?

Alla människor, oavsett tro, skall få uttrycka en politik, vare sig den bygger på halsstarrig fundamentalism eller genomtänkt humanism eller vad du än kan tänka dig.

Jag tänker åtminstone fortsätta propagera för allas rätt till att vara politiska, även om de tror eller inte. Alla har vi en dold agenda, som vi hoppas på, eller hur?

Etiketter: kyrka och teologi, politik

Jag älskar verkligen döda språk. Efter en genomläsning av Ola Wikanders "I döda språks sällskap", har jag nu lånat "A grammar of oscan and umbrian", om två latin-släktingar (eller "latin-kusiner" som Wikander säger). Både språken dog ut i de latintalande romarnas erövringar.

Tänk om det var så att latinet dog ut och hela den västliga världen talade oskiska, grekiska eller varför inte kartagiska? Eller om araberna hade tagit hela Europa, och vi hade studerat de utdöda indo-europeiska språken.

Det är lätt att bli hypotetisk historiker. Men ack så kul. Hitler hade då kanske velat utrota den lilla romerska kristna befolkningen som förtryckts av de muslimska italienarna. Hitler kanske hade kallats kalifen från Braunau...

Etiketter: språk